Kategorier
Audur Ava Ólafsdóttir

Den sista kvinnan

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en skickligt berättad och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som blir lämnad. Betyg: 4+ korpar av 5.

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton i Reykjavik. Marías man sedan elva år har precis meddelat att han har träffat en man och att han tänker lämna henne. Plötsligt är María lämnad ensam med parets två tvillingar, 2,5 år gamla, och tusen frågor. Hon kastas mellan hopp och förtvivlan, föreställer sig att maken ska återvända. Minnen från äktenskapet börjar rullas upp. Plötsligt hamnar alla makens sena kvällar på jobbet i ett annat ljus och hon börjar försiktigt närma sig tanken att vänner och bekanta kan ha varit något mer för hennes man. Samtidigt måste hon hålla sig samman och ta hand om barnen, oroa sig över barnen: den försigkomna flickan och den blyga och försiktiga pojken. Hur ska det egentligen gå för pojken, som ligger så långt efter i utvecklingen jämfört med sin syster och som nu kommer att sakna sin pappa?

Boken utspelar sig inte under speciellt många dagar, men María håller sig verkligen sysselsatt. Hon drar iväg på en vansinnig tur till deras avlägsna stuga. Hon målar om i hemmet. Hon städar undan julen. Livet pågår i ett stadigt tempo samtidigt som hon rasar ihop invändigt. Jag är verkligen imponerad över hur författaren skildrar detta mellan raderna. Det finns inte många passager där det ges utrymme för Marías tankar och känslor på ett direkt sätt. Oron och de sömnlösa nätterna framgår ändå genom allt hennes ivriga görande, allt hon gör för att hålla sig sysselsatt. Ständigt tittar också grannen Perla in, en excentrisk kvinna som påstår sig spökskriva deckare samtidigt som hon arbetar som terapeut. Är hon en omtänksam vän och granne, eller är det lika mycket hon som behöver sällskap och lite stöttning? Mitt i allt detta dyker Marías biologisk pappa upp, en man hon inte har någon relation till; Det är fler som har familjehemligheter.

Jag fastnade verkligen för den här boken. Den är speciell. Berättelsen om kvinnan som blir lämnad av sin man hade kunnat bli en dussinberättelse bland tusen liknande, men Audur Ava Ólafsdóttir gör något mer tack vare det finurliga berättandet, de excentriska karaktärerna och alla sidospår. Det borde inte ens hålla ihop, det är för många ingredienser, men det blir verkligen bra! Jag älskar också humorn och att berättelsen allvarligt talat är lite skruvad och overklig. Det ger en skön balans till det sorgliga ämnet, att bli lämnad.

– Pappa kommer snart, säger jag och ser snabbt på mobiltelefonen för att kolla efter viktiga meddelanden som helst ska handla om ånger och längtan.

Min dotter har lätt för att uppfatta mönster och sätter ihop ett tjugo bitars dalmatiner på nolltid och med stor entusiasm. Kanske har hon ärvt sin fars matematiska sinne. Hennes bror ser villrådigt på och funderar fortfarande på var svansen ska sitta när hon river den sista pusselbiten ur handen på honom och fullbordar verket.

Ur Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir (översättning av Arvid Nordh)
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir

Originalets titel: Undantekningin (isländska).
Översättare: Arvid Nordh.
Utgivningsår: 2012 (första isländska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Weyler förlag).
Antal sidor: 279.
ISBN: 978-91-7681-063-7.

Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

Audur Ava Òlafsdóttir och hennes romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.

Förlagets beskrivning

Audur Ava Ólafsdottir

Audur Ava Ólafsdóttir (född 1958) är en isländsk författare och konsthistoriker.

Kategorier
Camus, Albert

Främlingen

Främlingen av Albert Camus är en tankeväckande klassiker om en man som mördat och nu ställs inför rätta för både mordet och för sin likgiltighet. Betyg: 4 komedifilmer av 5.

Främlingen av Albert Camus är en bok som verkligen väcker känslor. Jag läste med den ständiga frågan: “vad är det jag läser?!”. I huvudrollen står en man som får reda på att hans mor har gått bort och att det stundar en begravning, men han har inte haft någon speciellt tät kontakt med modern och blir inte särskilt berörd. Därefter startar en serie händelser som leder till att han mördar en man. Den mördade mannen är bror till en kvinna som blivit svårt misshandlad av huvudpersonens granne. Det uppstår bråk mellan grannen och brodern, men bokens huvudperson hamnar i konflikten mer av en händelse och när mordet sker är han till och med ensam med offret. Det är svårt att förstå motivet och att känna några sympatier.

