Etikett: Utläst

  • Om Jesus

    Om Jesus

    I Om Jesus har Jonas Gardell gjort ett ambitiöst försök att på ett objektivt sätt skriva om Jesus och nå fram till vem han var. Snabbt konstaterar författaren dock att det inte är möjligt att skriva om Jesus utan att ha en agenda och det är kanske det jag verkligen tar med mig från den här boken.

    Gardell börjar från början, med Jesus födelse, liv, död och också tiden efter. Han är noga med att skilja mellan vad man relativt säkert kan säga sig veta och vad som är spekulationer, vad som finns nedskrivet och också vad Bibelförfattarna kan tänkas ha haft för baktankar med att formulera sig som de gör.

    Jag tycker att Gardell får till en väldigt intressant berättelse. Jag är inte själv troende, men fascineras ändå av Jesus liv och öde och hur hans namn och budskap har levt kvar i tusentals år. Eftersom jag inte är troende och således inte konfirmerad (jag har heller inget att konfirmera) har jag aldrig fått någon större ”utbildning” i kristendom, så boken var välbehövlig för mig, även om jag, som sagt, förstår att det är svårt att veta vad som är den ”rätta” läran, den ”rätta” tolkningen. Gardell skriver faktiskt mycket om de konflikter som funnits sedan folk började kalla sig kristna och om detaljer som inte överensstämmer, eller till och med motsäger varandra, i de olika bibliska texterna. Det målar upp en bild av Jesus och Kristendomen som något komplex och svårförståeligt, samtidigt förstår man som läsare att det kanske inte spelar så stor roll vad som faktiskt står i texterna och vilken eventuell historisk kärna som finns. Gardell vill istället trycka på det som han ser som det viktigaste: Jesus kärleksbudskap och hans öppenhet. Jag gillar Gardells tolkning och även om han inte på något sätt är religionsvetare så känns boken mycket genomarbetad och den innehåller rikligt med referenser. Jag tycker att det är en lättläst och allmänbildande bok, som man absolut kan ha stor behållning av, även om man nu, som jag, inte är kristen. Oavsett vad man anser Jesus ha för roll så kan man fascineras av hans liv och beundra hans öppenhet.

  • Mörkrets hjärta

    Mörkrets hjärta

    Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.

    Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.

  • Fallet med de försvunna böckerna

    Fallet med de försvunna böckerna

    Israel Armstrong har precis fått anställning som bibliotekarie på biblioteket i den irländsla småstaden Tumdrum. När han väl kommer dit möts han dock av beskedet att biblioteket är nedlagd och att hans tjänst numer ska bestå av att köra bokbussen, något som i boken inte framställs som en bibliotekaries drömjobb:

    ”Det skulle förmodligen inte vara för mycket sagt att påstå att bokbussar av många i branschen inte precis anses vara kronan på bibliotekarieträdet. Högst upp i den hackordningen hittar du, låt oss säga, British Library eller New York Public Library eller Kongressbiblioteket eller det i Alexanderia. Sedan, strax under de här parnassiska höjderna, återfinns universitetsbibliotek och privata forskningsbibliotek, och sedan kanske stora offentliga bibliotek och därefter distrikts- och filialbibliotek, och skolbibliotek, sjukhusbibliotek, fängelsebibliotek och bibliotek på slutna mentalvådsinstitutioner. Och till slut, längst ner på skalan, ungefär på samma nivå som röda konstläderinbundna uppsättningar av Det bästa på fuktskadade landsortshotell och i väntrum hos tandläkare, återfinns bokbussen.”

    Vad ännu värre är: de 15 000 böckerna i bibliotekets bestånd är stulna! På så sätt dras Israel ofrivilligt in i detektivarbete för att återfinna böcker på den irländska landsbygden. Det är knäppt, roligt och en hel del bok- och bibliotekshumor. Jag uppskattar det verkligen!

    Boken har fått varierande kritik om man tittar sig omkring på bloggar. Bibliotekarien läser tycker t.ex. att det är bondkomik och för mycket korrekturmissar och beasbokhylla ger också ett ljummet betyg och tycker att boken är tunn. Själv tycker jag dock mycket om boken och jag gillar humorn. Dagensbok tycker jag sätter huvudet på spiken när de skriver ”kommersiell litteratur när den är som bäst”. Jag förstår vad de menar, för, ja, det är en bok som till stor del består av dialoger och den är också väldigt lättläst. Men den är bra!

  • Att komma hem ska vara en schlager

    Att komma hem ska vara en schlager

    När jag började läsa Att komma hem ska vara en schlager trodde jag inte att det var en bok för mig, för språket kändes så invecklat och metaforerna alltför många. Jag är glad att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt gav den en chans. Faktum är att jag verkligen började gilla Hagmans sätt att skriva och hans sätt att blanda högt och lågt om vartannat. Även när han skriver om samhällets smutsigare grejer så får han det att låta närmast poetiskt. Ja, det här utvecklade sig verkligen till en bok i min smak. Faktiskt är den en av de bästa jag läst i år.

