Etikett: Prisbelönt

  • Händelser vid vatten

    Händelser vid vatten

    Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en prisbelönt deckare, som också är en mångbottnad och rik roman om några människor och deras hemligheter i en norrländsk by i förändring. Betyg: 4 värktabletter av 5.

    Händelser vid vatten av är en prisbelönt deckare, skriven av Kerstin Ekman. Den som förväntar sig en kittlande thriller har dock valt fel bok. Centralt i handlingen är ett ouppklarat dubbelmord: två tältande turister hittas mördade en midsommar. Det är Annie som hittar dem. Hon och dottern Mia har precis anlänt till den lilla jämtländska byn Svartvattnet. De ska flytta till ett kollektiv, mitt i den här tiden av ”gröna vågen”, men ingen kommer och möter dem. De vandrar iväg själva och upptäcker tältet. Samtidigt sitter tonårspojken Johan fast i en brunn, där han har lämnats av sina bröder. En hemsk händelse. När han kommer upp igen ger han sig av och får lift med en kvinna som tar med honom över gränsen till Norge. Samtidigt är byns läkare, Birger, och polischefen, Åke, ute och fiskar. Alla rör de sig i närheten av de fruktansvärda händelserna som inträffat vid vattnet.

    Det viktigaste i boken är dock inte mordet, inte förövaren, inte offren, utan Annie, Johan, Birger, Åke och många av de andra människorna i byn. Händelsen kommer att påverka många, som går genom livet med sina egna hemligheter och erfarenheter i bagaget. Arton år senare kommer mordet upp på agendan igen och de verkliga skeendena börjar rullas upp.

    Visst är det spännande att följa berättelsen mot mordets upplösning, men jag läser verkligen inte boken som en traditionell deckare. Bokens styrka är egentligen hur den skildrar alla dessa människor, med sina hemligheter, och berättar om en norrländsk landsbygd i förändring. Hela tiden finns också naturen och vattnet i bakgrunden. Ekman är mycket duktig på att måla upp människor och miljöer. Det här är en rik och mångbottnad berättelse, lång och med många huvudpersoner att hålla reda på. Ändå är det enkelt att dras med. En riktigt bra bok. Även om det definitivt inte är deckarintrigen som jag kommer att minnas främst.

    I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.

    Förlagets beskrivning

    Uppläsare: Rolf Lassgård.
    Utgivningsår: 1993 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 466 (ca 20 h lyssning).
    ISBN: 9100556769.

    Kerstin Ekman

    Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare och tidigare ledamot i Svenska akademien. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hon har belönats med otaliga priser, däribland har hon vunnit Augustpriset två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).

  • Silvervägen

    Silvervägen

    Silvervägen av Stina Jackson är en spännande deckare om en man som letar efter sin försvunna dotter och om en ung tjej som flyttar till bygden och skulle behöva ett tryggt hem. Betyg: 4 preppers av 5.

    Silvervägen av Stina Jackson är en av de senaste årens mest omtalade deckare och priserna och utmärkelserna har duggat tätt; Den har bland annat belönats med Svenska Deckarakademiens pris för årets bästa svenska kriminalroman. Det är verkligen bra gjort för en debutant! Det kändes helt klart att det var hög tid att läsa denna spänningsroman som så många lovordat de senaste åren.

    Boken handlar om Lelle, som har förlorat sin tonårsdotter tre år tidigare. Hon skulle ta bussen, men kom aldrig med. Ingen vet var hon tog vägen. Det finns fortfarande ett stort engagemang för sökandet efter flickan, drivet av Lelles exfru, som håller igång intresset på sociala medier och genom att uppmärksamma fallet med t-shirts och fackeltåg. Lelle engagerar sig på annat sätt: genom att vara ute och köra längs Silvervägen på nätterna. Han har svårt att gå vidare och det blir inte lättare när ytterligare en flicka försvinner från bygden, en flicka med stora utseendemässiga likheter med hans egen dotter.

    Parallellt med Lelles sökande får läsaren följa Meja, en flicka i Lelles dotters ålder. Hon har växt upp under stökiga förhållanden och flyttat från plats till plats tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma. Nu har flyttlasset gått till Glimmersträsk, ett (fiktivt) litet samhälle längs Silvervägen. Mamman har hittat en ny karl via nätet och hoppas på lugn och trygghet. Ingenting blir dock speciellt annorlunda, mammans problem är djupare än så, och när Meja träffar Carl-Johan flyttar hon tacksamt in hos honom och hans familj. Familjen bor mycket avsides och är väldigt udda. Det finns en stor misstänksamhet mot myndigheter i familjen, särskilt från pappan sida. Mobiler är bannlysta och hela familjen är engagerade i att ordna självförsörjning och säkerställa att de har lagrade förnödenheter när krisen kommer. För Meja blir den märkliga familjen trots allt ett sammanhang där hon känner ett större lugn än hemma hos modern, men hon blir samtidigt väldigt isolerad.

