Kategorier
Boye, Karin Enquist, Per Olov Hedensjö, Björn Persson, Malte

Noveller: De är vi, Ella gör sig fri, Fantasy, Öknens alla blommor

Jag har läst ett gäng noveller och här kommer några minirecensioner:

De är vi

De är vi, av Björn Hedensjö, är en facknovell, en liten essä, om tolerans och medmänsklighet. Hedensjö börjar med att berätta om diplomaten Chiune Sugihara, som under Andra världskriget skrev ut japanska visum, dag som natt, för att rädda judar undan förföljelsen i Litauen. Han gjorde det utan någon egen vinning, för att han stod upp för det som kändes rätt. Så önskar vi att alla vågade göra, men verkligheten ser inte ut så. Vad är det som gör oss hjälpsamma? Vad är det som gör oss fördomsfulla? Kan man göra något åt det? Detta diskuterar Hedensjö på ett enkelt och ändå intresseväckande sätt. Den kom ut första gången 2014, en tid då jag föreställer mig att den här boken var ännu mer aktuell än vad den är idag. Som jag minns det var det vid den här tiden som tiggare började bli en vanlig syn i svenska städer. Det var också året då den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt höll sitt berömda “Öppna era hjärtan”-tal och Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som just såpass hade kommit in i riksdagen. Det är mycket som har hänt sedan dess, tycker jag. Tiggare har blivit vardag, flyktingar tas inte emot med öppna armar på samma sätt som tidigare. Fortfarande känns De är vi aktuell och intressant.

Betyg: 3+ tågperronger av 5.

De är vi av Björn Hedensjö

Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-7589-046-3.

Ella gör sig fri

Ella gör sig fri av Karin Boye är en klassisk novell om en kvinna som lever i en tärande relation. Hon beklagar sig för sin väninna, berättar om en livssituation där hon själv sliter och tar extraarbeten för att finansiera hennes karls festande. Han är otrogen och otrevlig, hånfull. Det är svårt att förstå varför hon stannar. Hennes moder är upptagen med sitt egna ältande. Till slut måste Ella fatta ett beslut om hur hon ska gå vidare med livet, hur hon ska bli fri. Novellen slutade inte som jag trott och på något sätt gjorde det mig faktiskt lite besviken! Men det var helt klart en novell som väckte många tankar och känslor. En rik liten berättelse.

Betyg: 3+ skjortor av 5.

Ella gör sig fri av Karin Boye

Utgivningsår: 1940 (första publiceringen, i Ur funktion), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 978-91-86847-42-5.

Fantasy

Fantasy av Malte Persson består av en kvinnas återberättelse av det ofullbordade filmprojektet Hemligheten, en berättelse där fantasy ska möta Stureplan. Här finns Den sorgsne prinsen och Dvärgen, karaktärer i filmen eller män hon faktiskt dejtar? Fantasy är verkligen en annorlunda berättelse med mycket lek med metafiktion. Det är ett intressant bygge, men ärligt talat föll det mig inte i smaken. Det här blev rörigt och svårt att följa, tyvärr ingen novell som berörde mig speciellt mycket.

Betyg: 2 barer av 5.

Fantasy av Malte Persson

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-86847-95-1.

Öknens alla blommor

Öknens alla blommor av Per Olov Enquist är en novell som verkligen överraskade mig. Jag tänker på Enquist som en författare fast förankrad i Sverige (och Västerbotten), men här är huvudpersonen en amerikan, som ger sig iväg mot Nevadaöknen. I baksätet sitter hans två bonusbarn. Han har precis blivit lämnad av deras mamma, som ska komma och hämta barnen dagen därpå. Det blir en inre resa och en ödesdiger resa där ingenting dramatiskt egentligen händer i klartext, men där man förstår att det inte kommer att sluta speciellt bra. Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och jag sögs verkligen in i miljön och handlingen. En riktigt bra novell!

Betyg: 5 blommor av 5.

Öknens alla blommor av Per Olov Enquist

Utgivningsår: 1974 (första publiceringen, i Berättelser från de inställda upprorens tid, utgiven av Norstedts), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-227-6.

Kategorier
-

4 romaner om historiska personer som har funnits på riktigt

Jag är inte inne i genren “historiska romaner”, men det händer att jag läser dem och roligast tycker jag att det är när de har huvudpersoner som är inspirerade av människor som har levt på riktigt. Det händer också att jag läser romaner där kändisar är med som karaktärer i boken på ett eller annat sätt. De här böckerna utgör en spännande “genre” tycker jag. Idag tänkte jag blogga om några av mina favoriter.

