Pythian pratar, av Liv Strömquist, är ett underhållande seriealbum om problemet med ”självhjälp” och oönskade livsråd.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Pythian pratar, av Liv Strömquist, innehåller sju livsråd om ironiskt nog gör det tydligt att livsråd och självhjälp knappast gör oss lyckligare. Det som är så fantastiskt med Liv Strömquist är att hon i varje seriealbum lyckas förmedla något som både känns nytt, underbyggt och intressant. Nog är vi många som på ett obestämt sätt tyckt att det skaver med alla dessa floskel-liknande råd som flimrar förbi i flödet och som tycker att self care är helt ogreppbart. Det är när Strömquist tar hjälp av sociologer, som Edgar Cabanas, Zygmunt Bauman, Hartmut Rosa och andra, för att problematisera fenomenet som det verkligen sätts i ett förklarande ljus.
Plötsligt ser jag framför mig alla (inklusive mig själv, till viss del) som förgäves försöker kontrollera, optimera och styra sådant som svårligen kan påverkas: lycka, hälsa, njutning – till och med döden. Det är egentligen självklart att saker och ting inte blir så kul om man försöker forcera fram ”kul”. Det finns naturligtvis mycket allvar i botten, men det hela beskrivs såklart med Strömquists härliga humor. Jag skrattar gott åt bilden av manosfär-influencern Rollo Tomassi, som ”står helt stilla och spelar sur i hallen” i tron att det ska få hans fru att vilja ligga oftare. Och åt psykologen och författaren Nicole LePera, vars bästa livsråd när det gäller relationer, kokar ned till att man bör bryta kontakten med folk.
Nej, allt går inte att kontrollera och optimera. Förmodligen skulle det göra många av oss gott att våga släppa taget lite mer. Inte för att jag känner mig sugen på att dela ut några livsråd efter att läst den här boken, men ändå.
Pythian pratar är sjukt rolig och samtidigt tänkvärd. Strömquists illustrationer sätter tonen och stryker under texten på ett snyggt sätt. Det här seriealbumet är verkligen en fullträff.
Pythian pratar
Pythian pratar gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 978-91-1-313566-3.
Liv Strömquist
Liv Strömquist är en svensk författare och poddare, som bland annat hörs i En varg söker sin pod och Stormens utveckling.
Nära fåglar är en fantastisk bok med helt otroliga porträttfoton av fåglar samt fina texter om förmånen att få leva nära dem och beröras av dem.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Nära fåglar är en fotobok fylld med bilder som fotografen Roine Magnusson har tagit vid ringmärkningsstationer genom att placera fåglar i speciellt utformade ljustält. Resultatet är helt otroligt: knivskarpa, frilagda bilder på fåglar som poserar och visar upp sig på sällan skådat sätt. Vi har alla träffat fåglar, i någon form, i sina rätta habitat, men uppvisat på det här sättet syns detaljer och personlighetsdrag som annars är svåra att snappa upp. Fotot är fantastiskt och boken är väl värd att bläddra i enkom för njutningen i att få se en koltrast posera eller en domherrehona visa upp sina färger.
Men boken innehåller också väldigt fina texter om fåglar som sädesärla, ringduva och bofink. Det är alltså ingen bok med torra fakta eller om artbestämning, utan mer en essäsamling om några av våra vanligaste fåglar, deras egenheter och hur de berört människor som levt med dem i närheten. Underbar läsning! Och för mig, som ärligt talat inte kan speciellt mycket om fåglar, har det varit lärorik läsning. Jag har frågat mig var sidensvansarna är på sommaren och inser när jag läser den här boken att de lever ett liv där de rör sig lite hipp som happ, invaderar ställe efter ställe på ett svårförutsebart sätt, arbetar sig söderut, ibland ända till Grekland. Hoppas de invaderar Umeå i höst! Jag lär mig också mycket annat, som jag inte hade någon aning om. Som att gräsandens fjädrar inte innehåller några gröna pigment – det gröna i hannarnas fjäderdräkt kommer sig av hur ljuset bryts i fjädrarnas nanostruktur. Som att talgoxarna har ett språk där läten kan sättas ihop på olika sätt och få olika betydelse. Och mycket annat fascinerande.
En mycket vacker och intressant bok!
Nära fåglar
Nära fåglar gavs ut av Bonnier Fakta 2018. ISBN: 978-91-74246-45-2.
