Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, är en bok som frågar sig om aggression betraktas som ett tabu och som varnar för vad det tabut kan leda till under ett barns uppväxt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, handlar om precis det boken heter: Aggression. Tesen är också densamma som bokens underrubrik: att aggression har blivit ett nytt och farligt tabu. Jag skulle vilja börja med att säga att jag inte upplever att mitt barn (eller någon annan i min närhet, för den delen) någonsin har varit aggressiv. Anledningen till att jag har läst den är för att den har varit månadens bokcirkelbok i mars. Det kändes emellertid väldigt intressant att läsa något av Juul, för jag vet många som, oberoende av varandra, har tipsat om Jens Juul. Jag vet inte hur många delningar från FamilyLab jag sett på Facebook genom åren, eller hur många som läst och uppskattat bästsäljaren Ditt kompetenta barn.
Visst finns det mycket i Aggression som känns angeläget och intressant. Jag tvekar inte kring att Jesper Juul hade mycket klokt att säga om hur man bör bemöta barn. Mycket i boken känns självklart för mig. Kärnan, som jag tagit till mig, är att barn måste tillåtas att visa känslor, av alla sorter, och måste få möta andras känslor, för att lära sig att hantera dem. Boken innehåller också många tankar om vikten av att visa intresse, nyfikenhet, empati snarare än att skälla eller skuldbelägga.
En del tankar tycker jag går i klinch med metoder jag alldeles nyligen råkade läsa i Barn som bråkar, vilket såklart påminner mig om att världen aldrig är svart eller vit och att det saknas universalmetoder som fungerar för precis alla människor, i precis alla situationer.
Jag tycker att Aggression har varit en tänkvärd och intressant läsning. Med det sagt måste jag erkänna att det finns några saker jag inte kommer riktigt överens med. För det första tycker jag att Juul uttrycker sig svepande och raljant. Det räcker inte för författaren att skriva att han uppfattar det som en dålig idé att som förälder ”curla” och låta barn alltid få som de vill, han måste också i stort sett skriva att den förälder som beter sig så är en barnmisshandlare. Han uttrycker sig tvärsäkert och bestämt, ofta helt utan källhänvisning eller noter. Delar känns dessutom otroligt mossiga. Juul skriver att pojkar behöver komma hem och bråka & slåss med sina pappor. På otaliga ställen påpekas att flickor och kvinnor har ett helt annat sätt att uttrycka aggressivitet, men det ges aldrig någon förklaring till varför det kan ha blivit så eller hur man bör bemöta flickor.
Nja, nej, precis allt känns inte klockrent i den här boken, men visst finns det mycket att ta med sig och ha i tankarna när man lever med ett känslostarkt barn.
Aggression
Aggression finns översatt till svenska av Ulrika Junker Miranda och utgiven av Wahlström & Widstrand (2013). ISBN: 9789146224303.
Jesper Juul
Jesper Juul (1948–2019) var en dansk familjeterapeut och författare. Han grundade också utbildnings- och rådgivningsorganisationen FamilyLab.
Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en kort och drabbande roman där både liv och död känns obarmhärtigt nära: huvudpersonen har precis blivit mor till ett hjärtsjukt barn.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en roman om att bli mor till ett svårt sjukt barn. Det finns någonting alldeles speciellt i att just den kombinationen: ett nytt liv välkomnas till den här världen samtidigt som döden hotar och ställer allt på ända. Den alldeles speciella tiden, när band knyts till ett nytt liv, när en nyförlöst kropp börjar sin långa återhämtning och när allting liksom håller andan – så kände i alla fall jag när jag blev förälder och hela livet blev annorlunda i ett slag – blandas här med obarmhärtig väntan på en helt nödvändig hjärtoperation. Det lilla barnet, så nytt och främmande, kommer inte att överleva utan operationen .
