Kategorier
Nesbø, Jo

Törst

Törst av Jo Nesbø är en spännande Harry Hole-deckare om en bloddrickande seriemördare som gäckar polisen om och om igen. Betyg: 4 dejtingappar av 5.

Törst av Jo Nesbø är den elfte Harry Hole-deckaren, men faktiskt bara den andra i ordningen jag har läst. Jag kan säga direkt att den gav mersmak. Jag har haft en period när jag har slukat deckare, men sedan blev jag mätt och tyckte att böckerna bara blev mer och mer upprepande. Nu känner jag mig dock inspirerad att läsa spänningsromaner igen. Det är dessutom något härligt med att få följa karaktärer under en länge tid och följa deras utveckling i en länge serie. Om jag kommer att läsa hela Harry Hole-serien är kanske tveksamt, men någon mer bok kommer jag säkerligen att ta mig an. Harry Hole är en osedvanligt klipsk polis och en man med lagom många brister. Han är en sympatisk huvudperson att följa.

I Törst har han dock slutat att arbeta med mordutredningar. Jag har missat Holes senaste äventyr (eftersom jag har hoppat över det mesta i serien), men jag läser mellan raderna att hans nära och kära är less på hans gränslösa jobbande och har krävt att han trappar ned. Nu undervisar han istället på polishögskolan.

Plötsligt skakas staden av flera blodiga mord. Unga kvinnor hittas mördade i riktiga blodbad. De förefaller ha dejtat någon och sedan blivit uppsökta i sina hem där en seriemördare har bragt dem om livet genom att bita ihjäl dem med specialgjorda metalltänder. Det spekuleras i att mördaren kan vara en så kallad vampyrist, en människa med den ovanliga störningen att han går igång på att dricka blod. En chef med ambitionen att klättra politiskt ser de uppmärksammade morden som en möjlighet att få den publicitet han behöver och för honom blir det personligt viktigt att mördaren hittas och grips. Harry Hole blir därför tillfrågad om att driva en liten parallell utredning till den ordinarie, allt för att så snabbt som möjligt reda ut fallet och förhindra att fler mord sker. Till slut kan inte Hole tacka nej och snart visar det sig att mördaren är en person som gäckat Hole förut (jag har som sagt missat det mesta i serien, så jag vet inte riktigt vad som hänt tidigare).

Det är en mycket spännande bok, skickligt uppbyggd med flera dramatiska höjdpunkter. Trots att boken är lite väl lång så hålls tempot mestadels på en bra nivå och författaren lyckas hålla kvar intresset genom att bygga på med lagom många sidospår. Jag har personligen svårt för blod (jag har på riktigt haft blodfobi, alltså ingen “rädsla” för blod utan en fobi, d.v.s. sjukligt stora problem), så visst är delar av den här boken lite väl splattriga för min smak (om man har eller har haft en fobi måste man i och för sig exponera sig för det som är svårt, det är enda sättet att bli frisk, så vi kan ju se dessa delar som terapi 😉 ).

Min enda invändning mot boken är egentligen slutet. Nesbø lyckas plantera flera villospår, vilket gör det ovisst in i det sista (åtminstone för mig) hur allting det riktigt hänger ihop. I det sista kapitlet försöker författaren sedan knyta ihop allting, vilket gör att det blir lite för mycket. Vissa delar känns otroligt sökta och/eller onödiga. Jag kan rent av tycka att Nesbø kunde ha lämnat en del åt läsaren att klara ut. Exakt allt behöver inte förklaras, kanske till och med skrivas på läsarens näsa. Det sista kapitlet blev faktiskt lite för tjatigt och omfattande för min smak, men allt fram till dess tyckte jag var riktigt bra och i det stora hela tycker jag att Törst är en mycket lyckad deckare.

Han hade lovat Rakel att han inte skulle tillbaka dit. Lovat sig själv.

Harry tittade på högen med bilder igen. Såg på bilden av Elise Hermansen. Namnet hade fastnat automatiskt. Detaljerna på bilden där hon låg på sängen också. Men det var inte detaljerna. Det var helheten. Det var förresten en film som hette The Drop Rakel hade sett den där kvällen. Och det var inte James Gray som var regissör. Harry hade tagit fel. 15 procent. Och ändå.

