I februari kommer det ut flera intressanta titlar. Här är de två som jag ser fram emot mest:
Grejen med saker av Helena von Zweigbergk
Helena von Zweigbergk verkar vara inne i en väldigt produktiv fas. I höstas var hon aktuell med sin senaste roman, Totalskada, och redan i februari kommer en bok där hon tillsammans med Cilla Ramne och fotografen Pia Ulin diskuterar vårt förhållande till saker. Grejen med saker är titeln. Det känns som ett tema i tiden att undersöka.
Här om året läste jag Middlesex av Jeffrey Eugenides. En fantastisk bok, tycker jag! Därför känns det spännande att det kommer nytt av Eugenides nu i februari. Då kommer novellsamlingen Tidig musik.
Tidig musik av Jeffrey Eugenides
En tredje bok som jag hade sett fram emot är Karolina Ramqvists nya, Björnkvinnan, som enligt vårkatalogen skulle ha kommit ut nu i februari, men som tydligen har blivit framskjuten till september. Undrar vad som hände? Kanske ville författaren fila lite till – och det kan man väl i sådant fall förstå. Det tar tid att skriva en roman och när man väl har börjat lägga ner all den där tiden vill man väl också att berättelsen ska bli så bra som den någonsin kan bli.
Själv har jag lagt ned absurt mycket tid och energi på teknikstrul i januari. Jag började året med att bli hackad (ett gammalt Pinterest-konto som jag inte brukar använda). Det var inte hela världen, men jag kände mig ändå tvingad att fundera några extra varv på mina lösenord och jag behövde lägga ner en hel del tid på att ändra vissa av dem. När detta var klart så behövde jag plötsligt byta telefon och det fungerade ganska smärtfritt ändå, för jag hade en säkerhetskopia av min gamla mobil och kunde därför få med mig allt av värde till den nya. Eller ja, inte riktigt allt: snart insåg jag att den app som jag har för att generera säkerhetskoder till alla miljarder ställen med 2-faktorautentisering inte hade följt med, så då behövde jag lägga en massa tid åt mina lösenord igen. Nåja, det var väl inte heller hela världen, även om det finns roligare saker att spendera tid på, särskilt när man redan lagt en massa tid på lösenord för bara någon dag sedan…
Då kändes det jobbigare när min nätverkslagring (NAS) plötsligt rasade ihop. Från den ena dagen till den andra var min NAS totalt död och gick inte att väcka. Inte heller detta var en katastrof eftersom jag hade backup av mina filer på andra ställen, men det visade sig snart att allt faktiskt inte fanns säkerhetskopierat som jag hade trott, för den automatiska säkerhetskopieringen hade magiskt slutat att fungera av sig självt i oktober. Jag kunde över huvud taget inte dra mig till minnes vilka filer som eventuellt gått förlorade, men förstod väl innerst inne att det egentligen inte var något av värde som gått förlorat. Jag kände ändå rätt mycket katastroftankar, måste jag erkänna. Det är inte kul att förlora foton och andra minnen som man har byggt upp under decennier och även om det nu inte var så, så fick blotta tanken mig att bli helt matt. Så löjlig är jag!
Magiskt nog gick det att få ordning på min NAS igen, för den delen, så i slutändan förlorade jag ingenting, men det krävde någon veckas väntan på ny hårdvara och sedan ytterligare ett antal dagar innan jag kunde få hjälp av tekniker, som för övrigt behövde ägna flera timmar åt att försöka komma in på mina diskar. Det var långt ifrån säkert att allt skulle gå att rädda i slutändan. Det var en liten pärs!
Förlåt för detta dravel. Jag tror att cirka 1 promille av mina läsare är intresserade av att läsa om mitt teknikstrul. Det här är i alla fall något som har präglat min januari, även om jag inser att jag också har fyllt månaden med mycket kul. Jag har t.ex. varit i Öregrund, sett baletten Svansjön (åh, så fint det var och så imponerande duktiga dansarna var!) och så har jag firat födelsedag med fika & brädspel. 🙂 Frusit har jag gjort också. Det har varit skapligt många minusgrader här i Umeå och jag är inte riktigt gjord för låga temperaturer.
I februari önskar jag mig lite mer lugn och ro på teknikfronten, men lite mer liv och rörelse i andra sammanhang. Det är inte så mycket i kalendern för tillfället, men jag får se till att hitta på något efter den här kyliga och struliga januari-månaden.
