Kategorier
Beijer, Sandra Billgren, Elsa Plath, Sylvia Sundström, Gun-Britt

Noveller: Juan-les-Pins, Man kan vinka till varandra från balkongerna, Början, Johnny Panic och drömbibeln

Ursäkta på förhand att det råkade bli världens längsta rubrik idag, men jag har alltså läst fyra noveller med lite varierande längd på titlarna. 😉 Här kommer fyra mini-recensioner.

Juan-les-Pins

Juan-les-Pins är det första skönlitterära jag läser av bloggaren Sandra Beijer. Hennes blogg har jag däremot följt under flera år (i perioder); jag tycker faktiskt att hon är en av de bästa livsstilsbloggarna i Sverige. Beijer lyckas hålla kvalitén uppe i både text och bild, har en röd tråd i sitt innehåll och lyckas hålla en lagom balans vad gäller det personliga. Dessutom anar man att hon är lite av en nostalgiker, precis som jag! Hon har liksom inte glömt bort sitt tonårsjag eller vad som kändes viktigt när man var sexton. Det här är något som också är lite av ett tema för den här novellen, som kretsar kring ett tjejgäng som drömmer om sommarens resa till Frankrike och hur allt ska bli helt annorlunda mot vad det är idag, där störiga killar hela tiden är i vägen och där skolmiljöerna är allt annat än inspirerande.

Juan-les-Pins av Sandra Beijer
Juan-les-Pins av Sandra Beijer

Betyg: 3+ soppluncher av 5.

Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-199-6.

Man kan vinka till varandra från balkongerna

Jag har läst en till favoritbloggare: Elsa Billgren! Även Billgren är skicklig med pennan och även hon blickar bakåt emellanåt. Har man följt henne ett tag känner man förmodligen till något om hennes uppväxt i konstnärshemmet på Östermalm och hur svårt det var för henne när hennes föräldrar gick skilda vägar (när Elsa var i vuxen ålder). Det är några av de saker som går igen i den här novellen, där Elsa till och med har lånat ut sitt eget förnamn till en av huvudpersonerna. Novellens Elsa är tretton år och semestrar i Italien med sina konstnärsföräldrar och en vän till familjen som har en dotter ungefär i Elsas ålder. Hon heter Sabrina och är precis så mogen och världsvan och erfaren som bara en trettonåring kan få för sig när de träffar någon som växt upp lite snabbare än de själva. Sabrina som också längtar efter sin pappa. Jag tycker att Billgren har lyckats fånga hur liten och stor man kan vara på samma gång i tonåren. Fint!

Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren
Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren

Betyg: 3 stringtrosor av 5.

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-008-1.

Början

Början av Gun-Britt Sundström är en väldigt fin berättelse om att få ett barn som “inte är som andra”. Redan som spädbarn gör huvudpersonens son på sitt eget sett, betraktar världen på sitt sätt. När han börjar förskolan och skolan sticker han ut direkt och har svårt att få vänner. Den vän han plötsligt får i grannpojken försvinner snart när grannpojken lärt sig i skolan vad som gäller, vem man ska leka med. Att vara annorlunda kan vara svårt, men kan på vissa plan också vara en gåva, som att pojken redan på huvudfotingstadiet kan rita bilder med rörelse och kroppsspråk. Jag tyckte verkligen att Början var en berörande bok om att vara annorlunda, men kanske framför allt om en förälders vånda när dess barn har svårt att smälta in i klassrummet.

Början av Gun-Britt Sundström
Början av Gun-Britt Sundström

Betyg: 5 datorer av 5.

Utgivningsår: 2004 (första publiceringen, i tidningen Amelia), 2013 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 18. ISBN: 978-91-7589-010-4.