Det var något med sättet hon låg på. Lagts på. Arrangemanget. Det var som ett eko från en glömd dröm. Ett rop i skogen. Rösten hos en man han försökte undvika att komma ihåg. Han som kom undan.

Ur Törst av Jo Nesbø, översättning av Per Olaisen
Törst av Jo Nesbø
Törst av Jo Nesbø

Originalets titel: Tørst (norska).
Översättare: Per Olaisen.
Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Läs även andra delar i Harry Hole-serien: Fladdermusmannen, Kackerlackorna, Rödhake, Nemesis, Djävulsstjärnan, Frälsaren, Snömannen, Pansarhjärta, Gengångare, Polis, Kniv.
Antal sidor: 585.
ISBN: 978-91-0-016713-4.
Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Kulturbloggen, Lottens bokblogg.

En person hittas mördad i sitt hem. Kroppen är tömd på blod och polisen upptäcker bitmärken på halsen. Kan det handla om vampyrism – ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Före detta utredaren Harry Hole övertalas att hjälpa till med fallet. Han vet bättre än många andra vad vissa människor är kapabla till, och flera av kriminalhistoriens värsta seriemördare var väl diagnostiserade som just vampyrister? Men Harry har ett eget motiv för att hjälpa polisen – att fånga mannen som kom undan. Jaktinstinkten väcks till liv och återigen tvingas Harry offra något av sig själv i jakten på den gäckande mördaren.

Förlagets beskrivning

Jo Nesbø

Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Hjorth, Vigdis

Arv och miljö

Arv och miljö av Vigdis Hjorth är en intressant men lite upprepande berättelse om en familj som slitits itu och där gamla sorger kommer upp till ytan igen när ett arv ska fördelas. Betyg: 3 av 5.

Arv och miljö av Vigdis Hjorth är en av förra årets stora snackisar, inte minst i Norge, där boken väckte uppmärksamhet för att den tydligen rev upp känslor i Hjorths släkt. Alla författare lånar väl från sina egna liv i sina berättelser, även när de skriver fiktion. I det här fallet verkar Hjorths släkt dock tycka att likheterna är för stora och det är knappast till deras fördel.

Hela romanen kretsar kring en familj med fyra vuxna barn. De två yngre syskonen har en fin relation till föräldrarna, men de två äldre har brutit. Det visar sig efterhand att det finns goda skäl till brytningen, men föräldrarna och de yngre syskonen möter dem ändå inte med förståelse. Nu har det plötsligt bestämts att de yngre syskonen ska få förskott på ett arv: de ska få ta över de två sommarstugor som finns i familjen. Det har också bestämts att de två äldre syskonen ska bli utköpta. Problemet är att de erbjuds alldeles för små summor. Ett ännu större problem är att de äldre syskonen bli sårade över att bli fråntagna de stugor de egentligen hade velat ha i framtiden och som kanske hade kunnat början på någon slags försoning. Nu vidgas istället revan i familjen och smärtsamma minnen och familjehemligheter kommer upp på nytt.

Arv och miljö är en intressant bok om en familj med svårlösta konflikter och om taffliga och småsinta försök att bli sams på nytt. Alla framstår som lite giriga och snåla på sitt sätt, ingen verkar villig att både ge och ta. Det finns liksom ingen väg framåt.

Samtidigt som boken tar upp ett intressant ämne, som författaren uppenbart har egna erfarenheter av (till viss del i alla fall), så måste jag erkänna att jag tyckte att boken var rätt tjatig. Jag föreställer mig att det är ett stilistiskt grepp, att upprepa samma saker om och om igen för att verkligen stryka under hur tjatig och långdragen hela den här konflikten faktiskt är, men i slutändan så blir det faktiskt en ganska seg läsning. Det händer en hel del dramatiskt i boken, men allt maler ändå bara på om arvet och orättvisan och det smärtsamma som hände en gång i tiden. Med tanke på hur mycket prat det blev om Arv och miljö här om året så hade jag väntat mig mer.