    I boken vävs allas berättelser ihop på ett elegant sätt. Det är ärligt talat ganska förutsägbart, men jag har ingenting emot det. Jag ser faktiskt hellre att det går att gissa hur det ska sluta än att det ska balla ur och upplösningen bli helt osannolik. Det här är i och för sig en roman med en hel del ganska skruvade delar, men det känns ändå okej. Jag tyckte faktiskt att den här boken var riktigt bra. Det var fint att få följa Meja och hennes trassliga liv och det var berörande att läsa om Lelle och hans sökande efter sin försvunna dotter. En läsvärd deckare.

    Silvervägen av Stina Jackson

    Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

    Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

    Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

    Förlagets beskrivning

    Uppläsare: Marie Richardson.
    Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
    Antal sidor: 295 (ca 10 h lyssning).
    ISBN: 9789100176006, 9789176518922.
    Andra som läst: Feministbiblioteket, Karins universum, Kulturbloggen.

    Stina Jackson

    Stina Jackson (född 1983) är en svensk författare, numera bosatt i USA. Hon gjorde stor succé med sin debutroman Silvervägen, som kom 2018, och har därefter utkommit med ytterligare en deckare, Ödesmark. Stina Jackson finns på Instagram.

  • Det tysta huset

    Det tysta huset

    Det tysta huset av Orhan Pamuk är en intressant bok om livet, klass och ett Turkiet i förändring. Betyg: 3 stränder av 5.

    Det tysta huset är en roman av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Den utspelar sig i ett 80-talets Turkiet, där den åldriga änkan Fatma bor i sitt stora hus tillsammans med Recep, hennes hushållare och hjälpreda. Det visar sig dock att han också har fler kopplingar till Fatma: han är det utomäktenskapliga barnet till Fatmas framlidne make och hans älskarinna, tillika deras tidigare tjänstekvinna. Det finns även ytterligare ett utomäktenskapligt barn, vars son, Hasan, är en ultranationalistisk och aggressiv ung man som driver runt i grupp, utpressar andra på pengar och agerar moralpolis.

    Nu är sommaren här och stranden lockar många från stan. Fatmas tre barnbarn kommer alla från Istanbul för att besöka sin äldre släkting. Den alkoholiserade storebrodern och historikern Faruk växlar sin tid mellan drickande och att hänga i arkiv och ivrigt nedteckna små och stora anekdoter från historien. Nilgün, student och revolutionär, kopplar av vid stranden och läser vänsterradikala tidskrifter. Tonåringen Metin hänger med andra jämnåriga, uttråkade och rika unga personer som vansinneskör båtar och bilar och roar sig på ett sätt som sticker i ögonen på Hasan och hans likar. De tre barnbarnen från Istanbul har ingen aning om sitt släktskap med Recep och Hasan, två personer som funnits med i bilden under hela deras uppväxt, men aldrig tillhört deras samhällsklass eller familj. För Hasan finns det en särskild spänning i relationen till syskonen: han är förälskad i sin barndomskamrat, Nilgün, samtidigt som hon spelar i en annan liga klassmässigt.

    Pamuk skildrar de olika huvudpersonernas liv: olikheter, ojämlikheter. Mellan raderna skildras också ett stycke Turkisk historia och den laddning som ligger i luften i ett Turkiet som drabbats av ett flertal militärkupper och där det i Pamuks skildringar ofta görs en svår balansgång mellan öst och väst: det sekulära och det konservativa och nationalistiska.

    Jag gillar Orhan Pamuk och har läst ett flertal av hans romaner. Hans romaner brukar levandegöra Turkiet och klimatet, det politiska och kulturella, på ett intressant sätt. Hans berättelser brukar också låna från traditionella berättelser och mytologi, eller åtminstone byggas upp på ett liknande sätt. Allt detta känns igen i Det tysta huset. Och så finns det såklart en Orhan Pamuk som flimrar förbi; Han brukar ju skriva in sig själv i en mer eller mindre betydelsefull liten biroll, som en kul blinkning.

