Jag var på Fotografiska här om veckan och såg deras utställningar (en utställning är, Strindbergåret till ära, om August Strindberg, men det var inte huvudattraktionen för min del). I deras fotobokshop noterade jag att det finns en bok med fler tråkiga vykort:
Hur kan jag ha missat att den här boken finns? Jag har flera av Max Ströms vykortsböcker (Tråkiga vykort och Kitschiga vykort) och tycker att de är himla roliga att bläddra i. Måste nästan skaffa mig den här uppföljaren.
Med anledning av Frankrikes nationaldag, 14:e juli, så handlar veckans Tematrio om Frankrike: Berätta ni också om tre bra franska böcker!
Jag har pluggat franska och det har funnits en tid när jag läste kortare franska romaner lite nu och då, för att hålla igång språket. Dock kom jag av mig och nu är det åratal sedan jag läste något på franska.
En riktigt bra bok från den tiden är i alla fall Vinterskola/La classe de neige, som är en mörk och spännande berättelse om en pojke som är på skolläger och vars pappa mystiskt försvinner när han har lämnat av honom vid skolan.
Två nyare franska böcker, som jag har läst i översättning, är den omåttligt populära Igelkottens elegans, som handlar om en ensam och malplacerad portvakt och hennes vänskap till en annorlunda flicka som bor i samma hus, och fantasyboken Oksa Pollock: Det sista hoppet. Oksa Pollock-boken känns lite som en kopia av Harry Potter, men är ändå charmig och läsvärd.
Dags att besvara en Tematrio! Den här gången är det tema yrken: Berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken.
Det bästa exemplet på böcker där huvudpersonernas yrken har en stor roll är naturligtvis deckare. I deckaren Corpus deliciti, som vi läste i bokcirkeln Picket & pocket, har dock huvudpersonen ett lite annorlunda yrke. Hon är nämligen rättsläkare. Jag tror inte att någon av oss i bokcirkeln tyckte särskilt mycket om boken, men den berättar i alla fall ingående och detaljerat om hur rättsläkarens arbete kan se ut.
En annan läkare är läkaren i Ian McEwans Lördag Huvudpersonen i McEwans bok är hjärnkirurg och boken innehåller ganska många scener och passager som skildrar hur hjärnan fungerar och hur hjärnkirurgi kan gå till.
Som tredje bok väljer jag också en läkare ;), djurläkaren James Herriot har skrivit charmiga och självbiografiska(?) böcker om livet som veterinär.
Jag läste i DN att bibliotek i Stockholm vill införa ett system med lånetider som är anpassade efter t.ex. sidantal och hur populär boken är. Det låter ju förträffligt! Det säger ju sig självt att en tjock roman tar längre tid att läsa ut än en tunn och att en bok som ändå bara står och samlar damm i ett arkiv inte behöver krävas hem inom några veckor. Får se hur de i så fall lyckas lösa det rent tekniskt och hur det funkar för de som lånar. Det måste onekligen bli lite trassligt att ha många återlämningsdatum att hålla reda på, istället för ett.
… Man kan också göra som jag och låna böcker 2009 och sedan låna om dem gång på gång. Det funkar bra för mina långlån från universitetsbiblioteket. Stadsbiblioteket har eventuellt någon maxgräns för antalet omlån.
Fast ja. Det kanske är dags att läsa ut Det mest förbjudna snart. De här böckerna lånade jag till jul 2009:
Jag läste i DN att bokförsäljningen går uppåt. Under 2011 ökade förlagens försäljning till såväl bokhandlare som återförsäljare och nätbokhandlare. Kul att höra! Själv är jag ingen storkonsument av böcker, men brukar köpa ett gäng pocket per år och kanske någon eller några fackböcker. Jag har turen att få en hel del böcker och utöver det brukar jag låna det mesta på bibblan. I samma notis i DN berättar de också att hela 90 % av e-boksförsäljningen är till bibliotek. Det är en stor andel, men kanske inte en så förvånande siffra. Själv har jag inte köpt en endaste e-bok och kommer nog inte göra det heller. Priserna är helt enkelt för saftiga. Undrar dock hur länge det kommer att vara möjligt att låna e-böcker helt gratis på biblioteken? Det systemet kanske är något som är för bra för att vara sant… Själv är jag inte främmande för att betala, men inte att betala flera hundra kronor för en bok. Möjligen skulle jag vilja betala lite som man gör för Spotify; ett e-boksabbonemang liksom. Får se vad som händer framöver. Det är ju redan en hel del diskussioner fram och tillbaka om karenstider för bibliotek, begränsade antal utlån etc.
Och vad gäller priset på e-böcker, som delvis kan förklaras med den moms på 25 % som e-böcker, till skillnad från pappersböcker, är belagda med, så verkar man ha kommit till en återvändsgränd. Svensk bokhandel skriver att EU:s skatteregler inte medger någon momssänkning för e-böcker. Ett par länder, bl.a. Frankrike, har redan sänkt e-böckernas moms till nivå med pappersböcker, men EU-kommissionen har kritiserat detta eftersom det snedvrider konkurrensen. Man kan ju bara hoppas att problemet löser sig genom att alla medlemsländer sänker sin e-bokmoms istället för att alla i framtiden har en fortsatt hög nivå.
