Boken ”Maggie goes on a diet” av Paul Kramer har debatterats en del den senaste tiden. Boken har inte kommit ut ännu, men marknadsförs som en solskenshistoria om en 14-årig tjej som genom att banta blir en populär fotbollsstjärna. Det som rör upp känslor är att boken är en bilderbok som riktar sig till barn mellan 4 och 8 år.
Det känns såklart knasigt att så små barn ska behöva ta ställning till dieter och fundera kring mat, men jag har faktiskt inte följt debatten särskilt noga. Det som väcker mest känslor hos mig är faktiskt att det finns andra böcker som handlar om banting och status men, som till skillnad från Kramers bok, inte öppet säger sig vilja ”uppmuntra” till viktnedgång. Det är fult när konstiga värderingar kring vikt smygs in i ungdomsböcker. Jag läste en riktigt otäck sådan bok i tonåren, men liksom de flesta tonåringar var jag för smart för att gå på det. Alla kanske inte är så smarta? Kramer är i alla fall ärlig med bokens sensmoral och det gör det lättare för föräldrar och barn att välja eller välja bort boken. Skitlitteratur som Tvillingarna på Sweet Valley High kan dock leverera usla värderingar utan att vuxna vet om det och utan att läsaren hade bett om det. Usch!
Kommentera & diskutera gärna!