Livet enligt Fikry

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en feelgoodberättelse där läsaren får följa bokhandelsägaren Fikry, en vresig man som tinar upp när han plötsligt får en dotter. Betyg: 4 formklippta buskar av 5.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en feelgoodroman, som på sina dryga 260 sidor lyckas pricka in en hel del typiska, ofta förekommande inslag den här typen av böcker: mysig bokhandel, vresig gubbe som tinar upp av ett hittebarn, vänskap, kärlek – och lite sorg, sjukdom och elände som balanserar upp.

I centrum står Fikry, en bokhandelsägare som har förlorat sin (gravida) fru och som dessutom har blivit bestulen på en extremt dyrbar utgåva av en Poe-diktsamling. Bokhandeln, belägen på en gullig ö på den amerikanska östkusten, lockar inte tillräckligt med kunder. Livet är inte på topp, helt enkelt, och när Fikry får besök av en säljare, från ett av de förlag som han säljer åt, så är han inte direkt ett charmtroll. Med tiden kommer dock Fikry och Amelia, som försäljaren heter, ändå att bli vänner. Vad som är lite av en utlösande faktor till att Fikry blir mindre vresig, och därmed lite lättare att lära känna, är att han plötsligt får ett barn att ta hand om. En kvinna lämnar sin lilla dotter, Maya, i Fikrys bokhandel och försvinner sedan för gott. Fikry kommer att adoptera barnet. Som läsare får man följa Fikry genom livet och se hur han blommar ut genom Maya och Amelia. Mycket, eller det mesta faktiskt, är helt förutsägbart. Efter att ha läst en hel del förskräcklig litteratur inom genren bokhandelsfeelgood så har jag dessutom utvecklat en misstänksamhet mot böcker som utspelar sig i boklådor. Det känns både sökt och fånigt att förlägga en feelgoodberättelse i en miljö som så uppenbart flirtar med just läsare och jag gillar inte när feelgoodböcker blir mallade och insmickrande.

Med det sagt så kan jag säga att det här är en av mycket få böcker som ror hem det. Jag vet inte vad det är som gör att Livet enligt Fikry upplevs som så fräsch och härlig jämfört med usla böcker som exempelvis Den lilla bokhandeln i Paris eller Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, men det är någonting som gör att den här boken, trots all sentimentalitet, faktiskt känns äkta på ett sätt som många andra böcker i genren inte gör. Livet enligt Fikry är en bok med en genuin värme och trots att boken i mångt och mycket följer ett lyckat recept för lättsam underhållningslitteratur, så känns den inte sådär själlöst komponerad som en hel del andra böcker. Det märks att författaren verkligen tycker om sina karaktärer och älskar att berätta om dem. Som läsare rycks man med och engagerar sig och vill att det ska gå bra för karaktärerna, som verkar så himla fina och goda. Ibland är det precis den här typen av värmande och mysiga böcker man behöver! Måhända är jag extra positivt inställd efter att nyligt ha läst bottennappet Den lilla bokhandeln i Paris, men strunt i det! Jag vill tro att många verkligen kan hitta lite läsnjutning i den här boken.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Om Gabrielle Zevin och om Livet enligt Fikry

Gabrielle Zevin (född 1977) är en amerikansk författare och manusförfattare. Hon debuterade 2005 med romanen Elsewhere (Någon annanstans) och är kanske mest känd för sin internationella bestseller The collected works of A.J. Fikry (Livet enligt Fikry), som kom på svenska 2015. Gabrielle Zevin twittrar under @gabriellezevin, instagrammar under @gabriellezevin, finns på Goodreads, har en officiell hemsida och en Facebooksida.

Originalets titel: The collected works of A.J. Fikry.
Översättare: Marianne Mattsson.
Uppläsare: Louise Raeder.
Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Forum), 2016 (den  här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 268 (ca 7 h lyssning).
ISBN: 978-91-37-14138-1, 9789176512517.
Andras röster: Beas bokhylla, Carolina läser, Johannas deckarhörna.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Livet har inte blivit som Fikry hade tänkt sig. Hans gravida fru har dött, hans bokhandel går sämre än någonsin och dessutom har någon stulit hans mest sällsynta och värdefulla bok, originalutgåvan av Edgar Allan Poes diktsamling ”Tamerlane”. I skotskrutig badrock och löparskor ger han sig iväg till polisstationen för att anmäla stölden. Men egentligen bryr han sig inte om förlusten, inte ens böckerna ger honom någon glädje längre och han isolerar sig på ön där han bor. Tills han en dag får en udda leverans som vänder upp och ner på hans tillvaro.

Inte bara Amelia som regelbundet kommer på besök för att sälja in böcker noterar förändringen hos den annars så vresige bokhandlaren. Det är uppenbart för alla att hans liv har fått ny mening.

En rolig, bitsk och tänkvärd berättelse om att få en andra chans, om kärleken till böcker och kärlek mellan människor.”

Atlas över avlägsna öar: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är en alldeles egen och poetisk atlas som påminner om hur oerhört stor och rik vår planet är och som säger mycket tänkvärt kring kolonialism och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Betyg: 5 sjökor av 5.

