Sånt händer inte här är en klassiker av nobelpristagaren Sinclair Lewis. Den beskrivs som en satirisk roman om ett USA förvandlat till diktatur. I samband med att Donald Trump valdes till USA:s president fick boken något av ett uppsving och kom i nya utgåvor.
Jag hade höga förväntningar på den här boken, men nej, nu ger jag upp! Jag tycker att boken är för seg. Egentligen har den inget lågt tempo, men det finns något som stoppar upp ändå. Jag tror också att mycket flyger över huvudet på mig som inte har speciellt bra koll på amerikanskt 30-tal (då boken gavs ut).
Det här är säkert en högintressant bok för många och den känns därtill som en skrämmande aktuell bok än idag. Den passade dock inte för mig just nu.
Sånt händer inte här
Sånt händer inte här av Sinclair Lewis
Amerikansk titel: It can’t happen here. Översättning: Hugo Hultenberg, reviderad av Anna Hultman. Förlag: Polaris (2018). ISBN: 9789188647450, 9789188647320,.
Sinclair Lewis
Sinclair Lewis (1885–1951) var en amerikansk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur år 1930.
Allt blir inget av Martin Kellerman är en rolig och sorglig roman om ett triangeldrama och en lockande gräsodling i Stockholms skärgård.
Allt blir inget är Martin Kellermans debutroman. För de flesta är Kellerman förmodligen mest känd som serietecknaren bakom Rocky, den autofiktiva serien där Kellerman under 20 års tid skildrade livet och vardagen för en serietecknare i en hunds skepnad. Jargongen och stilen från Rocky känns igen i Allt blir inget. Här finns en mörk humor och udda karaktärer, precis som i Rocky.
Boken kretsar kring Florian, Kea och Max. Florian är en pillerknarkande ensling som bor på en ö i Stockholms skärgård. Han har bott hos sin farmor, men hon ligger sedan länge död på husets övervåning. Nedervåningen har förvandlats till gräsodling. Planen är att sälja skörden och ge sig av för gott, men i väntan på att den ska bli klar lever han på farmoderns pension.
Max och Kea är kusiner på segelsemester. Kea är 16 år och är ute efter fest och uteliv i Sandhamn och Vaxholm. Hennes något äldre kusin har inte samma intressen, men han känner ett ansvar över Kea och seglingen. Medan Kea roar sig med seglarkillar blir han kvar i båten. När hon kommer tillbaka finns han där, som en bror. Det omaka paret – den överviktige och mobbade Max och hans populära och rättframme kusin – lägger av en slump till vid Florians ö och blir kvar.
Ett udda triangeldrama utspelar sig. Florian och Max suktar efter Kea och hittar ständigt tecken på att vänskapen är på väg mot något mer. Kea ser båda som sina vänner och förstår inte signalerna, ser rent av att de båda konkurrenterna blivit oväntat nära vänner med varandra. Gräsodlingen leder till ytterligare spänning. Både Max och Florian är desperata efter förändring och ser gräset som en utväg.
Allt blir inget är en underhållande och skruvad berättelse. Jag slukade den och njöt av att läsa om tre personer som är långt från den kulturelit, som befolkar så många andra böcker, och av att läsa en bok som absolut inte är PK. Det var uppfriskande. Kellerman är dessutom vass på att formulera sig och får verkligen till det. Allt blir inget är rolig, dråplig, men också rejält sorglig i en snygg blandning. Jag tycker också att han fångar hur det kan vara att vara en naiv 16-åring och att vara olyckligt kär. Man kan tänka att huvudpersonerna är tre riktiga stereotyper, men det känns verkligen inte så. Alla i boken har många sidor. Även de mest idiotiska personerna kan man få vissa sympatier för. Sympatierna växlar faktiskt mest hela tiden, så som de ska när en författare har lyckats göra huvudpersonerna levande.
Allt blir inget
Allt blir inget av Martin Kellerman
Förlag: Albert Bonniers förlag (2015). ISBN: 9789100142575, 9789100142582.