Det är ingen lång bok, men den skapar en fantastisk känsla av den bubbla som huvudpersonen hamnar i under dessa långa, lågintensivt dramatiska, dagarna på sjukhuset. Samtidigt pågår en slags lunk på det sjukhus som bär upp det lilla barnets liv. Det är en miljö där modern till ett dödssjukt barn kan låna ett lakan, men inte fler, och en värld där läkare utför totat avgörande kirurgi för att sedan sluta för dagen och glömma alltihop. Det finns någonting både skrämmande och fint i Kiveläs berättelse om att spendera tid på sjukhus.
Fast alla mest drabbar Hjärtat naturligtvis som en roman om att bli mor och om att få ett barn som riskerar att ryckas ifrån en. Min dotter har hunnit bli drygt ett år, men graviditeten och hennes födelse finns som outplånliga och levande minnen. Det gör det otroligt drabbande att ta de av Kiveläs berättelse. Jag läser och tar del av Kiveläs förberedelser, däribland gravidyoga, som liksom inte hjälpte. För så obarmhärtigt är det. Jag tänker på hur jag själv omedelbart efter hennes födsel kunde hålla i min helt vakna, pigga flicka och jag inser att långt ifrån alla har en sådan upplevelse. Jag känner de som omedelbart skilts från sitt barn, som behövt förflyttas till intensivvårdsavdelning – en risk jag själv inte ens tänkt på inför förlossningen.
Hjärtat väckte mycket känslor hos mig. Det är en fint berättad bok och en oerhört drabbande berättelse. Liv och död.
Hjärtat
Förlag: Förlaget (2019). ISBN: 9789523332157.
Malin Kivelä
Malin Kivelä (född 1974) är en finlandssvensk författare och journalist.
Ljudet av fötter av Sara Lövestam är en fin och berörande bok om moderskapets många sidor. Inte minst handlar den om det moderskap som aldrig tycks bli: att vara ofrivilligt barnlös.
Ljudet av fötter är första delen i Sara Lövestams fina romansvit om moderskapets många sidor. Allra mest handlar den om Monika, en kvinna som lever med ofrivillig barnlöshet. Försöken har pågått under elva år: tillsammans med en partner och på egen hand. Behandlingar har följts av behandlingar och nu står hon inför sitt sista IVF-försök.
Jag har många vänner och bekanta som levt eller lever med något liknande, men ingen har berättat särskilt detaljerat om den resan och jag har heller inte vågat fråga, ängslig som jag är över att peta i någons sår. Jag har läst i intervjuer att Lövestam själv levt med ofrivillig barnlöshet i många år (och accepterat det). Det märks. Det här är en roman med många detaljer som vittnar om att författaren vet hur det är – allt från de tekniska detaljerna kring alla behandlingar, injektioner och sjukhusbesök till den känslomässiga berg-och-dal-banan som pågår år efter år: att kastas mellan hopp och sorg, om och om igen. Livet för Monika behöver också anpassas till situationen: aktiviteter planeras utifrån hur hon förväntar sig att må under nästa behandling, mat och dryck anpassas ifall det skulle finnas ett levande foster som växer där inne. Det är lätt att förstå att barnlängtan kan uppta nästan all tid och energi för den som lever mitt uppe i IVF-behandlingar.
Det är fint att få följa Monika på den här resan. Jag har lärt mig mycket om vad ofrivillig barnlöshet kan bära med sig. Lövestam skriver, som alltid, lättillgängligt och med känsla. Som läsare blir man berörd. Här finns också en ambition att berätta om mycket mer: oplanerade graviditeter, adoption, att vara fostermamma. Under den här speciella tiden för Monika, den sista IVF-behandlingen, börjar hon släktforska och söka sina egna rötter. På så sätt berättas också andras berättelser om moderskap. Kanske blir det lite spretigt, lite väl mycket som författaren vill få med för att skildra allt hon tänkt sig. Men det gör inget! Ljudet av fötter är första delen i en trilogi och jag kommer absolut att läsa de andra delarna.
Mats kamp av Mats Jonsson är en fantastisk serieroman om att bli förälder – att drabbas av en så stor rörelse att man svimmar och att nästan gå sönder i försöken att räcka till.
