Granna granen av Maria Flinck är en kulturhistorisk julpysselbok som väcker längtan till en jul som är lite mindre konsumtion och lite mer mys.
Granna granen av Maria Flinck är en bok om julgranens historia och om historiskt julpyssel. Den börjar med ett kapitel där författaren berättar om julgranens föregångare och hur julgranen gjorde sig en plats i våra hem. Därefter kommer avsnitt med instruktioner för att göra allt från blomdekorationer till girlanger att hänga i granen. Författaren har gjort ett riktigt grävjobb för att hitta material till boken. Hon har plöjt gamla tidskrifter, letat i dagböcker och rotat i museernas arkiv efter ledtrådar till hur man valde att klä sina julgranar 1870–1930. Det är mycket som inte har bevarats i några samlingar. Vem sparar på gammalt pappersjulpynt? Tyvärr inte så många!
När jag först hade boken i min hand och bläddrade igenom den undrade jag för mig själv vem som någonsin skulle vilja göra några av dessa julprydnader. Vill man ha vaddtomtar eller pappersmorötter i sin gran? Svaret är: JA. Flincks korta historik över julgranen var tillräckligt härlig och nördig för att 1) få mig att önska att jag också forskade om något som gav mig anledning att studera julgransprydnader på museum och 2) fascineras över gångna tiders engagemang över julpynt. Så som Flinck beskriver det var själva tillverkningen en stor del av grejen och granarna kläddes inte sällan efter ett visst tema och i vissa färger. Det fanns ett viktigt överraskningsmoment och julgransplundringen var något större och viktigare än idag.
Jag blev så glad av att läsa om gamla tiders julfirande och julgranstraditioner. Jag älskar julen och har samlat på julgransprydnader i åratal. Jag älskar att klä min gran i kulor och krimskrams. Det är plast och glitter och knasigheter i en enda röra. Och så kommer det att förbli. Men det hindrar mig inte från att också längta efter Maria Flincks granar: granar som är klädda i omsorgsfullt utklippta och hopfogade små strutar och överösta med hundratals glittrande stjärnor. Eller granar enbart klädda i underbara pappersblommor, något som tydligen totalt har gått ur tiden, för jag har då aldrig sett någon gran klädd med blommor! Granarna i den här boken känns brutalt annorlunda mot dagens plastiga Disneygranar. När jag läser den här boken påminns jag om hur mycket av julen som är kidnappad av konsumtionssamhället. Dagens jul är så mycket… pengar och plast. Den här bokens historiska granar är fyllda av… tid – ofta tid som lagts ned av borgerliga fruar som känt kravet att sitta och handarbeta för att skapa lite extra jultrevnad. Det är kanske inte ett ideal att sikta mot det heller, men det behöver såklart inte vara antingen eller.
Efter att ha läst den här mysiga och härliga boken är jag verkligen sugen på att, någon gång, komplettera granen med lite mer pyssel och lite mer kulturhistoriskt roliga pynt. Nog har jag gjort smällkarameller i mina dagar, men några sådana finns inte beskrivna i den här boken. Här har jag lärt mig en himla massa annat. En del är så avancerat att jag är 100% säker på att jag aldrig kommer att ha tålamod att göra någon av dem. Men annat skulle även jag kunna göra. Vissa pynt är markerade som särskilt lämpliga att göra tillsammans med barn, så nog finns det även pynt som de flesta kan klara av.
Låna gärna den här boken på biblioteket, bläddra i den och få en dos annorlunda julstämning. Att faktiskt tillverka granens julpynt känns främmande idag. Det är så härligt att någon har sett till att dessa traditioner har blivit nedtecknade och möjliga för oss att till delar ta upp igen!
Granna granen
Granna granen av Maria Flinck
Förlag: Bonnier (1998). ISBN: 9134520252.
Maria Flinck
Maria Flinck (född 1957) är en svensk konsthistoriker, etnolog och författare.
De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, är en roman om smärta, klass och rasism. Huvudpersonen lider av kronisk smärta, en bedrövlig foglossning som aldrig gick över. Den tar över hela livet, men har ingen tydlig förklaring eller något botemedel på lut.
