Bokblomma

Etikett: Barnböcker: 3-6 år

Sommarens böcker 2025
Sommaren är här! Nu har det i och för sig varit så kallt att syrenen knappt har fått knoppar och jag har ännu inte sett någon anledning att plocka fram mina sommarkläder. Dessutom har jag vansinnigt mycket jobb, mycket mer än någonsin, vill jag påstå, så inte har jag direkt hamnat i något semester-läge på det sättet heller. Men det kommer väl… För nu är det bara veckor kvar till midsommar och då får jag faktiskt semester.

Sommarens läsning då? Jag kommer i första hand läsa ut de bokcirkelböcker jag har på gång: Skymning 41 av Kjell Westö och Lanny av Max Porter. Jag lär nog hinna läsa en hel del annat också, men jag börjar såhär. Jag har inga särskilda mål uppställda för sommarens läsning och många gånger tycker jag att sommaren paradoxalt nog bjuder på mindre tid för läsning. Ledig i fem veckor? Visst! Men det är tid för familjen, släkten, trädgården, utflykter… Böckerna är inte min prio 1 precis. Det blir vad det blir med läsningen.

Min vana trogen har jag ändå kollat igenom förlagens kataloger, för det är alltid skoj, tycker jag. I vanlig ordning är det en blygsam utgivning under sommaren (naturligtvis har även förlagen semestertider). Några intressanta titlar har jag ändå hittat:
- Musan av Mats Strandberg. Äntligen en till skräckroman där man kan lita på att det också finns igenkännbara miljöer och personer som känns alldeles levande. Mats Strandberg skriver fenomenalt och jag har verkligen uppskattat hans tidigare skräckromaner: Färjan och Hemmet, som utspelar sig på en finlandsfärja, respektive ett äldreboende. I Musan är miljön inte fullt lika igenkännbar kanske: här handlar det om en författare som får låna ett lantställe att ha som en inspirerande skrivmiljö, men jag tror man kan lita på att det är en roman i samma stil som Strandbergs tidigare romaner. Musan är redan utkommen och min mamma har lyssnat på den och tyckte att den var riktigt bra (men lite seg att komma in i, om jag minns rätt).
- Stål-Berit av Martina Haag. Martina Haag skriver vasst och roligt och kan samtidigt beröra på djupet (Det är något som inte stämmer!). Förlaget beskriver Stål-Berit som ”en roman om klimakteriet, om att åldras med värdighet och att aldrig ge upp, oavsett ålder. Det är också en bok om att få superkrafter. Lite lagom svenska superkrafter.” Stål-Berit är eventuellt en av Haags mer underhållande, snarare än ångestfyllda, romaner, men det är inte fel. Känner för att köa den på biblioteket direkt!
Sedan har vi såklart barnböckerna. Barnböcker plöjer vi kanske 5 om dagen eller så. Jag är därför tacksam att förlagen matar ut massor med spännande bilderböcker året om. Här är de nyutkomna bilderböcker jag är mest sugen på att läsa med dottern:
- Hej då, Sickan av Sofia Rådström. Sickan-böckerna är några av mina största barnboksfavoriter. Egentligen har väl mitt barn (4 år) vuxit ur dem, men jag kommer säkert läsa Hej då, Sickan ändå. Älskar rytmen och humorn i Rådströms finfina små vardagsäventyr med Sickan! Hej då, Sickan utkom redan i april, ser jag, men jag missade den när jag listade vårens böcker.
- Knorr, Koko och siffran 4 av Maria Nilsson Thore utkommer i dagarna och Knorr och Koko planterar och påtar, av samma författare, är redan utkommen. Jag tycker om Nilsson Thores illustrationer och böckerna om Knorr och Koko är mysiga. Jag och dottern har läst ett antal siffer-böcker tidigare och de passar verkligen bra när man har ett barn som gillar siffror. ”Planterar och påtar” känns också som en klockren bok. Dottern tycker det är jättespännande att plantera och jag är säker på att hon hade gillat att läsa om när Knorr och Koko fixar i trädgården.