Läsa böcker kommer jag i alla fall att göra, i vanlig ordning. Jag har en del ”slattar” att läsa ut, men jag hoppas också på att hinna påbörja följande böcker som står på tur:
Bokcirkelboken Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson. Den är vald med förhoppningen att den ska vara lättläst och underhållande, så det är något vi alla i cirkeln hoppas på. När någon valde något ”lättsamt och underhållande” senast blev det den fruktansvärt usla Dumskallarnas sammansvärjning som hela cirkeln sågade unisont. Hehehe.
Musan av Jessie Burton. Jag fick den när jag fyllde år och jag tyckte verkligen om Miniatyrmakaren av samma författare, så Musan ser jag fram emot lite extra! 🙂
Födelsedagspresenter: Musan, Mitt hjärta går på och Eat good. Om tårta ingår i konceptet ”eat good”? Ja… Varför inte? 🙂
Januari är en typisk tid för nystarter och för ”nytt och fräscht”. Jag tycker att det märks i utgivningen. Efter en lugnare decembermånad så börjar det plötsligt att komma ut en massa nytt och spännande. Här är de titlar som jag personligen är mest nyfiken på:
Johan Kling har skrivit en av mina allra största favoritromaner, Människor helt utan betydelse. Nu i januari kommer en ny bok: Lycka. Framsidan är ett underbart puristiskt litet motiv som jag skulle vilja ha på väggen. Romanen skildrar tydligen tillvaron som varannan-vecka-pappa. Jag hoppas att Klings avskalade och fina berättande kommer att kännas igen från hans tidigare lilla mästerverk.
Lycka av Johan Kling
Jag är inte så säker på att jag kommer att läsa J.K. RowlingsFantastiska vidunder: Grindewalds brott, men jag tipsar om den ändå. Boken innehåller alltså filmmanuset till fantasyfilmen som hade premiär i höstas och som kanske kan ses fortfarande på sina håll. Jag är inte så mycket för att läsa manus, men filmen tyckte jag om. Det är svårt att få nog av Harry Potters universum och Fantastiska vidunder är ju dessutom full av en massa gulliga magiska djur. Det kan knappt bli bättre!
Grindewalds brott av J.K. Rowling
När Elena FerrantesMin fantastiska väninna kom på svenska uppstod ren Ferrante-feber. Den har nog gått ner några grader, men det kommer ständigt nya titlar. Kul, tycker jag! Jag har ärligt talat inte läst något av Ferrante sedan just Min fantastiska väninna och de efterföljande delarna i Neapelkvartetten, men i vår skulle jag kunna läsa något så intressant som Ferrante om Ferrante, en bok där denna hemlighetsfulla författare gläntar lite på dörren och berättar om sitt skrivande. Boken kommer alltså ut nu i januari.
Ferrante om Ferrante av Elena Ferrante
Siri Hustvedt har skrivit flera hyllade böcker, däribland Kärlekens historia, som jag läste här om året. I januari kommer hennes senaste roman på svenska: Minnen av framtiden. Den handlar om en åldrande författare som minns tillbaka till det 70-tal då hon kom till New York.
Minnen av framtiden av Siri Hustvedt
Den som har påbörjat Haruki Murakamis senaste serie, Mordet på kommendören, kan se fram emot del två redan nu i januari. Den beskrivs som hans ”mest ambitiösa bok sedan världssuccén 1Q84”.
Mordet på kommendören av Haruki Murakami
Ja, det var det! Men för egen del har jag lite andra läsplaner:
Läsa ut Maken av Gun-Britt Sundström, en kärleksroman utan romantik, som somliga brukar beskriva den. Jag gillar det jag har läst hittills!
Läsa ut Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Jag föreslog den i jobbets bokklubb, så jag lär ju läsa ut den själv också. Det här är nog en läsning jag borde rappa på med, för boken ska återlämnas till biblioteket ganska snart.
Läsa deckaren Ristat i hud av Ashley Dyers. Det är inte en helt ny bok, men jag fick den som recensionsexemplar nu i mellandagarna och tänkte att det kunde vara kul att läsa en spänningsroman. Det var ett tag sedan.
Lyssna klart på Den rödhåriga kvinnan av Orhan Pamuk. Jag har laddat ned den som Radioföljetong, så den blir månadens ljudbok för min del. Pamuk är en av mina favoritförfattare, så det här känns bra! 🙂
Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Visst är framsidan underbar?!