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Boken Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är precis vad titeln säger: en atlas över avlägsna öar, men det är verkligen en helt egen bok, olik allt annat jag har läst. Schalansky växte upp i Östtyskland och hon berättar i inledningen om hur kartböcker blev ett sätt för henne som barn att resa. Hon fortsätter med att göra en betraktelse över kartors begränsningar och motiv – en karta kan inte fånga den skönhet som en verklig plats äger, men den kan ringa in och kontrollera ett område som någon vill göra anspråk på. I boken ges  ett stort utrymme för att beskriva kolonisatörers och upptäcktsresandens framfart.  Här beskrivs lidandet (svält, skörbjugg) som många gånger krävdes för att nå nya, okända platser, men också med vilken brutalitet människor har stigit iland på nya platser och tagit för sig av vad man har velat ha, utrotat det liv som fanns där – ett beteende som för övrigt har fortsätt in i modern tid med t.ex. provsprängningar. Det är en intressant och tankeväckande berättelse om människors sökande efter nya platser och att få sätta ner sin fot på avlägsna platser (och kalla dem för sina). Ofta är själva målet med resan en besvikelse och bjuder inte på det man hoppats på.

Atlas över avlägsna öar består av en generös inledning och sedan följer 50 uppslag där lika många öar fått en kartavbildning, kort fakta och en text som berättar någonting om ön. Det är inte en bok som gör anspråk på att vara ett komplett verk med all upptänklig fakta om en avgränsad del av världen. Det här är mer ett poetiskt verk, som hela tiden överraskar och fascinerar. I de korta texterna kan de mest häpnadsväckande berättelser skildras, men vad som både är bokens styrka och svaghet är att berättelserna bara är några stycken långa och lämnas precis där de är. Schalansky skrapar lite på ytan när hon delar med sig av fakta om dessa avlägsna platser och deras historia. Ibland törstar man som läsare efter mer, men det är samtidigt precis just det där som också fascinerar och knockar en. Tänk att de här platserna ens finns, på samma planet, men ändå så avlägset! En del platser vet vi nästan ingenting om, men de finns ändå här, just nu, ett tag till, innan somliga sjunker i havet i takt med att havsnivån höjs.

Atlas över avlägsna öar är ingen traditionell kartbok, ingen reseskildring eller inspirerande turisthandbok – det är en alldeles egen och fantastisk liten bok och en måste-läsning för den som roas av kartor och geografi, men också en överraskande och förbluffande läsning för den som möjligen tror och tycker att det låter torrt och tråkigt att läsa en atlas.

Citerat ur Atlas över avlägsna öar

”Varken missionärer eller forskare får sätta så mycket som en fot på den här ön. Människorna på Takuu vill vara sig själva och sin tro trogna. De behöver närheten till andarna, som skapade denna ö av havets knotor, och till anfäderna, som tagit hand om den sedan dess: en spröd ring av sand, bara en meter över havsytan.

Havet stiger. Vindarna vänder. Öarna sjunker. Efter varje storm har stranden blivit smalare. Hela landstycken försvinner över en natt. Det är de vandrande kontinentalplattornas fel, och klimatförändringens. Havet äter sig längre och längre in. Det dränker kokospalmernas rötter och gör grundvattnet salt, så att taroplantorna förkrymps och måltiderna blir alltför torftiga för att stilla hungern.”

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Om Judith Schalansky och om Atlas över avlägsna öar

Judith Schalansky (född 1980) är en tysk författare, formgivare och förläggare. Hon debuterade som skönlitterär författare 2009 med romanen Blau steht dir nicht. På svenska finns hennes Atlas över avlägsna öar (2012) och Giraffens hals (2013) utgivna.

Originalets titel: Atlas der abgelegenen Inseln (tyska).
Översättare: Carl Henrik Fredriksson.
Utgivningsår: 2009 (första tyska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Pequod press).
Antal sidor: 144.
ISBN: 978-91-86617-17-2.
Andras röster: Bokmania, dagensbok.com.

Förlagets beskrivning

”För Judith Schalansky, som växte upp i DDR, blev kartorna ett sätt att resa. Deras linjer, färger och namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. DDR:s gränser har sedan länge suddats ut, både de som markerats på kartan och de begränsningar som tvingats på dess invånare. Men Schalansky reser vidare i atlasen och tar oss till 50 avlägsna öar – från Tristan da Cunha till Clippertonatollen, från Julön till Påskön. På ena sidan av uppslaget återges hennes minutiösa kartor, på den andra hennes märkliga och absurda berättelser. Sällsynta djur och udda människor fyller sidorna: strandsatta slavar och ensamma naturforskare, vilsna upptäcktsresanden och frustre­rade fyrvaktare, myterister och skeppsbrutna.”

En enastående karriär

En enastående karriär av Martin Engberg är en förvånansvärt rolig roman om en blivande doktor, vars liv tvärvänder i samband med att hans avhandling blir underkänd. Betyg: 4 upphittade brev av 5.

En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg

En enastående karriär av Martin Engberg inleds med att bokens berättarjag, Jonas, ska disputera med sin avhandling om den gotiska skräckromanens influenser i svensk 1900-talslitteratur. Disputationer i Sverige är i praktiken lite av ett skådespel; även om det formellt är en examination så har doktoranden tillsammans med handledaren redan sett till att avhandlingen håller måttet och det är i praktiken redan givet att avhandlingen kommer att bli godkänd. Ändå finns det såklart enstaka fall där det inte går som det var tänkt och för Jonas del blir det magplask av alltihop. Innan dagen är slut har Jonas både hunnit göra sig av med sin kostym, som plötsligt känns mer som maskeradutstyrsel än som rimlig klädsel, och att stövla hem till sambon med en insikt om att ”vi måste prata”. Förhållandet är snabbt slut och det innebär även ett tafatt avsked av den pojke som har funnits i hans liv länge, men som han inte är pappa till och därmed inte längre kan göra något slags anspråk på. Livet rusar nedåt i en nedåtgående spiral och hade det varit en annan bok så hade den förmodligen känts väldigt miserabel och ångestfylld.