- Pelle Svanslös och svansjakten av Camilla Läckberg, Gösta Knutsson och Lovisa Lesse. Pelle Svanslös-böckerna (de moderna bilderboksvarianterna som bygger på Gösta Knutssons förlaga) är några av favoriterna här hemma. När vi var på biblioteket senast lämnade vi rent av tillbaka ett par stycken och dottern gick sedan till barnavdelningen och letade omedelbart upp en av dem på nytt. Nu har Camilla Läckberg tagit över stafettpinnen och skrivet om snälla Pelle och de andra katterna i Uppsala. Det är ingen författare jag väljer att läsa för egen del (hennes deckare alltså), men jag vill gärna läsa den här med dottern. Lovisa Lesses illustrationer verkar vara i liknande stil som de vi vant oss vid från den tidigare illustratören, Ingrid Flygare. Pelle Svanslös och svansjakten är redan utkommen, så den hittar vi förhoppningsvis på bibblan inom kort.
- Pippi Långstrump fyller 80 år i år och det märks såklart även i utgivningen. I april kom den första bilderboken med berättelsen Pippi på de sju haven av Astrid Lindgren. Generation efter generation har sett filmen, men nu har den alltså gått från filmmanus till bok. Kul! Fabian Göranson har illustrerat. I april kom även Pippi ordnar en utflykt av Astrid Lindgren. Jag kan inte min Pippi tillräckligt bra för att veta varifrån berättelsen är hämtad, men förlaget lovar rent av ”en helt ny bilderbok” med ”nya illustrationer i klassisk Pippi-stil”. Två störande beskrivningar, känner jag. Det är ju inte som att Astrid Lindgren, död sedan över 20 år tillbaka, författar helt nya berättelser, och det är inte som att det finns en ”klassisk Pippi-stil” – mer korrekt är att de flesta av oss ser bilderboks-Pippi Långstrump så som hon ser ut i Ingrid Vang Nymans klassiska illustrationer. Vang Nyman gick bort blott 43 år gammal år 1959 och har naturligtvis inte heller tillfört något till den här ”helt nya” Pippiboken. Märkligt nog ger man ingen cred alls till den som faktiskt illustrerat Pippi ordnar en utflykt. Men visst, jag ska sluta gnälla. Det är såklart skoj att Pippi fortsätter att ges ut, så att barn kan fortsätta att ta del av berättelserna.
- Småspråkarnas språksagor av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson. Inte rätt läsålder för dottern egentligen, men hon har någon pixibok om Småspråkarna och tycker att den är jättekul: den innehåller kul ”leta i bilden”, ljudhärmning och diverse uppgifter där barnet ska fylla i vilket ord som saknas eller gissa vilket föremål som beskrivs.
- Vem vill inte? av Stina Wirsén. Jag kan erkänna att jag tycker så mycket om Wirséns Vem-böcker att jag emellanåt funderar på vad jag ska göra när dottern vuxit ur dem helt. Hon är väl redan på gränsen till för stor (på vårt bibliotek får man leta efter Vem-böckerna bland småbarnsböcker, ca 0–3 år). Ja, man får helt enkelt njuta av dem medan man kan. Wirséns oerhört vardagliga och igenkännbara berättelse om småbarnsliv är fantastiska: roliga, varma och med stor känsla för småbarnslivets stora små frågor. Älskar dem! Kommer absolut låna Vem vill inte? så fort jag ser den på biblioteket.
2025-06-09
En oförglömlig bilderboksklassiker: Hur gick det sen? av Tove Jansson

Jag och dottern har spenderat några lediga dagar hos hennes mormor och morfar och vi har haft anledning att plöja högvis av min egen barndoms mest vällästa bilderböcker. En del favoriter har jag redan bloggat om i ett inlägg om böcker jag återupptäckt med dottern, men jag känner att jag missade en helt central bok i sammanhanget: Hur gick det sen? av Tove Jansson.

Hur gick det sen? är en bilderbok som känns så dyr att när jag nu återsåg den, tänkte jag omedelbart att den knappast kommit i nyutgåva sedan mina föräldrars exemplar från 80-talet. På varje sida finns konstfullt utskurna hål, som leder läsaren vidare till nästa sida. Vad kostar inte detta att få till? Till min förvåning såg jag att den senast utkom så sent som 2019 (utgiven av Förlaget). Den verkar till och med finnas i lager hos nätbokhandlare. Vilken välgärning!