Mats kamp är en självbiografisk serieroman av Mats Jonsson. Den tar sin början kring millennieskiftet på Södermalm. Mats har precis träffat sin blivande fru, Vicki, och livet kretsar kring indiemusik och utekvällar. Allt är ljust, även när de 36 kvadratmetrarna känns trånga och när pengarna tar slut. Åren går och snart närmar de sig en punkt när det börjar bli läge att bestämma sig: barn eller inte barn? Fördelar vägs mot nackdelar. Plötsligt är Vicki gravid.
Jonsson tar läsaren med genom graviditet, kaotisk förlossning, den skakiga tiden efteråt och de första åren som förälder. Att bli förälder är någonting otroligt. Jag påstår inte att det är meningen med livet, men det är i vart fall något omvälvande och något som förändrar allt i grunden. Och denna helt otroliga erfarenhet är samtidigt en helt allmängiltig erfarenhet, som delas med de flesta andra. Jag tror att Mats kamp kan vara det finaste jag läst om att få barn: att närmast gå sönder av pressen som kommer från alla håll och att svimma av rörelse för att det är så fantastiskt. Boken spänner över allt. Det är fint, roligt, sorgligt och varmt i en fantastiskt skickligt avvägt blandning.
Jag älskar den här boken! Den har stått oläst i hyllan i många år och inte för att man måste ha barn för att kunna uppskatta Mats kamp, men för mig, som snart fyller 1 år som förälder, passade den alldeles särskilt fint att läsa just nu. Det finns mycket igenkänning i den här boken, både när det gäller föräldraskapet och i annat.
Mats Jonsson har en fin känsla för detaljer som definierar tiden och situationen. Tiden: ett Stockholm där kvarter efter kvarter gentrifieras och där bopriserna skenar, en värld som strax ska skakas till av en global finanskris, ett samhälle där lärare blir utbrända på löpande band och där kulturarbetare får streta på i en högst osäker värld där projekt kan avblåsas från en dag till en annan. Situationen: att lämna bekymmerslösa, barnfria år, med all tid i världen, bakom sig och kliva in i en ny värld med en kärlek så stor att den knappt går att hantera och prioriteringar som kastas om. Mitt i allt detta gäller det att försöka räcka till. Mats kämpar hårt med jobbet, konflikterna på jobbet, jobbet på den föräldrakooperativdrivna förskolan, jobbet med att hålla allt glänsande rent hemma, ja, nästan onödigt välstädat, och så Ellen, dottern som egentligen är allt, allt, allt. Går ekvationen ihop? Nej. Boken är också en fin påminnelse om vad som är viktigt på riktigt och det finns passager i den där jag verkligen hade svårt att hålla tårarna borta. En så otroligt fin bok!
Och rolig. Så vansinnigt rolig!
Mats kamp
Förlag: Galago (2011). ISBN: 978-91-7037-710-5.
Mats Jonsson
Mats Jonsson(född 1973) är en svensk serietecknare och skribent.
Att vara småbarnsförälder och andra tillkortakommanden av Magnus Bengtsson är en underhållande och ironisk bok om den frustration och sömnlöshet som kan komma med livet med tvillingar.
Att vara småbarnsförälder och andra tillkortakommanden av Magnus Bengtsson är en bok jag fick skickad till mig för många år sedan och som jag sedan har haft oläst i läsplattan. Det har helt enkelt inte känts som att den har riktat sig till mig förrän nu, när jag faktiskt är småbarnsförälder.
Boken är inspirerad av en Twitter-bok av Jonas Gardell och består av korta rader om den frustration och sömnbrist som kan komma med livet som småbarnsförälder. Bokens berättare (och författare, antar jag?) är föräldrar till tvillingar som turas om att sova. Frågan om huruvida barnen är tvåäggs- eller enäggstvillingar kommer så frekvent att berättarjaget överväger att fästa en lapp på vagnen och peka på den istället för att svara. Allt i boken är definitivt inte roligt (!), men mycket är spot on. Det gäller såklart att man gillar den här typen av ironisk humor. Gör man det så har man en stunds underhållande läsning framför sig.