Jag fick en så tjusig ask med noveller om trädgård och odling! Underbart och passande tema, kan jag känna, nu när så mycket händer i trädgården och det är som mest intensivt med vattning och gräsklippning. Det är också en väldigt trevlig blandning av texter, tycker jag. Här finns både en skönlitterär novell, en poesisamling i novellformat och två essäer.
Är det så mycket begärt av Lotta Lundgren
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Är det så mycket begärt är Lotta Lundgrens skönlitterära debut och en tragikomisk berättelse om ett ungt par som lämnar Stockholm för landet och för en dröm om självhushållning. Det visar sig snart att det egentligen är den ena partnerns dröm, medan den andra åker på det slitsamma att pendla långt, stå för hushållets enda inkomst och ständigt bli tjatad på för att han ”inte hjälper till” och bidrar med någonting där hemma. Det är vår och en intensiv tid för den som vill starta upp storskalig odling. Det är givet att det inte kommer att gå som på räls.
Det här var verkligen en novell i min smak: rolig, knasig, överraskande och med en stor portion kärlek till odlandet. Berättelsen om stockholmaren som flyttar ut till landet har man hört förut, men det här görs faktiskt på ett nytt sätt. Jag blev glad och överraskad över utvecklingen: hur den grovt osympatiska huvudpersonen trots allt kunde göra en resa och vid berättelsens slut ändå framstå som en rätt skön person.
Är det så mycket begärt gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-568-0.
Poems av Göran Greider
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Poems är en liten diktsamling av Göran Greider. De flesta av de femton dikterna är hämtade från Dala-demokraten och några kommer från samlingarna Katterna kommer in från mörkret, I trädgården hörs andra ekon och En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Dikterna är underbara kärleksförklaringar till en trädgård, till minnen växterna bär med sig, till jorden och till livet. Det är också en vemodig liten berättelse livscykeln: det som lever ska en gång dö.
Jag älskade den här samlingen! Det är min första bekantskap med Greiders poesi och jag har nu en stark längtan efter att läsa mer. Det här gick rakt in i hjärtat.
Poems gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-569-7.
Att så ett frö av Elin Unnes
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Att så ett frö, av Elin Unnes, är en härlig essä om fröer. Här finns helt förbluffande fakta om fröer och märkliga växter: ”världens ensammaste växt”, som lever i Namiböknen, blommor som med sin doft lurar insekter att pollinera, violer som självbefruktar sig i slutna knoppar och mycket annat. En mycket kul liten bok för den växtintresserade.
Att så ett frö gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-570-3.
Det kommer alltid en ny maj – min trädgårds nio månader av Hanna Wendelbo
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Det kommer alltid en ny maj, av Hanna Wendelbo, är precis vad det låter som: en slags dagbok från januari till oktober, månader när Wendelbo låter sitt intresse för trädgård ta stor plats. I januari plockar hon de första små blommorna, i oktober stängs trädgårdsåret när frosten kommer. Däremellan finns tid för planering, förväntan, sådd, vattning. Det är härligt att följa en riktig växtnörd över odlingsåret. Och att fascineras och avundas vilket långt trädgårdsår Wendelbo har i sin skånska trädgård.
Det kommer alltid en ny maj gavs ut av Novellix 2023. ISBN: 978-91-7589-571-0.
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist är en underhållande och tänkvärd serie-essä om skönhet.
Inne i spegelsalen är Liv Strömquists åttonde satiriska och folkbildande seriealbum. Genom åren har hon skrivit om allt från pengar till kärlek i något som närmast kan beskrivas som essäer i serieform. Alla hennes tidigare album har varit underhållande och tankeväckande och Inne i spegelsalen är inget undantag. Här tar hon sig an ämnet skönhet.
Med utgångspunkt i personer som Kylie Jenner, första Moseboks Rakel och Lea, Marilyn Monroe, Kim Kardashian, Snövits (styv)mamma och kejsarinnan Elisabeth av Österrike delar Strömquist med sig av sina tankar kring vår besatthet av skönhet och varför skönhet både kan ge makt och vara ett sänke. I vanlig ordning märks det att Strömquist har gjort sin research. Här strösslas det rikt med citat från filosofer, sociologer och andra med intressanta ingångar till ämnet.
