Köttets tid av Lina Wolff är en absurd berättelse om en skribent som reser till Spanien och träffar en man som tror sig vara förföljd av människor som är ute efter hans organ. Betyg: 2+ båtturer av 5.
Köttets tid av Lina Wolff handlar om en skribent som fått möjligheten att spendera en period i Madrid. Tanken är att hon ska hitta ny inspiration, men snart tar hon jobb som assistent åt en demenssjuk man – ett jobb hon i och för sig snart förlorar. I den bostad hon hyr under sin vistelse skaffar hon sig också en inneboende: en man som hon träffar på en bar och som hävdar att han är förföljd. Han har en helt absurd berättelse som involverar en dunkel nätshow, en mystisk nunna, en lång otrohetsaffär och människor som jagar honom för att komma åt hans organ för organdonation.
Det är verkligen en skruvad berättelse. Har du läst De polyglotta älskarna av samma författare kommer du nog känna igen stilen och språket. Ska jag vara helt ärlig så blev jag aldrig direkt såld på De polyglotta älskarna och inte heller Köttets tid känns som en bok i min smak. Jag förstår att den är elegant skriven, att det finns många lager och att det är berättat med en imponerande finess, men för mig går det inte riktigt hem. Ibland kan jag gilla magisk realism, men det här är inte riktigt den genren. Här är det bara absurt. När jag läser den här typen av böcker kan jag inte leva mig in. Jag blir för distraherad över att fundera över vad författaren egentligen vill säga. När jag läser om boken förstår jag att den handlar om andlighet, köttets olika stadier och om feminism, men medan jag läser känner jag mig tyvärr inte så intresserad av något av det. Förmodligen säger det mer om mig än om boken.
En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa projekt. I en bar träffar hon en man som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow som han medverkat i. Han ber henne gömma honom, och i gengäld berättar han sin historia. Det blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren Lucia – ett möte som till slut tvingar skribenten att fatta ett ödesdigert beslut kring sin egen inre essens.
“Köttets tid” är en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Gunilla Röör. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 262 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100186050.
Lina Wolff
Lina Wolff (född 1973) är en svensk författare och översättare. Hon är bland annat känd för den Augustprisbelönade romanen De polyglotta älskarna.
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en prisbelönt deckare, som också är en mångbottnad och rik roman om några människor och deras hemligheter i en norrländsk by i förändring. Betyg: 4 värktabletter av 5.
Händelser vid vatten av är en prisbelönt deckare, skriven av Kerstin Ekman. Den som förväntar sig en kittlande thriller har dock valt fel bok. Centralt i handlingen är ett ouppklarat dubbelmord: två tältande turister hittas mördade en midsommar. Det är Annie som hittar dem. Hon och dottern Mia har precis anlänt till den lilla jämtländska byn Svartvattnet. De ska flytta till ett kollektiv, mitt i den här tiden av “gröna vågen”, men ingen kommer och möter dem. De vandrar iväg själva och upptäcker tältet. Samtidigt sitter tonårspojken Johan fast i en brunn, där han har lämnats av sina bröder. En hemsk händelse. När han kommer upp igen ger han sig av och får lift med en kvinna som tar med honom över gränsen till Norge. Samtidigt är byns läkare, Birger, och polischefen, Åke, ute och fiskar. Alla rör de sig i närheten av de fruktansvärda händelserna som inträffat vid vattnet.
Det viktigaste i boken är dock inte mordet, inte förövaren, inte offren, utan Annie, Johan, Birger, Åke och många av de andra människorna i byn. Händelsen kommer att påverka många, som går genom livet med sina egna hemligheter och erfarenheter i bagaget. Arton år senare kommer mordet upp på agendan igen och de verkliga skeendena börjar rullas upp.
