Kategorier
Kapla, Marit

Osebol

Den augustprisbelönade dikten och reportageboken Osebol av Marit Kapla är en berörande berättelse om livsöden i värmländsk avfolkningsbygd. Betyg: 5 dalgångar av 5.

Jag har alltid gillat berättelser från “vanliga” människor. Kändisar i all ära, men det finns väldigt många fascinerande livsöden och berättelser bland alla oss “vanlisar” och därför har jag alltid dragits mot radio- och TV-dokumentärer som skildrar helt vanliga människor och deras liv. Osebol är en bok som på sätt och vis hör till den typen av samhällsskildringar. Här har Marit Kapla låtit den vuxna befolkningen i Osebol komma till tals. 42 personer, nästan alla tillfrågade, berättar om sina liv och ger uttryck för åsikter i frågor som angår dem.

Osebol är en by i en avfolkningsbygd i Värmland. Att det ligger vackert till, vid Klarälven, kan inte rucka på faktumet att det mesta av samhällsservicen har monterats ner, eller är på väg att tas bort, och att byn därför har tappat dragningskraft. Ett påtagligt exempel på samhällsutvecklingen är att byns bro, den som förkortar restiden och som många spontant säger sig uppskatta för att den möjliggör en trevlig promenad, är rivningshotad. Den har till och med bjudits ut till försäljning, men när ingen var beredd att betala ens en symbolisk slant, finns inte längre förutsättningar att ha den kvar. Det kostar att underhålla en bro. Byns tidigare elljusspår har redan rasat ihop och invånarnas ideella engagemang har till stor del dött ut. Boken skulle kunna vara en stereotyp berättelse om glesbygd och avfolkning, en berättelse som kanske har hörts förut, men jag tycker att Osebol är mycket mer än så, även om det i och för sig är en väldigt intressant och fin skildring av tillvaron i en by som är på väg att tyna bort.

Det som berör mig mest är egentligen alla livsöden som flimrar förbi: en polack som undrar varför svenskar tar rast så ofta, en man som förlorat sin bästa (och enda) vän, en man som flytt Tyskland under Andra världskriget, allt slit i skogen och kring flottningen av timmer, en entreprenöriell kvinna som drev byns butik en gång i tiden, vårdjobb (och en hemlig dröm om att bli fotvårdare), konstnären som startade ett kollektiv (och till slut blev en del av byns gemenskap när han lyckades hålla en batikkurs) och många, många andra. Jag älskar att läsa om alla förälskelser och kärlekar, djupa vänskapsrelationer och behovet av att få vara för sig själv. Boken är över 800 sidor lång, så det vore synd att påstå att Kapla lyckats koka ned det på några få sidor, men det är poesi, så visst är det en lätt och luftig text, som tros allt rymmer otroligt mycket, en berättelse om en hel bygd. Oj, vad Osebol rymmer mycket. Den handlar hus som stått på platsen i hundratals år och om människorna som bott i dem. Den handlar om framåtandan kring omgivningens tjusiga skidanläggningar, som ändå inte riktigt spiller ned till Osebol. Den handlar om vuxna, som konstaterar att barn som åker till Karlstad gärna stannar där, och om unga som inte har något att göra och tycker att allt är tråkigt. Den handlar om vargen och jakten, vården och skolan. Och hur ska unga egentligen träffa varandra nu för tiden, när det inte längre finns några danspalats och uteställen?

Jag älskade verkligen den här boken! Den får mig att tänka på en av mina favoriter, Svetlana Aleksijevitj, som i sina dokumentärromaner flätar samman vittnesmål från hundratals röster till en imponerande väv. Aleksijevitj skildrar livet i Sovjet från olika perspektiv. Osebol rör sig i en annan miljö, berättar andra berättelser. I Osebol finns vemod, men också mycket skratt. Jag tycker ändå att boken lånar drag från den nobelprisbelönade Aleksijevitj, men framför allt är den fantastisk i sin egen rätt. Läs och bli berörd!

Jag trivs inte riktigt i en stad heller.

Jag vill inte sitta i nåt jävla villaområde.

Det är inte riktigt min grej det.

Jag vill gå hemma och skrota och dola.

Det är lite kämpigt.

Det är dryga veckor när en ska ligg bort på jobb.

Och inge yngre blir en.

Men det är så det är.

Till Osebol ska en tillbaka vet du.

Det är väl nån sjukdom då.

Det är väl nåt i botten.

Det är väl att jag är uppfödd här.

Det är väl det.

Ur Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla

Utgivningsår: 2019 (Teg publishing).
Antal sidor: 811.
ISBN: 9789188035301.

Osebol är en berättelse om vår tid. En litterär sensation från världens mittpunkt.

Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. I boken möter läsaren så gott som alla byns vuxna invånare, intervjuade av Marit Kapla som själv är uppvuxen där.

