Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil Malmstens fjärde loggbok. När hon började sammanställa dem bodde loggbokens Malmsten (som inte ska blandas ihop med författaren Malmsten!) i Finistère, i norra Frankrike, men i de senare böckerna har hon bott och vantrivits i en fuskrenoverad lägenhet nära Atlanten. Den sista boken från Finistère är redan skriven och det här blir den sista boken från staden vid Atlanten. Så kommer Malmsten tillbaka till Sverige: ett Sverige med en post som inte kan leverera paket, bussar som inte klarar av vinterväglag och läkartider som oavsett ärende maximalt får vara 12 minuter och som man måste vänta 2 månader på.
Malmsten skriver vasst och pricksäkert om vad hon betraktar som vansinne i vårt samhälle. Både Sverige och Frankrike, med sin Sarkozy, får sig en rejäl känga och det är både underhållande och tänkvärt presenterat. I varje precist nedtecknad mening ryms skarpa åsikter och stora känslor. De många fotona och bilderna adderar också till att skapa rätt stämning.
Bland alla åsikter och betraktelser över samhället rullas förstås också berättelsen om Malmstens flytt upp och hur hon arbetar och försöker slutföra den bok som hon har skrivit på i åratal och aldrig kan bli kvitt. Man blir nyfiken på om den finns på riktigt, men förmodligen gör den väl inte det, för den berättas indirekt i den här boken.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är verkligen en fin bok. Rolig, vass och välskriven, som man kan förvänta sig av Malmsten.
Kommentera & diskutera gärna!