Kategorier
Ekman, Kerstin

Händelser vid vatten

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en prisbelönt deckare, som också är en mångbottnad och rik roman om några människor och deras hemligheter i en norrländsk by i förändring. Betyg: 4 värktabletter av 5.

Händelser vid vatten av är en prisbelönt deckare, skriven av Kerstin Ekman. Den som förväntar sig en kittlande thriller har dock valt fel bok. Centralt i handlingen är ett ouppklarat dubbelmord: två tältande turister hittas mördade en midsommar. Det är Annie som hittar dem. Hon och dottern Mia har precis anlänt till den lilla jämtländska byn Svartvattnet. De ska flytta till ett kollektiv, mitt i den här tiden av “gröna vågen”, men ingen kommer och möter dem. De vandrar iväg själva och upptäcker tältet. Samtidigt sitter tonårspojken Johan fast i en brunn, där han har lämnats av sina bröder. En hemsk händelse. När han kommer upp igen ger han sig av och får lift med en kvinna som tar med honom över gränsen till Norge. Samtidigt är byns läkare, Birger, och polischefen, Åke, ute och fiskar. Alla rör de sig i närheten av de fruktansvärda händelserna som inträffat vid vattnet.

Det viktigaste i boken är dock inte mordet, inte förövaren, inte offren, utan Annie, Johan, Birger, Åke och många av de andra människorna i byn. Händelsen kommer att påverka många, som går genom livet med sina egna hemligheter och erfarenheter i bagaget. Arton år senare kommer mordet upp på agendan igen och de verkliga skeendena börjar rullas upp.

Visst är det spännande att följa berättelsen mot mordets upplösning, men jag läser verkligen inte boken som en traditionell deckare. Bokens styrka är egentligen hur den skildrar alla dessa människor, med sina hemligheter, och berättar om en norrländsk landsbygd i förändring. Hela tiden finns också naturen och vattnet i bakgrunden. Ekman är mycket duktig på att måla upp människor och miljöer. Det här är en rik och mångbottnad berättelse, lång och med många huvudpersoner att hålla reda på. Ändå är det enkelt att dras med. En riktigt bra bok. Även om det definitivt inte är deckarintrigen som jag kommer att minnas främst.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Rolf Lassgård.
Utgivningsår: 1993 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 466 (ca 20 h lyssning).
ISBN: 9100556769.

Kerstin Ekman

Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare och tidigare ledamot i Svenska akademien. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hon har belönats med otaliga priser, däribland har hon vunnit Augustpriset två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).

Kategorier
-

Bonniers stora adventskalender

Förra året hade jag lyxen att ha två adventskalendrar med boktema. Den ena var Novellix julkalender 2019, fylld med gamla och nya noveller från förlagets utgivning. Jag läste novellerna och har bloggat om dem i ett antal inlägg. Den andra kalendern, Bonniers stora adventskalender, har jag också läst, men när julen var över kändes det lite märkligt att posta ett blogginlägg om den. Här kommer alltså ett inlägg som jag skrev i början av året och tidsinställde till nu. 🙂 Även om det är en gammal kalender så känns det ändå som att det är en bättre tid att blogga om kalendrar nu, när det faktiskt börjar bli säsong för adventskalendrar. Jag gissar att samma kalender, eller en ny version, finns att köpa även till den här säsongen, om någon blir sugen. Edit: Den här kalendern går fortfarande att köpa i år.

Bonniers stora adventskalender är en mysig kalender med godbitar från Bonnierförlagets utgivning. En del är “Pixiböcker för vuxna”, en del är utdrag från andra böcker och en del tror jag rent av är producerade enkom för kalendern – allt förpackat i en väldigt gullig kalender, komplett med små luckor att bända upp. Kalendern som sådan är faktiskt riktigt tjusig. Antingen kan den förvaras liggande och blir då ungefär som en coffee table-bok, eller så vecklar man ut den och låter den agera julprydnad. Den drog faktiskt blickarna till sig hemma hos mig och många vänner undrade nyfiket vad det var för något. Jag tolkar det som att de tyckte att den var fin. 🙂 Jag tycker åtminstone att den är fin, med juliga bilder av Lotta Kühlhorn.

Några av böckerna i Bonniers stora adventskalender.