    Det som kanske skiljer Det tysta huset från mycket annat jag har läst av Orhan Pamuk är dock att den här romanen faktiskt kändes ganska svår. I vissa passager är den omständligt skriven, med långa, långa, långa stycken. Ibland känner jag att mycket flyger över huvudet eller refererar till sådant som jag inte förstår. Oavsett tycker jag att Det tysta huset var en läsvärd och intressant roman, men jag tycker nog att det finns andra romaner som funkar bättre som en första introduktion till Pamuks fantastiska författarskap.

    Sen fick jag syn på den vita bilen av märket Anadol som kom uppför kullen. Medan den långsamt närmade sig förstod jag att det var de som satt i den, men det var som om jag blev generad och därför vände mig bort istället för att vinka. De kom närmare och närmare och passerade mig utan att känna igen mig. Medan de for förbi tänkte jag för ett ögonblick att jag kanske misstagit mig. Nilgün var ju inte sådär vacker när vi var små! Men den där tjocka som körde bilen skulle inte kunna vara någon annan än Faruk! Så tjock han är!

    Ur Det tysta huset av Orhan Pamuk (i översättning av Dilek Gür).
    Det tysta huset av Orhan Pamuk

    Det tysta huset utspelar sig i Turkiet i slutet av 70-talet. De sex huvudpersonerna för oss genom monologer in i berättelsen. I ett gammalt hur bor den 90-åriga änkan Fatma med sin ende tjänare Recep, en dvärg i femtioårsåldern. PÅ sommaren kommer de tre barnbarnen från Istanbul, deras föräldrar är båda döda. Det är gymnasten Metin som drömmer om att emigrera till Amerika, det är den vänsterradikala studentskan Nilgün och slutligen den äldste, Faruk, en lätt alkoholiserad historiker med ett misslyckat äktenskap bakom sig.

    Den sjätte berättaren är tjänaren Receps brorson Hasan. Recep och hans bror är utomäktenskapliga söner till Fatmas sedan länge döde man Sêlahattin i en förbindelse med en tjänstekvinna. Detta är en noga bevarad hemlighet endast känd av Fatma och de två bröderna.

    Romanen liknar ett antikt drama där händelser för mer än 50 år sedan – när Fatma och Sêlahattin var unga – kastar skuggor in i nutiden och får ödesdigra konsekvenser.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Sessiz ev (turkiska).
    Översättare: Dilek Gür.
    Utgivningsår: 1983 (första turkiska utgåvan), 1998 (första svenska utgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 390.
    ISBN: 9113005189.

    Orhan Pamuk

    Orhan Pamuk (född 1952) är en turkisk, nobelprisbelönad författare, känd för romaner som Mitt namn är röd (från 2000) och Istanbul (från 2003). Orhan Pamuk har en hemsida.

  • Främlingen

    Främlingen

    Främlingen av Albert Camus är en tankeväckande klassiker om en man som mördat och nu ställs inför rätta för både mordet och för sin likgiltighet. Betyg: 4 komedifilmer av 5.

    Främlingen av Albert Camus är en bok som verkligen väcker känslor. Jag läste med den ständiga frågan: ”vad är det jag läser?!”. I huvudrollen står en man som får reda på att hans mor har gått bort och att det stundar en begravning, men han har inte haft någon speciellt tät kontakt med modern och blir inte särskilt berörd. Därefter startar en serie händelser som leder till att han mördar en man. Den mördade mannen är bror till en kvinna som blivit svårt misshandlad av huvudpersonens granne. Det uppstår bråk mellan grannen och brodern, men bokens huvudperson hamnar i konflikten mer av en händelse och när mordet sker är han till och med ensam med offret. Det är svårt att förstå motivet och att känna några sympatier.

    Även rätten har svårt att se något förmildrande och snart sker en rättegång där han anklagas både för gärningen och för sitt allmänt usla beteende. Varför brydde han sig inte om sin moders bortgång? Hur kom det sig att han gick på bio med en tjej efter gärningen? Och hur kunde han sedan bekymmerslöst gå hem och ha sex med henne?

    Under hela tiden är huvudpersonen lika likgiltig och allt leder rakt mot det oundvikliga straffet, som han även tycks bemöta med samma axelryckning.

    Läser jag om en psykopat? Eller är det en person som blivit offer för omständigheterna och är lika förbryllad som alla andra? Boken väcker både tankar och känslor. Allt i boken känns ovisst och öppet, provocerande och störande i en spännande blandning. Jag kan tänka mig att den är den perfekta bokcirkelboken, en bok som verkligen bjuder till diskussioner.

    Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

    Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: L’etranger (franska).
    Översättare: Jan Stolpe.
    Uppläsare: Shanti Roney.
    Utgivningsår: 1942 (första franska utgåvan), 1946 (första svenska utgåvan, i översättning av Sigfrid Lindström), 2009 (den här nyutgåvan, i översättning av Jan Stolpe, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
    Antal sidor: 169 (ca 5 h lyssning).
    ISBN: 9789100163549.

    Albert Camus

    Albert Camus (1913–1960) var en fransk författare, bosatt i Franska Algeriet. Han har skrivit flera uppmärksammade klassiker, exempelvis Pesten, och belönades med Nobelpriset 1957.

  • Styr din plog över de dödas ben

    Styr din plog över de dödas ben

    Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en berättelse om en astrologiintresserad kvinna i en bygd som skakas av flera mord. Hon hävdar att det är djuren som hämnas. En mycket annorlunda berättelse! Betyg: 4 rävar av 5.

    Styr din plog över de dödas ben är det första jag läser av nobelpristagaren Olga Tokarczuk. Det är verkligen en originell berättelse, men samtidigt finns det element jag känner igen. Det här är är en berättelse från en fantasifull och lekfull författare, inte olik Torgny Lindgren, tycker jag. Berättelsen liknar en skröna, men det finns också lager, som betyder mer, och det är ett berättande som bara riktigt goda författare kan lyckas med.

    I huvudrollen finns Janina, en mycket egen kvinna, som gärna låter stjärnorna leda vägen. Hon är djupt inne i astrologin och ägnar mycket tid åt att ställa horoskop. Tidigare har hon arbetat som broingenjör och lärare, men nu är hon bosatt på den polska landsbygden och om grannarnas sommarhus under vinterhalvåret. Plötsligt skakas bygden av ett mord, som snart följs av en rad flera. Den första som hittas död är grannen Storfot. Ingen verkar vara någon lösning på spåret, men Janina ser omedelbart svaret hos stjärnorna och hos skogens djur. Hon lanserar sin teori: morden är djurens hämnd mot de män som har plågat dem och dödat dem. Inledningsvis ses hennes förklaring som helt tokig, men snart börjar folk vackla. Kan det vara djuren som slår tillbaka?

    Styr din plog över de dödas ben är verkligen en speciell bok med många överraskningar. Jag häpnade flera gånger över folks oväntade sidor och oväntade handlingar. Jag skulle inte säga att boken i första hand är en deckare, men på ett sätt är den ändå spännande. Mest tyckte jag dock om att få följa med ut på den polska landsbygden, ledd rakt ut i det okända i en berättelse som lika gärna kan sluta som en knäpp saga som att landa i något helt annat. Här kan allt hända.

    Originalets titel: Prowadz? swój p?ug przez kos?ci umar?ych (polska).
    Översättare: Jan Henrik Swahn.
    Uppläsare: Gunilla Abrahamsson.
    Utgivningsår: 2009 (första polska utgåvan), 2010 (första svenska utgåvan, Ariel förlag), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
    Antal sidor: 286.
    ISBN: 9789197757850.

    Olga Tokarczuk

    Olga Tokarczuk (född 1962) är en polsk författare, bland annat känd för Jakobsböckerna, ett verk som brukar omnämnas som Tokarczuks magnum opus. Tokarczuk belönades med Nobelpriset 2018.

  • Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kortroman där författaren berättar om sin mors liv och hennes självmord. Betyg: 3 sorger av 5.

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är det första jag läser av 2019 års nobelpristagare. Ärligt talat hade jag inte tänkt läsa honom, för man blev ju inte direkt sugen efter allt rabalder i höstas. Kan han vara den mest utskällda nobelpristagaren hittills? När den här självbiografiska kortromanen kom som Radioföljetong gav jag den hur som helst en chans och det ångrar jag inte. Det här är heller ingen bok som rör sig kring något politiskt eller kontroversiellt, utan kring sorg, något som många säkerligen kan relatera till och beröras av. Boken är skriven strax efter Handkes mors självmord och handlar om författarens sorg. Boken är ett försök att skriva om modern och hennes liv, så om det blev, alldeles för kort.