Det jag alltid har uppskattat med Liv Strömquist är att hon med sina böcker kommer med något nytt. Hon plockar sällan de enklaste frukterna eller upprepar sådant som alla redan har hört förut. I Inne i spegelsalen kommer hon visserligen in på det som alla redan vet – att kapitalism, pengar och besatthet efter (förgänglig) skönhet hänger ihop. Men det kommer mer. Efter att ha läst Inne i spegelsalen inser jag att inte ens kroppspositivister har lyckats överlista systemet. Vi förhåller oss alla till skönhet, vi är alla besatta av bilden av oss själva och vårt yttre. I vår selfiefyllda värld med alla dessa stormrika kändisar och influencers som lever på sitt yttre är det här en väldigt intressant och aktuell bok. Och rolig!
Allt jag inte vet om djur är en kritikerrosad essä av Jenny Diski. Jag älskar djur och eftersom boken fick så fina recensioner när det begav sig (den kom på svenska 2012) hade jag såklart höga förväntningar. Men nej. Den är säkert kanonbra och tänkvärd och intressant på alla möjliga sätt, men för stunden är det en alldeles för krävande och seg läsning för min del. Det kanske spelar in att jag är mosig i huvudet av att ha en 4 månaders dotter att fokusera på. Nu ger jag upp! Men säkert är den en riktigt fin läsning för andra som vill ta del av Diskis tankar kring det att vara djur (och människa).
Allt jag inte vet om djur
Allt jag inte vet om djur av Jenny Diski
Brittisk titel: What I don’t know about animals. Översättare: Cecilia Franklin. Förlag: Alfabeta (2012). ISBN: 9789150114218, 9789150118551.
Jenny Diski
Jenny Diski (1947–2016) var en brittisk författare, bland annat känd för reseskildringen Främling på tåg: hur jag med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en essä som genom korta nedslag hos olika historiska personer tecknar en biografi över år 1947.
1947 av Elisabeth Åsbrink är en Augustprisbelönad essä om år 1947. I korta nedslag hos olika huvudpersoner skildrar Åsbrink denna speciella tid då Nürnbergrättegångarna pågick, Israel var på väg mot bildande, Muslimska brödraskapets ledare förespråkade jihad och svenska nazister skyddade krigsförbrytare. Det var också året då Simone de Beauvoir skrev på Det andra könet och George Orwell på 1984.
Det är med andra ord ett händelserikt år, i stort och smått. När man samlar allt och betraktar det i backspegeln på det sätt som Åsbrink gör framstår det som ett år med många avgörande händelser. Så var det kanske också – eller också var det inte det. Avgörande händelser händer hela tiden och den här boken påminner mig om det. Vad skulle en författare hitta för vändpunkter om hen så småningom skrev en biografi över 2021? Slående är också hur mycket som fortfarande är aktuellt idag. Det gäller ju inte minst Israel och Palestina…
Det är imponerande att se hur författaren har kokat ned så mycket till 1947. Det är verkligen ingen tung bok, varken bokstavligt eller bildligt talat, men den är rik och lärorik. Det ligger enormt mycket research bakom och det märks. 1947 har lärt mig mycket om den här tiden.
Under det rosa täcket av Nina Björk är varken rykande färsk eller särskilt lättläst, men det är helt klart en bok som fortfarande väcker både tankar och känslor kring könsroller och feminism.
Idag är det den internationella kvinnodagen, så vilken bok skulle passa bättre än en bok om feminism? Under det rosa täcket av Nina Björk är lite av en feministisk klassiker, trots att den utkom så sent som 1996. Eller kan man säga sent? 26 år har passerat, men mycket känns fortfarande aktuellt. En del (populärkulturella) referenser känns gamla, men mycket annat skulle kunna vara skrivet idag. Kvotering känns exempelvis som en lika kontroversiell fråga idag som för 25 år sedan.
När frågan blossade upp 1995 handlade det om ett förslag om att genom positiv särbehandling få fler kvinnor att nå höga positioner i universitetsvärlden, en värld som vid den tiden dominerades av män (landets professorer var exempelvis till 93% män). Det blev debatt. Man såg framför sig brister i forskningens kvalitet. Det pratades om nedvärdering av kvinnors kompetens(!). Idag är 29% av landets professorer kvinnor – alltid något, antar jag – men det är en lång väg kvar att gå, inom universitetsvärlden och på många andra ställen. Under det rosa täcket är verkligen en ambitiös bok som har mycket tänkvärt att säga om både positiv särbehandling och annat.