Det roliga och märkliga är att Engberg snarare har skrivit en komedi. Med ett drastiskt språk och pricksäkra formuleringar mejslar författaren fram det tragikomiska i situationerna och det är ofta väldigt roligt, i all misär, särskilt när han beskriver de forna kollegorna på institutionen och deras värld av skarpa hierarkier och humorbefriade djupdykningar i ämnesområden som ärligt talat inte direkt angår folk utanför den egna korridoren. När Engberg skriver om ”en professor som visste allt om isländska sagor och ingenting om kopieringsapparater” och om en handledare som är mer upptagen av att beundra sig själv än att handleda så känns det först tragikomiskt, men så småningom börjar det mer och mer framstå som att den verkliga vinnaren trots allt är Jonas, som genom sitt misslyckande ändå verkar hamna med fötterna på jorden och hitta andra vägar.

Inledningsvis hade jag svårt för Jonas och tyckte att han var en provocerande osympatisk figur, men under läsningens gång kom det fram nya sidor och jag gillar verkligen när man som läsare får anledning att överraskas och byta sida. Jag tyckte faktiskt att En enastående karriär utvecklade sig till en riktigt tankeväckande bok om framgång och misslyckanden. Men mest tyckte jag att boken var underhållande. Det är eventuellt lite torrt med humor som bygger på att intriger i universitetets korridorer, men som disputerad forskare roas jag ärligt talat av sådant. Sedan finns det i och för sig delar av boken som är lite väl skruvat, men det hör till.  Jag tycker att En enastående karriär är en både överraskande, rolig och läsvärd bok.

Citerat ur En enastående karriär

”Det första som mötte mig när jag klev in i rummet var min handledares skräckslagna blick. Pia Andersson. Hon bläddrade i den magra bunten med papper som skulle föreställa avhandlingens corpus, som om hon hoppades att hennes nariga fingrar skulle förse den med en metod, analys och slutsats som var hennes handledarskap värdigt. Håret var uppsatt i hästsvans. På halsen och ned mot bröstet flammade rodnaden. Jag försökte låta bli att stirra, men min blick dröjde sig kvar vid hennes hud lite för länge. Hon märkte det. Ett leende kan vara lika tunt som ett hårstrå.”

En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg

Om Martin Engberg och om En enastående karriär

Martin Engberg (född 1974) är en svensk författare som debuterade 2006 med romanen Tecknen runt huset. Engberg har också varit redaktör för tidningen Ord & bild och arbetar med litteraturföreningen Skrift. En enastående karriär från 2017 är hans senaste roman.

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 205.
ISBN: 978-91-1-307475-7.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Jonas ska disputera i litteraturvetenskap men det slutar med platt fall under förnedrande former. Under de följande veckorna sätts allt i gungning. Det tar slut med flickvännen och han står snart utan bostad och framtidsplaner. Det enda han har kvar från sitt tidigare liv är jobbet på biblioteket. Så han driver runt på universitetet och inleder en kärleksrelation med sin handledare Pia.

När Stefan, professorn med rockstjärnestatus och Jonas forne handledare, återvänder till universitetet efter en utomlandsvistelse, vaknar tanken på revansch. Om Stefan förmått hjälpa honom ens det minsta så hade väl inte avhandlingen misslyckats? Med påståendet om att det i bokmagasinet finns ett tidigare okänt brev av Michel Foucault lockar Jonas sin ex-handledare allt djupare in i det labyrintiska biblioteket.

Martin Engbergs En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande.”

Lögnernas träd

Lögnernas träd av Frances Hardinge är en originell fantasyroman som oväntat nog handlar mycket om vetenskap (och feminism). Betyg: 3+ papper som flyger i vinden av 5.

Lögnernas träd av Frances Hardinge
Lögnernas träd av Frances Hardinge

Det är 1800-talets England och Faith och hennes familj har precis flyttat till en liten by där pappan, som är präst och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning. Det dröjer dock inte länge förrän pappan hastigt omkommer i vad som skenbart är ett självmord, men som kanske egentligen är något annat. Faith bestämmer sig för att ta reda på sanningen, ett tilltag som kommer att leda henne till ”lögnernas träd” – ett magiskt träd som hennes pappa har haft bland sina tillhörigheter. Den som berättar en lögn för trädet får trädet att växa och frodas och från dess frukt fås en sanning. På så sätt öppnar sig en möjlighet för Faith att komma sanningen bakom faderns död närmare. Hennes letande ger henne också många insikter i vad hennes pappa egentligen har jobbat med och försökt att bevisa.

Faiths letande hindras dock, som så mycket annat i livet, av de begränsningar som lagts på kvinnor och om de stela uppfattningar i allmänhet som människor hindras av. Faith har en stor kunskapstörst och har både intresse och begåvning för att syssla med naturvetenskap, men ingenting av detta anses vara passande för kvinnor med sina ”små hjärnor” att syssla med. Boken kretsar mycket kring bristande jämställdhet och andra hindrande omständigheter.