Arv och miljö av Vigdis Hjort
Arv och miljö av Vigdis Hjorth

Originalets titel: Arv og miljø (norska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Gunilla Leining.
Utgivningsår: 2016 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2018 (den här ljudboken, A Nice Noise).
Antal sidor: 366 (ca 9,5 h lyssning).
ISBN: 9789127153004, 9789188711977.

“Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.”
Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer.

Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare.

Vigdis Hjorths intensiva och medryckande roman om en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse och de svåra syskon- och föräldrarelationerna blev en sensation i Norge. Romanen har sålt i över 100 000 exemplar, översatts till en rad språk och nominerades även till Nordiska rådets litteraturpris.

Förlagets beskrivning

Vigdis Hjorth

Vigdis Hjorth (född 1959) är en norsk författare som skrivit ett flertal böcker för såväl unga som vuxna läsare. I Sverige är hon kanske mest känd för romanen Arv och miljö som kom ut 2018.

Kategorier
Nilssen, Olaug

Till Daniel

Till Daniel av Olaug Nilssen är en berörande bok om att vara anhörig till ett autistiskt barn och om den frustrerande kampen för att försöka få avlastning och stöd. Betyg: 4 överfyllda soptunnor av 5.

Till Daniel av Olaug Nilssen är en självbiografisk roman där Nilssen berättar rakt och ärligt om livet med ett autistiskt barn i familjen. Det är en kort, men effektiv berättelse om de små och stora uppoffringar som behöver göras, om den ork som alltid måste finnas där (något alternativ finns inte) och om den tröstlösa kampen för att försöka få rätt stöd och avlastning.

Sonen, Daniel, har en regressiv autism. Från att ha varit en välfungerande pojke, tidig med språk, börjar han plötsligt tappa allt mer och få det allt svårare för det sociala samspelet. Förloppet är svårt för föräldrarna att ta in och det sitter långt inne att acceptera att pojken bedöms vara utvecklingsstörd. De vill så gärna hålla kvar den pojke som Daniel en gång var.

Det är en kärleksfull berättelse, men också en bok där författaren inte duckar för att också skildra svårigheterna: aggressiva utbrott, vaknätter, en ständig kamp mot myndigheter och den enorma byråkratin som sätter käppar i hjulet för att familjen ska få den avlastning och Daniel ska få det stöd som behövs. Under tiden måste Nilssen orka, alltid orka, hålla ihop och få dagarna att fungera. Arbetet och mycket annat i livet måste sättas åt sidan och ändå är det svårt att mäkta med. En enkel utflykt kan förvandlas till kaos, det oförstörbara iPad-skalet går sönder omedelbart (liksom paddan själv) – inga rutiner eller planer i världen kan förutsäga hur dagarna ska förlöpa. Det är en ständig, lågintensiv stress och det lilla hoppet och ljuset står till att myndigheterna ska bevilja de bidrag och de stöd som behövs och som av någon anledning är så långt borta.

Det kan kännas närmast klaustrofobiskt att följa Nilssen i vardagen, kärleken och kampen. Boken är kort, men berättelsen är stor och går rakt in i hjärtat. Jag hoppas att många politiker och tjänstemän läser den här typen av berättelser. Det här är en norsk bok, men även Sverige behöver en myndigheter och politiker med empati.

Till Daniel av Olaug Nilssen
Till Daniel av Olaug Nilssen

Originalets titel: Tung tids tale (nynorska).
Översättare: Joar Tiberg.
Uppläsare: Anna Maria Käll.
Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2019 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 160 (ca 3 h lyssning).
ISBN: 9789178271221, 9789100177959.

Den lille pojken Daniel förlorar gradvis sitt språk och hans personlighet förändras. För Daniels mamma blir livet en kamp, först för att förstå vad som händer med honom, sen för att kunna ge honom det stöd han behöver. Familjen prövas allt hårdare och processen de går igenom för att få rätt hjälp blir lång och svår.

Till Daniel är en drabbande roman om att vara förälder till ett barn med autism, om kärleken och om kampen för att barnet ska bli sett för den han är och få det stöd som han och familjen behöver. Mammor ska aldrig ge upp, sägs det, men vad är att acceptera sin situation och vad är att ge upp?

Vinnare av det norska Bragepriset 2017.