Den största favoriten är Joyce Carol Oates präktiga tegelsten Blonde. Boken är ren fiktion, men i huvudrollen hittas en viss Marilyn Monroe. Mer än den berättar om Monroes liv så berättar dock boken om en utnyttjad och ensam kvinnas sökande. Det är en oerhört stark roman. Jag brukar inte gilla tjocka böcker, men Blonde tycker jag ändå att alla borde läsa (helst som e-bok antar jag…). Jag skrev inte så superpositivt om boken när den precis var utläst, men det är verkligen en läsupplevelse som har växt på allra bästa sätt.

Blonde av Joyce Carol Oates
Blonde av Joyce Carol Oates

Påven Johanna är en gammal bestseller, som nog håller än, tror jag! Det är en kittlande berättelse om Johanna, som under namnet Johannes verkar som påve på 800-talet. Har hon funnits på riktigt? Nja..? Såg hennes liv i så fall ut som i boken? Det tror jag inte! Men jag älskar tanken på att kvinnor och, för den delen, människor med en könsöverskridande identitet, även för mycket länge sedan kunde ta sig in i maktens korridorer. Fast man undrar också när något annat än en gubbe får bli påve? Det är 2016 nu liksom.

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Drottningen vänder blad är en bok med den engelska drottningen i huvudrollen. Ett oplanerat besök på en bokbuss leder in henne i litteraturens värld och plötsligt önskar hon nog innerst inne att hon kunde sitta och läsa halva dagarna istället för att sköta sina plikter som drottning. Det är en tunn liten bok och den är väldigt lättsmält, men det är onekligen en avkopplande och rolig bok.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett
Drottningen vänder blad av Alan Bennett

Flicka med pärlörhänge läste jag för massor av år sedan och mycket av den har fallit glömska. Den handlar i alla fall om konstnären Vermeer och hans arbete med målningen Flicka med pärlörhänge. Det är tjänsteflickan Griet som får sitta modell, något som kan kosta henne jobbet i och med att Vermeers fru avskyr Griet och är för svartsjuk för att tåla att flickan sitter modell. Boken är delvis en halvlöjlig kärleksstory, men enligt vad jag bloggade om boken så tyckte jag mycket om skildringen av livet på den tiden och om berättelsen om konstverkets tillkomst (även om det är en fiktiv story då!).

Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier
Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Kategorier
Knausgård, Karl Ove

Min kamp

Min kamp - Karl Ove KnausgårdMin kamp är Karl Ove Knausgårds uppmärksammade självbiografiska romaner, som kom ut på svenska i 6 delar mellan åren 2010 och 2013 och består av svindlande 4000+ sidor. Det är alltså med en enorm detaljrikedom som Knausgård berättar om sig och sitt liv. Hur mycket som är fiktion och hur mycket som är sanning är väl i och för sig inte gott att veta och förmodligen är det inte speciellt viktigt för läsaren att reda ut det heller.

Jag har aldrig haft lätt för tjocka böcker. Jag tycker om korta, tighta berättelser. Sedan hörde jag en intervju med Kristina Sandberg, som har ägnat cirka 1500 sidor åt att skildra livet för den fiktiva karaktären Maj, som är hemmafru i Örnsköldsvik. Sandberg menade att sidantalet i sig var viktigt för henne: det var meningen att den berättelsen skulle få ta plats, rent fysiskt. Det var en tankeställare för mig att höra Sandberg berätta om Maj-böckerna. Jag hade sällan tänkt på tjocka böcker som något annat än dålig redigering tidigare.

Det är här som det blir lite komplicerat för mig. Jag älskade att läsa böckerna om Maj och att få ta del av ett livsöde för en helt vanlig, bortglömd person, så att säga. Vem hade någonsin ägnat 1500 sidor åt att berätta om hemmafruar tidigare? Knausgårds omfattande verk är något annat. Vem har läst 4000 sidor om en västerländsk, medelklassman? Oj, hoppsan, det har vi ju såklart gjort allihop, många gånger om.

Nej, det här blev ingen storslagen läsupplevelse för mig. Jag gillar i och för sig uppväxtskildringar och Min kamp, som den första delen i serien heter och som är den bok som jag har läst, handlar mycket om Karl Oves uppväxt, hans dåliga relation med sin far och boken hoppar också till tiden efter faderns död och hur Karl Ove försöker att försonas med fadern och minnet av fadern samtidigt som han städar ur sin farmors hem, där den alkoholiserade pappan har bott i slutet av sitt liv. Det är välkomponerat och välskrivet och på många sätt en läsvärd berättelse, men för mig fastnar det när så mycket kring Min kamp och de efterföljande delarna handlar om formatet, snarare än berättelsen. De enskilda scenerna och händelserna är överskuggade av allt snack kring formatet, kring omfattningen, kring detaljrikedomen, kring den “nyskapande” tanken att skriva såhär mycket om sig själv. För mig är formatet i grunden ointressant när det gäller självbiografiska romaner. Jag vet inte vem eller varför som behöver ta såhär mycket plats, rent fysiskt. Då föredrar jag t.ex. Bodil Malmstens eftertänksamt och poetiskt komponerande texter. I hennes biografi, Mitt första liv, ägnar hon några få stycken för att berätta om det dramatiska när hon försöker att ta sitt liv. Hon skriver några få stycken, som tränger rakt in i hjärtat och berör på djupet. Sådant imponerar på mig. Knausgårds berättande gör mig mest av allt irriterad.

