Etikett: Barnböcker

  • Peka

    Peka

    Det finns redan en hel del roliga alternativ till ”vanliga” pekböcker. Vad sägs om en pekbibel eller en ironisk pekbok, för lite ”finare” barn, med bilder på champagne och privatjet? Nyhet i genren alternativa pekböcker är Min första bok om Ernst Billgren, som är första pekboken i en serie med konstböcker. Målgruppen anges som barn 0-113 år. Hehe. Jag gillar idén!

  • Tematrio: Den svenska bilderboken

    Jag har haft en liten paus från Tematrio, mest eftersom det förra temat handlade om bokreatips och jag hade ingen plan att handla något på bokrean, så jag kände inte att jag hade så många fler tips att komma med än de jag redan hade delat med mig av i ett tidigare inlägg.. Nu är det i alla fall dags för en ny Tematrio och jag är med på tåget igen:

    Berätta vilka tre bilderböcker du skulle välja för att representera den svenska bilderboken?

    Det här är faktiskt inte helt lätt i och med att jag inte har läst bilderböcker/fått bilderböcker lästa för mig på ca 20 år och jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gillade back in the days… Så snarare än att välja ut böcker som jag tycker representerar Sverige på ett bra sätt, så handlar den här Tematrion för min del om komma på bra bilderböcker. 😉

    Här är några godingar som jag minns från min barndom:

    Alfonsböckerna av Gunilla Bergström. De är ju kanon! Roliga, annorlunda och något så ovanligt (?) som böcker med en ensamstående pappa… Alfons finns redan i många länder, men om jag minns rätt fungerade inte lanseringen i USA – man tyckte att Alfons var för ful(?!)

    Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf minns jag också väl, framför allt för Lööfs karaktäristiska illustrationer med alla detaljer.

    Detaljer finns det även i illustrationerna i Sven Nordquists böcker om Pettson & Findus. Busiga Findus är verkligen en härlig karaktär. 🙂

  • Grattis Alfons!

    Ytterligare ett jubileum med litteraturanknytning är Alfons Åbergs 40-årsdag. Det var inte så länge sedan Alfons Åberg uppmärksammades lite extra förra gången. I höstas belönades nämligen författaren till Alfons Åberg-böckerna, Gunilla Bergström, med Emilpriset till Astrid Lindgrens minne. Det fina med Alfons Åberg är dock att böckerna om honom fortsätter att vara aktuella och älskas av generation efter generation.

  • Isvintern: ett äventyr i bronsålder

    Isvintern: ett äventyr i bronsålder

    Berättelsen om Fry fortsätter! Den tredje boken, Isvintern, börjar väldigt spännande med att Fry jagas av vargar och är nära att frysa ihjäl, men som tur är blir hon räddad av Tore, en okänd man som plötsligt dyker upp på Kungsgården, där Fry bor. Tacksamheten mot Tore är såklart stor och framför allt Hird, Solgudinnans tjänare och Frys lärare, imponeras stort. Tore stannar hos dem och är uppskattad på gården, men det finns också de som har sina tvivel och undrar vad Tore egentligen vill. Ulv, Mångudens tjänare, är särskilt misstänksam och även Fry börjar förstå att allt inte är som det ska och att Tore kanske vill dem illa.

    Boken är en spännande ungdomsbok som utspelar sig under bronsålder. Som yngre var jag särskilt förtjust i historiska barn- och ungdomsböcker och den här kan jag fortfarande läsa med god behållning. I Isvintern vävs både spänning, kärlek och historia ihop på ett fint sätt. Berättelsen slutar inte i Isvintern, utan fortsätter i fjärde boken, Kungsgården, och det kan dock kanske ses lite som en nackdel.