De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, handlar om Anne, som lever med kronisk smärta. Det som började som foglossning gick aldrig över efter förlossningen och nu rör hon sig mellan olika mottagningar och kliniker, väntrum och läkarbesök. I samhället rasar en pandemi och Anne tar test efter test. Kanske har hon rent av långtidscovid.
Varför har hon ont? Mellan raderna borras det djupare. Det finns flera trauman i bagaget: det kanske svåraste är förlusten av den bror som förolyckades innan han ens hann med att kliva in i vuxenlivet på riktigt. För Anne går dagarna utan att det dyker upp några säkra svar eller presenteras någon behandling för bot och lindring. Såhär ser tillvaron ut för åtskilliga som har just kronisk smärta: hela livet präglas av att ha ont, men några svar eller klara besked går sällan att få. ”De e kroniskt”, en kvinnlig, kronisk smärta som görs mindre verklig genom att förvandlas till något psykiskt. Ett tillstånd med låg status.
Ringskog Ferrada-Noli väver även in klass och rasism i sin roman. Den är rik och stundvis lite väl pladdrig. Det här är den första roman jag läser av Ringskog Ferrada-Noli, men jag brukar lyssna på henne i podden En varg söker sin podd. Jag kan ibland känna att boken till delar är som att lyssna på en podd, där det strösslas vilt med populärkulturella referenser, samtidsanalyser och filosofiska betraktelser förpackat på ett lättillgängligt och pratigt sätt. Det kanske gör sitt till att det också är lätt att känna igen element från Ringskog Ferrada-Nolis eget liv, det hon har berättat om i podden: en uppväxt i ett rasistiskt Österlen, en pappa som flytt Pinochet, en storebror som gick bort i en bilolycka. Jag får påminna mig själv om att det inte är en självbiografi jag läser. Det är lätt att bli lurad. Här känns även Caroline Ringskog Ferrada-Nolis röst igen. Jag har lyssnat på En varg söker sin podd i många år och att jag alls gör det beror nog på att hon är så på tvärs med allt som är jag. Romanens Anne, liksom poddens Caroline Ringskog Ferrada-Noli, kan enkelt avfärda sådant jag själv är fäst vid: det mesta som hör ihop med medelklass och medelklassens kulturälsklingar (som Hjalmar Söderberg). Det finns alltid någonting provocerande hos Caroline, liksom hos Anne, och jag uppskattar det faktiskt. Vad kan jag veta om rasism, som inte ens en klassresa kan rå på, eller hur det är att leva med kroniskt smärta? Den här boken gör det mer verkligt.
Det är en speciell bok. Jag kan inte komma på någon annan som tar ett sådant brett grepp om samtiden (och att växa upp under 80- och 90-talet, för den delen). Här finns så mycket klokt, dumt, roligt och sorgligt att de drygt 400 sidorna bara forsar förbi. När boken är över vet jag inte exakt vad jag har läst, men jag vet att jag har läst någonting bra, som väckt både tankar och känslor.
De e kroniskt
Förlag: Natur och kultur (2022). ISBN: 9789127169005.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Caroline Ringskog Ferrada-Noli (född 1980) är en svensk författare och poddare.
Liv Strömquists astrologi är ett seriealbum där en rad mer eller mindre kända personer får stå ut med att illustrera stereotyper med personligheter från stjärntecknen i zodiaken. En oerhört underhållande bok!
Liv Strömquist har med sina seriealbum gått till botten med och folkbildat kring allt från ekonomi till kärlek. Med Liv Strömquists astrologi ger hon sig för första gången in på rent flum, som ju astrologin är. Fast självklart är det inte bara trams och flams! Här finns som alltid udd och skärpa. Med utgångspunkt från stjärntecknen i zodiaken skildrar Strömquist ett gäng otroliga livsöden, berättar om intressanta historiska personer och skojar om kändisar.