Martin Kellerman
Martin Kellerman (född 1973) är en svensk serieskapare och författare, främst känd för den autofiktiva serien Rocky.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en essä som genom korta nedslag hos olika historiska personer tecknar en biografi över år 1947.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en Augustprisbelönad essä om år 1947. I korta nedslag hos olika huvudpersoner skildrar Åsbrink denna speciella tid då Nürnbergrättegångarna pågick, Israel var på väg mot bildande, Muslimska brödraskapets ledare förespråkade jihad och svenska nazister skyddade krigsförbrytare. Det var också året då Simone de Beauvoir skrev på Det andra könet och George Orwell på 1984.
Det är med andra ord ett händelserikt år, i stort och smått. När man samlar allt och betraktar det i backspegeln på det sätt som Åsbrink gör framstår det som ett år med många avgörande händelser. Så var det kanske också – eller också var det inte det. Avgörande händelser händer hela tiden och den här boken påminner mig om det. Vad skulle en författare hitta för vändpunkter om hen så småningom skrev en biografi över 2021? Slående är också hur mycket som fortfarande är aktuellt idag. Det gäller ju inte minst Israel och Palestina…
Det är imponerande att se hur författaren har kokat ned så mycket till 1947. Det är verkligen ingen tung bok, varken bokstavligt eller bildligt talat, men den är rik och lärorik. Det ligger enormt mycket research bakom och det märks. 1947 har lärt mig mycket om den här tiden.
Britt-Marie var här av Fredrik Backman är en varm och härlig feelgood om småstadsliv och en ”surtant” som blommar ut.
Britt-Marie var här är en feelgoodroman av Fredrik Backman, författaren bakom bästsäljare som En man som heter Ove och Björnstad. Har du läst En man som heter Ove gillar du sannolikt även berättelsen om Britt-Marie – Ove och Britt-Marie är av lite samma skrot och korn. Ove är ”surgubben” som går runt i kvarteret och håller ordning. Britt-Marie är motsvarande tant, som med listor i högsta hugg ser till att det är ordning och reda. Britt-Maries universum är dock betydligt mindre än Oves – istället för ett helt kvarter basar hon framför allt över den lägenhet där hon fram till nu har bott med maken Kent, sett till att han har prydliga skjortor och att fönstren i hemmet är perfekt välputsade. Livet har hon i mångt och mycket levt genom sin make.
Nu är dock läget ett annat. Vigselringen har plockats av och Britt-Marie står för första gången på mycket länge till arbetsmarknadens förfogande. Det leder henne till det lilla samhället Borg och till en fritidspedagogstjänst som har råkat läggas ut av misstag.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ska man läsa Fredrik Backman måste man vara okej med 1) att berättelserna ofta vinglar farligt nära kanten till det sentimentala och töntiga, 2) att berättelserna alltid befolkas av ett så rikt urval av människor att de kan kännas lite väl tillrättalagda och politiskt korrekta, om man säger så. Det sistnämnda stör inte mig. Jag älskar att Backman helt okommenterat låter huvudpersonerna vara fattiga, rika, magra, tjocka, unga, gamla, funktionsvarierade och med olika etniskt ursprung och sexualitet. Det finns någonting vänligt över det och om det är något ord man kan använda för att beskriva Backmans böcker så är det just vänliga. Jag blir glad av att läsa dem! De handlar allt som oftast om människor som vågar stiga ur gamla hjulspår och som får blomma ut. Det är värmande! I Britt-Marie var här får både surtanten och småstaden/avfolkningsbygden upprättelse. Fint!
Britt-Marie var här
Britt-Marie var här av Fredrik Backman
Förlag: Partners in stories (2014), Forum (2017). ISBN: 9789198182002, 9789137151588.
Stål av Silvia Avallone är en roman om vänskap och vuxenblivande i en fattig italiensk småstad. Den är inte helt olik Ferrantes Neapelkvartett, men den är inte riktigt lika vass.
Stål av Silvia Avallone gavs ut innan Elena Ferrante gjorde succé med Neapelkvartetten – böckerna om vännerna Lila och Elena och deras uppväxt i ruffiga och maffiapräglade kvarter i Italien. Det vore alltså klart fel att kalla Stål för en kopia, men visst finns det beröringspunkter mellan böckerna. Även Stål följer två väninnor, men här heter de Anna och Franceska. Även miljön har vissa likheter med den i Ferrantes böcker. Anna och Franceska bor i en fattig italiensk småstad där stålverket och dess arbetstillfällen är helt central. Nu är stålverket dock på nedgång och många förlorar sina jobb.