Symptomatiskt nog läste jag boken under en typisk vakennatt då min 4 månaders tjej tyckte att det enda rimliga var att sova på mig eller inte alls. Så kan livet som småbarnsförälder vara och även fast man älskar sitt barn ofattbart mycket kan man såklart bli väldigt, väldigt trött också. Då kan en sådan här bok faktiskt vara lite av en tröst: tids nog kan man skratta åt det här.
Att vara småbarnsförälder och andra tillkortakommanden
Nu har jag hunnit vara mamma ett tag och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att göra en liten sammanfattning av de böcker, om graviditet och förlossning, som jag plöjde i våras.
Måste man förbereda sig genom att läsa böcker? Absolut inte! Naturligtvis. Själv råkade jag dock vänta barn under brinnande pandemi och föräldrautbildning och föräldragrupper etc. uteblev. För mig kändes det därför skönt att läsa böcker (och att läsa på 1177, som har riktigt bra information om graviditet och barn, tycker jag). Visst kan man söka och finna en massa information på nätet, men då måste man 1) veta vad man ska söka efter och 2) kunna avgöra om källan är pålitlig (man måste såklart vara källkritisk även när man läser böcker, men där brukar det i alla fall finnas källhänvisningar och böckerna är dessutom ofta författade av experter). Med böcker får man det mer elegant serverat, tycker jag. Här är mina favoriter!
Bästa boken om att vara gravid
Den bok som var bäst för mig var helt klart Praktika för blivande föräldrar, inte för att den är speciellt omfattande eller bra på att beskriva graviditeten vecka för vecka, eller något åt det hållet, men för att den var som en snäll kompis som klappade en lite på axeln. Jag tycker att jag fick så mycket graviditetsinfo på MVC, 1177 och i diverse graviditetsappar att jag inte direkt kände att jag behövde en bok också. Det Praktika för blivande föräldrar kompletterade med var en lite mer nyanserad bild av de ”sanningar” som finns kring graviditeten (samt förlossningen och småbarn) och en bakgrund till de rekommendationer som gäller. I boken har författarna gått igenom forskningsläget och redogör för de vetenskapliga publikationer som ligger till grund för kostråd, hälsoråd etc. Boken är bra på att ringa in vad man kan strunta i och vad som är viktigt på riktigt. Det enda man önskar är en uppdaterad version (boken kom ut 2017).
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Bästa boken för att förbereda sig inför förlossningen
Det enda man kan vara hyfsat säker på är förmodligen att en förlossning inte kommer att bli som man tänkt sig, men förhoppningsvis blir det bra ändå! Jag kan ärligt säga att ingen bok förberedde mig på vad som komma skulle… Mina bästa förberedelser var 1) profylaxkurs (som jag och min sambo gick hos Birth in Harmony – ingen reklam, utan ett genuint tips på en riktigt bra kurs!), 2) information från MVC och 1177, 3) Asabea Brittons blogg och instagramkonto. Trist svar kanske (eftersom inget av detta involverar någon bok)!
Av de böcker jag plöjde innan förlossningen är Susanna HelisFöda utan rädsla hur som helst den bok som fokuserar mest på just förlossningen. Boken är lite av en klassiker inom ämnet och används på profylaxkurser (hos Föda utan rädsla själva, men tänket används också hos andra, t.ex. på den profylaxkurs som jag och min sambo valde att gå). Ska jag välja någon bästa bok i den här kategorin får det bli Föda utan rädsla, just för att mycket i den kändes igen från kursen vi gick. Hade jag jobbat mer med övningarna i boken och haft en bättre bild av hur förlossningen skulle vara så hade jag kanske haft större nytta av boken också. I praktiken var jag livrädd och hade så ont att jag egentligen inte stod ut. Då låg i och för sig bebisen fel, så jag kanske hade mer ont än vad jag hade behövt. Vad vet jag. Det går i alla fall inte att inte vara rädd när man i princip vill dö för att det gör så ont. Så kände i alla fall jag. Men jag gläds med de som kan föda harmoniskt och utan medicinsk smärtlindring.