Det är mycket underhållande! Varje kapitel inleds med att Strömquist beskriver stjärntecknets stereotyp (”Lejonet – zodiakens bekräftelsehora”) med några meningar som naturligtvis inte kan användas för att beskriva personer födda mellan vissa datum, men som någonstans ändå känns mitt i prick för kändisar eller folk man träffat på i verkliga livet (om vattumannen: ”Konstig”, ”Kommer för sent”, ”Svarar inte på sms”, ”Presenterar sin flickvän som: ”det här är min polare Eva!””, ”Vill inte gå på fest, men är sedan festens centrum och står på ett bord och skriker”). Oavsett om vi vill det eller ej kan vi nog samtliga beskyllas för att allt för sortera in folk i fack. Det är sjukt kul beskrivet i det här seriealbumet.
Här flimrar det också förbi ett otroligt kul urval mer eller mindre kända personer som får finna sig i att illustrera olika stjärntecken: t.ex. Melania Trump, oxen (”zodiakens sega gubbe”) som Strömquist beskriver som ”vår tids absolut främsta stoiker”, prins Charles, skorpionen (”kåtast i zodiaken”) som ringde till sin älskarinna och yttrade de grovt osexiga orden: ”jag vill vara en tampong inne i dig”, och drottning Kristina, skytten (”zodiakens motvallskärring”) som utrustats med sin ”extremt störiga, ombytliga, frihetstörstande outside-the-box skytt-energi”.
Själv är jag för övrigt vattuman, ”zodiakens besserwisser/weirdo”, och kunde nog inte känna igen mig mindre. Och det ska jag nog vara glad över – det hade inte varit allt för smickrande att hamna i samma fack som Cristiano Ronaldo, en ”riktigt jävla konstig vattuman” som inte bara bildat familj genom att köpa tre barn utan också försökt köpa en mamma åt dem. En mycket kul bok!
Andromeda, av Therese Bohman, är en underbar roman om kärleken till litteraturen och om två själsfränder, en ung praktikant och en äldre chef, som träffas i ett förlagshus under förändring. Finns det plats för stor litteratur? Och för deras relation?
I Andromeda, av Therese Bohman, börjar en ung praktikant på det stora och ansedda förlaget Rydéns. Förlaget är fiktivt, men man anar inspiration från tjusiga Bonniers och deras omtalade förlagsfester på Nedre Manilla. Hos Rydéns hålls dock inte festerna i någon representationsvilla på Djurgården, utan på förlagshuset takterrass. Det är den årliga tillställning som alla författare drömmer om att gå på – det sägs att glasunderlägg från Rydéns hittats i Strindbergs kvarlåtenskap. Det är åtråvärt att få ges ut på Rydéns och allra tjusigast är att bli utvald till Andromeda-serien, den etikett som sätts på det allra bästa. Den litteräre chefen Gunnar är den som står bakom Andromeda och styr vad som får komma ut under detta särskilda kvalitetsmärke.
Den unga praktikanten kommer från en enkel bakgrund, är fortfarande student och känner sig inte hemma bland de självsäkra kollegorna på förlagshuset. Det enklaste är att hålla sig tyst. En dag blir hon ändå synlig: en kommentar vid kaffeautomaterna gör att Gunnar får upp ögonen för deras nytillskott, som oväntat vågar fälla en kritisk kommentarer om en nyutgiven roman. Ordväxlingen i fikarummet leder till fler diskussioner och det ena leder till det andra: praktikanten får ett vikariat, som övergår i en anställning. Samtalen om litteraturen och livet fortsätter och pågår inte bara på förlagshuset, utan fortsätter återkommande över en flaska vin och böljar vidare i textmeddelanden.
Det finns otaliga romaner, och berättelser från verkligheten, för den delen, om unga kvinnor som blir utnyttjade av äldre män de står i beroendeställning till. Därför läste jag Andromeda med en pockande oro över vilken vändning berättelsen måste ta. Jag vill inte avslöja för mycket om romanen, men jag kan säga att Therese Bohman återigen har skrivit en pricksäker och berörande roman om klass och kultur. I Den andra kvinnan lät hon bokens huvudperson, en ung kvinna med ett slitsamt arbete i bespisningen på sjukhuset, inleda en relation med en gift läkare. I Aftonland är huvudpersonen en nyskild professor i konsthistoria. Andromeda är något helt nytt, men ändå igenkännbart om man har läst Bohmans tidigare romaner.