Det är på många sätt en originell berättelse. Bara det att det är en fantasybok som på flera sätt berör vetenskap, känns verkligen annorlunda och intressant. Jag tyckte helt klart att det här var en tankeväckande och uppfriskande bok. Det enda jag kunde önska vore att jag hade läst boken istället för lyssna på ljudboksversionen. Jag brukar ha lätt för att lyssna på ljudböcker, men jag har på sistone hamnat i en liten svacka och har haft svårt att hitta tid och fokus för att verkligen lyssna och ta till mig av vad jag hör. Jag tror att jag har missat många lager som jag hade haft lättare att plocka upp om jag hade läst själv. Det är dock inget fel på vare sig boken eller uppläsaren, utan det handlar endast om mig. Lögnernas träd prickar faktiskt in det mesta jag vill se i en (fantasy)roman, så det känns oturligt att jag läste den precis nu.

Lögnernas träd av Frances Hardinge
Lögnernas träd av Frances Hardinge

Om Frances Hardinge och om Lögnernas träd

Frances Hardinge (född 1973) är en brittisk författare som debuterade 2005 med barnboken Fly by night (på svenska 2016, Mosca Mye och de bannlysta böckerna). Hennes senaste bok på svenska är Lögnernas träd (The lie tree) från 2017. Frances Hardinge twittrar på @FrancesHardinge och har en hemsida.

Originalets titel: The lie tree (engelska).
Översättare: Ylva Kempe.
Uppläsare: Agnes Forstenberg.
Utgivningsår: 2015 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, B. Wahlströms).
Antal sidor: 401 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 9789132175756, 9789132180842.
Andras röster: Bokkoll, Carolina läser, Dagensbok.comMed näsan i en bok, Petras bokbloggPrickiga Paula.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand.

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv …

Lögnerna träd är en suggestiv berättelse om tro, vetenskap och sanningstörst. Den har vunnit flera prestigefulla priser (bland annat Costa Book of the Year) och hyllas världen över för sin intrig och atmosfär.”

 

Kungsgården: Ett äventyr i bronsålder

Kungsgården av Monika Häägg är den fjärde och sista delen i böckerna om Fry – spännande böcker om en ung bronsålderskvinna med magiska krafter. Betyg: 4 duvor av 5.

Kungsgården av Monika Häägg
Kungsgården av Monika Häägg

Det har hunnit gå några år sedan jag läste de första tre delarna i Monika Hääggs kvartett om solbarnet Fry och hennes liv på bronsåldern. Jag kan inte riktigt förstå hur så mycket har kunnat komma emellan att jag har väntat i flera år på att få upplösningen till den här berättelsen, men det är i alla fall vad som har hänt. Jag tog mig alltså an den här boken utan att ha storyn färskt i minnet, men faktum är att det inte spelade så jättestor roll, för som läsare kastas man rakt in i handlingen och det är spännande från sidan ett.

Fry är ung kvinna som genom sina band till Solgudinnan också har övernaturliga förmågor och är en person som människor ser upp till och respekterar. Efter att Kungsgården, hennes forna hem, har blivit anfallet så lever hon dock gömd i skogen och byborna som har blivit kvar hålls i skräck. Det finns nu krafter som vill locka Fry tillbaka för egen vinning, men hon håller sig skickligt undan och har medhjälpare som lojalt skyddar henne och hennes gömslen. Till slut hotas det med ett stort, grymt människooffer för att få Fry att återvända och överlämna sig.

Jag tyckte som sagt att Kungsgården var en riktigt spännande bok – tempot är högt och lockar till vidare läsning. Sedan är det naturligtvis en bok med övernaturliga och andra fantasifulla inslag, men boken ger ändå en fläkt av hur liv och samhällen kunde se ut på bronsåldern, vilket är extra kul. Böckerna om Fry rör sig för övrigt i områden i Halmstadstrakten där det gjorts många arkeologiska fynd som visar på att människor bodde där under den tiden och det känns också som en intressant krydda.

Kungsgården och de andra böckerna om Fry är egenutgivna, vilket säkert avskräcker en hel del läsare, som hellre går på böcker med dyrt utseende och som finns på bästa plats i bokhandlarnas hyllor. Jag har själv läst en hel del egenutgivet och har sällan blivit imponerad, men böckerna om Fry är verkligen välskrivna och känns lika genomarbetade som vilken bok som helst som getts ut av stora förlag. Den som uppskattar historiska (ungdoms)romaner har definitivt anledning att läsa de här böckerna, som på ett fint sätt väver ihop svensk fornhistoria med fantasy och en berättelse om en ung stark kvinna.

Citerat ur Kungsgården

”Fry betraktar Hirds gestalt. Grå och ihopsjunken sitter Hird och blickar håglöst ut över Nissans vatten. En lång stund har Fry stått på andra sidan ån, väl gömd bakom några stora vedlavar. Hon har sett när Hird sakta vandrat nedför backen och hjärtat har klappat fortare när Solgudinnans tjänare återigen är i hennes närhet. Hird som hon älskat ända sedan barndomen. Hon som alltid hade ett vänligt ord eller leende över till det fattiga hittebarnet. Hird som kunde lyssna på hennes tankar.

Varför är Hird så förändrad? Varför vänder hon ryggen till människorna i bygden? Varför går hon i Aldurs ledband?”

Kungsgården av Monika Häägg
Kungsgården av Monika Häägg

Om Monika Häägg och om Kungsgården

Monika Häägg är en svensk författare, teaterpedagog och sångerska, som främst har skrivit ungdomsböcker, däribland böckerna om Fry, som är en serie böcker som utspelar sig i bronsåldern. Monika Häägg har en hemsida.