Innehållet då? Jo, jag gillade verkligen merparten av de små miniböckerna (faktiskt alla utom en!). Jag gillade dem till och med väldigt, väldigt mycket. Det började starkt med en samlingsvolym med två noveller av Jonas Karlsson: Skummisar, Vecka 42. Skummisar är en särskilt knäpp novell, sådär som bara Jonas Karlsson brukar lyckas få till det: ett par spionerar på sina mystiska grannar tills det spårar ur. Vem är skummast i den här berättelsen? Det ska man inte vara allt för säker på innan man har vänt sista sidan. Några andra guldkorn är novellen Bortbytingen av Selma Lagerlöf, den lilla diktsamlingen med Karin Boyes poesi, den tragikomiska Jussi Adler-Olsen-deckaren Små pikanta dråp (som jag tyckte var jätterolig och som min mamma tyckte var rent skräp, hehehe), den mysiga/läskiga/tänkvärda novellen Flints berättelse av Elly Griffiths (med en katt i huvudrollen <3), den intressant faktaboken Sömn, sömn, sömn om, kors i taket, sömn (ett utdrag ur faktaboken med samma namn, av Christian Benedict och Minna Tunberger). Andra klockrena favoriter blev serien Sömn (ett tema bland mina favvisar? 😉 ) av Louise Winberg (hej hej vardag), som bjöd på så mycket igenkänning att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta, den brännande klasskildringen i Eija Hetekivi Olssons novell Nationalsången och den lilla Rocky-pixiboken av Martin Kellerman, som man ju saknar mycket sedan han slutade rita sina strippar för något år sedan. Lottas jul, av samma Lotta Kühlhorn som illustrerat själva kalendern, är ett smakprov från den julbok som hon har skrivit, och som man ju genast blev sugen på att skaffa sig för att riktigt frossa i julpyssel och mys. En annan stor favorit blev Missförståndets magiska möjligheter, som innehåller ett tidigare vinterprat av Emil Jensen. Jag har lyssnat på Vinter i P1 i åratal och har såklart lyssnat på Jensens avsnitt, men mindes det faktiskt inte så briljant som det faktiskt är (även i bokform). Wow! Tydligen finns vinterpratet och andra av Jensens texter samlade i en bok, Vad var det jag sa?. Den blev man ju sugen på att läsa.

Ja, den här adventskalendern gav verkligen läslust och mersmak, utan att för den sakens skull kännas som en meningslös samling smakprov. Jag blev faktiskt positivt överraskad över vilka bra texter de har lyckats proppa in (med det där undantaget då). Det är dessutom en riktigt bra blandning mellan fakta, recept, noveller, serier.

För att återknyta till lyxkalendern från Novellix så får man väl säga att böckerna i Bonniers stora adventskalender inte känns riktigt lika dyra som konkurrentens. Det är helt enkelt pixiböcker i lite olika format, men det är inte mig emot, med tanke på att Bonniers variant också är billigare.

I princip har jag någonting emot att årets konsumtionsfest numero uno, julen, också har blivit en tid då folk sprätter iväg hundra- eller tusentals kronor på adventskalendrar med allt från te, lyxchoklad, lakrits, hudkrämer, lego, plastleksaker, tuggummin, trisslotter etc. etc. etc. etc. etc. Men när det gäller Novellix-kalendern och Bonniers stora adventskalender kan jag ärligt talat inte stå emot. Jag lägger mig platt. Om jag känner mig själv rätt har jag köpt mig en Bonniers stora adventskalender version 2 (i en mån den finns?) till årets jul (Novellix-kalendern kanske jag hoppas på att få i tidig julklapp, precis som de senaste två åren – och annars har jag eventuellt köpt den också 😉 ). Edit: Det blev tyvärr ingen julkalender för mig i år eftersom det helt enkelt inte finns någon ny att få tag på, (bortsett från att man kan sätta ihop en egen hos Novellix om man vill – men då blir man ju inte överraskad 😉 ).

Bonniers stora adventskalender

En adventskalender för litteraturälskande vuxna. En boköverraskning om dagen från första advent till julafton. Den här kalendern är ett smörgåsbord av litteratur från Bonnierförlagens alla förlag. Den innehåller noveller, kåserier, serier, faktaböcker, kokböcker och facktexter i en härlig blandning. Författarna skriver i alla genrer. Medverkande är bland annat Viveca Sten och Jonas Karlsson, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Zeina Mourtada, Emil Jensen m fl. Alla som tidigare köpt Pixiadventskalendern till sina barn för att de egentligen själva velat ha en bokkalender som vuxna kan nu få sitt lystmäte tillgodosett. Med härlig julig omslagsformgivning av Lotta Kühlhorn.