Lunken i de akademiska korridorerna, som hon skildrade så roligt i Aftonland, är här utbytt mot förlagshuset Rydéns, men för mig finns det en gemensam nämnare i hur dessa åtråvärda ställen i slutändan kan visa sig vara rätt tomma. Jag minns själv hur det var att vara nyutexad och att, likt huvudpersonen i Andromeda, blygt ta stapplande kliv ut i arbetslivet. Det är lätt att ha stora tankar om akademin (som i mitt fall) eller förlagsvärlden (som i Andromeda). I den här boken blir den som en berusning. Huvudpersonen jobbar, jobbar och jobbar. Litteraturen är någonting större än livet självt. Undan för undan visar det sig att marknadsavdelningen, mellanchefer och ekonomer kan ha helt andra tankar om litteraturen. I någon mening kände jag igen mig precis, utan att någonsin ha jobbat på förlag. Det är så lätt att bryta förtrollningen. Här skildras dock även någonting mer än den där avförtrollningen. Vad har egentligen litteratur för plats i dagens samhälle? Vad har kulturen för roll i ett samhälle där flera av de styrande partierna i princip skulle vilja banta public service och låta privata aktörer bekosta kulturen? Och vad har samhället för plats för gamla gubbar, för den delen? Andromeda – böcker som ges ut baserat på en gubbes tyckande – kan det bli mossigare?
Kopplingarna till Den andra kvinnan är uppenbara, men utan att avslöja för mycket måste jag ändå säga att Andromeda är en helt annan berättelse. Vilket jag älskade! Det känns som att Therese Bohman, med detta totalt uttjatade tema (ung tjej träffar gammal gubbe), har lyckats göra någonting helt nytt, släppt fram helt nya röster. Det var både uppfriskande, berörande, störande och underbart på en gång.
Jag blev mycket förtjust i Andromeda och efter att ha lagt den ifrån mig kan jag bara konstatera att jag har läst den tredje fullträffen i rad från den här författaren. Vilken fantastisk författare hon är, Therese Bohman!
Andromeda
Förlag: Norstedts (2022). ISBN: 9789113121758.
Therese Bohman
Therese Bohman (född 1978) är en svensk författare och kulturjournalist.
Detaljerna, av Ia Genberg, är en fantastisk kortroman om livet och formande möten. Utrymme ges åt fyra personer som berättarrösten mött tidigare i livet och som lett henne mot en ny riktning. Fast kanske allra viktigaste är det andra, det konstanta mellan raderna.
Detaljerna, av Ia Genberg, inleds med att bokens berättare, en medelålders kvinna, drabbad av feber, ser tillbaka på händelser och möten i livet. I fyra delar återberättas skeenden som kretsar kring fyra olika personer, personer som tagit stor plats, men som inte längre finns kvar. Någonstans i bakgrunden finns det konstanta: vännen Sally, en karaktär som just inte ges något utrymme alls i boken, men som ändå finns där, som en röd tråd.
I fyra berättelser, som skulle kunna läsas fristående om man så vill, återberättas ett liv, så som det formats av de möten huvudpersonen hunnit med hittills. Det är fint. Precis så är livet: som en ström att följa med i och formas av. Författaren skriver om en hastigt uppblossad passion, som får hela livet att ändra riktning. Hon skriver om hur livet med en sambo kan gå från något självklart till något skavande och om hur en speciell vänskapsrelation kan fortsätta att väcka frågor resten av livet. Allra sist kommer bokens kanske starkaste del, en berättelse om huvudpersonens mamma och mammans livslånga kamp mot psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Varje möte och varje händelse puffar livet i någon riktning. Kanske allra mest formande för bokens berättare är naturligtvis relationen med modern, en relation som tidigt försvåras av moderns sjukdom och oförmåga att ta hand om sitt barn. Andra möten och händelser är intensiva medan de pågår, för att sedan inte lämna mycket mer tydliga spår än läsupplevelser för evigt förknippade med då. Och ibland en undran av vad som egentligen hände?