Utgivnngsår: 2011 (första svenska utgåvan, Monkaland).
Antal sidor: 202.
Läs även: De övriga delarna i serien om Fry: Solbarnet, Månguden, Isvintern.
ISBN: 978-91-978790-1-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Kungsgården är en historisk äventyrsroman som handlar om flickan Fry som är ett Solbarn och utvald av Solgudinnan. Efter att Kungsgården blivit anfallen av kungen i Kivik har Solgudinnans tjänare Hird blivit förd till Aldurs gård vid Holma. Fry har flytt tillsammans med Mångudens tjänare Ulv och lever nu i skogarna vid Virse. Aldur håller bygden i skräck. Många har blivit offrade. Kungsgården är den spännande fortsättningen på Solbarnet, Månguden och Isvintern. Boken utspelar sig under bronsålderstid i Halmstad och södra Halland. Kungsgården är fjärde och avslutande delen i bokserien: Böckerna om Fry.”

Trollkarlen från Övärlden

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin är första delen i en hyllad fantasyserie. Tyvärr är det inte den genre jag har lättast att ta till mig. Betyg: 3 drakar av 5.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin

Jag ber om ursäkt redan nu för att de här inlägget kommer att handla mer om mig, och mina svårigheter att läsa fantasy, än om den här boken. Det är nämligen så att jag är väldigt förtjust i exempelvis Harry Potter-böckerna, Engelsforstrilogin och Magikerna – urban fantasy helt enkelt, men så fort berättelsen rör sig bort från vår värld så har jag ytterst svårt att hålla uppe ett intresse.

Att jag började läsa den här boken verkar bero på ett slags missförstånd. Jag läste någon DN-artikel om fantasyböcker med uppluckrade könsroller (jag tror att det var den här artikeln av Hanna Fahl) och snappade upp Ursula K. Le Guin. Det lät som ett intressant ämne, men det är alltså en helt annan av Le Guins böcker, Mörkrets vänstra hand, som omnämns i artikeln och inte alls den här boken som jag har läst. Trollkarlen från Övärlden är första delen i en serie om Övärlden och här kretsar handlingen kring trollkarlar som kan framkalla trolldom genom att använda språket, uttala tingens sanna namn. I huvudrollen finns den skickliga Ged, som går i trollkarlsskola och råkar släppa loss en ond kraft, som han sedan måste fly från.

När jag läser om boken såhär efteråt så ser jag att många beskriver att det är en bok som fokuserar på identitet och psykologi, men jag kände verkligen inte så. Precis som så ofta när jag läser fantasy så blir det platt och tråkigt. Jag vill läsa om människor, relationer, känslor och jag vill kunna relatera. Jag tycker om när det finns inslag av magi eller övernaturligt, men det måste finnas en kärna som är igenkännbar. För mig blir fantasy allt för ofta en massa långa resor hit och dit genom okända landskap och omständliga beskrivningar om främmande världar, varelser och fenomen. Jag gissar att många roas av att måla upp fantasifulla världar framför sig, men jag tycker inte att det är speciellt spännande, ärligt talat. Faktum är att jag tycker att det är dötrist med långa och omständliga beskrivningar. Det här är inte tråkigt och långsamt på samma sätt som t.ex. Sagan om ringen, där det i princip inte händer någonting, men det är ändå inte min typ av bok.

Det här är såklart ytterst orättvist mot den här boken, men den blev en besvikelse. Jag hade helt felaktigt föreställt mig en spännande bok där en författare för en gångs skull vågat rucka lite på föreställningen om att det i alla sammanhang, även i alla fantasy- eller science fiction-universum finns två kön. Istället fick jag ”en helt vanlig fantasy”. Ironiskt nog finns det just ingen kvinnlig karaktär i hela boken, förutom lite ointressant ”pynt”.

Ta det här inlägget för vad det är. Ursula K. Le Guin är en omtyckt och hyllad författare och jag har förstått att många håller hennes serie om Övärlden högt – förmodligen med rätta. Tyvärr blev inte heller den här boken den fantasybok som omvände mig och gjorde mig nyfiken på att läsa mer.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin

Om Ursula K. Le Guin och Trollkarlden från Övärlden

Ursula K. Le Guin (född 1929) är en amerikansk författare. Hon har skrivit böcker, i vitt skilda genrer, men är kanske mest känd för sina böcker om Övärlden. Den första delen, Trollkarlen från Övärlden (A wizard of Earthsea) kom ut 1968 som första delen i en trilogi, men serien kom senare att utökas med ytterligare tre titlar och består alltså av sex böcker, utgivna mellan 1968 och 2001. Ursula K. Le Guin har en officiell hemsida.

Originalets titel: A wizard of Earthsea.
Översättare: Sven Christer Swahn.
Uppläsare: Johan Svensson.
Utgivningsår: 1968 (första amerikanska utgåvan), 1977 (första svenska utgåvan, Rabén och Sjögren), 2014 (nyutgåvan på bilden, Rabén & Sjögren), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Storyside).
Antal sidor: 237 (ca 7 h lyssning).
Läs även: Övriga böcker om Övärlden: Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden, Tehanu, Berättelser från Övärlden och Burna av en annan vind.
ISBN: 9789176138564, 9789129690835.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Ön Gont är en stormhärjad klippa i Nordhavet, berömd för sina trollkarlar. Sparvhök heter en av dem, en stolt och enstörig pojke som törstar efter kunskap, och han ska bli störst av dem alla. Men han använder sina krafter för tidigt och kallar upp en skugga från dödsriket som han måste fly ifrån. Men bara Sparvhök kan förgöra det onda genom att slutföra det han påbörjat.

En av fantasylitteraturens mest spännande böcker. En förtätad, fantasieggande berättelse om ont och gott och en ung man som ännu inte vet att han kommer att bli den störste av alla trollkarlar.”