De delar jag uppskattar mest är dock de som handlar om synen på manligt och kvinnligt, vilka roller vi har och vad som förväntas av oss. I Björks essä kallas de livmoderfeminister, de som anser att män och kvinnor i grunden är helt olika och att det enda problemet är att det ”kvinnliga” värderas lägre. Jag har själv funderat mycket på det där. Jag har tänkt och känt att det måste få vara upp till var och en hur man vill leva sitt liv, att målet inte kan vara att alla ska bli mer ”manliga” och göra karriär. Jag har även tänkt att det inte är så konstigt att så få kvinnor blir chefer – varför skulle någon vilja offra relationer och fritid för ett fucking jobb?! Fast… Så enkelt är det inte. Jag tycker att Nina Björk gör det väldigt tydligt, faktiskt. Hon skriver om en feminism bortom kvinnan. Och nu känner jag det väldigt tydligt: det måste vara där friheten ligger – inte i att uppvärdera traditionellt kvinnliga sysslor utan i att slänga bort de könsidentiteter vi hamnat i.
Den där kvinnorollen är helt klart snäv samtidigt som många delar av mansrollen känns helt bedrövliga. Män förväntas alltid vara starka och tekniska och kapabla – får inte fråga om hjälp, gråta eller intressera sig mer för kläder än för motorer. Det verkar vara hemskt jobbigt om du frågar mig. Alla borde få vara lite mer som de vill.
Själv har jag alltid blivit tokig när folk har trott att jag är si eller så på basis av att jag är kvinna. Man kan inte veta någonting på förhand om någon. Jag har varit i ett antal situationer då jag inte har tagits på allvar på grund av mitt kön (och ålder). Ibland har det gjort mig så frustrerad att jag saknar ord. I vissa andra situationer har jag medvetet betett mig som en man, kommunicerat rakt och hårt som en man – och fått skit för det då, såklart. Det är alltid lite smärtsamt /för gubbar/ när en kvinna tar ton. Vad man än gör blir det fel.
Könsrollerna kan även göra att man alldeles på egen hand begränsar sig. Jag har exempelvis gjort karriärval jag inte hade gjort om jag inte hade varit så fast i könsroller. Eller, jag är såklart medveten om att jag är civilingenjör i teknisk kemi och doktor i teknisk fysik – två saker som kanske inte är supertraditionellt tjejiga – och det är helt sant att jag jobbar i en bransch med stor övervikt män (jag tror 80% av alla anställda på min arbetsplats är män faktiskt). Men det finns saker jag har valt bort. Varför pluggade jag inte datavetenskap till exempel? Jag har kunnat programmera en del språk sedan jag var 11–12 år, men jag fattade ändå inte att jag kunde hålla på med programmering. Det kändes så främmande för mig som högstadietjej. För jag var ju en tjej och alla på gymnasiets teknikprogram var svettluktande killar som jag kände 0 gemenskap med. Förmodligen var jag bättre än många av dem på programmering, men…
Det där med att vara tjej, för den delen… Jag har aldrig varit en pojkflicka, men trots att jag på ett självklart sätt har identifierat mig som en tjej har jag aldrig känt mig speciellt tjejig. När jag var barn och tonåring förstod jag 0 av smink och hade absolut inget intresse av killar över huvud taget. Det var mig helt främmande att fråga chans på killar och hålla på. Hästar var mer intressant är barnsliga killar. Verkligen. Jag var singel fram tills jag var 25 eftersom jag helt enkelt tyckte det kändes totalt ointressant med något annat. Jag umgicks hellre med mina kompisar än satt hemma med någon tråkig kille. Absolut. Den där grejen med tvåsamhet, familjebildande och prinsessbröllop har liksom inte känts så viktig för mig. Nu är jag 34 och det är först nu jag har kommit på att jag vill ha barn. Jag lever nog ett liv som mycket mer liknar en mans. Jag vet inte vad det betyder eller vad jag vill säga med det. Det är bara det att jag aldrig har känt att jag har passat klockrent in i någon könsroll och jag vet inte vilka andra på den här planeten som gör det heller.
Det här blev ett svamligt inlägg, men Under det rosa täcket är som ni förstår en bok som väcker tankar och känslor, trots att den inte precis är rykande färsk. Med det sagt måste jag också säga att den är rätt tungläst och komplicerad. Det är inte en bok man kan ligga och slöläsa ur, men å andra sidan är det rätt skönt att läsa något som har lite mer tyngd, särskilt när det gäller någonting såhär viktigt!