Visst är det spännande att följa berättelsen mot mordets upplösning, men jag läser verkligen inte boken som en traditionell deckare. Bokens styrka är egentligen hur den skildrar alla dessa människor, med sina hemligheter, och berättar om en norrländsk landsbygd i förändring. Hela tiden finns också naturen och vattnet i bakgrunden. Ekman är mycket duktig på att måla upp människor och miljöer. Det här är en rik och mångbottnad berättelse, lång och med många huvudpersoner att hålla reda på. Ändå är det enkelt att dras med. En riktigt bra bok. Även om det definitivt inte är deckarintrigen som jag kommer att minnas främst.
I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Rolf Lassgård. Utgivningsår: 1993 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 466 (ca 20 h lyssning). ISBN: 9100556769.
Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare och tidigare ledamot i Svenska akademien. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hon har belönats med otaliga priser, däribland har hon vunnit Augustpriset två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Nora av Merete Pryds Helle är en intressant roman om kvinnors villkor och ett skavande äktenskap, en berättelse baserad på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem. Betyg: 4 solsemestrar av 5.
Nora av Merete Pryds Helle är en berättelse som bygger på Henriks Ibsens klassiska drama Ett dockhem, där huvudpersonen heter just Nora. Jag har inte sett eller läst Ett dockhem, men är någorlunda bekant med berättelsen ändå: Nora som lever i det utåt sett perfekta äktenskapet och det lika perfekta hemmet, men som inte trivs i den snäva roll hon tilldelats som kvinna.
I Helles tappning är Nora en flicka som växer upp och blir en ung kvinna, handlöst förälskad i en student som bor hos dem tillfälligtvis. Det blir så småningom äktenskap, hastigt ingånget och på enklaste vis, och barn: Noras roll och plats är färdig och klar. Nu är hon hustru och mor. Som läsare är det svårt att förstå passionen. Maken, Torvald, beskrivs som fullständigt egotrippad, oromantisk och obehaglig. Nora är dock beredd att offra mycket för äktenskapets skull. Ett ödesdigert beslut är att förfalska en namnteckning för att kunna ta ett lån och bekosta en utlandsvistelse, som är tänkt att bota makens psykiska ohälsa.
Det finns säkert delar i Nora som går mig förbi: paralleller och kopplingar till Ett dockhem som man såklart inte snappar upp om man inte har sett/läst Ibsens variant. Däremot drogs tankarna omedelbart till andra starka berättelser om kvinnors villkor. Jag tänker på Hilma i Kerstin ThorvallsNär man skjuter arbetare…. Hilma, som “gifte upp sig” klassmässigt, men först efteråt blir varse att hennes make är psykiskt sjuk och att äktenskapet delvis kommer att innebära sexuella övergrepp och en livslång oro över att dottern ska råka illa ut. Jag tänker på Alberte i Cora SandelsAlberte-böcker. Alberte som växer upp i en nordnorsk, borgerlig familj med en sinande förmögenhet. Familjen satsar på brodern, som ska utbildas och bli något. För Alberte är tillvaron instängd och medger inte många drömmar.
I Nora finns samma instängdhet, samma tomhet när det visar sig att äktenskapet inte riktigt blir vad hon trott och hoppats på. Samtidigt finns det logiska glappet. Vad såg hon i Torvald? Varför gifte de sig? Jag är inte riktigt på banan, men det kan jag bortse från. Det här är en intressant och tankeväckande berättelse. Jag blir framför allt sugen på att se/läsa Ett dockhem.
Helles roman om Nora är en del i ett skandinaviskt förlagssamarbete där danska, svenska och norska författare har fått tolka några av Ibsens dramer och det här är alltså Danmarks bidrag (är du nyfiken på de övriga delarna så är det alltså Henrik av Vigdis Hjorth och Hilde av Klas Östergren som är Norges respektive Sveriges bidrag).
Nora Helmers utveckling från en undergiven docka i ett förljuget äktenskap till en kvinna som går sin egen väg (genom att gå sin väg), sker i tre akter: från det på ytan idylliska julpyntet, över avslöjandet som förfalskare, den vilda tarantelladansen, räddningen från att ha blivit avslöjad som brottsling och den samtidiga insikten att maken inte bryr sig om henne utan bara sig själv. Porten slår igen. Ridå.
I Merete Pryds Helles roman får vi följa hur Nora kommer till insikt om sig själv, inte i tre akter utan under ett helt liv. Hon har alltid blivit behandlad som ett barn, först av fadern, sedan av maken, men genom kvinnor i sin närhet förmått att utvecklas intellektuellt såväl som sexuellt, och på så sätt leva ett parallellt liv. Hennes kärlek till maken är stor, hon har till och med förfalskat sin fars underskrift för att genom ett lån kunna bekosta en resa för att rädda hans hälsa efter ett sammanbrott. Men i Italien förstår hon att ju mer kraft maken får, desto tommare blir hon.
Så när julen närmar sig i familjen Helmers hem är vi läsare väl rustade för det slut vi så väl känner. Och några verkliga överraskningar har vi fått på vägen.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Nora (danska). Översättare: Stewe Claeson. Uppläsare: Gunilla Johansson Gyllenspetz. Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 190 (ca 8 h lyssning). ISBN: 9789127163423.
Merete Pryds Helle
Merete Pryds Helle (född 1965) är en dansk författare, bland annat känd för romanen Folkets skönhet, som kom ut på svenska 2018.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.
Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.
Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.
Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. “Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.
Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.
En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio). Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning). ISBN: 9789100181987, 9789100185961.
När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.
Förlagets beskrivning
Patrik Lundberg
Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en mysig och spännande bok om ett mord som aldrig riktigt klarades upp och som nu plötsligt blir aktuellt igen, allt berättat med Nesser alldeles speciella stil och språk. Betyg: 4 Gotlandsfärjor av 5.
Den sorgsne busschauffören från Alster är Håkan Nessers sjätte roman om Barbarotti. Kommissarie Gunnar Barbarotti och hans sambo, tillika kollega, Eva Backman har tagit tjänstledigt från sina polisjobb och rest till Gotland, där de förvandlas till privatspanare. De får nämligen snabbt syn på ett bekant ansikte: Albin Runge, en man vars försvinnande de utredde för ett antal år sedan. Han är sedan länge dödförklarad, men kanske var det något de missade den där gången?
Barbarottis och Backmans funderingar och spaningar blandas med Albin Runges egna berättelse i form av anteckningsboken “Stänk och flikar”. Där berättas om ett liv som rasade samman den dagen busschauffören (och den före detta idéhistorikern) Albin Runge genom en olycka orsakade arton människors liv. Sjutton av dem var barn på väg på skolresa. För barnen och deras anhöriga blev livet aldrig sig likt, naturligtvis, men även Albin Runges liv slogs i spillror. Nu har åren gått och plötsligt har det börjat dyka upp hotfulla brev. Någon vill honom illa.
Nesser närmar sig upplösningen från flera håll och får ihop berättelsen sådär elegant som nästan bara han kan. Nesser har ett särskilt sätt att berätta och ett alldeles särskilt språk med finurliga referenser, lekfulla namn och en kärv humor. Jag gillar det verkligen! Den sorgsne busschauffören från Alster är inte den typen av deckare som gör att man sitter som på nålar. Det är i själva verket en berättelse med en viss portion vemod och med det låga tempo som ett Gotland på lågsäsong kan bjuda på. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag tycker bättre om den här typen av kluriga, överraskande och humoristiska deckarna än om actionspäckade varianter.
Jag kan varmt rekommendera den här boken. Lyssna gärna på ljudboksutgåvan, som dessvärre inte är inläst av författaren själv (Nesser är ju så bra som uppläsare!), men som däremot är riktigt bra inläst av Reine Brynolfsson, som verkligen passar som uppläsare till den här boken.
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Jag borde verkligen inte leva.
Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.
Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?
Berättelsen om den egendomlige busschauffören från Alster är den sjätte (eller möjligen sjunde) boken om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti, inte mindre egendomlig han.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: 397 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100183127, 9789100184216.
Håkan Nesser
Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Håkan Nesser har en hemsida.