    För jag älskar verkligen den här berättelsen om Per Hagman, som reser fram och tillbaka och aldrig hittar hem! Han lever ett liv så totalt olikt mitt eget: liksom i förbigående berättar han att han delar lägenhet med fotomodeller, att han går på fester med söner till superrika shejker, att han tar droger och blir uppraggad av diverse kändisar och b-kändisar. Det skulle kunna vara så meningslöst i sitt försök att dra uppmärksamheten till sig, men det är istället intressant. Det intressanta ligger inte i det liv han lever utan i hur han innerst inne är en naiv pojke som plötsligt blivit 30+ och inser att han aldrig har haft ett hem. Jag tycker om att få följa med Hagman på hans eviga resor till Paris, där han spenderar för mycket tid på tabacbarer och tycker sig trivas bra, och sedan till Kairo, där han kommer på att han nog faktiskt skulle kunna bo. Fast sedan skiter det sig med det med, för mannen som han ska dela bostad med tar en överdos. Han kommer på att han ska testa Tyskland och i tåget på väg dit tilltalas han av tanken på att vara veckopendlare; att leva sitt liv på ett tåg. Han stannar inte ens i Tyskland, utan drar istället vidare till en älskarinna i Köpenhamn. Det är så rotlöst, så mycket flackande, och samtidigt så mycket känslor.

    Hans liv är häftigt, men ensamt. Det är lyx, älskarinnor, jaktfalkar, kasinon… Men inte alls ett hem. Och han skriver om det på ett så fantastiskt och pricksäkert sätt. Jag känner inte alls någon likhet mellan mitt eget och huvudpersonens liv, men kan ändå känna känslan, förstå hur det kan vara när man har flyttat omkring och på varje plats har bekanta men inget riktigt umgänge. Det är faktiskt helt fantastiskt skrivet. Lyssna bara:

    ”Inget på tv och ingen vill ha mig.

    Jag sitter här ensam med en dator full av porr men varenda playmate känns som skäggiga damen.

    Ingenstans att gå, ingenting att ta mig för.

    Att komma hem brukade vara en schlager, men det var så längesedan. Nu känns det mest som att lyssna till en radio som står och brusar mellan kanaler.”

    ”I höstas fyllde jag trettiotre men jag kan inte minnas hur jag tillbringade födelsedagen. Min trettiotvåårsdag, vad gjorde jag då? Jag måste ha befunnit mig i Stockholm eftersom jag inte kan minnas den.”

    Jag vet inte varför jag dras till de här lite melankoliska och tragikomiska böckerna, men det gör jag gång på gång (Människor helt utan betydelse är min favoritbok!). När det dessutom är såhär fantastiskt skrivet blir jag helt lyrisk. En mycket bra bok!

  • Solbarnet : ett äventyr i bronsålder

    Solbarnet : ett äventyr i bronsålder

    Solbarnet är den första delen av hittills tre om den föräldralösa flickan Fry, som lever i Hallandstrakterna under bronsåldern. Hon lever på Nygården, där hon sliter med hushållssysslorna och blir illa behandlad. Inom sig bär hon dock på en stark kraft och hon känner en stor samhörighet med den mäktiga Solgudinnan, som folket tillber och offrar till för att få goda skördar och hålla sig friska. När det är dags för offerfest upptäcks dock att en del av offren har blivit stulna och det är Fry som får skulden. Det är ett stort brott att stjäla offergåvor och Fry har plötsligt anledning att frukta för sitt liv.

    Det här är en spännande och lättläst barn & ungdomsbok, helt i stil med t.ex. Kulla-Gulla (som ju handlar om en betydligt mer nutida flicka som får slita hårt), och med inslag av magi. Jag tyckte väldigt mycket om barn- och ungdomsböcker med historiska inslag när jag var i den åldern att jag plöjde just barn- och ungdomsböcker. Jag hade förmodligen tyckt väldigt bra om här boken om jag hade läst den som yngre och jag har faktiskt även behållning av den när jag läser den nu. Det jag saknar är dock lite mer bronsålderinslag. Nog får man en idé om vilken tro människor eventuellt hade och hur deras religiösa riter kunde se ut, men jag saknar lite mer inslag från hur folket faktiskt levde.

    Boken har överlag fått positiv kritik, men också en del röster om att språket skulle vara lite av en katastrof, vilket t.ex. bloggen Spektakulärt tycker. Jag håller inte alls med om att språket skulle vara illa. Tvärtom tycker jag att boken är välskriven, men naturligtvis med ett enkelt språk som passar målgruppen.