Boken handlar om det som undertiteln, ”boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My”, skvallrar om: Mymlan (lilla Mys storasyster) och Mumintrollet är på jakt efter den försvunna Lilla My. De hinner passera en storstädande Hemul, ett gäng sprakande hattifnattar och en hel del annat innan allt ordnar sig i tryggheten hos den ständigt trivselskapande Muminmamman. Jag kan inte påstå att jag mindes något av berättelsen när jag nu läste boken på nytt. Men bilderna! Bilderna!

På något sätt är det som att illustrationerna och de effektfulla hålen gör mer intryck på mig nu än vad de kanske gjorde när jag var liten. Jag minns så väl bilderna: inte minst de mörka, läskiga trädstammar som sträcker sig mot skyn när Mumintrollet skyndar genom skogen. De väckte känslor redan då. Nu ser jag dem igen och träffas av Tove Janssons otroliga kraft som illustratör. Det här är bilder med stämning och känslor, sannerligen. När jag fick boken läst för mig som barn tyckte jag garanterat att det var 100 % otäckt när Hemulen dammsuger upp både Mumintrollet och Mymlan: jag ser på bilden som mitt barndomsjag och tycker att Hemulen är döläskig och att färden genom dammsugarslangen är mardrömsframkallande. Nu ser jag den också som vuxen och ler åt Hemulens förvånande min, för att inte tala om Mumintrollets förskräckta uppsyn. Jag noterar också den uppenbara räddningen – i fönstret, som avslöjar en glimt av nästa sida, finns en helt annan färgskala. Den här boken är inte alltigenom läskig, som jag kanske mindes den. Här finns humor och roliga detaljer – betydligt fler nyanser än jag såg som barn.

Mitt eget barn? Hon är uppenbarligen av ett helt annat virke än jag själv. Hennes roligaste är sidan där ”filurer har kaffekalas”. – Älskade barn, det är hattifnattar som trängs i ett hus och sprakar av elektricitet, så att det luktar bränt, medan åskan går för fullt! Fast nu ser jag lite mer av det hon själv ser: hur knäppa hattifnattarna ser ut med sina långsmala kroppar och spretande fingrar, och hur extra knasiga de ser ut med små kaffekoppar i knäna.

Man kan se lite olika saker, helt enkelt, men något ser man. Jag vet just ingen som kan förmedla så mycket i sina illustrationer som Tove Jansson. Hålen gör verkligen sitt till. De låter en skymta något annat (ljus, hopp!), ger ett imponerande djup (lager på lager av trädstammar), eller är rätt och slätt skojiga, som när man vänder blad, lämnar hattifnattarna bakom sig, och i hålet till föregående sida ser en förskräckt hattifnatt som sitter på dass med öppen dörr.

Hur gick det sen? är en barndomsklassiker, illustrerad av en sann konstnär. Boken är en njutning, för treåringar som petar i hålen och upptäcker ”hur det gick sedan”, och för den konstintresserade mamman som fängslas av Janssons bildvärld.

Den mest minnesvärda bilden? Ja, det är den som är mot bokens slut, där Muminmamman sitter bland sina rosor och rensar vinbär i en hatt. Jag vet inte varför den gjort sådant intryck, men nu när jag ser den påminns jag om att delar av uppslaget är det som liksom alltid flimrar till en kort stund när vinbären är i säsong och de vackra, röda klasarna har mognat och är som godast. Ibland vet man inte varför, men en del böcker kan verkligen fastna i minnet.

Hur gick det sen?

Hur gick det sen? gavs ut första gången 1952 av Schildts. Jag har läst en senare utgåva, utgiven av Nordisk bok (Alla barns bokklubb) 1989. ISBN: 9179041574.