Föda utan rädsla av Susanna Heli
Bästa boken om barn
Okej, nu är vårt barn fortfarande en liten spädis, så jag kan inte säga så mycket om hur bra boken är som stöd om man har ett lite större barn, men när det gäller den bästa boken om barn måste jag ändå säga att Stora boken om barn känns som mitt toppval. Det är en rejäl tegelsten som går igenom allt möjligt och omöjligt som man kan undra om barn (och mycket som man inte ens visste att man undrade). Jag lärde mig jättemycket om nyföddhetstiden genom att läsa den här boken. Hade jag inte läst den så hade jag verkligen haft noll koll på vad som väntade.
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten och Mia Coull
Bästa boken om amning
Den här titeln måste jag lämna blank, för jag läste ingen bok om amning. Jag läste inte ens det informationsmaterial jag fick från MVC. Det enda jag trodde att jag visste om amning var att det kan vara svårt/omöjligt och att brukar vara extremt kämpigt i början. Jag hade därför en bild av att det var 50/50 om jag alls skulle kunna amma. Synd att jag inte hade bättre koll, för om jag hade haft bättre koll hade det säkert inte varit så kämpigt att komma igång. Det som hände var alltså att min bebis till min stora förvåning kunde börja amma omedelbart och verkade ha en medfödd supertalang för detta. Så vi åkte hem från BB med mitt självförtroende på topp. Tills vi kom hem och vår vrålhungriga bebis, som rasat i vikt utan att vi visste om det, helt enkelt inte fick tillräckligt. Hej då, självförtroendet! Allt löste sig – bebisen rusade snart i vikt och blev en riktig knubbis, mjölkproduktionen kom igång etc. Men tack och lov för modersmjölksersättning och alla gulliga personer på BB Hemvård… Mitt tips är alltså att, om inte läsa en bok, så i alla fall förbereda sig på något sätt, även om man inte är säker på om man kommer att helamma, eller amma över huvud taget. Jag kan tipsa om bloggen Babybaby, där det finns så många bra videor och information om amning (och om att bära barn i sjal/sele). Där finns boktips och länktips också. Och har du ett boktips får du gärna del med dig i kommentarsfältet!
När jag skriver det här inlägget är det fortfarande maj (jag brukar alltid tidsinställa mina inlägg) och ingen bebis i sikte. När inlägget publiceras skulle jag tro att jag med 100% sannolikhet har en bebis. Jag tänkte det kunde vara kul att lyfta några roliga/bra/minnesvärda skildringar av familjeliv och föräldraskap – det finns ju en hel del böcker som berör just det ämnet.
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en roman om en kvinna som blir lämnad av sin man, mannen som precis har kommit ut ur garderoben och nu avser att leva tillsammans med den man han uppenbarligen har haft en relation med under en lång tid. Kvar blir bokens huvudperson och de två barnen, de 2,5 år gamla tvillingarna. Jag tycker väldigt mycket om den lilla sidohistorien som handlar om just barnen: den kavata och försigkomna flickan och den försiktiga pojken, som modern oroar sig så mycket för. Tänk vad barn kan vara olika.
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är en pappa-skildring som verkligen fastnar. Det är svårt att inte bli berörd av Malmquists roman, som är baserad på hans egna upplevelse av att i stort sett samtidigt bli förälder för första gången och förlora sin sambo i en aggressiv cancersjukdom. Man håller nästan andan när man läser. Malmquist gör situationen så levande.
Kristina Sandbergs Maj-böcker (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) handlar framför allt livet som hemmafru på 30-talet och framåt, men moderskapet är såklart en stor del av det. De är fantastiska böcker alla tre, underbara skildringar av allt jobb och alla omsorger husmodern förväntas ägna sig åt och hur allt sedan plötsligt är fel och omodernt. Det är också otroligt fina skildringar av oron: oron över att passa in, oron över barnen, över familjen.
Nefertiti i Berlin är en diktsamling av Bodil Malmsten och en bok som kretsar kring en resa som bokens berättarjag gör tillsammans med sin dotter till Berlin. Det är en vemodig och fin bok om att barn bara är till låns – snart är de stora, nästan vuxna, och måste släppas fri.