Även rätten har svårt att se något förmildrande och snart sker en rättegång där han anklagas både för gärningen och för sitt allmänt usla beteende. Varför brydde han sig inte om sin moders bortgång? Hur kom det sig att han gick på bio med en tjej efter gärningen? Och hur kunde han sedan bekymmerslöst gå hem och ha sex med henne?

Under hela tiden är huvudpersonen lika likgiltig och allt leder rakt mot det oundvikliga straffet, som han även tycks bemöta med samma axelryckning.

Läser jag om en psykopat? Eller är det en person som blivit offer för omständigheterna och är lika förbryllad som alla andra? Boken väcker både tankar och känslor. Allt i boken känns ovisst och öppet, provocerande och störande i en spännande blandning. Jag kan tänka mig att den är den perfekta bokcirkelboken, en bok som verkligen bjuder till diskussioner.

Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: L’etranger (franska).
Översättare: Jan Stolpe.
Uppläsare: Shanti Roney.
Utgivningsår: 1942 (första franska utgåvan), 1946 (första svenska utgåvan, i översättning av Sigfrid Lindström), 2009 (den här nyutgåvan, i översättning av Jan Stolpe, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
Antal sidor: 169 (ca 5 h lyssning).
ISBN: 9789100163549.

Albert Camus

Albert Camus (1913–1960) var en fransk författare, bosatt i Franska Algeriet. Han har skrivit flera uppmärksammade klassiker, exempelvis Pesten, och belönades med Nobelpriset 1957.

Kategorier
-

Jonas Hassen Khemiri är aktuell med en novell om våld i nära relationer

Många har berörts starkt av SVT-dokumentären Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är, som berättar om sångerskan Josefin Nilssons alldeles för korta liv och den historia som hon aldrig hann berätta, den om hur hon bröts ned och skadades för livet av det våld hon utsattes för av en före detta pojkvän. Så blossar #MeToo upp igen. Det verkar inte finnas något slut på våld och trakasserier mot kvinnor i den här världen. Man blir så ledsen.

I dagarna har också Jonas Hassen Khemiri kommit ut med en ny novell, Sista måltiden. Den finns att läsa på Instagram och hos Expressen, om någon har missat. Novellen är skriven på uppdrag av länsstyrelserna i Stockholm och Skåne, som tillsammans med Manscentrum i Stockholm har en telefonlinje för den som vill förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende, Välj att sluta,
020-555 666.

Våld i en nära relation kan slå sönder precis allt, relationer över generationer, allt. Jag tyckte att det var en väldigt stark novell, en sorglig berättelse ur den kontrollerandes perspektiv (och med intressanta kopplingar till Pappaklausulen, en av mina favoritböcker från förra året). Jag läste den precis efter att ha sett dokumentären om Josefin Nilsson och kände mig helt gråtfärdig. En så levnadsglad, feministisk, begåvad och stark kvinna, som dog i förtid, med svår smärta in i det sista. Fy, fan. Välja att sluta behövs, tyvärr. Och Kvinnofridslinjen är öppen dygnet runt, 020-50 50 50.

Visa det här inlägget på Instagram

Här är nya novellen, skriven på uppdrag av Länsstyrelsens projekt ”Välj att sluta”, en telefonlinje för dem som vill förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende. Den som är orolig för sitt beteende kan ringa 020-555 666. Den som är utsatt för våld kan ringa Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 dygnet runt. Den som gillar texten får gärna sprida den vidare. Den som tror att jag har några illusioner om att en novell kan stoppa världens våld kan hata loss. Men jag har sett på nära håll hur våldet inte bara drabbar den som får slagen, sparkarna, bitmärkena, utan också vandrar vidare genom generationer och påverkar barn, syskon, föräldrar, kusiner, mostrar, barnbarn (vilket inte minst #brinnförjosefin var en stark påminnelse om). Och om EN person väljer att ringa istället för att slå efter att ha läst denna text så vore ju otroligt. Den som vill läsa texten avfotad från min dataskärm hittar den här. Den som vill läsa den fint illustrerad med intervju etc hittar den i dagens @expressen @expressenkultur. Tack för att ni läser. ?? ? // New short story written for a Swedish hotline aiming to reduce domestic violence. The idea is to get men to call a phone number instead of being violent. Will it work? I honestly have no idea. But writing the text felt important because I’ve seen up close how violence can spread through generations. The story is also published in today’s newspaper @expressen.??? ?? #sistamåltiden #väljattsluta #jonashassenkhemiri

Ett inlägg delat av Jonas Hassen Khemiri (@jonashassenkhemiri)