    Boken är inte ens 100 sidor lång och som Radioföljetong hann jag lyssna klart på den medan jag städade och fixade här hemma en söndagskväll. Det var förmodligen fel inramning och fel sätt att ta till sig den här berättelsen, som troligen hade vunnit på att läsas långsamt och med eftertanke. Jag vet knappt om jag kan ge boken ett omdöme. Trots att det är ett starkt ämne så svischade boken förbi utan att göra något stort intryck. Det säger förmodligen mer och mig och min läsning än om något annat, men så är det i alla fall. Jag är i alla fall lite mer positiv till Handke och något mer nyfiken på hans övriga författarskap. Är det något jag brukar tycka om så är det när författare skriver kort och koncentrerat och det får man väl säga att Handke gör i den här lilla romanen.

    I Berättelse om ett liv skriver Peter Handke om sin mammas tröstlösa liv och självmord i början av sjuttiotalet. Han berättar om att vara det första barnet med ”fel” man, om ett äktenskap som faller samman och om en uppslitande tillvaro i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. Det är ett liv som ingen reagerar på, och som till slut går mot sin upplösning.

    Handkes berättelse är också en reflexion över det som berättas, över svårigheterna att skriva.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Wunschloses Unglück (tyska).
    Översättare: Eva Liljegren.
    Uppläsare: Johan Gry.
    Utgivningsår: 1972 (första österrikiska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Bonnier), 2019 (utgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 98.
    ISBN: 9100389692, 9789100183486.

    Peter Handke

    Peter Handke (född 1942) är en österrikisk författare. Han belönades med litteraturpriset i litteratur 2019, vilket väckte kraftig kritik eftersom att många anser att han har förminskat serbernas krigsbrott i de jugoslaviska krigen.

  • Begravd jätte

    Begravd jätte

    Begravd jätte av Kazuo Ishiguro är en fantasyroman om ett äldre par som ger sig iväg in i dimmorna för att söka sin försvunna son. Jag har älskat allt annat jag läst av Ishiguro, men den här gick inte hem hos mig. Betyg: 2+ drakar av 5.

    Begravd jätte av Kazuo Ishiguro är en fantasyroman om ett äldre par som ger sig iväg på en lång resa i sökandet efter deras försvunna son. Det är 500-tal och en dimma har svept in och gjort att människors minnen har börjat blekna bort. Det blir en händelserik färd och många möten. Någonstans hotar också en fruktansvärd drake, eller är det något annat som ligger begravt?

    Jag har läst flera romaner av Ishiguro och hittills har alla seglat in på min lista över favoritromaner. Jag har blivit djupt berörd av både Återstoden av dagen och Never let me go, men när jag nu har läst Begravd jätte så känner jag mig inte lika drabbad. Fantasy är måhända fel genre för mig, men för mig fanns det inte mycket i den här romanen som engagerade. Av de Ishiguro-romaner som jag har läst så tycker jag dessutom att Begravd jätte är den mest avancerade och jag är den första att erkänna att mycket säkerligen flög över huvudet på mig. Här finns kopplingar till andra verk och berättelser, inte minst Kung Artur-berättelserna, och det är proppat med symboler och namn som är tänkta att väcka associationer, men som främst får mig att känna mig dum.

    Det finns säkert mycket att hämta i Begravd jätte för den som har den rätta bakgrunden och känner sig manad att läsa något som kräver mycket analys och eftertanke. Jag inser att det finns många bottnar i den här berättelsen, men för mig var det just inget lager som engagerade särskilt mycket.

    Begravd jätte av Kazuo Ishiguro
    Begravd jätte av Kazuo Ishiguro

    Originalets titel: Buried giant (engelska).
    Översättare: Rose-Marie Nielsen.
    Uppläsare: Magnus Roosmann.
    Utgivningsår: 2015 (första brittiska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2017 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
    Antal sidor: 335 (ca 14 h lyssning).
    ISBN: 9789146226659, 9789176518373, 9789176471890.
    Andra som läst: dagensbok.com, Fantastiska berättelser.

    Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.

    Kazuo Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga. Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Begravd jätte är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och, på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.

    (förlagets beskrivning)

    Kazuo Ishiguro

    Kazuo Ishiguro (född 1954) är en brittisk författare med japanskt ursprung. Han har skrivit ett stort antal romaner, i vitt skilda genrer. Hans genombrott kan sägas vara The remains of the day (Återstoden av dagen), från 1989, som också har filmatiserats och för vilken han belönades med Bookerpriset. Även SciFi-romanen Never let me gohar filmatiserats. 2017 tilldelades Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur.

  • Broderier

    Broderier

    Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.

    Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.

    Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.

    Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.

    rötterna är kraftiga
    liknar anklagelser

    de yngsta grenarna kapas
    faller under mödrarnas
    befallningar

    rötterna sprider sig
    förgrenas likt linjerna
    i dina fotsulor

    dokumenteras
    inför ännu oskrivna böcker

    där roten kapas
    växer trådar ut

    Ur Broderier av Burcu Sahin

    Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 80.
    ISBN: 9789100174934, 9789100174941.

    det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss

    Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

    (Förlagets beskrivning)
    Broderier av Burcu Sahin
    Broderier av Burcu Sahin

    Burcu Sahin

    Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.

  • Den rödhåriga kvinnan

    Den rödhåriga kvinnan

    Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk är en mångbottnad berättelse om faderskap, svek och skam. Betyg: 4 fastighetsbolag av 5.

    Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk tar sin början en sommar när Cem tar ett tillfälligt lärlingsjobb som brunnsgrävare i en mindre stad utanför Istanbul. Hans pappa har försvunnit ur bilden och därmed har Cem också förlorat de ekonomiska förutsättningarna för att studera vidare, men med lärlingsjobbet hoppas han på att kunna samla ihop de pengar som behövs. Hans chef och lärare, mäster Mahmut, blir mer än en chef och lärare, han blir också något av en fadersfigur för Cem.

    Medan brunnsgrävningen pågår kommer ett teatersällskap till byn och Cem blir omedelbart intresserad av en kvinna i sällskapet. Det slumpar sig också så att han vid ett tillfälle blir förförd av kvinnan och följer med henne hem. Dagen efter händer som inte får ske: en liten sten som ramlar ned i brunnen kan skada den som står på bottnen och gräver, men plötsligt tappar Cem en hel hink, fylld med utgrävt material. Mäster Mahmut står på brunnens botten och Cem kastas mellan att föröka rädda sin mästare eller att fly till Istanbul. Han väljer det sistnämnda, vilket ger honom skam- och skuldkänslor som kommer att förfölja honom resten av livet, liksom skräcken över att bli påkommen som den som lämnat mäster Mahmut att dö.

    Vad som också förföljer Cem är två traditionella berättelser: den om Oidipus, som mot sin vetskap dödar sin egen far och har sex med sin egen mor, och den om Sohrab, som mot sin vetskap dödar sin egen son. Orhan Pamuk väver ihop dessa myter och berättelser med den mer samtida berättelsen om Cem och på många sätt blir det såklart förutsägbart eftersom berättelserna speglar sig i varandra. Ändå tycker jag verkligen att Pamuk ror iland det och skapar något verkligt intressant. Jag vet inte vad det är som gör det, men Orhan Pamuk har sannerligen ett alldeles eget sätt att komponera. Han lyckas väva in en lågmäld spänning som verkligen fängslar. Jag brukar inte alls fascineras av mytologi och traditionella berättelser, men här gav de en ödesmättad känsla som verkligen adderade något till den här berättelsen om faderskap, skam och skuld. Jag tycker också om hur Pamuk gärna gör snabba perspektivbyten och vrider runt på berättelsen, lägger till nya lager. Det finns mycket att veckla ut i den här mångbottnade berättelsen. Jag tror att jag kommer att bära den med mig länge.

    Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk
    Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk

    Den rödhåriga kvinnan

    Originalets titel: Kirmizi saçli kadin (turkiska).
    Översättare: Mats Andersson.
    Uppläsare: Reine Brynolfsson.
    Utgivningsår: 2016 (första turkiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2018 (den här radioföljetongen, producerad av Ludvig Josephson för Sveriges radio).
    Antal sidor: 284.
    ISBN: 9789113076300.

    Orhan Pamuk

    Orhan Pamuk (född 1952) är en turkisk nobelprisbelönad författare, känd för romaner som Mitt namn är röd (från 2000) och Istanbul (från 2003). Orhan Pamuk har en hemsida.

    Förlagets beskrivning

    ”Han heter Cem Çelik och är son till en försvunnen apotekare. Han lever med sin mor och jobbar hårt för att förverkliga sina drömmar att läsa vid universitetet. En dag möter Cem den rödhårige kvinnan Gülcihan och inser att hon en gång var hans fars ungdomskärlek.

    Den rödhåriga kvinnan är en sinnrikt konstruerad roman som ofta knyter in psykologiska och litterära myter och legender. Återigen visar Orhans Pamuk vilken romanens mästare han är och den här gången gör han det i det något kortare formatet.”