Tove Jansson

Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

2025-03-11
Fem bilderböcker jag läser för 3-åringen

Biblioteksböckerna fortsätter att flöda här hemma. Här kommer några barnboksfavoriter från den senaste skörden. Alla har jag läst med min 3-åring, även om vissa förmodligen passar mer klockrent för äldre barn. Alltid finns det något att ta med sig från läsningen, även om det kanske inte är det författaren tänkt sig! 😉

Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg

”Längtan kan kännas som ett pirr och ett sug. Efter att något ska börja, eller sluta. Att någon ska komma, eller gå. Efter att få något, eller bli av med något.” I Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg, längtar alla efter något, smått som stort, livsavgörande som alldagligt: efter mamma, efter ett hem, efter en bebis, efter sommarlov. Fin bok och härliga illustrationer.

Bené – snabbare än den snabbaste hönan av Eymard Toledo, i översättning av Björn Eklund

En bok med underbara illustrationer!! Jag har frågat mig, i tidigare inlägg, varför collageteknik är så ovanligt i bilderböcker. I Eymard Toledos Bené – snabbare än den snabbaste hönan illustreras berättelsen av collage, på ett lekfullt sätt, där t.ex. bananklistermärken är bananer i ett träd. En riktigt härlig bok om att vara ett fotbollsälskande barn i Brasilien. Bonus att man får lära sig ord som feijoada och mico.

En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén

En liten, skrikande bebis växer och blir ett barn och hela tiden är hunden Ajax den trogna följeslagaren. Pojkens första ord är ”vov”, Ajax är den som hjälper honom när han börjar ta sina första stapplande steg och när pojken börjar skolan blir pojken den som lär Ajax ”A” och ”O”: ”Aaaoo”. Men även hunden blir äldre… Ja, ni förstår. Ingenting för den gråtmilde. :’) Men jösses vilken fin bok den är, En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén. <3

Vem bits? av Stina Wirsén

Stina Wirséns Vem-böcker är fortfarande favoriter här hemma. De är sköna att läsa och har en behaglig rytm. I Vem bits börjar en ny pedagog på förskolan och Stora Kanin, som varit en sådan trygghet, är plötsligt med de små barnen, medan Koala och de större barnen måste vara med… Ssssiv. Jag har gravt svårt för ormar, så jag förstår Koalas tveksamhet till den här orm-pedagogen som plötsligt dyker upp. 😉 En rolig och fin bok om starka känslor på förskolan…

Vem räddar Alfons Åberg? av Gunilla Bergström

Få bilderböcker är på samma nivå som Alfons-böckerna av Gunilla Bergström. De kan handla om ret, slagsmål, rädsla, mobbing och konflikter, men ändå känner man inget annat än värme när man läser. Vem räddar Alftons Åberg? är en av mina Alfons-favoriter. Alfons har nyss flyttat till ett nytt ställe och har inte skaffat några kompisar ännu. Han leker med Mållgan – en fantastisk vän och hemlig kompis. Mållgan har bara ett problem: han kommer aldrig när det verkligen behövs…

2024-09-22
5 gamla bilderböcker jag (åter)upptäckt med min 3-åring

Jag och dottern har spenderat en hel del semester hos hennes mormor och morfar och vi har hunnit arbeta oss igenom en väldig massa barnböcker, varav de flesta kommer från min egen barndom. Alla böcker åldras inte speciellt väl, men idag tänkte jag tipsa om några böcker jag verkligen uppskattat att återvända till tillsammans med dottern.

Utöver de här tipsen skulle jag också kunna nämna självklarheter (?) som Astrid Lindgren och Tove Jansson, Alfons Åberg-böckerna och annat som ständigt hittar nya generationer läsare. Men ja, det kändes lite onödigt..?

Doktor Dentista av William Steig

Doktor Dentista är en bilderbok om en skicklig tandläkarmus, som förbarmar sig över en räv med tandont och bestämmer sig för att hjälpa honom, trots att han normalt sett bara tar emot patienter utan smak för möss. Det är väl ingen bok som jag kommer ihåg sådär jätteväl från barndomen, men när jag nu läser om den upplever jag att den är en av få böcker som inte känns daterad. Berättelsen är som en saga i modern tappning och sagor åldras inte så mycket. En spännande berättelse om mod och list är aldrig fel.