Tre bilderböcker av Elsa Beskow: Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

När jag fyllde 30 fick jag bland annat några fina, klassiska bilderböcker. Sådana är ju alltid kul att ha, särskilt när det är böcker av någon så ikonisk författare och illustratör som Elsa Beskow!

Beskows pappa dog medan hon var i tonåren och familjen flyttade då till mostrarna, som bodde i Trosa tillsammans med sin bror. Det är de som står som förebilder för de välbekanta barnboksfigurerna Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. I böckerna om tanterna och farbrorn förekommer också barnen Petter och Lotta samt hunden Prick och katten Esmeralda. Alla får sin introduktion i den första av de fem böckerna om dem, Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Det är en finurlig och rolig liten berättelse om när tanternas lilla hund springer bort och hur de i sitt sökande efter honom hamnar i diverse knipor. Här framkommer också de personlighetsdrag som är bärande i berättelsen: Tant Gredelin är den lite sjåpiga och ängsliga tanten, som helst sitter i salongen och broderar stramalj, Tant Brun är den rejäla ”bullmamman” som alltid har pepparkakor och annat gott med sig, och Tant Grön är den manhaftiga och orädda kvinnan som klättrar på stegar och arbetar i trädgården. Med dagens mått mätt är det såklart lite trist med en hel hop tanter som agerar typiska könsroller, men det går såklart inte att ändra på historien. Jag tycker hur som helst att det är lätt att se förbi detta och bara njuta av bilderna och berättelsen, som såklart får ett mycket lyckligt slut.

I Farbror Blås nya båt hamnar sällskapet i ett nytt äventyr. Farbror Blå har skaffat sig en ny båt och hela sällskapet ger sig ut på en utflykt, som slutar riktigt dråpligt eftersom att Petter och Lotta ger sig iväg på egen hand med båten, tappar årorna och försvinner iväg, medan tanterna och Farbror Blå blir strandsatta på en ö och inte kan ta sig därifrån. Det är kanske inte en serie sannolika händelser som sker, men det är i alla fall en spännande och gullig liten berättelse!

Allra bäst av de här tre bilderböckerna tycker jag dock om Sol-ägget, som är en helt fristående berättelse från skogen och dess djur och väsen. I skogen finns en liten älva, som är den som lockar fram såväl sol som höstlöv och snö. Hon brukar också rädda de ägg som faller ur fåglarnas bon, men när hon en dag hittar ett enormt stort, orange ”ägg” (egentligen en apelsin) kan hon inte dra andra slutsatser än att det är ett solägg. Beskows illustrationer är alltid en fröjd att betrakta, men jag är särskilt svag för hennes naturbilder och den här boken är full av dem. Det här är en mycket gullig och fantasifull berättelse. Som inledning finns också en självbiografisk liten text där Beskow berättar om sig själv och sitt skrivande. Det är verkligen kul att läsa om hennes berättarglädje, vilken såklart också är uppenbar för den som läser Beskows böcker.

Det finns många som med rätta tycker att föräldrar ska våga läsa nya böcker för sina barn, istället för att plocka fram gamla godingar från deras egna barndom – det finns ju så mycket nytt och uppdaterat och pedagogiskt där ute. Men klassiker är inte klassiker för intet! Beskows sagor och vackra illustrationer kommer säkerligen att leva kvar länge än.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

Om Elsa Beskow och om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Elsa Beskow (1874–1953) var en svensk författare och konstnär som har blivit välkänd för sina klassiska sagor, däribland böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon debuterade som författare 1901 med Puttes äventyr i blåbärsskogen och skrev därefter ett fyrtiotal böcker. För den som vill veta mer om Elsa Beskow och hennes bilderböcker så finns det många sidor på nätet, däribland Bonnier Carlsens Elsa Beskow-hemsida.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1918, utgiven av Åhlén & Åkerlund. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163832581), utgiven av Bonnier Carlsen 1995, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Farbror Blås nya båt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1942, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163830693), utgiven av Bonnier Carlsen 1994, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Sol-ägget är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1954, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1958.

Glaskupan

Glaskupan av Syvlia Plath är en drabbande och fint berättad historia om en ung kvinna som mitt i den stora kvinnliga frigörelsens tid drabbas av en djup depression. Betyg: 5 stora fat med löjrom av 5.

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Esther Greenwood har vunnit en tävling i en tidning och befinner sig därför i New York. Hon får besöka tidningsredaktionen och gå på diverse events i deras regi, men framför allt får hon umgås med andra unga kvinnor som är där av samma anledning. Glaskupan inleds som en härlig skildring av liv, fest, flirtande, intrigerande och vänskap i ett tjejgäng på 60-talet. Esther och hennes nyfunna vänner är i precis den där omtumlande och fantastiska brytningstiden mellan ungdom och vuxenliv. För Esther finns det planer på skrivkurser och collegeliv, men just nu är hon i New York och får en försmak på livet som ung journalist med bjudningar, fotograferingar och allmän flärd på den dagliga agendan.

Under den här New York-resan, som skulle kunna ha varit en sådan härlig språngbräda till nästa äventyr så börjar dock Esthers tillvaro att krackelera. I små, små steg börjar det framgå att Esther inte alls mår bra. När hon är på en fest och blir misshandlad och antastad av en ytterst obehaglig man så rämnar allt. När hon några veckor senare är tillbaka i sitt flickrum får hon dessutom veta att hon inte har blivit antagen till den skrivkurs som hon räknat med att gå. Esther hamnar i en djup, allvarlig depression. Hon hamnar under en glaskupa, som hon själv upplever det. Hon sover inte, äter inte, tvättar sig inte, gör egentligen ingenting av det som förväntas av henne. Snart finns det bara en sak som upptar hennes tankar: att avsluta det här smärtsamma livet.