Som jag har väntat! Efter Ett öga rött, som väckte stor uppmärksamhet för att den är skriven på ”Rinkebysvenska”, och efter min favorit, Montecore, där Khemiri låter en av huvudpersonerna tala med ett roligt och lekfullt språk, fyllt av direktöversättningar mellan franska eller engelska till svenska, är Jonas Hassen Khemiri äntligen aktuell med en ny roman. Det har utkommit en del noveller och han har också varit aktiv med flera olika pjäser de senaste åren, men suget efter en ny roman har för min del inte stillats av något av det. Khemiri är bland de vassaste och skickligaste författarna idag. Hans språk är lekfullt och skickligt använt, verkligen briljant. Jag vet ingen som skriver som honom! Nedräkningen har nu börjat till 16 oktober, då Jag ringer mina bröder kommer ut. Romanen kretsar kring bombattentatet på Drottninggatan, som Khemiri också har skrivit om i DN.
Den här veckan kretsar Tematrio kring vatten: Berätta om tre böcker som utspelar sig vid vatten!
Det kanske inte är så konstigt att de två titlar som poppar upp i huvudet först av alla är Den gamle och havet och Is och vatten, vatten och is. Det är ju två böcker med vatten/hav i titeln. Jag ser också framsidan till Mankells ungdomsbok Resan till världens ände framför mig. Framsidan föreställer ett stort fartyg som försvinner iväg mot ett okänt mål.
Den gamle och havet var en bok jag läste med blandade känslor. Mest tyckte jag nog att boken var obehaglig för att det kändes så otrevligt med den långa kampen mellan den gamle och fisken. Ja la inte ned någon möda på att tolka vad det symboliserar, men jag förstår att boken kan läsas på många sätt.
Is och vatten, vatten och is är en av mina favoriter. Boken liknar många av Majgull Axelssons andra böcker, men det är inget negativt. Hon skriver väldigt bra och insiktsfullt om människor och relationer.
Resan till världens ände är sista delen i en populär serie. Det är en fin bok om att växa upp och att fatta avgörande beslut.
Halva året har redan passerat och jag har ingen aning om hur! Många böcker har i alla fall blivit lästa, åtminstone med mina mått mätt. Hela 45 titlar har det blivit, men då är en skapligt stor andel av dem poesi och serier, som ju inte brukar vara så omfattande till sidantalet. Jag har en läst en hyfsat bra blandning av e-böcker, pappersböcker och ljudböcker, man har inte haft någon större spridning när det kommer till ursprungsland… Jag vet inte om det blir någon stor ändring på den saken. Jag har verkligen en stor förkärlek för böcker från Sverige, även om jag vidgar vyerna med enstaka andra titlar.
Genrerna, hur man nu genrebestämmer en bok, ser ut såhär:
Klassikertårtbiten är kanske lite väl blygsam… Jag har åtminstone några fler Austen planerade framöver. 🙂
Har jag några favoriter då? Ja! Men trots att några böcker sticker ut, så måste jag säga att året har varit ganska beigt på bokfronten. Det är långt ifrån alla böcker som kommer att leva kvar länge i minnet.
En riktigt kanonbra bok är dock Eld, som till och med överträffade förväntningarna från succén Cirkeln, som inleder denna planerade fantasytrilogi om ungdomar som lever i en bruksort och upptäcker att de bär på magiska förmågor.
Bland tankeväckande böcker tycker jag att Arkan Asaads Stjärnlösa nätter var lite av en ögonöppnare. Den lyfter fram det manliga perspektivet på tvångsäktenskap och är delvis baserad på Asaards liv.
En annan bra ljudbok som jag har lyssnat på i år är Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet, första delen i Vargskinnettrilogin. Jag älskar sådana här böcker som handlar om starka kvinnor och intressanta livsöden.
Kathryn Stocketts hyllade Niceville tyckte jag mycket om. Trots att den handlar om rasism så kändes den lättillgänglig och närmast feel good. Den läste jag i bokcirkeln Picket & Pocket.
Bland de böcker jag har läst i år och som faktiskt är nya för i år tycker jag att Bodil Malmstens senaste loggbok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, hör till de bästa (Eld är också från årets utgivning och Stjärnlösa nätter är ny i ljudboksversionen). Malmsten skriver skickligt, roligt och tankeväckande.
Roligast och vassast och bäst bland de serier jag har läst är helt klart Liv Strömquists satir Ja till Liv!. Jag skrattade så att jag nästan grät.
Bland årets höjdpunkter räknar jag också den nyss utlästa Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som jag inte har publicerat något inlägg om ännu. Boken är en memoarbok av Haruki Murakami, där han skriver om sitt liv och författarskap med utgångspunkt från sitt stora intresse för löpning.
I höst kommer det ut en ny bok av Nina Hemmingsson. Jag, som ibland tycker att hennes enrutare och serier är lite väl äckliga/mörka/läskiga, tycker inte precis att framsidan till den nya boken, Det var jag som kom hel till dig, känns särskilt… rofylld. Det gör inte titeln heller, för den delen… Jag ser ändå fram emot den. 😉 Det här blir enligt förlaget en bok med poetiska texter. Spännande!