För Anna och Franceska utspelar sig livet till stor del på stranden, men de barnsliga lekarna i vattnet är så sakteliga på väg att bytas mot annat. De är tonåringar med tonårskroppar och med deras skönhet får de verkligen uppmärksamhet, särskilt Franceska, som är extraordinärt vacker och drömmer om att bli upptäckt och att synas på TV. I deras stad, där fattigdom, våld och droger är vardag, finns det dock små möjligheter att förverkliga sina drömmar. Franceskas pappa vaktar sin dotter och är en tyrann mot både fru och barn. Även Annas pappa är hård. Hård och opålitlig. Pengarna rinner mellan fingrarna och plötsligt kan han vara borta långa perioder utan att höra av sig.
Något tryggt familjeliv finns alltså inte för vare sig Anna och Franceska, men de har varandra och de är en oskiljaktig duo tills vänskapen börjar krackelera och det mer och mer börjar visa sig att de vill olika saker och har olika förutsättningar. En pojkvän kommer in i bilden och allt förändras.
Avallone skriver om ett samhälle och en kultur och tid som känns helt främmande, trots att den inte är så avlägsen, vare sig i tid eller rum. Jag tvivlar inte på att Avallone skildrar något som är, eller har varit, mångas verklighet i 90-talets Italien, då boken utspelar sig, men själv får jag verkligen ingen igenkänning. Jag kan rent av tänka att det blir lite för mycket, att Avallone överdriver och lägger in för mycket dramatik. Det blir lite teatraliskt till slut. Det stör mig också att berättelsen är så utseendefixerad. Kanske är det tvunget för att skriva fram karaktären Franceska, men jag blir irriterad ändå. Det känns tjatigt och ointressant med alla beskrivningar av hur sexig och snygg Franceska är och hur alla, inklusive familjemedlemmar, ser henne med de ögonen. Gör normala människor sådant? Ser sina barn som sexiga?
Visst är delar av Stål riktigt vassa. Det är en intressant skildring av 90-talets Italien och om vänskap och klass, men när man har läst Ferrante blir det ändå lite beige.
En sekund i taget av Sofia Nordin är en ungdomsroman om en tjej som är enda överlevaren sedan samhället slagits ut av en febersjukdom. Intressant upplägg, men det är inte de dystopiska inslagen som funkar bäst.
En sekund i taget är en dystopisk ungdomsroman av Sofia Nordin. Läsaren kastas rakt in i handlingen – när boken tar sin början har huvudpersonen, den 13-åriga Hedvig, förlorat sin familj i en febersjukdom. Hela samhället som vi känner det har faktiskt rasat samman: Hedvig förefaller vara den enda överlevande i en värld där elen har slutat fungera, radiostationerna har tystnat och hela samhällen har stillnat. Det ges inga detaljer om sjukdomen eller förloppet. Istället får läsaren följa Hedvig på hennes flykt från all död och elände. Flykten leder till en liten gård med några djur: kor, hästar. Nu börjar Hedvig sitt nya liv, som går ut på att överleva. Hur mjölkar man en ko? Hur slår man i en spik? Hedvig tar sig an smått och stort hon aldrig behövt göra i sitt tidigare liv.
Efter en tid dyker det upp en jämnårig överlevare: Ella. Nu är de två om att hantera den speciella situationen. Stark vänskap uppstår, men efter hand kommer också konflikterna. Vad är viktigast: förbereda sig inför vintern och kommande år – hugga ved, spara sättpotatis, se till att maten räcker – eller att ge sig iväg och hoppas på att hitta fler överlevare?
En sekund i taget är en spännande bok som jag tror kan vara fängslande för många i ungefär samma ålder om Hedvig och Ella. Boken är inte bara en postapokalyptisk berättelse utan också en bok om första mensen, första pojkvännen/flickvännen, skavande vänskapsrelationer och annat som kan vara aktuellt i 12- och 13-årsåldern. Själv kände jag dock att någonting saknades. Jag hade behövt mer bakgrund, mer inramning, någon förklaring som gör det hela mer intressant. Det känns lite för enkelt att nöja sig med att konstatera att ”alla” har dött och att samhället har fallit samman. Det blev rent av svårt för mig att köpa att Hedvig ger sig iväg och kallt räknar med att vara den enda överlevande i världen. Varför tror hon det? Det känns inte helt trovärdigt skildrat, känner jag. Här spökar det väl lite att jag tyckte att Slutet av Mats Strandberg, en bok som också följer ungdomar (i och för sig flera år äldre ungdomar) i en värld som är på väg att gå under, var så otroligt bra och där bleknar En sekund i taget i jämförelse.