Johnny Panic och drömbibeln

Sylvia Plath har skrivit Glaskupan, en av mina största läsupplevelser genom tiderna, så kanske var förväntningarna för höga när jag började läsa Johnny Panic och drömbibeln. Jag kände i vart fall att mycket flög över huvudet i den här skrämmande berättelsen om en kvinna som arbetar med att renskriva journaler på ett sjukhus. I hemlighet ägnar hon sig också åt ett privata samlande: hon skriver ned vad patienterna drömmer om nätterna. Hon går mer och mer in i projektet och snart blir allt diffust. För egen del zonar jag ut omedelbart om folk börjar berätta om sina drömmar. Jag vet ingenting mer meningslöst att prata om, ärligt talat. Det kanske bidrog till att jag inte blev helt frälst av den här novellen, även om den i och för sig handlar mer om psykisk sjukdom än drömmar. Vill man läsa om psykisk sjukdom rekommenderar jag dock alla gånger att läsa Glaskupan istället!

Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath

Betyg: 3 arkiv av 5.

Originalets titel: Johnny Panic and the Bible of Dreams (amerikanska). Översättare: Erik MacQueen. Utgivningsår: 1977 (första amerikanska publiceringen, i novellsamlingen Johnny Panic and the Bible of Dreams), 2013 (den här utgåvan, Novellix).

Kategorier
Sandgren, Lydia

Samlade verk

Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På ringen sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon också ofta påmind om henne. Trots Cecilia korta tid innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i akademien, miljöer där även Rakel rör sig.

När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manus åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en inte relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför. Pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, en retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök till stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga. Det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Framför allt är det nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

Sedan sa fröken Gullberg “von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: “det är bara Becker.”

Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Samlade verk av Lydia Sandgren

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 689.
ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

“Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Förlagets beskrivning

Lydia Sandgren

Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

Kategorier
-

Skulpturguide Umeå

Skulpturguide Umeå är en vad det låter som – en guide till skulpturer i Umeå. Det är en riktigt intressant bok som synliggör en hel del av den konst som finns att ta del av där ute alldeles gratis, dygnet runt, året om. Betyg: 4 granitblock av 5.

Skulpturguide Umeå är precis vad det låter som: en guide till skulpturer i Umeå med omnejd. I dessa tider, när extra många passar på att semestra på hemmaplan, är det här en riktigt trevlig bok, särskilt för den konstintresserade. Själv längtar jag efter att Västerbottens museum och Bildmuseet öppnar igen och i brist på utställningar att gå på har jag faktiskt blivit lite extra uppmärksam på den konst som finns runt omkring: gratis och öppet dygnet runt.

I Skulpturguide Umeå presenteras över 100 skulpturer med bilder, korta texter och kartor. Många ägs av kommunen eller regionen, andra är i privat ägo. Eftersom boken kom ut första gången redan 2006 har vissa verk bytts ut eller tagits bort medan andra har tillkommit. I mitt exemplar, som jag köpte på Stadsbiblioteket tidigare i somras, finns dock en bilaga från 2009 med några kompletteringar, som ärligt talat känns helt nödvändiga. Skulle jag peka ut några av centrumfyrkantens mest kända verk så skulle jag säga Standing man, den anonyme man som står på Rådhustorget i ur och skur, av Sean Henry, neonskylten Nobody puts baby in a corner av Sisters of Jam och Camilla Akrakas Listen! (“metoo-puman”). Alla dessa verk tillkom tydligen efter 2006 (Listen! kom så sent som förra året, så den omfattas heller inte av bilagan, såklart). Det är intressant att tänka på att de verk som berör folk i allmänhet mest, också är de verk som är lite nyare. Så har också skulpturer i mycket gått från att vara monument över kända herrar till att bli mer samhällskommenterande eller abstrakta.

En del verk i skulpturguiden är nästan märkligt anonyma och det gäller inte bara “gubbskulpturer”. Jag har faktiskt gått förbi åtskilliga stenskulpturer utan att tänka på dem som stort med än stenar (!), men en sådan här bok kan sätta konst i ett nytt ljus, ge ett sammanhang och göra skulpturer mer intressanta genom att resonera kring hur konstnären har tänkt. Skulpturguide Umeå har verkligen gjort Umeås skulpturer mer synliga för mig och jag har också fått en lite större förståelse för hantverket bakom.