Förlagets beskrivning

Med texter av Maja Karlsson, Lotta Kühlhorn, Linda Ahlgren, Linda Vagnelind, Axel Brechensbauer, Martin Kellerman, Sven Bertil Bärnarp, Louise Winblad, Nina Hemmingsson, Jan Stenmark, Richard Man, Jenny Warsén, Zeina Mourtada, Christian Benedict, Minna Tunberger, Emil Jensen, Richard Tellström, Viveca Sten, Jonas Karlsson, Eija Hetekivi Olsson, Anna-Karin Palm, Selma Lagerlöf, Karin Boye, Matilda Gustavsson, Oskar Jonsson, Jussi Adler-Olsen, Elly Griffiths.
Utgivningsår: 2019 (Bonnier fakta).
ISBN: 9789178490141.

Kategorier
Helle, Merete Pryds

Nora

Nora av Merete Pryds Helle är en intressant roman om kvinnors villkor och ett skavande äktenskap, en berättelse baserad på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem. Betyg: 4 solsemestrar av 5.

Nora av Merete Pryds Helle är en berättelse som bygger på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem, där huvudpersonen heter just Nora. Jag har inte sett eller läst Ett dockhem, men är någorlunda bekant med berättelsen ändå: Nora som lever i det utåt sett perfekta äktenskapet och det lika perfekta hemmet, men som inte trivs i den snäva roll hon tilldelats som kvinna.

I Helles tappning är Nora en flicka som växer upp och blir en ung kvinna, handlöst förälskad i en student som bor hos dem tillfälligtvis. Det blir så småningom äktenskap, hastigt ingånget och på enklaste vis, och barn: Noras roll och plats är färdig och klar. Nu är hon hustru och mor. Som läsare är det svårt att förstå passionen. Maken, Torvald, beskrivs som fullständigt egotrippad, oromantisk och obehaglig. Nora är dock beredd att offra mycket för äktenskapets skull. Ett ödesdigert beslut är att förfalska en namnteckning för att kunna ta ett lån och bekosta en utlandsvistelse, som är tänkt att bota makens psykiska ohälsa.

Det finns säkert delar i Nora som går mig förbi: paralleller och kopplingar till Ett dockhem som man såklart inte snappar upp om man inte har sett/läst Ibsens variant. Däremot drogs tankarna omedelbart till andra starka berättelser om kvinnors villkor. Jag tänker på Hilma i Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare…. Hilma, som “gifte upp sig” klassmässigt, men först efteråt blir varse att hennes make är psykiskt sjuk och att äktenskapet delvis kommer att innebära sexuella övergrepp och en livslång oro över att dottern ska råka illa ut. Jag tänker på Alberte i Cora Sandels Alberte-böcker. Alberte som växer upp i en nordnorsk, borgerlig familj med en sinande förmögenhet. Familjen satsar på brodern, som ska utbildas och bli något. För Alberte är tillvaron instängd och medger inte många drömmar.

I Nora finns samma instängdhet, samma tomhet när det visar sig att äktenskapet inte riktigt blir vad hon trott och hoppats på. Samtidigt finns det logiska glappet. Vad såg hon i Torvald? Varför gifte de sig? Jag är inte riktigt på banan, men det kan jag bortse från. Det här är en intressant och tankeväckande berättelse. Jag blir framför allt sugen på att se/läsa Ett dockhem.

Helles roman om Nora är en del i ett skandinaviskt förlagssamarbete där danska, svenska och norska författare har fått tolka några av Ibsens dramer och det här är alltså Danmarks bidrag (är du nyfiken på de övriga delarna så är det alltså Henrik av Vigdis Hjorth och Hilde av Klas Östergren som är Norges respektive Sveriges bidrag).

Nora Helmers utveckling från en undergiven docka i ett förljuget äktenskap till en kvinna som går sin egen väg (genom att gå sin väg), sker i tre akter: från det på ytan idylliska julpyntet, över avslöjandet som förfalskare, den vilda tarantelladansen, räddningen från att ha blivit avslöjad som brottsling och den samtidiga insikten att maken inte bryr sig om henne utan bara sig själv.
Porten slår igen.
Ridå.

I Merete Pryds Helles roman får vi följa hur Nora kommer till insikt om sig själv, inte i tre akter utan under ett helt liv. Hon har alltid blivit behandlad som ett barn, först av fadern, sedan av maken, men genom kvinnor i sin närhet förmått att utvecklas intellektuellt såväl som sexuellt, och på så sätt leva ett parallellt liv. Hennes kärlek till maken är stor, hon har till och med förfalskat sin fars underskrift för att genom ett lån kunna bekosta en resa för att rädda hans hälsa efter ett sammanbrott. Men i Italien förstår hon att ju mer kraft maken får, desto tommare blir hon.