Hattjakten av Sven Nordqvist

Hattjakten av Sven Nordqvist minns jag väl från min barndom, men inte på något speciellt positivt sätt: jag minns så väl att jag tyckte att den var otäck och läskig. När jag nu läser Hattjakten på nytt, får jag verkligen leta efter anledningen till att jag tyckte att den var så obehaglig när jag var liten. På något sätt tror jag att jag helt enkelt tyckte att det var otrevligt att den innehåller övernaturliga och mystiska inslag, och att det mesta som händer aldrig får någon riktig förklaring; En hatt försvinner och andra prylar dyker upp, men det är höljt i dunkel vem som orsakar det och varför. Otroligt, vilket känsligt litet barn jag måste ha varit, för idag är det ju just det som är en del av den stora charmen med Hattjakten. Nordqvist är kanske mest känd för Pettson & Findus-böckerna, som inte direkt behöver någon närmare presentation, men jag kan verkligen rekommendera att också läsa Hattjakten. De detaljrika illustrationerna, som man kan fastna i hur länge som helst om man vill, känns igen från Nordqvists övriga bilderböcker. Hattjakten sticker dock ut genom att innehålla fler lager – det är inte bara knasigt och roligt, det är också vemodigt och hjärtknipande på ett sätt som kanske inte uppfattas av barn, men som i alla fall går rakt in i mitt hjärta och får mig att verkligen uppskatta att läsa den för mitt barn.

Lilla Nollan och dom andra av Inger och Lasse Sandberg

Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna och Långa farbrorn, Lilla spöket Laban och Tummen minns jag väl från barndomen. Det som främst fastnat i minnet är egentligen illustrationerna, som jag i många fall minns i detalj än idag. Att de fäste så starkt berodde kanske på att just ingen annan använde collageteknik i sina bilderböcker på den tiden (och inte nu heller…). Det är egentligen otroligt märkligt att inte fler blandar tekniker på liknande sätt, för det passar extremt bra i bilderböcker och adderar lekfullhet på ett förträffligt sätt. Bara en sådan sak som att använda ett tumavtryck till att göra en karaktär i en bilderbok?! En underbar idé! Vid sidan av parets alla böcker med de ovan nämnda, återkommande karaktärerna, finns fler böcker att upptäcka. Med dottern har jag exempelvis läst Lilla Nollan och dom andra, som handlar om en Nolla som hittar sin plats bland de andra siffrorna, en kul bok, särskilt om man har ett barn med nyfikenhet för siffror.

Majas alfabet av Lena Anderson

Jag kan stora delar av Majas alfabet utantill. Boken lästes många, många varv när jag var barn och dessutom hade jag sångerna på kassettband. De underbara illustrationerna är så vackra att jag gärna skulle ha dem på väggen hemma. Ja, det här är verkligen en bok som håller, tycker jag. Faktum är att jag tycker att man bör läsa den här typen av böcker för sina barn: barn behöver lära sig om naturen, lära sig att det finns växter som heter förgätmigej, ögonljus (pyrola) och timotej, lära sig namn på det som finns runt omkring. I någon mening är det ju så att det som saknar namn också blir osynligt. Och hur ska man förstå att värna om något man knappt vet att det finns? Fler sådana här böcker, tack! Ulmus glabra tycker jag är fin, så heter almen på latin. <3

Walt Disney presenterar…

Hos mina föräldrar finns helt gäng böcker i Richters serie Walt Disney presenterar…, jag antar att de kommer från någon barnboksklubb på 90-talet. I böckerna finns berättelser med välkända karaktärer från Walt Disneys värld: Kalle Anka, Musse Pigg, Aristocats, Den lilla sjöjungfrun, Askungen, Lady & Lufsen… Det är okomplicerade berättelser med lagom mycket text för min 3-åring. Jag tycker att de är oväntat trevliga att läsa och jag märker att dottern också uppskattar dem. Visst förstår jag förstår att det finns ”bättre” böcker, men allt måste inte vara så duktigt hela tiden och allt man läser måste inte vara ”stor litteratur”. Ibland är det här precis vad man behöver!