Apropå osynliga stenskulpturer så är jag förresten inte ensam om att gå förbi dem. Jag bor precis vid Sjukhusparken i Umeå och mitt i backen har det i alla mina år i Umeå stått en stenskulptur föreställande en pil (nu vet jag att den heter Pilen och är gjord av Björn Fjellström). Sedan en tid (eventuellt åratal!) ligger den platt mot backen, förmodligen sönderkörd av något fordon. Uppenbarligen har ingen ens förstått att de har förstört ett konstverk. Lite ledsamt ändå!

Jag kan varmt rekommendera Skulpturguide Umeå och hoppas att fler städer har något liknande. Mycket konst i det offentliga rummet har plaketter med information, men på min önskelista står faktiskt att all offentlig konst fanns listade i en app, som hålls uppdaterad och levande. Det som är inköpt för våra gemensamma medel borde också tillgängliggöras på bästa sätt och många verk lyfts verkligen av att betraktaren får veta mer (och hittar till dem!).

Upptäck den magnifika skulptursamling som Umeå stad med närområden rymmer! En samling som sträcker sig från det sena 1800-talet till den samtida konsten. I Skulpturguide Umeå presenteras i text och bild över 100 skulpturala gestaltningar som finns i vår gemensamma utemiljö – tillgängliga dygnet runt. Guiden är uppdelad i sju områden och till varje område följer en översiktskarta.

Förlagets beskrivning

Utgivningsår: 2006 (första utgåvan, Västerbottens konstförening).
Redaktörer: Ivar Tornéus, Lenita Berggren.
Illustratör: Mikke Hedberg.
Foto: Martin Harnesk.
Antal sidor: 223.
ISBN: 9163184621.

Kategorier
Jackson, Stina

Silvervägen

Silvervägen av Stina Jackson är en spännande deckare om en man som letar efter sin försvunna dotter och om en ung tjej som flyttar till bygden och skulle behöva ett tryggt hem. Betyg: 4 preppers av 5.

Silvervägen av Stina Jackson är en av de senaste årens mest omtalade deckare och priserna och utmärkelserna har duggat tätt; Den har bland annat belönats med Svenska Deckarakademiens pris för årets bästa svenska kriminalroman. Det är verkligen bra gjort för en debutant! Det kändes helt klart att det var hög tid att läsa denna spänningsroman som så många lovordat de senaste åren.

Boken handlar om Lelle, som har förlorat sin tonårsdotter tre år tidigare. Hon skulle ta bussen, men kom aldrig med. Ingen vet var hon tog vägen. Det finns fortfarande ett stort engagemang för sökandet efter flickan, drivet av Lelles exfru, som håller igång intresset på sociala medier och genom att uppmärksamma fallet med t-shirts och fackeltåg. Lelle engagerar sig på annat sätt: genom att vara ute och köra längs Silvervägen på nätterna. Han har svårt att gå vidare och det blir inte lättare när ytterligare en flicka försvinner från bygden, en flicka med stora utseendemässiga likheter med hans egen dotter.

Parallellt med Lelles sökande får läsaren följa Meja, en flicka i Lelles dotters ålder. Hon har växt upp under stökiga förhållanden och flyttat från plats till plats tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma. Nu har flyttlasset gått till Glimmersträsk, ett (fiktivt) litet samhälle längs Silvervägen. Mamman har hittat en ny karl via nätet och hoppas på lugn och trygghet. Ingenting blir dock speciellt annorlunda, mammans problem är djupare än så, och när Meja träffar Carl-Johan flyttar hon tacksamt in hos honom och hans familj. Familjen bor mycket avsides och är väldigt udda. Det finns en stor misstänksamhet mot myndigheter i familjen, särskilt från pappan sida. Mobiler är bannlysta och hela familjen är engagerade i att ordna självförsörjning och säkerställa att de har lagrade förnödenheter när krisen kommer. För Meja blir den märkliga familjen trots allt ett sammanhang där hon känner ett större lugn än hemma hos modern, men hon blir samtidigt väldigt isolerad.

I boken vävs allas berättelser ihop på ett elegant sätt. Det är ärligt talat ganska förutsägbart, men jag har ingenting emot det. Jag ser faktiskt hellre att det går att gissa hur det ska sluta än att det ska balla ur och upplösningen bli helt osannolik. Det här är i och för sig en roman med en hel del ganska skruvade delar, men det känns ändå okej. Jag tyckte faktiskt att den här boken var riktigt bra. Det var fint att få följa Meja och hennes trassliga liv och det var berörande att läsa om Lelle och hans sökande efter sin försvunna dotter. En läsvärd deckare.

Silvervägen av Stina Jackson

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 295 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789100176006, 9789176518922.
Andra som läst: Feministbiblioteket, Karins universum, Kulturbloggen.

Stina Jackson

Stina Jackson (född 1983) är en svensk författare, numera bosatt i USA. Hon gjorde stor succé med sin debutroman Silvervägen, som kom 2018, och har därefter utkommit med ytterligare en deckare, Ödesmark. Stina Jackson finns på Instagram.

Kategorier
Johansson, Nanna

Hur man botar en feminist

Hur man botar en feminist av Nanna Johansson är en kul och vass satir, förvånansvärt aktuell fortfarande. Betyg: 4 facebookgrupper av 5.

Hur man botar en feminist, av Nanna Johansson, är ett seriealbum som kom ut första gången 2013. Jag har läst de flesta (alla?) av Johanssons tidigare album och det är lite av en gåta att just den här har blivit liggande så länge. Till slut började jag läsa med en viss tvekan. Satir behöver vara aktuell och relevant för att bli kul, så det var inte givet att Hur man botar en feminist skulle funka såhär sju år senare. Faktum är dock att den här boken fortfarande är både rolig och brännande, trots att en stor del av den består av “De tio intressantaste sidorna man hittar om man skriver sökordet […] på Facebook”, vilket känns lite daterat nu när Facebook är lite passé och gemene man knappast trycker på gilla-knappen på samma sätt som för 10 år sedan längre. Även om just Facebook känns lite gammalt så är i och för sig texterna kring Facebooksidorna mitt i prick även idag.

Det finns också mycket annat i seriealbumet som känns förvånansvärt aktuellt. En del av texterna handlar exempelvis om näthat mot kvinnor och tyvärr är det inte mycket som har blivit till det bättre på den fronten, vad jag förstår. Kvinnor i offentligheten får fortfarande utstå mycket hat på nätet och det gäller inte minst politiker och journalister. Här lanserar Nanna Johansson den ultimata boten för att rädda dessa näthatade feminister – kuken. Nanna avväpnar antifeminister genom att förlöjliga deras typiska sägningar och det blir väldigt kul.

I boken hinner Nanna även ägna sig åt en del nätdejtning och jobbsökande, på sitt helt gränslösa sätt såklart. Man blir både full i skratt och känner för att dra fram tusen skämskuddar. Det här är helt klart ett fullmatat och roligt seriealbum som bjuder på mycket humor. Allra svårast hade jag att hålla mig för skratt när jag läste bonusmaterialet, där Johansson kommenterar teckningar i en målarbok. Jag hoppas att den inte finns på riktigt.

Hur man botar en feminist av Nanna Johansson

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Galago).
Antal sidor: 125.
ISBN: 9789170377488.

Nanna Johansson gör sitt bästa för att passa in i det svenska samhället. Hon nätdejtar, skriver konstruktiva tips på Moderaternas hemsida och svarar på Platsbankens annonser, men hur hon än gör blir det fel. Frågan är om det är hon som borde förändras, eller det samhälle som anser att kvinnor behöver särskilda tjejpennor och att feminister botas med kuk.

I sin fjärde bok Hur man botar en feminist går Nanna Johansson, med ett virrvarr av serier, collage, nedriga photoshoppningar och bildmaterial rikligt illustrerat i paint, till fullständigt respektlös attack mot näthatare, främlingsfientliga och ett allt mer tröttsamt patriarkat. Resultatet kan bara beskrivas som elakare och roligare än någonsin.

Förlagets beskrivning

Nanna Johansson

Nanna Johansson (född 1986) är en svensk serietecknare och poddprofil. Nanna Johansson finns på Twitter och Instagram.