Så när julen närmar sig i familjen Helmers hem är vi läsare väl rustade för det slut vi så väl känner. Och några verkliga överraskningar har vi fått på vägen.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Nora (danska).
Översättare: Stewe Claeson.
Uppläsare: Gunilla Johansson Gyllenspetz.
Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 190 (ca 8 h lyssning).
ISBN: 9789127163423.

Merete Pryds Helle

Merete Pryds Helle (född 1965) är en dansk författare, bland annat känd för romanen Folkets skönhet, som kom ut på svenska 2018.

Kategorier
Söderberg, Hjalmar

Martin Bircks ungdom

Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken. Betyg: 4 operor av 5.

Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.

I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs “Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.

Det är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.

Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).

Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått, hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.

Martin satt ännu länge vid fönstret.

Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.

Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

Redaktör: Bure Holmbäck.
Utgivningsår: 1901 (första utgåvan, Bonnier), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co).
Antal sidor: 288.
ISBN: 978-91-85801-39-8.

”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden. Han gick och höll sin moders hand och såg förvånat på blommorna och tänkte på ingenting.”

Så intagande börjar Hjalmar Söderbergs genombrottsroman från 1901. Martin Bircks ungdom är en av den svenska litteraturens mest klassiska och mest levande uppväxtskildringar. Den har tydligt självbiografiska drag och följer huvudpersonen Martin Birck genom barn- och ungdomsåren i det oskarianska Sverige. I beskrivningen av den lille Martins möte med ”det stora, tomma hålet som kallas världen” har Söderberg fångat mycket av den livskänsla som skulle komma att prägla honom själv.

Som ingång till Söderbergs författarskap är Martin Bircks ungdom särskilt värdefull – och som bildningsroman tillhör den de omistliga verken i vår litteratur med sina skickligt fångade stämningar och precisa iakttagelser av den tid i livet då vi formas till både individer och samhällsvarelser.

Martin Bircks ungdom är den tredje volymen i Lind & Co:s utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. Alla titlar förses med utförliga kommentarer och noter.

Förlagets beskrivning

Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.

Kategorier
Nesser, Håkan

Den sorgsne busschauffören från Alster

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en mysig och spännande bok om ett mord som aldrig riktigt klarades upp och som nu plötsligt blir aktuellt igen, allt berättat med Nesser alldeles speciella stil och språk. Betyg: 4 Gotlandsfärjor av 5.

Den sorgsne busschauffören från Alster är Håkan Nessers sjätte roman om Barbarotti. Kommissarie Gunnar Barbarotti och hans sambo, tillika kollega, Eva Backman har tagit tjänstledigt från sina polisjobb och rest till Gotland, där de förvandlas till privatspanare. De får nämligen snabbt syn på ett bekant ansikte: Albin Runge, en man vars försvinnande de utredde för ett antal år sedan. Han är sedan länge dödförklarad, men kanske var det något de missade den där gången?

Barbarottis och Backmans funderingar och spaningar blandas med Albin Runges egna berättelse i form av anteckningsboken “Stänk och flikar”. Där berättas om ett liv som rasade samman den dagen busschauffören (och den före detta idéhistorikern) Albin Runge genom en olycka orsakade arton människors liv. Sjutton av dem var barn på väg på skolresa. För barnen och deras anhöriga blev livet aldrig sig likt, naturligtvis, men även Albin Runges liv slogs i spillror. Nu har åren gått och plötsligt har det börjat dyka upp hotfulla brev. Någon vill honom illa.

Nesser närmar sig upplösningen från flera håll och får ihop berättelsen sådär elegant som nästan bara han kan. Nesser har ett särskilt sätt att berätta och ett alldeles särskilt språk med finurliga referenser, lekfulla namn och en kärv humor. Jag gillar det verkligen! Den sorgsne busschauffören från Alster är inte den typen av deckare som gör att man sitter som på nålar. Det är i själva verket en berättelse med en viss portion vemod och med det låga tempo som ett Gotland på lågsäsong kan bjuda på. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag tycker bättre om den här typen av kluriga, överraskande och humoristiska deckarna än om actionspäckade varianter.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Lyssna gärna på ljudboksutgåvan, som dessvärre inte är inläst av författaren själv (Nesser är ju bra som uppläsare!), men som däremot är riktigt bra inläst av Reine Brynolfsson, som verkligen passar som uppläsare till den här boken.

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser

Jag borde verkligen inte leva.

Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.

Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?

Berättelsen om den egendomlige busschauffören från Alster är den sjätte (eller möjligen sjunde) boken om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti, inte mindre egendomlig han.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Reine Brynolfsson.
Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 397 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789100183127, 9789100184216.

Håkan Nesser

Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Håkan Nesser har en hemsida.