2024-07-19
Tre bilderböcker av Elsa Beskow: Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

När jag fyllde 30 fick jag bland annat några fina, klassiska bilderböcker. Sådana är ju alltid kul att ha, särskilt när det är böcker av någon så ikonisk författare och illustratör som Elsa Beskow!

Beskows pappa dog medan hon var i tonåren och familjen flyttade då till mostrarna, som bodde i Trosa tillsammans med sin bror. Det är de som står som förebilder för de välbekanta barnboksfigurerna Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. I böckerna om tanterna och farbrorn förekommer också barnen Petter och Lotta samt hunden Prick och katten Esmeralda. Alla får sin introduktion i den första av de fem böckerna om dem, Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Det är en finurlig och rolig liten berättelse om när tanternas lilla hund springer bort och hur de i sitt sökande efter honom hamnar i diverse knipor. Här framkommer också de personlighetsdrag som är bärande i berättelsen: Tant Gredelin är den lite sjåpiga och ängsliga tanten, som helst sitter i salongen och broderar stramalj, Tant Brun är den rejäla ”bullmamman” som alltid har pepparkakor och annat gott med sig, och Tant Grön är den manhaftiga och orädda kvinnan som klättrar på stegar och arbetar i trädgården. Med dagens mått mätt är det såklart lite trist med en hel hop tanter som agerar typiska könsroller, men det går såklart inte att ändra på historien. Jag tycker hur som helst att det är lätt att se förbi detta och bara njuta av bilderna och berättelsen, som såklart får ett mycket lyckligt slut.

I Farbror Blås nya båt hamnar sällskapet i ett nytt äventyr. Farbror Blå har skaffat sig en ny båt och hela sällskapet ger sig ut på en utflykt, som slutar riktigt dråpligt eftersom att Petter och Lotta ger sig iväg på egen hand med båten, tappar årorna och försvinner iväg, medan tanterna och Farbror Blå blir strandsatta på en ö och inte kan ta sig därifrån. Det är kanske inte en serie sannolika händelser som sker, men det är i alla fall en spännande och gullig liten berättelse!

Allra bäst av de här tre bilderböckerna tycker jag dock om Sol-ägget, som är en helt fristående berättelse från skogen och dess djur och väsen. I skogen finns en liten älva, som är den som lockar fram såväl sol som höstlöv och snö. Hon brukar också rädda de ägg som faller ur fåglarnas bon, men när hon en dag hittar ett enormt stort, orange ”ägg” (egentligen en apelsin) kan hon inte dra andra slutsatser än att det är ett solägg. Beskows illustrationer är alltid en fröjd att betrakta, men jag är särskilt svag för hennes naturbilder och den här boken är full av dem. Det här är en mycket gullig och fantasifull berättelse. Som inledning finns också en självbiografisk liten text där Beskow berättar om sig själv och sitt skrivande. Det är verkligen kul att läsa om hennes berättarglädje, vilken såklart också är uppenbar för den som läser Beskows böcker.

Det finns många som med rätta tycker att föräldrar ska våga läsa nya böcker för sina barn, istället för att plocka fram gamla godingar från deras egna barndom – det finns ju så mycket nytt och uppdaterat och pedagogiskt där ute. Men klassiker är inte klassiker för intet! Beskows sagor och vackra illustrationer kommer säkerligen att leva kvar länge än.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

Om Elsa Beskow och om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Elsa Beskow (1874–1953) var en svensk författare och konstnär som har blivit välkänd för sina klassiska sagor, däribland böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon debuterade som författare 1901 med Puttes äventyr i blåbärsskogen och skrev därefter ett fyrtiotal böcker. För den som vill veta mer om Elsa Beskow och hennes bilderböcker så finns det många sidor på nätet, däribland Bonnier Carlsens Elsa Beskow-hemsida.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1918, utgiven av Åhlén & Åkerlund. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163832581), utgiven av Bonnier Carlsen 1995, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Farbror Blås nya båt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1942, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163830693), utgiven av Bonnier Carlsen 1994, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Sol-ägget är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1954, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1958.

2017-09-26