Jag har läst ett gäng noveller och här kommer några minirecensioner:
De är vi
De är vi, av Björn Hedensjö, är en facknovell, en liten essä, om tolerans och medmänsklighet. Hedensjö börjar med att berätta om diplomaten Chiune Sugihara, som under Andra världskriget skrev ut japanska visum, dag som natt, för att rädda judar undan förföljelsen i Litauen. Han gjorde det utan någon egen vinning, för att han stod upp för det som kändes rätt. Så önskar vi att alla vågade göra, men verkligheten ser inte ut så. Vad är det som gör oss hjälpsamma? Vad är det som gör oss fördomsfulla? Kan man göra något åt det? Detta diskuterar Hedensjö på ett enkelt och ändå intresseväckande sätt. Den kom ut första gången 2014, en tid då jag föreställer mig att den här boken var ännu mer aktuell än vad den är idag. Som jag minns det var det vid den här tiden som tiggare började bli en vanlig syn i svenska städer. Det var också året då den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt höll sitt berömda ”Öppna era hjärtan”-tal och Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som just såpass hade kommit in i riksdagen. Det är mycket som har hänt sedan dess, tycker jag. Tiggare har blivit vardag, flyktingar tas inte emot med öppna armar på samma sätt som tidigare. Fortfarande känns De är vi aktuell och intressant.
Betyg: 3+ tågperronger av 5.
De är vi av Björn Hedensjö
Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-7589-046-3.
Ella gör sig fri
Ella gör sig fri av Karin Boye är en klassisk novell om en kvinna som lever i en tärande relation. Hon beklagar sig för sin väninna, berättar om en livssituation där hon själv sliter och tar extraarbeten för att finansiera hennes karls festande. Han är otrogen och otrevlig, hånfull. Det är svårt att förstå varför hon stannar. Hennes moder är upptagen med sitt egna ältande. Till slut måste Ella fatta ett beslut om hur hon ska gå vidare med livet, hur hon ska bli fri. Novellen slutade inte som jag trott och på något sätt gjorde det mig faktiskt lite besviken! Men det var helt klart en novell som väckte många tankar och känslor. En rik liten berättelse.
Betyg: 3+ skjortor av 5.
Ella gör sig fri av Karin Boye
Utgivningsår: 1940 (första publiceringen, i Ur funktion), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 978-91-86847-42-5.
Fantasy
Fantasy av Malte Persson består av en kvinnas återberättelse av det ofullbordade filmprojektet Hemligheten, en berättelse där fantasy ska möta Stureplan. Här finns Den sorgsne prinsen och Dvärgen, karaktärer i filmen eller män hon faktiskt dejtar? Fantasy är verkligen en annorlunda berättelse med mycket lek med metafiktion. Det är ett intressant bygge, men ärligt talat föll det mig inte i smaken. Det här blev rörigt och svårt att följa, tyvärr ingen novell som berörde mig speciellt mycket.
Betyg: 2 barer av 5.
Fantasy av Malte Persson
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-86847-95-1.
Öknens alla blommor
Öknens alla blommor av Per Olov Enquist är en novell som verkligen överraskade mig. Jag tänker på Enquist som en författare fast förankrad i Sverige (och Västerbotten), men här är huvudpersonen en amerikan, som ger sig iväg mot Nevadaöknen. I baksätet sitter hans två bonusbarn. Han har precis blivit lämnad av deras mamma, som ska komma och hämta barnen dagen därpå. Det blir en inre resa och en ödesdiger resa där ingenting dramatiskt egentligen händer i klartext, men där man förstår att det inte kommer att sluta speciellt bra. Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och jag sögs verkligen in i miljön och handlingen. En riktigt bra novell!
Betyg: 5 blommor av 5.
Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
Utgivningsår: 1974 (första publiceringen, i Berättelser från de inställda upprorens tid, utgiven av Norstedts), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-227-6.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett tänkvärt och roligt seriealbum om kärlek och varför Leonardo DiCaprio och andra verkar ha så svårt att känna något på riktigt. Betyg: 4 strandfynd av 5.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett seriealbum om kärlek, ett ämne som Strömquist har berört förut i sina serier. Många med mig har förmodligen läst Prins Charles känsla, ett seriealbum som inte direkt trycker på det romantiska och härliga med kärlek. Därför blev jag faktiskt lite förvånad, och uppfriskad, av att läsa den här uppföljaren, där Strömquist tar sig an frågan från en helt annan vinkel än i tidigare. Liksom tidigare är boken något av en essä i serieform och det strösslas generöst med fotnoter och källhänvisningar medan Strömquist leder läsaren vid handen genom litteraturhistorien och modern sociologisk forskning för att föra fram sina tankar kring kärlek och varför den kanske inte ens uppstår.