En kul anekdot apropå detaljrikedomen i Min kamps och alla hyllningar av Knausgårds verk: jag hörde i en intervju, som jag tyvärr inte har hittat igen, att någon sagt till Knausgård någonting i stil med att “han skulle kunna skriva en bok om att skita och folk skulle läsa den”. Och då gjorde han det. Texten finns i essäsamlingen Själens Amerika och boken har förmodligen sålt som smör. Läsarna älskar Knausgård, oavsett om han skriver om en alkoholiserad pappa eller om han skriver om hur han bajsar. Det i sig är fascinerande, men mig imponerar det inte på.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en av 10-talets största litterära snackisar och en självbiografisk roman skriven med en sällan skådad detaljrikedom.

Betyg: 3 tomflaskor av 5.

Om Min kamp och Karl Ove Knausgård

Karl Ove Knausgård (född 1968) är en norsk författare, bosatt i Sverige. Han debuterade 1998 med romanen Ute av verden, men är kanske mest känd för sitt självbiografiska mastodontverk Min kamp, som kom ut i 6 delar mellan 2009 och 2011 (på norska). Efter Min kamp har Karl Ove Knausgård främst skrivit essäer. Hans senaste bok är Hemma – borta, som kom ut 2014. Hemma – borta består av en brevväxling mellan Knausgård och Fredrik Ekelund där de diskuterar sommarens fotbolls-VM.

Översättare: Rebecca Alsberg.
Originalets titel: Min kamp.
Utgivningsår: 2010 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 442.
Andra delar i serien: Min kamp 2, Min kamp 3, Min kamp 4, Min kamp 5, Min kamp 6.
Andras röster: Boktoka, DN.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

“Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.

I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa.

Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.”

Kategorier
Haag, Martina

Det är något som inte stämmer

Det är något som inte stämmer
Petra känner att det är något som inte stämmer mellan henne och hennes make. Det börjar med en diffus oro. Hon kommer på sig själv med att jäktat springa genom Konsum och slänga ned matvaror i vagnen utan att ha en aning om varför hon har så bråttom. Hon söker tecken runt omkring. Varför står ljusstaken plötsligt i sovrummet och inte där den brukar stå? Kan man göra något sådant i annat syfte än att skapa mysbelysning när man träffar en älskarinna? Petra försöker att få förhållandet att fungera, trots oron som pockar. Hon kramas, är flörtig. Hon ordnar så att mornarna flyter på smidigt. Hon vill verkligen vara en perfekt fru. Allt som hennes man brukar störa sig på är hon nu beredd att ändra på. Hon är redo att skippa Bokmässan, säga upp sitt kontor, göra vad som helst som kan laga det som inte fungerar. Men trots parterapi, trots ansträngningar, trots allt sökande efter naturliga förklaringar så rasar allt samman en dag. Hennes man berättar att han vill skiljas. Det är uppenbart att det inte är en ny tanke för honom. I själva verket är uppbrottet redan färdigtänkt och klart för hans del och nu är det bara det praktiska som ska lösas. För Petra är det som att dö inombords.

Petra gör vad hon kan för att hantera ångesten och för att få tiden gå. Hon har bläddrat ett halvår fram i kalendern och satt ett datum då hon känner att hon måste fungera igen. Hur överlever man ett halvår? Hon börjar att skriva ned kvartar på ett papper och stryker dem när de passerar. Så går livet framåt, 15 minuter i taget, trots att livet är slaget i spillror. Hon startar ett projekt som går ut på att arrangera alla foton, hundratals, kanske tusentals, i färgglada album. Hon fördriver de sömnlösa nätterna genom att spela Candy crush. Allt grejande med fotoalbumen och de andra meningslösa aktiviteterna för att få hjärnan att hålla igång och för att ge en illusion av att tiden går är helt hjärtskärande.

Haags roman är en brutal beskrivning av vad det kan innebära att leva med ångest och hur traumatiskt ett uppbrott kan upplevas för den som blir lämnad – lämnad mot sin vilja och med känslor som inte går att stänga av. Petra frågar sig gång på gång hur hennes man kan göra såhär mot familjen. Hur han kan göra såhär mot sina barn? Och hur han utan vidare kan rycka halva barnens uppväxt ifrån henne?