Jag brukar uppskatta när författaren lämnar en del åt läsaren och här är det mycket att fylla i själv – det finns ingen kronologisk ordning att hänga upp berättelsen på och med de ca 150 sidorna är det inte direkt en tegelsten. Ändå är det ingen svårläst roman. Inte heller upplever jag den som tunn i någon negativ bemärkelse. Trots sitt ringa sidantal är den faktiskt fylld av det titeln skvallrar om: detaljer, inte minst i de pricksäkert valda tidsmarkörerna: ett millennieskifte som ska ringas in, telefonkataloger…
Detaljerna är en fantastisk liten roman. Jag älskar de till synes helt fristående berättelserna och allt de lyckas berätta om ett liv och de möten livet består av. Bokens fyra delar är otroligt bra var och en, men helheten som växer fram är också någonting stort. Det här gillade jag!
Detaljerna
Förlag: Weyler (2022). ISBN: 9789127175549.
Ia Genberg
Ia Genberg (född 1967) är en svensk journalist och författare.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en kort och drabbande roman där både liv och död känns obarmhärtigt nära: huvudpersonen har precis blivit mor till ett hjärtsjukt barn.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en roman om att bli mor till ett svårt sjukt barn. Det finns någonting alldeles speciellt i att just den kombinationen: ett nytt liv välkomnas till den här världen samtidigt som döden hotar och ställer allt på ända. Den alldeles speciella tiden, när band knyts till ett nytt liv, när en nyförlöst kropp börjar sin långa återhämtning och när allting liksom håller andan – så kände i alla fall jag när jag blev förälder och hela livet blev annorlunda i ett slag – blandas här med obarmhärtig väntan på en helt nödvändig hjärtoperation. Det lilla barnet, så nytt och främmande, kommer inte att överleva utan operationen .
Det är ingen lång bok, men den skapar en fantastisk känsla av den bubbla som huvudpersonen hamnar i under dessa långa, lågintensivt dramatiska, dagarna på sjukhuset. Samtidigt pågår en slags lunk på det sjukhus som bär upp det lilla barnets liv. Det är en miljö där modern till ett dödssjukt barn kan låna ett lakan, men inte fler, och en värld där läkare utför totat avgörande kirurgi för att sedan sluta för dagen och glömma alltihop. Det finns någonting både skrämmande och fint i Kiveläs berättelse om att spendera tid på sjukhus.
Fast alla mest drabbar Hjärtat naturligtvis som en roman om att bli mor och om att få ett barn som riskerar att ryckas ifrån en. Min dotter har hunnit bli drygt ett år, men graviditeten och hennes födelse finns som outplånliga och levande minnen. Det gör det otroligt drabbande att ta de av Kiveläs berättelse. Jag läser och tar del av Kiveläs förberedelser, däribland gravidyoga, som liksom inte hjälpte. För så obarmhärtigt är det. Jag tänker på hur jag själv omedelbart efter hennes födsel kunde hålla i min helt vakna, pigga flicka och jag inser att långt ifrån alla har en sådan upplevelse. Jag känner de som omedelbart skilts från sitt barn, som behövt förflyttas till intensivvårdsavdelning – en risk jag själv inte ens tänkt på inför förlossningen.
Hjärtat väckte mycket känslor hos mig. Det är en fint berättad bok och en oerhört drabbande berättelse. Liv och död.
Hjärtat
Förlag: Förlaget (2019). ISBN: 9789523332157.
Malin Kivelä
Malin Kivelä (född 1974) är en finlandssvensk författare och journalist.
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti är en kort, men rik, roman om en skavande mor-dotter-relation och ett svårt cancerbesked.
I Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti reser en mamma ned till sin vuxna dotter i storstan. Det finns någonting som skaver hela tiden. Dottern har ett stort behov av att visa att hon har skapat sig ett nytt liv i stan och att hon aldrig kommer att återvända till det norrländska samhälle hon vuxit upp i. Här finns ett liv med studier och en hund med korta ben. När mamman hälsar på strosar de runt bland affärer och restauranger och hela tiden vibrerar en spänning – plötsligt kan det brista: som när hunden kissar på golvet och dottern faller i gråt.
Man förstår att både mamma och dotter bär på ett bagage och att båda har sina bekymmer. Mammans hemlighet är den tuffaste: hon har drabbats av spridd cancer med usel prognos. Resan ner till dottern handlar om att ge dottern detta tuffa besked. Men orden kommer inte fram.
Kaffe med mjölk är en kort roman och den utspelar sig under några få dagar i huvudpersonernas liv. Ändå är den rik och har många lager. Skildringen av den såriga mor-dotter-relationen är hjärtskärande och vemodet som ligger som en slöja över texten är berörande. En underbar liten bok!
Kaffe med mjölk
Uppläsare: Marie Richardson. Förlag: Wahlström & Widstrand (2022). ISBN: 9789146239369.
Ella-Maria Nutti
Ella-Maria Nutti (född 1995) är en svensk författare och psykologstudent. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.
Girig-Sverige av Andreas Cervenka är en lättillgänglig bok om hur Sverige har förvandlats till ett land med enorma ekonomiska klyftor.
Girig-Sverige, av ekonomireportern och journalisten Andreas Cervenka, är en reportagebok om hur Sverige har utvecklats till ett land där de ekonomiska klyftorna ökar med en svindlande hastighet. Jag har ytterst begränsat intresse av ekonomi och vet inte mycket om ekonomiska teorier, men Cervenka kan konsten att fängsla läsaren. Jag var nära att skriva att han kan konsten att göra ämnet roligt, men det här är faktiskt inte roligt. Det han skildrar är snarare motbjudande.
Cervenka skriver om inflation, skenande boendekostnader (som till stor del inte ingår i beräkningarna när man tar fram måttet för inflation), skattesystem, som innebär att den som har ett vanligt jobb skattar (förhållandevis) mycket medan superrika skattar lite, och mycket, mycket mera som pekar mot det som är författarens tes: att vi har en rejält osund situation som gör att antalet miljardärer ökar dramatiskt samtidigt som allt fler lever med riktigt låg ekonomisk standard. Och någonstans däremellan sitter en stor medelklass, belånade upp över öronen och med pengar på en börs som pekat uppåt så länge att det inte verkar finnas någon gräns. Spelar det någon roll att Sverige är ett av de land där den rikaste promillen äger en större andel av ekonomin än i de flesta andra länder (inklusive USA)? Författaren menar det och jag tror också det. Funderar man några varv tror jag också att de flesta av oss innerst inne förstår att det finns en gräns för både bostadspriser och börsuppgångar. Fallet kan bli högt.
Jag kan inte bedöma om den här boken är hårdvinklad eller far med osanningar, men det finns såklart en hel del referenser för den som vill ta del av källmaterialet och författaren är vad jag förstår väl insatt i ämnet. Även om jag inte till fullo kan värdera precis allt som står i boken så finns det tillräckligt så att det räcker och blir över för att jag kan känna igen mig. Kapitel 15: ”Så förvandlas hus till ymnighetshorn: Aldrig har så mycket pengar tjänats på att uträtta så lite” var kanske det som kändes mest. Jag har själv under många år bott i hyresrätt med en kommunal hyresvärd som för bara några år sedan sålde ut en himla massa fastigheter till riskkapitalister. Renovräkning pågår i Umeå. Och på många andra håll. Pengar skapas ur intet och kommer inte direkt hyresgästerna till del. Eller som Cervenka skriver:
”Men så är också Mikael Andersson en slipad person som byggt upp en förmögenhet på minst 3 miljarder kronor. På vad?
Den som lyfter i sitt flygplan från bana 30 i Bromma i nordvästlig riktning kan se svaret på höger sida: långt där nere går det att skymta höghusen i Rinkeby, Tensta och Husby.