Det här var uppenbarligen en tid långt innan antidepressiva mediciner blev något som skrevs ut till var tionde person. För Esther består hjälpen inledningsvis av ett möte med en osympatisk psykiatriker som utsätter henne för elchocksbehandlingar, som beskrivs som så smärtsamma att det framstår tortyr. Sedan följer behandling på mentalsjukhus och medicinering med insulin(!).

Glaskupan är en insiktsfull och smärtsam bok om vägen ner i en depression. Sylvia Plath led själv, som så många andra, av denna sjukdom och gick också bort vid blott 31 års ålder. Med det i tankarna så förstår man att den här berättelsen är en väldigt äkta skildring av hur en depression kan personlighetsförändra och förgifta hela tillvaron för människor. Med vetskap om att författaren begick självmord så satt jag också på spänn under läsningen och undrade hur det egentligen skulle gå för Esther Greenwood. Ska hon få tillbaka hopp och liv och kunna ge sig ut i det där livet som New York-flickorna nosade på i bokens början? Jag tänker inte avslöja hur det går, men kan i alla fall säga att jag blev verkligt berörd av den här boken. Boken är fantastiskt fint skriven, med pricksäkra och snärtiga formuleringar, och det är oerhört fint att få läsa om en ung kvinna som försöker navigera och skapa frihet i ett 60-tal så fyllt med frigörelse och nytänkande. Sedan är naturligtvis skildringen av Esthers depression väldigt drabbande och jag önskar faktiskt att det fanns fler böcker som berättade såhär rakt på sak och direkt om psykisk ohälsa, särskilt depression, som så oerhört många lider av, men nästan ingen vill tala om.

Citerat ur Glaskupan

”Åsynen av all mat som var uppstaplad i de där köken gjorde mig vimmelkantig. Det var inte det att vi inte hade tillräckligt att äta hemma, det var bara det att min mormor alltid lagade ekonomistekar och prisbilliga köttfärslimpor och hade för vana att, i samma stund som man lyfte den första fulla gaffeln till munnen, säga: ”Jag hoppas du tycker om det där, det kostade fyrtioen cent halvkilot”, vilket alltid fick mig att känna mig som om jag på något vis åt småpengar istället för söndagsstek.”

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Om Sylvia Plath och Glaskupan

Sylvia Plath (1932–1963) var en amerikansk författare. Hon skrev framför allt poesi, men gav också ut en roman, Glaskupan (The bell jar), som har kommit att bli en modern klassiker. Plath drabbades av återkommande depressioner från 20 års-åldern och behandlades med elchocker och psykoterapi, vilket också är erfarenheter som hon har skildrat i Glaskupan.

Originalets titel: The bell jar.
Översättare: Christina Liljencrantz.
Utgivningsår: 1963 (första amerikanska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Trevi), 2013 (den här pocketutgåvan, Bonnier pocket).
Antal sidor: 317.
ISBN: 978-91-7429-341-8.
Andras röster: Boktoka, Booksessed, Dagensbok.com.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”År 1953 vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är en månads vistelse i New York i en damtidnings regi. Den unga flickan ser klarögt på den mondäna värld hon hamnar i och beskriver träffande de evenemang hon får bevista och de människor hon möter. Hemkomsten till det sommarvarma Boston blir en chock. Esther får veta att hon inte har kommit in på den författarkurs hon sökt till. Hon gör ett självmordsförsök och förs till mentalsjukhus. En lång kamp mellan hennes framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag har börjat.

Glaskupan som bara i Sverige tryckt i över 100 000 exemplar, har blivit en hel generations kultbok. Den kom första gången på svenska 1974.”

Rapport från en skurhink

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf är baserad på Ekelöfs egna dagboksanteckningar från slutet av 60-talet. Den väcker många tankar om hur lite som faktiskt har förändrats här i världen sedan dess. Betyg: 4 telefoner av 5.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf gavs ut första gången 1970 och bygger på Ekelöfs egna dagboksanteckningar från åren 1967–1969. Ekelöf sliter ut sig själv genom sitt hårda arbete som städare och när hon kommer hem så är det till ett stort hus som ska tas om hand och fem barn på väg ut i vuxenlivet. Det är lätt att förstå att det har varit svårt för henne att hinna med att t.ex. utbilda sig och att skaffa sig något annat jobb än detta slitsamma, tunga, som inte ger tillräckligt betalt för att det ska gå runt. Under ytan bubblar dock en stor törst efter kunskap och bildning. Hon ägnar sina kvällar åt att gå kurser i allt från matematik till samhällskunskap och hon bär på en stor kärlek till litteratur. Hon plöjer arbetarlitteratur och reportageböcker, klassiker och romaner, men hon lyssnar också vaket på radion och följer de stora händelserna i världens oroshärdar och  i vad som händer i Sverige och världen. Trots att hennes egna tillvaro kunde innehålla bekymmer nog så har hon ett oerhört starkt känslomässigt engagemang i vad som händer och sker i världen. Hon oroar sig över sin egna ekonomiska situation, men kan också vara genuint nedtyngd över rapporter om hur människor behandlas i Vietnam.