Osebol är en säregen läsupplevelse som saknar motsvarighet. Intervjuerna har kokats ned till lyriska vittnesmål som går rakt in i hjärtat. Boken blir till ett slags prisma som kastar nytt ljus på livet. Det är är färgsprakande, levande och lämnar ingen läsare oberörd.

Förlagets beskrivning

Marit Kapla

Marit Kapla (född 1970) är en svensk journalist och författare, uppvuxen i Osebol, samhället som delar namn med hennes debutroman. För Osebol belönades hon med Augustpriset 2019.

Kategorier
Ditlevsen, Tove

Gift

Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.

Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.

Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.

När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.

Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!

Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skör­het. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.

Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Gift (danska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Kristina Törnqvist.
Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 171.
ISBN: 9789127154971.

Tove Ditlevsen

Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.

Kategorier
Handke, Peter

Berättelse om ett liv

Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kortroman där författaren berättar om sin mors liv och hennes självmord. Betyg: 3 sorger av 5.

Berättelse om ett liv av Peter Handke är det första jag läser av 2019 års nobelpristagare. Ärligt talat hade jag inte tänkt läsa honom, för man blev ju inte direkt sugen efter allt rabalder i höstas. Kan han vara den mest utskällda nobelpristagaren hittills? När den här självbiografiska kortromanen kom som Radioföljetong gav jag den hur som helst en chans och det ångrar jag inte. Det här är heller ingen bok som rör sig kring något politiskt eller kontroversiellt, utan kring sorg, något som många säkerligen kan relatera till och beröras av. Boken är skriven strax efter Handkes mors självmord och handlar om författarens sorg. Boken är ett försök att skriva om modern och hennes liv, så om det blev, alldeles för kort.

Boken är inte ens 100 sidor lång och som Radioföljetong hann jag lyssna klart på den medan jag städade och fixade här hemma en söndagskväll. Det var förmodligen fel inramning och fel sätt att ta till sig den här berättelsen, som troligen hade vunnit på att läsas långsamt och med eftertanke. Jag vet knappt om jag kan ge boken ett omdöme. Trots att det är ett starkt ämne så svischade boken förbi utan att göra något stort intryck. Det säger förmodligen mer och mig och min läsning än om något annat, men så är det i alla fall. Jag är i alla fall lite mer positiv till Handke och något mer nyfiken på hans övriga författarskap. Är det något jag brukar tycka om så är det när författare skriver kort och koncentrerat och det får man väl säga att Handke gör i den här lilla romanen.

I Berättelse om ett liv skriver Peter Handke om sin mammas tröstlösa liv och självmord i början av sjuttiotalet. Han berättar om att vara det första barnet med ”fel” man, om ett äktenskap som faller samman och om en uppslitande tillvaro i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. Det är ett liv som ingen reagerar på, och som till slut går mot sin upplösning.

Handkes berättelse är också en reflexion över det som berättas, över svårigheterna att skriva.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Wunschloses Unglück (tyska).
Översättare: Eva Liljegren.
Uppläsare: Johan Gry.
Utgivningsår: 1972 (första österrikiska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Bonnier), 2019 (utgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 98.
ISBN: 9100389692, 9789100183486.

Peter Handke

Peter Handke (född 1942) är en österrikisk författare. Han belönades med litteraturpriset i litteratur 2019, vilket väckte kraftig kritik eftersom att många anser att han har förminskat serbernas krigsbrott i de jugoslaviska krigen.

Kategorier
Shanbhag, Vivek

Ghachar Ghochar

Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en både skarp och humoristisk kortroman om en dysfunktionell storfamilj som tappat greppet när nyrikedomen förändrat förutsättningarna och maktstrukturen. Betyg: 4+ myror av 5.

Ghachar Ghochar av den indiske författaren Vivek Shanbhag är en kortroman om en familj – två vuxna barn och deras föräldrar och farbror – som genom nyrikedom blivit dysfunktionell. Inom familjen finns ett kryddföretag, som nu blivit så framgångsrikt att familjen flyttat från sin trånga, enkla boning till en tjusig våning. Den unga man, som är berättarröst, får en månatlig inkomst, men utför i praktiken inget arbete – hans mesta tid fördrivs istället på ett kaffehus. Pengar finns i överflöd och till vem som behöver, men är samtidigt något som fördelas och sköts gemensamt inom familjen, där alla på så sätt blir onaturligt beroende av varandra. Särskilt är familjen beroende av farbrodern, vars företag är det som möjliggör deras extravaganta livsstil. Nu står berättarjaget i begrepp att gifta sig med sin Anita, ett arrangerat äktenskap. Anitas intåg i familjen blir inte smärtfritt eller enkelt. Hon ifrågasätter genast varför hennes make inte arbetar och känner frustration över situationen. Berättarjaget är fortsatt passiv samtidigt som de andra i familjen blir allt mer passivt aggressiva.