Ja, det får bli månadens läsning. Jag hinner säkert inte lyssna och läsa på allt jag räknade upp, men det är i alla fall en plan. 🙂 Några andra saker jag ska hinna med i januari är att åka ner till Öregrund och hälsa på mina föräldrar samt göra något jag längtat efter länge: gå på en balettföreställning! Jag älskar balettmusik och dans och dansar dessutom balett själv, men det är verkligen ingen konstform som visas i Umeå speciellt ofta, så jag har knappt sett någon balett live. Det här kommer att bli en upplevelse! Jag och mamma ska alltså se Svansjön med Ryska nationalbaletten på Uppsala konsert & kongress. Mycket roligt! Lite senare i januari är det min födelsedag, så då lär jag också hitta på något. Eftersom jag är bortrest på tjugondedagen så kanske jag får flytta fram ”julgransplundringen” och kombinera det med ett födelsedagskalas. 😉 Och ja, jag omfamnar julen även efter julaftonen. Alla får göra som de vill, men jag vill i alla fall inte följa den kommersiella idén om att alla ska sitta och slita och rafsa med julklappar på julaftonen och sedan ska allt vara över (vilken idioti). Det bästa med julen måste ju ändå vara att umgås, ha det mysigt & pyntat omkring sig och att njuta av god mat, dryck & godsaker. För min del får allt detta gärna pågå hela december och långt in i januari.
Öregrund i julas. Får se hur mycket vinter det är när jag tittar förbi nästa gång.
Januari och nystarter förresten… Det är inte bara bokutgivningen som växlar upp, utan vi är säkert många som känner oss inspirerade till att ta tag i en massa nya projekt av allehanda slag. Jag tyckte länge att det riktiga nyåret inträffade på hösten, när terminen startade igen, men nu var det länge sedan jag var student, så nu tycker jag att nyåret är precis den där spännande nystarten som man kan behöva ibland. Jag tror att vi alla kan behöva reflektera över våra vanor emellanåt: kanske är det något man skulle må bra av att förändra. För min del finns det mycket, stort och smått, som jag funderar på att ta tag i under 2019. Jag får se vad det blir av det… En del rör grejer som jag skulle behöva styra upp på jobbet och innan jul hade jag faktiskt en storslagen tanke om att jobba undan saker, städa ordentligt och ordna det så att jag skulle kunna återvända till kontoret nu i januari och känna inspirationen. Verkligheten..? Ja, jag har t.ex. börjat ”städa” bland min e-post och på datorn så att allting numera är en enda röra och jag har avslutade (!) projekt som fortfarande har eftersläpande rapportarbete att ta tag i. Och så vidare. Och så vidare. Så just det började inte så bra. Det är kanske det som är den verkliga nyårsutmaningen, åtminstone för mig: att hålla det på en rimlig nivå och att acceptera att det inte nödvändigtvis går att utgå från ett nytt, blankt papper, om man uttrycker sig så.
Nåja. Får se vad januari och resten av året bjuder på.
För cirka ett år sedan skrev jag ett inlägg om några av mina värsta så kallade hyllvärmare, d.v.s. olästa böcker som har blivit stående i bokhyllan i åratal. Hur har det gått? 😉
Jag är helt emot att läsa sådant jag inte är sugen på att läsa och det är väl tyvärr så att nyare böcker ofta framstår som lite mer lockande än gamla, halvt bortglömda titlar från hyllan. Med andra ord har jag inte direkt betat av mina hyllvärmare (inte de allra äldsta i alla fall).
Yarden har jag i alla fall läst! Kristian Lundbergs kortroman läste jag ut i somras och den håller jag faktiskt för en av årets starkaste läsningar. Det är en fantastisk liten bok om klass och rasism. Johanna Thydells novell Han tänkte på dem som färger har jag också läst ut (men inte bloggat om ännu).
De övriga hyllvärmarna från förra årets inlägg, Den felande länken, Skuggland och Bokklubben vid livets slut, får fortsätta in i 2019, antar jag. Skuggland är jag fantastiskt peppad på att läsa, egentligen, så den kommer jag nog att påbörja ganska snart.
En annan hyllvärmare som jag borde överväga att läsa är Kungens födelsedag av Hans Koppel. Framsidan är helt underbar och vad som också känns lockande är att jag redan har läst Vi i villa av samma författare och den tyckte jag var kanonbra. MEN. Jag har tyvärr läst ett och annat dåligt omdöme om Kungens födelsedag, så jag har på känn att den inte kommer att bli en lika stark upplevelse som Koppels tidigare roman. Kanske ska man inte gå så mycket på recensioner och andras omdömen, men…
Ytterligare en riktig hyllvärmare som jag borde läsa är Hon av av Viktor Andersson, en bok som jag fick som obeställt recensionsexemplar för drygt fem år sedan (!). Att jag inte har kommit mig för att läsa den beror nog mycket på att den faktiskt inte fick speciellt stort utrymme på kultursidorna och sådant. Ibland har jag en väldig hög tröskel för att läsa något som är helt okänt. Jag vill gärna ha ett pålitligt tips eller en recension med mig innan jag gör den tidsinvestering det innebär att läsa en bok. Men herregud, det är kanske just därför jag borde läsa Hon. Den har ju potential att bli en riktigt bra överraskning.