Det är någonting speciellt att få ta del av en ögonvittnesskildring. Det går att läsa otaliga artiklar och redogörelser över hur samhället såg ut under en viss tid, men varje skildring är körd genom ett filter och varje gång någonting återberättas eller summeras så faller detaljer bort. Det här är dock alldeles äkta och ärligt och på så sätt går det rakt in. Det är lätt att läsa den här boken och förbluffas över hur Ekelöf hade det och vad hon bekymrade sig över. Det kanske mest beklämmande är dock att inse att mycket av det hon oroade sig över är sådant som även människor idag tyngs av. Även såhär 50 år senare drabbas miljoner människor av krig och konflikter och vi förbrukar ändliga naturresurser som om det inte finns någon morgondag. Även idag har vi klassklyftor (som ökar dramatiskt i t.ex. Sverige) och även idag framstår jämställdhet som en utopi. Det finns även annat som verkar stå stilla: människor nu, liksom då, är t.ex. stressade. Det är lätt att tro att stress är ett nytt fenomen, men stress, liksom så mycket annat som tynger människor, verkar vara samma nu som då.

Rapport från en skurhink är på många sätt en ögonöppnare och en verkligt intressant bok. Det man dock måste stå ut med är formen. Boken är baserad på en dagbok och även om den säkert är redigerad så är det trots allt den form  som berättelsen följer. Här ges ingen personbeskrivning eller bakgrund och det finns inte alltid en röd tråd. Det är sporadiska anteckningar, helt enkelt. Det är inte svårläst eller tungläst, men kanske lite torrt. Jag tycker ändå att boken är högst läsvärd. Jag kan särskilt rekommendera att diskutera den i en bokcirkel, för det är verkligen en bok som inbjuder till samtal.

Citerat ur Rapport från en skurhink

”I kväll tog Fokus upp stressproblemet …

Ja man orkar snart inte mer. Allt är så komplicerat, både i tankevärden och den ”vanliga” världen. Framför allt på arbetsplatserna där har det varit oro sen några år. Ingen arbetare går trygg vad det gäller anställning. Rätt som det är görs det inskränkningar på såna arbetsplatser man trodde skulle ”bestå” för alltid så gott som. Arbetarna står ”friställda”.

Ungdomen idag måste kunna så mycket. De ska ha examen i alla sorters ämnen för att kunna få platser. Ungdomen har slitigt värre. De måste lära sig flera sorters språk för att följa med internationellt.”

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Om Maja Ekelöf och Rapport från en skurhink

Maja Ekelöf (1918–1989) var en svensk städare och författare. Hon debuterade 1970 med romanen Rapport från en skurhink, som är baserad på hennes egen dagboksanteckningar. Utöver Rapport från en skurhink så finns ytterligare en av hennes texter publicerade: Brev, som innehåller en brevväxling mellan Ekelöf och Kumlainternen Tony Rosendahl.

Utgivningsår: 1970 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren), 2010 (den här utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 190.
ISBN: 978-91-1-303155-2, 978-91-1-302929-0.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav ”den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet”.”

L’occupation

L’occupation av Annie Ernaux är en fin kortroman om att gå vilda vägar i en relation och om att drabbas av svartsjuka när ens före detta träffar någon ny. Betyg: 4 sökningar på nätet av 5.

L'occupation av Annie Ernaux
L’occupation av Annie Ernaux

Jag har pluggat franska både på gymnasiet och en liten sväng på universitetet (obs: jag är inte direkt bra på franska, trots detta..!). Som ett sätt att hålla igång språket har det hänt att jag har läst romaner på franska, t.ex. Annie Ernaux lilla samhällsskildring Journal du dehors, som jag tyckte väldigt mycket om. Nu var det dock ett bra tag sedan jag läste något på franska senast, men jag måste säga att det var riktigt fint att få ge sig på något nytt av just Ernaux. Hon skriver enkelt och rakt på sak, vilket såklart är en bonus för sådana som jag, som inte direkt är flytande på språket. Med enkla medel lyckas hon ändå få fram tillräckligt med känsla för att det ska gå rakt in även hos en ovan franskläsare som jag.

I kortromanen L’occupation är det en lämnad kvinna som är berättarröst. Hennes man har träffat en ny kvinna och berättarjaget kan inte sluta försöka ta reda på vem denna kvinna är. Jag tycker att L’occupation är en träffande och fin berättelse om ett sprucket förhållande och om den där första omskakande tiden efter att ha blivit lämnad. Jag hade gärna läst boken på svenska också, men tyvärr finns den inte i svensk översättning, även om en del titlar av Annie Ernaux gavs ut under 80- och 90-talen. Det hade varit väldigt intressant att känna på hur språket låter på svenska.

Om Annie Ernaux och L’occupation

Annie Ernaux (född 1940) är en fransk författare och professor i litteratur. Hon har skrivit en lång rad romaner, många med självbiografiska inslag. Ett fåtal av hennes böcker finns översatta till svenska, däribland Skammen (La honte) som kom ut på svenska, i översättning av Katja Waldén, 1998.

Utgivningsår: 2002 (första franska utgåvan, Gallimard), 2009 (den här franska pocketutgåvan, Folio).
Antal sidor: 76.
ISBN: 978-2-07-030169-0.
Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”J’avais quitté W. Quelques mois après, il m’a annoncé qu’il allait vivre avec une femme, dont il a refusé de me dire le nom. À partir de ce moment, je suis tombée dans la jalousie. L’image et l’existence de l’autre femme n’ont cessé de m’obséder, comme si elle était entrée en moi. C’est cette occupation que je décris.”