Premisserna känns ovana. En familj där det blivit ett stort problem att det finns för mycket pengar, kan det vara något att skriva om? Faktum är att det är briljant. Först läste jag boken nästan som en komedi. Det kändes dråpligt att läsa om den unge mannen och hans totala brist på motivation och driv och samtidigt kändes det spännande att läsa om en storfamilj som lever ihop på ett sätt som inte är direkt vanligt i Sverige. Boken innehåller dock mer än så och den saknar inte skärpa och allvar. Pengar kan uppenbarligen förvrida huvudet på en och annan och hos berättarjaget och hans familj står det snart klart att det paradoxalt nog gör familjemedlemmarna väldigt ofria. De är fast i pengarnas makt och i de patriarkala strukturer som kontrollerar pengaflödet. Till slut blir det rent ödesdigert.

Jag blev väldigt förtjust i Ghachar Ghochar. Jag är svag för korta, koncentrerade berättelser och den här är ett sällsynt bra exempel på en sådan. Boken har är vass och rolig på samma gång och det känns mycket uppfriskande att det är en indisk roman. Det är inte många indiska romaner som kommer i svensk översättning, så det är bara att tacka och ta emot att Shanbhags originella berättelse har nått ända hit.

Originalets titel: Ghacar ghocar (kannada).
Uppläsare: Jacob Nodenson.
Översättare: Peter Samuelsson (översättning av den engelska utgåvan, översatt av Srinath Perur).
Utgivningsår: 2015 (första indiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Appell förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad av Sveriges radio).
Antal sidor: 177 (ca 4 h lyssning).
ISBN: 9789198406436.

Vivek Shanbhag

Vivek Shanbhag (född 1962) är en indisk författare och dramatiker som skriver på det sydindiska språket kannada. Ghachar Ghochar är den enda av hans verk som (hittills) finns översatt till svenska.

Kategorier
Szerb, Antal

Resa i månljus

Resa i månljus av Antal Szerb är en fin klassiker om en man som rymmer från sin egen bröllopsresa och söker sig bakåt i livet. Betyg: 3 tågresor av 5.

Resa i månljus är en klassiker från 1937 av den ungerske författaren Antal Szerb. Den kom dock ut på svenska så sent som för några år sedan. Det är glädjande att den till slut finns tillgänglig även här, för det är en tidlös och fin berättelse.

Boken kretsar kring Mihály som är på bröllopsresa med sin Erzsi. Allt i livet är på väg att falla på plats: det stadgade familjelivet, det trygga arbetet. Just nu är de dock på väg till Italien. Plötsligt börjar Mihály tvivla på sig själv och det liv han är på väg in i. Gamla minnen kommer tillbaka och plötsligt tar han en annan väg. Han sätter sig medvetet på fel tåg och skiljs från Erzsi. Resan fortsätter på egen hand, genom Italien, men det blir också en till stor del inre resa, en resa tillbaka till ungdomen och människor och skeenden som format honom.

Det är en fin bok, som sagt. Språket är elegant och berättelsen vindlar sig fram och bjuder på en del överraskningar. Samtidigt lyssnar jag på berättelsen och känner hela tiden att jag hellre hade velat läsa själv, känna på orden själv. En del böcker fungerar mindre bra i ljudboksformat och för mig är nog det här ett exempel på en sådan. Eller så var det mitt fokus som var problemet. Vill du göra en test-lyssning kan jag hur som helst tipsa om att den fortfarande finns att lyssna på som Radioföljetong.

Mihály har fått Erzsi att lämna sin förmögne man och gifta sig med honom och nu är de på bröllopsresa i Italien. Men redan första kvällen lämnar han Erzsi ensam på hotellet och ger sig ut på strövtåg i Venedigs magiska gränder. Och när han några dagar senare oväntat stöter hop med en gammal ungdomsvän väcker det en uppsjö av minnen till liv, och den tvekan han i själva verket känner inför äktenskapet och hela vuxenlivet blir akut.

Under den fortsatta resan stiger Mihály halvt medvetet på fel tåg och låter Erzsi ensam åka vidare. Det blir för hans del början till en lång yttre och inre vallfart där han konfronteras med ungdomsåren och vännerna som format hans liv: den brådmogne sökaren Ervin, den äventyrlige och halvkriminelle János, och framför allt de säregna syskonen Ulpius, den dödsmärkte Tamás och hans oförglömliga syster Éva.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Utas és Holdvilág (ungerska).
Översättare: Maria Ortman.
Uppläsare: Mari Götesdotter.
Utgivningsår: 1937 (första ungerska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Nilsson förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 342 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789188155009.

Antal Szerb

Antal Szerb (1901–1945) var en ungersk författare och litteraturvetare som skrivit flera väldigt spridda verk inom litteraturvetenskap. Som skönlitterär författare är han bland annat känd för klassikern Resa i månljus. Antal Szerb mördades i ett arbetsläger 1945.