“Till Daniel” har satts upp som pjäs på den norska riksteatern, Olaug Nilssen har samtalat om boken med Norges statsminister på Litteraturhuset i Oslo och den har blivit nominerad till en rad fina priser. Boken var också med när man röstade fram årets bästa bok 2017.

(förlagets beskrivning)

Olaug Nilssen

Olaug Nilssen (född 1977) är en norsk författare. Hon debuterade 1998 med Innestengt i udyr och betraktas idag som en av Norges viktigaste författare. Till Daniel är den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska.

Kategorier
Loe, Erlend

Naiv. Super.

Naiv. Super. av Erlend Loe är en kultklassiker om att vara 20-nånting och inte veta vad man ska göra med sitt liv. En rolig och hjärtskärande bok på samma gång. Betyg: 4+ cyklar av 5.

Naiv. Super. av Erlend Loe börjar med en krocketmatch som slutar med bedrövelse. Bokens berättare förlorar snöpligt mot sin bror och upplever plötsligt en känsla av total meningslöshet. Snart efter detta har han hoppat av sin utbildning och hamnat i en grubblande fas i livet. Vad är tid? Vad är meningen med allt?

Brodern reser snart iväg och ska vara borta en längre tid. Bokens berättare flyttar in i hans lägenhet: tanken är att berättarjaget ska bo där mot att han också tar ansvaret över broderns fax. Det blir en tid för reflektion och aktion. Vad ska man göra med sin tid? Han testar att bolla med en boll, men fastnar till slut för en bultbräda från Brio: han bankar ned alla “spikar”, vänder på brädan och börjar om. Om och om igen.

Mycket i den här boken är verkligen knäppt och tokigt, men samtidigt roligt och hjärtskärande på samma gång. I boken utspelar sig en lågmäld liten livskris och det är både underhållande och intressant att få följa den. Det är kanske inte så många av oss som hoppar av sin utbildning och skaffar sig en bultbräda, men vi är nog många som har haft perioder med en del grubblande över livet och vad det ska bli av oss. Jag vet inte om boken bjuder på så mycket igenkänning, men det är åtminstone lätt att känna med bokens berättare och att vilja honom väl.

Vad jag också verkligen gillar med Naiv. Super. är att den tydligt utspelar sig på 90-talet. Det är inte bara faxmaskinerna som skvallrar om svunna tider, utan också en hel del annat med viss nostalgifaktor. Jag är född på slutet av 80-talet och jag väntar bara på att fler 90-talsskildringar ska dyka upp, berättelser som utspelar sig i en tid och i miljöer som jag kan känna igen från barndomen. Den här boken är i och för sig skriven vid samma tid som den utspelar sig (eller kanske lite tidigare till och med), men det gör det egentligen ännu bättre och mer levande.

Egentligen är det svårt att sätta fingret på vad som är så härligt med den här boken, men jag kan i alla fall säga att jag tyckte om den och att den verkligen fick mig att le. Det är också en bok som är totalt annorlunda det mesta jag har läst tidigare, en knäppare bok än de flesta och med en väldigt udda humor som jag verkligen gillade. Det är inte givet att gamla bestsellers håller över tid, men det är något med Naiv. Super. som fungerar, helt klart!

Naiv. Super. av Erlend Loe
Naiv. Super. av Erlend Loe

Allt tycktes mig meningslöst. Helt plötsligt.

Mitt eget liv, andras liv, djurs och växters liv, hela världen.

Det hängde inte längre ihop.

Jag berättade det för min bror. Han hade inga förutsättningar att förstå det. Han reste sig och sa, kom igen! shit happens, det här går bra. Han försökte få upp mig på benen, boxade mig broderligt i magen och peppade upp mig. Min bror har hållit på med bandy. Han kan det här med att peppa upp. Jag bad honom ta det lugnt. Jag sa att det var allvar. Min bror satte sig och tog det lugnt. Vi pratade. Jag var helt osammanhängande. Ingen av oss förstod särskilt mycket av det jag sa Min bror tog mig på allvar. Det ska sägas. Jag märkte att han blev bekymrad. Han hade inte sett mig sådan tidigare.