  • Prisregn i Astrids namn

    Prisregn i Astrids namn

    Här om veckan fick Gunilla Bergström Emilpriset till Astrid Lindgrens minne, Nu är det dags för nästa pristagare åt ett pris med Astrid Lindgrens namn, det vill säga Astrid Lindgren-priset, som delas ut årligen av Rabén & Sjögren på Astrid Lindgrens födelsedag, 14:e november. Priset delas ut för förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen och har i år tilldelats Jan Lööf, som jag tror vi alla har läst eller fått läst för oss. Hans Sagan om det röda äpplet är en bok som jag verkligen minns från min uppväxt. Jag tror till och med den finns hos mina föräldrar. 🙂

    Foto: Stefan Tell

  • Färgpippi

    Färgpippi

    Julskyltningarna är framme sedan flera veckor och den som vill köpa julgranskulor eller julmust har inte problem att hitta sådant i butikerna. För den som vill koppla av med en julig bok är Astrid Lindgrens och Ingrid Vang Nymans Pippi har julgransplundring nyaktuell. För första gången kommer den nu ut i färg. Härligt!

  • En del böcker är i alla fall ärliga…

    Boken ”Maggie goes on a diet” av Paul Kramer har debatterats en del den senaste tiden. Boken har inte kommit ut ännu, men marknadsförs som en solskenshistoria om en 14-årig tjej som genom att banta blir en populär fotbollsstjärna.  Det som rör upp känslor är att boken är en bilderbok som riktar sig till barn mellan 4 och 8 år.

    Det känns såklart knasigt att så små barn ska behöva ta ställning till dieter och fundera kring mat, men jag har faktiskt inte följt debatten särskilt noga. Det som väcker mest känslor hos mig är faktiskt att det finns andra böcker som handlar om banting och status men, som till skillnad från Kramers bok, inte öppet säger sig vilja ”uppmuntra” till viktnedgång. Det är fult när konstiga värderingar kring vikt smygs in i ungdomsböcker. Jag läste en riktigt otäck sådan bok i tonåren, men liksom de flesta tonåringar var jag för smart för att gå på det. Alla kanske inte är så smarta?  Kramer är i alla fall ärlig med bokens sensmoral och det gör det lättare för föräldrar och barn att välja eller välja bort boken. Skitlitteratur som Tvillingarna på Sweet Valley High kan dock leverera usla värderingar utan att vuxna vet om det och utan att läsaren hade bett om det. Usch!

  • Svart märke

    Svart märke

    Akademibokhandeln har infört att läsborgarmärke för att uppmuntra barn till att läsa mer. Tanken är att föräldrarna ska fylla i ett ”läskort” efter varje utläst bok och efter 5 böcker kan barnet sedan hämta ut ett vitt läsborgarmärke hos Akademibokhandeln. 10 lästa böcker ger ett rött märke och till slut kommer man till det svarta (15 böcker). Det är såklart reklam för Akademibokhandeln, men jag tycker ändå att det är en väldigt roligt grej. Läsborgarmärken hade varit något när jag var liten! När jag var liten och samlade simmärken kom jag bara till Silverfisken… Jag har några ridmärken också, men jag minns inte ens riktigt vad de stod för. De var väldigt kul att ta i alla fall! Hoppas att många tycker att det är kul att ta läsborgarmärken också!

    Själv har jag redan i år förtjänat det svarta… 😉

  • Månguden: ett äventyr i bronsålder

    Månguden: ett äventyr i bronsålder

    Månguden är den andra boken om den föräldralösa flickan Fry, som lever i trakterna runt Halland under Bronsåldern. I den tidigare boken, Solbarnet, blev hennes kontakt med de starka krafterna från Solgudinnan kända och hon kunde lämna de dåliga förhållanden som hon levt under och togs istället upp i gudinnelära.

    I den här boken fortsätter hennes äventyr, som den här gången handlar om människor som försvinner och tvingas arbeta som slavar. En av de som försvinner är Frys läromästare, Hird, som leder offerceremonierna för att ära Solgudinnan. Folket kan nu oroa sig över att Månguden ska ta över och att Solgudinnans kraft ska vändas mot dem. Fry själv blir själv bortjagad från sin gudinnelära när Hird är borta.

    Det är en lättläst, spännande och trevlig bok! När jag läser den som vuxen kan jag såklart finna den lite väl enkel, men jag vet att jag hade gillat den som yngre, för den här typen av böcker som utspelar sig i intressanta historiska miljöer tyckte jag verkligen om.