Karl Ove Knausgård har skrivit en hel självbiografisk romansvit riktad till sin dotter, som vid svitens inledning ännu inte är född. Jag har ärligt talat svårt för ”fenomenet Knausgård”, men jag fastnade verkligen för Om våren och tycker att det är himla fint att skriva till sitt barn på det sättet, att ge barnet en slags inramning av tiden då hens liv började.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en bok som verkligen petar in många aspekter av att vara en familj. Här möter läsaren den stressade småbarnspappan som nästan vänder ut och in på sig själv för att räcka till – och som helst vill att alla applåderar honom för det. När hans egen pappa kommer på besök blir det för mycket. Hans pappa förväntar sig att hans son sköter allt möjligt och omöjligt, men nu tycker åtminstone en av parterna att det är dags att omförhandla pappaklausulen. Det finns mycket i den här boken som är sorgligt och hjärtskärande på olika vis, men framför allt tycker jag faktiskt att den är rolig. Få kan skriva så snärtigt och kul som Khemiri.
Rosieeffekten är en feelgoodroman av Graeme Simsion. Det är den andra, fristående, boken om Don, en man med ganska utpräglade autistiska drag. I den första boken hade han siktet inställt på att försöka hitta en livskamrat. Nu står han inför det omvälvande att bli förälder för första gången. Det ställer verkligen saker till sin spets i relationen till sambon Rosie. Boken är framför allt en bok fylld med humor och värme, men också med en hel del sorgliga stråk. Jag tycker verkligen att den är både annorlunda och bra!
Föda utan rädsla av Susanna Heli är något av en klassiker bland böcker om att föda barn. Här finns fakta, råd och övningar som förhoppningsvis kan leda till en lite tryggare och bättre förlossningsupplevelse.
Föda utan rädsla av Susanna Heli utkom första gången 2009 och har sedan dess tryckts om otaliga gånger och även kommit i en nyutgåva, som fortfarande ligger högt upp på topplistan bland böcker om föräldraskap. Det är helt enkelt något av en klassiker inom området och metoden i boken ligger också till grund för profylaxkurser. För vår del är barnet beräknat i slutet av maj, så jag kan väl ärligt talat inte säga så mycket om hur användbar den här boken är – jag har ju liksom inte fött ännu, men visst känns det som en pålitlig och bra bok!
I Föda utan rädsla går Susanna Heli igenom vanliga rädslor inför förlossningen, hur en vaginal förlossning (utan komplikationer) går till och hur rädsla/stress och smärta hänger ihop. Därefter går hon igenom de fyra verktyg som Föda utan rädsla-metoden bygger på: andningen, tyngden i kroppen, rösten och tankens kraft. Ett helt kapitel riktar sig till stödpersonen, t.ex. en partner, med råd om vad hen kan göra för att stötta under förlossningen. För den som är väldigt fyrkantig kan nog delar av den här boken kännas lite flummigt, men, ärligt talat: är inte allt som rör en graviditet och en förlossning helt oförklarligt?! Jag är helt öppen för ett visst mått ”flum” i de här sammanhangen. Det märks också att Susanna Heli kan sin sak. Hon har jobbat som undersköterska på förlossningsavdelning och som doula under många år. Boken har också en lång referenslista. Så visst känns det här som en bok att luta sig lite mot. Och visst ligger det något i det som är bokens och metodens kärna: lugn och trygghet är en bra grund för en lyckad förlossning – så är ju också ”må bra”-hormonet oxytocin helt centralt under en förlossning.
Föda utan rädsla är helt klart en bra läsning för den som vill förereda sig inför en vaginal förlossning. Jag kan tillägga att jag egentligen inte är speciellt rädd för förlossningen (inte mer än vad säkert alla är!), men den här boken känns som ett mycket bra stöd oavsett och den innehåller många övningar som kan vara bra för vilken gravid person som helst. Jag tror också att Föda utan rädsla kan vara väldigt bra läsning för en stödperson, som ju faktiskt har en stor roll under en förlossning.
Susanna Heli (född 1973) är en svensk sjukgymnast, doula och författare till två böcker om förlossning: Föda utan rädsla och Trygg förlossning.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