  • Nirvanaprojektet

    Nirvanaprojektet

    Nirvanaprojektet är del 2 i trilogin om poliserna Walter och Jonna. Det är alltså fortsättningen på Vredens tid, så om du inte har läst den kommer en spoilervarning nu.

    Den första boken i trilogin slutade med att Walter och Jonna fann hjärnan bakom ”drog X” – en drog som använts för att framkalla så fruktansvärda vredesutbrott att den drogade mördat folk i deras omgivning. De fann Leo Brageler skyldig, förmodligen med motivet att hämnas för hans frus och dotters olyckliga död. Vad Jonna och Walter inte lyckades med var att få tag på Leo.

    I boken behandlas flera spår parallellt. Leo är som sagt inte i häkte, utan är i själva verket kidnappad av några som vill komma åt drog X och forskningen bakom för att använda till egna, dunkla syften. En av polisens egna män, säkerhetspolisen Martin Borg, är inblandad, vilket inte precis underlättar utredningen som pågår. Walter och Jonna förstår snart att fallet är mycket större än en utredning kring mord och en drog: hela den egna organisationen kan vara infiltrerad av personer med koppling till det kriminella gäng som har Leo Brageler i förvar.

    Det är väldigt spännande faktiskt! Boken besvarar en del frågor från Vredens tid, men ställer också nya, som förhoppningsvis får en bra upplösning i del 3: Den felande länken, som kommer ut i september. I den första boken hade jag åsikter om själva drog X och annat som jag tar för otroligt och har svårt att köpa. Det har jag fortfarande. Ändå hade jag stor behållning av boken och tyckte att den var snäppet bättre än första boken i trilogin. Det är spännande från första till sista sidan och finns flera intressanta sidospår. Det ska bli riktigt intressant att se hur författaren knyter ihop säcken till slut.

  • Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

    Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

    Så har även jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag behöver kanske inte orda så mycket om handlingen, eftersom många/de flesta redan har läst den här hypade boken, men den handlar alltså om Allan Karlsson, som på sin 100-årsdag väljer att fly från sitt eget födelsedagskalas på äldreboendet och istället vandra iväg utan något särskilt mål. På vägen kommer han över en väska fylld med pengar och utan att göra något särskilt är han ute på ett riktigt äventyr, med både kriminella (som vill åt väskan!) och polisen efter sig. Parallellt återberättas Allans liv, som också är en, såklart lite twistad, berättelse över hela 1900-talets historia med världskrig, kommunism och atombomber.

    Det är småroligt och det är lätt att sympatisera med Allan, som är snäll, naiv och ramlar in i viktiga historiska ögonblick mest hela tiden. Det märks att boken är skriven med mycket inspiration från Forrest Gump, som är en av mina favoritfilmer (boken har jag inte läst). Jag vet dock inte om jag vill stämma in i hyllningskören över den här boken. Den är rolig och en avkopplande läsning, men kommer troligen inte att leva kvar i minnet särskilt länge.

  • Vägen till Umbria I

    Vägen till Umbria I

    Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.

    Det är spännande och originellt. Jag hade inte helt lätt att se samband och förstå hur allt hänger ihop, men jag fascineras verkligen av Ullströms fantasi och kreativitet. Jag är en ovan fantasyläsare och har just inte läst något i genren förutom Harry Potter och Sagan om ringen, så för mig var det en fascinerande och annorlunda bok. Del II kommer ut senare i år.

  • The Fashion File: Advice, Tips and Inspiration from the Costume Designer of Mad Men

    The Fashion File: Advice, Tips and Inspiration from the Costume Designer of Mad Men

    För den som är intresserad av stil och mode, i synnerhet kläder och accessoarer från 60-talet, är The Fashion File en snygg och inspirerande bok. Janie Bryant, som till vardags bland annat designar kostymerna i den populära TV-serien Mad Men, delar här med sig av sina stiltips. En del är ”det gamla vanliga” – de lite tröttsamma tipsen om att klä sig efter sin kroppsform och att våga klä upp sig, men mycket är också välkommet och inspirerande. Inte minst skriver hon mycket om vintage, både hur man hittar vintageplagg och vad man kan tänka på när man handlar, men också tips kring hur man bäst tar hand om de ofta sköra vintageföremålen. Författarna lyfter också fram olika stilikoner och skriver intressanta historiska fakta om kläder och mode. Det är inte så många bilder från Mad Men som man kanske hade kunnat tro, men boken är verkligen rikt illustrerad, dels med modeteckningar, men också med bilder av författarnas egna favoriter från garderoben.

    Jag tycker att det här är en fin bok! Inspirerande, snygg och kul! Det är en bok man gärna kan ha framme och bläddra i lite nu och då.