Vad jag förstår är En sekund i taget första delen i en serie och det kan ju hända att berättelsen byggs på och utvecklar sig i senare delar. Som fristående bok tycker jag dock att En sekund i taget saknar något.
Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.
Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.
Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.
På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.
Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?
Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.
Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.
När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.
Hägring 38
Hägring 38 av Kjell Westö
Förlag: Albert Bonnies förlag (2013). ISBN: 9789100134952, 9789100134969.
Kjell Westö
Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Okej, nu är det dags igen. Det här är ju året då jag inte lägger tid på böcker jag inte är sugen på att läsa. Nu har jag provat Inland av Arne Dahl och känner att det är dags att ge upp. Inland är den andra delen av Arne Dahls böcker om Sam Berger och Molly Blom. Den första delen, Utmarker, läste jag ut förra året och den tyckte jag var andlöst spännande, samtidigt som den också var otroligt osannolik och full med klyschor. Spänningen vägde dock upp. Den här gången orkar jag bara inte. Boken börjar med en rivstart – och ja, det är kanske spännande(?), men framför allt är det fånigt, överdrivet, osannolikt. Nä. Det här får vara.
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017). ISBN: 9789100162269.
Föda utan rädsla av Susanna Heli är något av en klassiker bland böcker om att föda barn. Här finns fakta, råd och övningar som förhoppningsvis kan leda till en lite tryggare och bättre förlossningsupplevelse.
Föda utan rädsla av Susanna Heli utkom första gången 2009 och har sedan dess tryckts om otaliga gånger och även kommit i en nyutgåva, som fortfarande ligger högt upp på topplistan bland böcker om föräldraskap. Det är helt enkelt något av en klassiker inom området och metoden i boken ligger också till grund för profylaxkurser. För vår del är barnet beräknat i slutet av maj, så jag kan väl ärligt talat inte säga så mycket om hur användbar den här boken är – jag har ju liksom inte fött ännu, men visst känns det som en pålitlig och bra bok!
I Föda utan rädsla går Susanna Heli igenom vanliga rädslor inför förlossningen, hur en vaginal förlossning (utan komplikationer) går till och hur rädsla/stress och smärta hänger ihop. Därefter går hon igenom de fyra verktyg som Föda utan rädsla-metoden bygger på: andningen, tyngden i kroppen, rösten och tankens kraft. Ett helt kapitel riktar sig till stödpersonen, t.ex. en partner, med råd om vad hen kan göra för att stötta under förlossningen. För den som är väldigt fyrkantig kan nog delar av den här boken kännas lite flummigt, men, ärligt talat: är inte allt som rör en graviditet och en förlossning helt oförklarligt?! Jag är helt öppen för ett visst mått ”flum” i de här sammanhangen. Det märks också att Susanna Heli kan sin sak. Hon har jobbat som undersköterska på förlossningsavdelning och som doula under många år. Boken har också en lång referenslista. Så visst känns det här som en bok att luta sig lite mot. Och visst ligger det något i det som är bokens och metodens kärna: lugn och trygghet är en bra grund för en lyckad förlossning – så är ju också ”må bra”-hormonet oxytocin helt centralt under en förlossning.
Föda utan rädsla är helt klart en bra läsning för den som vill förereda sig inför en vaginal förlossning. Jag kan tillägga att jag egentligen inte är speciellt rädd för förlossningen (inte mer än vad säkert alla är!), men den här boken känns som ett mycket bra stöd oavsett och den innehåller många övningar som kan vara bra för vilken gravid person som helst. Jag tror också att Föda utan rädsla kan vara väldigt bra läsning för en stödperson, som ju faktiskt har en stor roll under en förlossning.
Susanna Heli (född 1973) är en svensk sjukgymnast, doula och författare till två böcker om förlossning: Föda utan rädsla och Trygg förlossning.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.