En stor del av det jag minns från Prins Charles känsla var att Strömquist ifrågasatte idén om att en parrelation ska hålla ett helt liv, oavsett vad, och att seriealbumet också över huvud taget drev rätt friskt med den heteronormativa tvåsamheten. På något sätt talade det till mig. När jag läser Den rödaste rosen slår ut förstår jag varför Prins Charles känsla gjorde ett så starkt intryck. Nu skriver nämligen Strömquist om kärlek som en magisk kraft och det är bland annat ”moderna människor” (sådana som jag) som det skojas om. Som modern människa har jag alltid tyckt att det är helt sjukt med den där superromantiska kärleken så som den beskrivs i många filmer och böcker, den där någon kanske trånar efter en olycklig kärlek ett helt liv eller där någon kanske ger upp allt i livet för att ge sig in i en relation med någon de känt i några minuter. För mig har allt sådant känts orimligt, irrationellt, rent sjukt. Som modern människa tycker jag att det är naturligt att hålla lite distans till kärlek: tar det slut så får man helt enkelt sörja det en stund och sedan komma igen och gå vidare i livet. En hel del av de här tankegångarna var också sådana jag tyckte mig känna igen i Prins Charles känsla.
Nu är tongångarna, som sagt, något helt annorlunda. Med utgångspunkt från Leonardo DiCaprio (min favoritskådespelare, by the way) och hans många förhållanden med baddräktsmodeller söker Strömquist en förklaring till varför kärlek för somliga inte riktigt uppstår. Är vi för upptagna av oss spegla oss själva i andra? Har vi fastnat i för rationella uppfattningar om kärlek och fått den att tappa det mystiska och det som gör att den har ett högre syfte? Handlar det om att det har blivit högstatus att hålla distans till starka känslor? Har vi blivit oförmögna att lova något så absolut som evig kärlek? Plötsligt finns en mycket mer romantisk och gullig bild av kärlek. Strömquist lanserar rent av att det kan vara ett självbedrägeri att se det som att kärlek är något som går att bestämma över och något som går att uppleva helt smärtfritt och rättvist.
Som vanligt håller jag inte med Strömquist i allt hon säger, men jag gillar hur hon ständigt lyckas hitta nya och intressanta vinklar. Det finns få ämnen som är så uttjatade som kärlek, men ändå lyckas hon verkligen skriva något som känns nytt och överraskande. Här finns mycket som går på tvärs med ”moderna människors” tankar och känslor kring vad kärlek kan vara. Det är lätt att glömma att vi alla, hela tiden, lever och agerar i en kultur där det finns ”sanningar” som verkligen inte alltid har varit sanningar och som säkerligen inte kommer att vara sanningar för all framtid heller. Det är spännande att Strömquist ofta lyckas peta på just sådana föreställningar. Hon får mig inte att helt ändra världsbild, men visst är det en tankeväckande bok. Den rödaste rosen slår ut är helt klart intressant och vass, samtidigt som att den är underhållande. Den kanske är lite torrare än somliga av Strömquists tidigare seriealbum, på så sätt att serierna är långa och ganska textdrivna, men den är väl värd mödan att läsa.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Illustratör: Liv Strömquist. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Galago). Antal sidor: 169. ISBN: 9789177750918.
Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?
I Den rödaste rosen slår ut undersöker Liv Strömquist hur det går för kärleken i senkapitalismens tid. Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?
Den rödaste rosen slår ut har lånat sin titel från en dikt av poeten H.D. vars liv präglades av hennes stora fallenhet för förälskelse. Boken berättar också historien om hur Sokrates cockteasade en kille för 2 400 år sedan, funderar över vad som hände när Theseus slutade vara kär i Ariadne, samt lyfter fram historiens allra mest crazy girlfriend: Lord Byrons exflickvän Lady Caroline Lamb.
Förlagets beskrivning
Liv Strömquist
Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och (podd)radiopersonlighet. Hon medverkar bland annat i podcasten En varg söker sin pod, som hon driver tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Som serieskapare slog hon igenom 2005 med albumet Hundra procent fett och sedan dess har hon gett ut en rad hyllade seriealbum. Flera av dem har tolkats på scenen.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
