För något år sedan var det här boken som alla talade om och som alla läste. Egentligen gillar jag inte att läsa sådana böcker eftersom det nästan alltid leder till besvikelse när boken sedan inte lever upp till de höga förväntningarna, som det är så lätt att ställa på en populär bok. Själv blev jag dock inte speciellt besviken den här gången. Det här är en bok, som är lätt skratta till samtidigt som allvaret inte är svårt att skönja bakom de fyndigt formulerade meningarna.
Boken handlar om Mikael, som växer upp i Tornedalen på 60-talet, och den handlar om tonåren, rockmusik och livet i staden som varken tillhör Sverige eller Finland – Pajala.
Som 80-talist är det lite svårt att kunna identifiera sig med bokens beskrivningar av 60-talet, som ju är en del av bokens charm, men det störde mig inte speciellt mycket eftersom man faktiskt kan uppskatta denna bok i alla fall. Populärmusik från Vittula är välskriven och rolig samtidigt som den är en kärleksfull historia om en bygd och folket som lever där. Boken är dock inte bara rolig utan övergår ibland snabbt till underligheter, som jag inte alltid riktigt hänger med på. Jag tycker att övergången från det vanliga och roliga till något slags abstrakt fantasi sker så snabbt att man inte vet om det man läser är ”verklighet” eller utspelar sig i någon huvud. Det är dock en av de få riktigt negativa sakerna med den här boken.
Kommentera & diskutera gärna!