Det är till svenska miljonprogramsområden man bör bege sig om man vill beskåda det svenska förmögenhetsmiraklet med egna ögon.
Dessa bostadskvarter, som förekommer dagligen i nyhetsrapporteringen av helt andra skäl, har skapat många miljardärer. Ja, det handlar naturligtvis inte om dem som bor där.”
Stolthet och fördom av Jane Austen är en oväntat rolig klassiker om kärlek i en tid då giftermål med ett gott parti var allt.
Stolthet och fördom av Jane Austen är en klassiker som lästs och älskats i över 200 år. Förmodligen behöver jag inte orda speciellt mycket om handlingen, men här kommer ändå några rader:
Berättelsen kretsar kring familjen Bennet, en förmögen, men inte ultra-rik, familj med fyra döttrar. Godset de bor på är fideikommiss och kommer gå i arv till en fjäskig kusin den dag fadern i familjen går bort. Kanske just därför är modern besatt av att få döttrarna bortgifta med goda partier. De två yngsta döttrarna springer runt på baler och svärmar för officerare. De två äldre döttrarna, båda unga vuxna, är mer försiktiga av sig. När den förmögne Mr Bingley flyttar till trakten blir han högintressant för den med giftasvuxna döttrar. Ännu mer spännande blir det när hans vän, Mr Darcy, kommer dit. Han har en enorm förmögenhet, men också ett ocharmigt sätt som snabbt visar sig. Den äldsta dottern Bennet, Elizabeth, fattar inte direkt tycke för den högdragne Mr Darcy. Men som ni förstår är det inte så enkelt. Med tiden blir Mr Darcy allt mer intresserad av den kvicka och intelligenta Elizabeth, trots att hon inte alls har samma status som ekonomiska situation som han själv. Elizabeth nobbar honom. Känslorna finns inte där och för henne väger kärlek mer än pengar. Med tiden börjar hon ändå inse att Mr Darcy har fler sidor och att hennes första intryck av honom kanske inte var helt rättvist. Sedan följer en av historiens mest kända kärlekshistorier.
Brukar jag gilla kärlekshistorier? Nja. Men åh vad jag trots allt gillade Stolthet och fördom! Stolthet och fördom var verkligen en härlig klassikerläsning för mig. Hjärtat klappade starkt för Elizabeth under hela läsningen. Och för Mr Darcy. Ska de någonsin få varandra?! Man läser och hoppas.
Stolthet och fördom ger också en intressant inblick i den här tiden, då inte ens kvinnor med hög status och hög levnadsstandard hade någon särskilt stor frihet när det kom till kritan. Austen beskriver en tid och plats där ett giftermål med ett gott parti verkligen betydde allt och alla framtidsutsikter kunde raseras för den som förlorat oskulden eller hunnit bli för gammal för att fortfarande anses vara vacker och attraktiv. Samtidigt beskrivs Elizabeth som en kvinna som vet sitt värde och kan bita ifrån, vilket är väldigt uppfriskande.
Det jag kanske mest av allt tar med mig är dock humorn, kanske för att jag absolut inte hade väntat mig att Stolthet och fördom skulle vara rolig. Jag hade absolut tänkt mig att den skulle vara fylld av romantik och att den skulle ge en intressant historielektion, men att den skulle vara kul? Jag hade ingen aning och kanske just därför blev jag så glatt överraskad. Boken är fylld av roliga och knäppa karaktärer: mamman som är så upptagen av att gifta bort döttrarna, pappan som allt som oftast driver med resten av familjen, den töntige kusinen… Det finns många roliga scener i den här romanen.
Stolthet och fördom är en roman med allt! Har du inte läst den, gör det!
Stolthet och fördom
Brittisk titel: Pride and Prejudice. Översättare: Gun-Britt Sundström. Efterord av Malte Persson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2011). ISBN: 9789100125783.
Jane Austen
Jane Austen (1775–1817) var en brittisk författare. Under sitt korta liv hann hon skriva sex romaner som alla är odödliga klassiker.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