Det var länge sedan jag läste en bok där sorgen ligger så blottad som i Det är något som inte stämmer. Det här är verkligen totalt hudlöst, ärligt och hos mig, som läsare, går det rakt in. Det gör faktiskt ont att läsa den här boken. Haag har främst gjort sig ett namn som en feel good-författare, men med den här boken visar hon en helt ny sida. Det här är milslångt från hennes tidigare, lite knasroliga berättelser. En del element har hon dock behållit från sina tidigare böcker. Framför allt är Det är något som inte stämmer skriven väldigt rakt på sak och direkt, vilket verkligen fungerar bra, trots att jag ofta är ett stort fan av böcker med mer dolda lager. För ovanlighetens skull är jag verkligen mycket förtjust i att allt ligger i klartext. Sorgen skjuter som spjut ur texten och träffar rakt i hjärtat. Det här är verkligen bok fylld med känslor, som alldeles säkert till stor del är plockat direkt från verkligheten. Utan att själv ha någon som helst erfarenhet av liknande situationer så måste jag säga att det här är en bok som verkligen berörde mig och känns helt på pricken.

Haags beskrivningar av att vakna till en mardröm är svår att värja sig mot. Jag känner en sådan enorm medkänsla med alla som, liksom Haag själv, har råkat ut för det totalt orättvisa i att bli lämnade. Jag kan inte annat än att rekommendera alla att läsa den här fantastiska boken. Och att vara snälla mot varandra.

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill läsa en hjärtskärande, ångestfylld, berörande och pricksäker berättelse om vad det kan innebära att bli lämnad mot sin vilja.

Betyg: 5 krossade hjärtan av 5.

Citerat ur Det är något som inte stämmer

“Jag klistrar mina fotoalbum och röker. Klistrar och röker. Messar till Anders att Nisse har tappat sin första tand. Inget svar. Bara jag klistrat in alla bilder, i alla album och ställer in dem fint i bokhyllan så kommer Anders att ändra sig och vilja flytta hem igen. Jag är rädd att jag kommer att få en hjärtattack. Mitt hjärta slår så fort hela tiden och jag har en sådan skräck i kroppen som jag nästan inte kan hantera, det känns som om det kommer att gå sönder någonting viktigt inuti mig när som helst. Jag har ont på riktigt inne i hjärtat. Till slut ringer Anders och säger att han vill att barnen ska komma ut till honom på landet på fredag.

Jag hörs nästan inte när jag pratar i telefonen. Det är som om jag inte har sagt något på flera år.”

Det är något som inte stämmer - Martina Haag

Om Det är något som inte stämmer och Martina Haag

Martina Haag (född 1964) är en svensk författare, krönikör och skådespelare. Hon slog igenom som författare med debutromanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) som kom ut 2005. Efter det har hon gett ut en lång rad uppskattade krönikesamlingar och feel good-romaner. En del av de har filmatiserats, som t.ex. Glada hälsningar från Missångerträsk, som hade biopremiär 2015 och där Martina Haag själv spelade huvudrollen. Det är något som inte stämmer är Haags senaste bok. Hon twittrar på @maranhaag.

Utgivningsår: 2015 (Piratförlaget).
Antal sidor: 195.
Andras röster: Bloggkommentatorerna, Bokhora, DN, Expressen, Jönköpings-Posten, Ystads allehanda.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

“Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.

Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.”

Kategorier
-

Min första Maxwell

I veckan damp det ner en liten bok från Modernista i mitt brevinkast. Med betoning på liten, för den är bara 132 sidor lång. Jag, som ju har en förkärlek för korta, tighta berättelser är såklart förväntansfull. Boken blir min första bekantskap med den amerikanske författaren William Maxwell. På tiden, kanske? Hej då, vi ses i morron beskrivs som en modern amerikansk klassiker. Om den är ens i närheten så bra som moderna amerikanska klassiker i stil med Revolutionary road av Richard Yates så har jag förmodligen årets bästa läsning framför mig.

Hej då, vi ses i morron

Baksidestext:

I staden där William Maxwell växte upp inträffade en tragedi på tjugotalet: ett mord begicks i en familj i samband med en skilsmässa. Författaren minns sig själv som liten och frågar sig varför han inte kunde sträcka en hjälpande hand åt den stackars skolkamrat som var mördarens son.

Hej då, vi ses i morron är en metafiktiv självbiografi, en konfrontation med förlust, ensamhet och rädsla, som kort efter att den kom ut 1980 belönades med The National Book Award, ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser.