Etikett: Uppväxt

  • Hon går genom tavlan, ut ur bilden

    Hon går genom tavlan, ut ur bilden

    När Hanna börjar femman är ingenting längre som förut: bästa kompisen börjar att vara med de tuffa tjejerna i klassen och Hanna blir helt utanför.

    Det här är en rå och otäckt mörk berättelse om en utfryst och ensam flickas liv. Boken är svår att skaka av sig när man har läst ut den eftersom den verkligen berör på djupet och jag hade lätt att minnas hur det var när jag själv gick på mellanstadiet. När man är i Hannas ålder är det mycket som händer i kroppen och det är lätt att glida ifrån varandra när man utvecklas olika fort och växer ifrån varandra. Jag hade glömt hur hemskt det var att vara en femteklassare, men boken gör mig påmind om hur det kan vara att gå i en klass med dålig sammanhållning och att ha alldeles blinda lärare.

    Boken är ingen kul läsning, men det är bra att det finns författare som på ett så bra sätt kan skriva om sådant som folk gärna blundar för. En viktig, vacker och underbar bok!

  • Underdog

    Underdog

    Av alla genrer föredrar jag nog att läsa ungdomsböcker eller barndomsskildringar. Kanske beror det på att jag fortfarande är i tonåren och vill läsa böcker om personer i samma ålder som mig själv, så att jag kan identifiera mig med huvudpersonen. Ja, jag vet faktiskt inte, men jag kan bara konstatera att Underdog inte är den första barndomsskildringen jag har läst den senaste tiden. Kanske borde jag lessna på dessa eviga beskrivningar av tonårslivet och dess komplikationer, men jag får inte nog.

    I Underdog är det Johan Kraft som står i centrum och boken utspelar sig i 70- och 80-talets Malmö. Visst är jag för ung för att riktigt kunna känna igen mig i de miljöer som beskrivs, men livet, som det beskrivs i boken, skiljer sig märkligt lite från det sterotypa tonårslivet idag.

    Kanske säger inte den här boken mig så mycket nytt, men den är otroligt bra i alla fall. Det här är en ganska underhållande bok, som faktiskt behandlar en hel del svåra ämnen.

  • Tusen kulor

    Tusen kulor

    Åsa, Markus och Allan träffades redan under dagistiden och gick sedan i samma klass under lågstadiet. Nu är de sjutton år och lever väldigt olika liv.

    Åsa går det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och är en mycket duktig och ambitiös elev även om hon har det svårt att sticka ut och få lärarna att märka henne bland klassens alla killar. Hon har ett speciellt kulspel, som används vid statistiska experiment. Detta kulspel ägnar hon ganska mycket tid åt och hon ser världen genom den.

    Allan har varit bråkig och stökig sedan han var liten och han har kanske aldrig fått den hjälp i skolan som han har behövt. Nu är han rejält på glid och är grovt kriminell.

    Markus är väl som sjuttonåringar är mest. Han festar ganska mycket och umgås med vänner eller meckar med bilen på fritiden. I skolan läser han teknik.

    När Allan rånar och misshandlar en tant blir han uthängd i tidningarna och media följer honom och skriver åtskilliga artiklar om honom och den bristande kriminalvården. Detta intresserar Åsa, som anser att mycket är vinklat och rent av fel i det som sägs. Kritisk till medierna och med förhoppningen att få högsta betyg påbörjar hon ett arbete som handlar om just Allan och mediernas bild av honom. Så återförenas de tre barndomsvännerna vars liv har utvecklats i olika riktningar.

    Det här är en bra och tankeväckande bok om mediernas vinkling och om huruvida man kan förutsäga hur ens liv ska bli. Det här är också en bok om att växa och att stå inför svåra val. Lite negativt med boken tycker jag att det är så mycket prat om kulspelet. Pohl är inte bara författare utan även mattelärare och detta märks i den här boken!

  • Ett ufo gör entré

    Ett ufo gör entré

    Juha, Jenny och de andra från En komikers uppväxt har nu börjat på högstadiet. Det gäller att köpa de rätta kläderna, att röka och att supa sig full för att passa in.

    Någon som inte passar in är Jenny – äckel-Jenny, mjällbruden Jenny, skuggan Jenny. Liksom tidigare vill hon så gärna vara med Juha, men hon finner sig i att snällt flytta på sig och låta Juha behandla henne som luft när han hellre vill vara med det tuffa gänget.

    Juha fösöker att passa in och att vara med dem andra. Han bjuder dem på cigg och sprit och låter sig på så sätt utnyttjas för att få vara med.

    Det här är en bok som man både skrattar och gråter till när man läser. Det är smärtsamt att läsa om Jenny och hennes enorma osäkerhet och visst känner man igen sig i Juha när han anstränger sig för att passa in. Dessa desperata försök till att vara som alla andra! Det här är en underbar bok om att växa upp, att finna sig själv och att våga vara den man är.

    Den här boken är otroligt realistisk och det finns mycket att känna igen sig i. Jag gillar Jonas Gardells sätt att skriva. Han skriver så ärligt och rakt på sak, utan att göra några vackra omskrivningar och krusiduller. Det är bara att läsa och ta till sig. Gardell vågar verkligen skriva om sådant som är svårt att tala om och sådant som man kanske blundar för. Här kan man inte blunda – Ett ufo gör entré känns väldigt sann och den är också otroligt bra.

  • Flickan som uppfann livet

    Flickan som uppfann livet

    Fanny Ternestedt är snart 14 år och bor i Uppsala tillsammans med sina stressade forskare till föräldrar och hennes lillebror. Fanny känner sig annorlunda mot de andra och är väldigt ensam. Ingen ser henne och hon känner sig osäker på vem hon är och vad hon vill göra med sitt liv.

    Den här boken handlar om hennes många gånger desperata försök att bli sedd. Det är en ganska otäck bok om svårigheterna med att vara annorlunda och att inte vilja anpassa sig och passa in i den ”mall” som finns för hur man ska vara. Det är en vacker och ganska mörk berättelse, som ändå inger lite hopp. Läs den!

  • Populärmusik från Vittula

    Populärmusik från Vittula

    För något år sedan var det här boken som alla talade om och som alla läste. Egentligen gillar jag inte att läsa sådana böcker eftersom det nästan alltid leder till besvikelse när boken sedan inte lever upp till de höga förväntningarna, som det är så lätt att ställa på en populär bok. Själv blev jag dock inte speciellt besviken den här gången. Det här är en bok, som är lätt skratta till samtidigt som allvaret inte är svårt att skönja bakom de fyndigt formulerade meningarna.

    Boken handlar om Mikael, som växer upp i Tornedalen på 60-talet, och den handlar om tonåren, rockmusik och livet i staden som varken tillhör Sverige eller Finland – Pajala.

    Som 80-talist är det lite svårt att kunna identifiera sig med bokens beskrivningar av 60-talet, som ju är en del av bokens charm, men det störde mig inte speciellt mycket eftersom man faktiskt kan uppskatta denna bok i alla fall. Populärmusik från Vittula är välskriven och rolig samtidigt som den är en kärleksfull historia om en bygd och folket som lever där. Boken är dock inte bara rolig utan övergår ibland snabbt till underligheter, som jag inte alltid riktigt hänger med på. Jag tycker att övergången från det vanliga och roliga till något slags abstrakt fantasi sker så snabbt att man inte vet om det man läser är ”verklighet” eller utspelar sig i någon huvud. Det är dock en av de få riktigt negativa sakerna med den här boken.

  • Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

    Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

    Det är i början av 60-talet och fjortonåriga Erik tillbringar sommaren i sommarstugan, Genesaret, på Närkeslätten. Han är där tillsammans med den äldre brodern, Henry, och vännen, Edmund, medan pappan jobbar och mamman är döende i cancer och ligger på sjukhus. Trots det sorgliga med mamman får Erik en fin sommar med mycket bad och många deckare. Edmund och han tycker att det är en riktig höjdarsommar, men så förändras allt. Det Fruktansvärda inträffar.

    Brodern har en kärleksaffär med den otroligt vackra Ewa Kaludis, som är tillsammans med handbollsspelaren Kanon-Berra. En dag mördas Kanon-Berra och hittas död strax utanför Genesaret. Henry och Ewa blir genast misstänkta för dådet, men vem är egentligen den skyldige?

    Det här är en helt underbar och välskriven bok som man inte kan lägga ifrån sig. Nesser lyckas fånga läsaren och väcker intresse från första sidan. Med mycket skämt och ett lekfullt språk är det inte speciellt ovanligt att man bara sitter och ler eller kanske till och med skrattar högt medan man läser boken. Ändå handlar dem om några högst allvarliga ämnen: ett mord och ett ganska komplicerat tonårsliv.

    Mordet i sig klarades aldrig upp, men efter att ha läst boken tror man sig förstå allt och då vill man bara läsa om boken så att man ska förstå den ännu bättre. Kanske är det just slutet som är det bästa med alltihop. I bokens sista del tar hela berättelsen en vändning och som läsare tvingas man nästan gå tillbaka i boken och läsa om. En bok att fundera kring och grubbla över, men också en rolig och spännande bok! Fantastiskt bra!

  • Slutet är bara början

    Slutet är bara början

    Det här är den tredje och sista boken om Linnea, som nu går det sista året i gymnasiet och råkar ut för betygshetsen. Det är ju nu som hela hennes liv sägs avgöras. Linnea har dock lite annat att tänka på.

    Linnea har nämligen träffat Per som är bror till Linneas vän Pia, som sedan två år tillbaka inte lever längre. I Per ser Linnea en massa saker som påminner henne om Pia, men det är också mycket som skiljer syskonen åt.

    Det här är en ganska dråplig kärlekshistoria, som påminner mig en hel del om Grabben i graven bredvid av samma författare. Liksom den boken handlar den här om en kanske omöjlig kärlek. Boken berättas också i samma snabba tempo och innehåller lika mycket skratt. En bra bok om kärlek och att vara på väg att bli vuxen.

  • Ängeln på sjunde trappsteget: en irländsk barndom

    Ängeln på sjunde trappsteget: en irländsk barndom

    Frank McCourt växer upp under eländiga förhållanden i irländska Limerick på 40-talet. Pappan är arbetslös och kan aldrig behålla något arbete eftersom han super för mycket. Alla pengar han tjänar går dessutom åt till att köpa porter. Pappan är också från norra irland och presbyterian, vilket inte är särskilt populärt bland de strängt katolska limerickborna.

    Boken är en rörande berättelse om författarens barndom – en bardom som kantas av fattigdom och längtan bort. Boken är skriven på ett härligt och finurligt sätt, som gör att man nästan får känslan av att den berättas av ett barn. I början tyckte jag att boken var lite för hoppig och konstigt berättad, men när jag kom in i boken började jag att tycka om det. Trots allt elände finns det en massa tillfällen till skratt i boken. Det är en härlig bok full med sarkasm, men också mycket allvar.