(Ur Naiv. super. av Erlend Loe)

Originalets titel: Naiv. Super.
Översättare: Lars Nygren.
Utgivningsår: 1996 (första norska utgåvan), 1998 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2001 (nyutgåvan på bilden, Månpocket).
Antal sidor: 226.
ISBN: 91-0-056583-0, 9789176437834.

När brodern slår honom i krocket tycks ingenting längre som förut. Framtidsutsikterna mörknar betänkligt – kommer allt att gå bra till slut? – och han måste börja söka sammanhangen på nytt. Han grubblar. Både över tiden, som han har problem med, och rummet, som han inte har problem med. Han köper en bultbräda och en röd boll och reser till New York för att få perspektiv. Han vet att det finns saker att tro på. Trots allt.

(förlagets beskrivning)

Erlend Loe

Erlend Loe (född 1969) är en norsk författare som slog igenom stort med romanen Naiv. Super. som kom ut första gången -96. Hans senaste roman på svenska är Slutet på världen som vi känner den.

Kategorier
Jacobsen, Roy

De osynliga

De osynliga av Roy Jacobsen är en fängslande bok om 10- och 20-talet på en nordnorsk ö. Vilka livsvillkor! En rik och fantastisk bok. Betyg: 5 onödiga hästar av 5.

De osynliga av Roy Jacobsen utspelar sig i den nordnorska skärgården under 10- och 20-talet. På ön Barrøy bor en familj som delar efternamn med sin ö och i De osynliga får läsaren följa dem i deras liv och stretande på den här avlägsna och avskärmade platsen. Framförallt får läsaren följa Ingrid, dottern i familjen, genom uppväxten på ön.

Jag sögs omedelbart in i De osynliga. Livsvillkoren är så speciella, så fascinerande och Jacobsen har skrivit fram människor som verkligen kommer nära och som jag bryr mig om. Ibland lyckas en författare mana fram karaktärer som nästan känns som vänner och Jacobsen lyckas verkligen med detta. Jag ville bara fortsätta läsa, samtidigt som jag inte ville att boken skulle ta slut.

För mig väcktes också många tankar om våra liv här på jorden. Tänk att vi lever i en tid där så mycket står på spel, där vi genom konsumtion och huvudlöst resande och frossande kör slut på planetens alla resurser, förbrukar allt tills ingenting finns kvar för kommande generationer. Livet på Barrøy är av nödvändighet någonting helt annorlunda: här krävs det att varje liten rikedom tas tillvara: fisken, dunet, måsäggen, allt som spolas upp på land när det stormar. Väder och vind, naturens krafter, kan när som helst rasera de många dagsverken som lagts ned på att bygga ett nytt båthus. Samtidigt är jorden det enda att hålla fast vid när stormarna rasar; I en scen tar Ingrids pappa med sig sin lilla dotter rakt ut i stormen för att visa att ön kommer att stå kvar, att den inte kommer att svepas bort.

Allt i romanen är så litet – och så oändligt stort. Sådant vi brukar ta för givet betyder allt. Rent vatten till exempel. Sådant som i ett annat perspektiv skakar om hela världen, som Första världskriget t.ex., utspelar sig bara i periferin och rör inte det dagliga.

De osynliga är en fantastisk och rik roman. Jag är så glad att det finns en fortsättning i romanerna Vitt hav och Fartygets ögon.

De osynliga av Roy Jacobsen
De osynliga av Roy Jacobsen

De osynliga

Originalets titel: De usynlige (norska).
Översättare: Staffan Söderblom.
Uppläsare: Peter Andersson.
Utgivningsår: 2013 (första norska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2019 (den här radioföljetongen producerad av Sammi Nummelin för Sveriges radio).
Antal sidor: 222 (ca 9 h lyssning).
Läs även: Vitt hav, Fartygets ögon.
ISBN: 9789113060484.

Roy Jacobsen

Roy Jacobsen (född 1954) är en norsk författare som debuterade 1982 med novellsamlingen Fangeliv och som har skrivit ett flertal kritikerrosade böcker. Han är också ledamot av Norska Akademien.

Förlagets beskrivning

I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, som blivit en makalös försäljningsframgång i hemlandet och av många hyllats som hans bästa bok. Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.

Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru, hans åldrande far och hans lilla­syster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna där.