Har du några hyllvärmare som det börjar bli dags att ta tag i?
Hyllvärmare: Hon, Den felande länken, Skuggland, Kungens födelsedag, Bokcirkeln vid livets slut
Oj, jag kan knappt fatta att det är sant, men nu är det alltså jul, alldeles snart. Under november har jag hälsat på mina släktingar i Öregrund, firat 7-årsjubileum med bokcirkeln, sett en massa film (bland annat mysiga Fantastiska vidunder: Grindewalds brott) och förberett inför julen. Jag brukar börja julens förberedelser redan i november för jag tycker ärligt talat inte att det är så mycket att spara på. Det är skönt att ha påbörjat julklappsinköpen i tid och för min del får det även gärna finnas julpynt och ljus framme i god tid. Under månaden har jag redan avverkat en första julfest och vi har också haft vårt årliga pepparkaksbak. Mysigt! Jag har också läst massor. Framför allt har jag läst noveller eftersom jag hakade på en novellutmaning på Instagram. Det har varit jättetrevlig läsning faktiskt. 🙂
Pepparkaksbak i november
I december blir det garanterat ännu mer novelläsning. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, men jag fick en tidig julklapp av min sambo i form av en novellkalender. <3 Så himla fin! Jag blev så glad! En annan bok som jag kommer att vilja läsa i december är månadens bokcirkelbok: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer. Någon som läst? Annars har jag inte så många kulturella planer för månaden, även om det vore roligt om vi kom iväg på någon julkonsert. Jag får se vad som hinns med, för under december vill jag egentligen inte boka in allt för mycket. Det brukar vara så mycket på gång ändå: julbord, julfirande, nyår.
Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Jag brukar varje månad tipsa om någon intressant bok som kommer ut under månaden, men i december ser det rätt tunt ut på den fronten, vilket säkert beror på julen. Förlagen vill såklart se till att intressanta böcker redan finns ute till försäljning innan julhandeln, så i december är väl i senaste laget att ge ut något nytt. Här kommer för all del några snabba julklappstips för den som funderar på att ge bort en bok:
Nobelpristagare! I år delas det inte ut något nytt Nobelpris, som ni säkert vet, men ett antal förlag har istället gått ihop och gett ut nya utgåvor av titlar från samtliga kvinnliga nobelpristagare i litteratur. De finns i fina storpocketutgåvor och passar fint i vilken bokhylla som helst.
Slutet av Mats Strandberg. Det här är den bok som finns på min egen önskelista (om jag hade skrivit någon). Strandberg har alltså skrivit en roman om hur människor reagerar när de får veta att jorden är på väg att gå under. Intressant läsning, såhär i dessa klimatkatastroftider.
Lazarus av Lars Kepler. Jag är ingen stor deckarentusiast, men jag har hört från säkra källor att den här är bra och jag tror verkligen att många kan uppskatta att få läsa en hyfsat nyutkommen och riktigt spännande deckare i mellandagarna.
Aednan av Linnea Axelsson är årets Augustprisvinnare i kategorin Årets skönlitterära bok, därtill är den ett fantastiskt diktverk om modern samisk historia. Vem som helst med ett intresse för litteratur borde önska sig den i julklapp. Är man tveksam över poesin så kan jag säga att jag tyckte att den var förhållandevis lättläst ändå, mer som en diktroman. En vacker bok, på alla sätt och vis.
Palt av Karl Fredrik Mattsson. Kommer det inte varje år någon sådan här riktigt oväntad (?) storsäljare. Som det året ”alla” läste/köpte boken Ved av Lars Mytting? Palt kanske blir årets variant? Norrlands egen ”dumpling” skulle kunna bli årets hipster-grej. Jag äter inte ens palt (p.g.a. av celiaki) och kommer knappast köpa den här boken, men jag tycker ändå att det känns befriande och härligt med den här typen av supernördiga böcker, så jag tipsar om den i alla fall. 🙂
Slutet av Mats Strandberg
Vad läser du i december? Tänker du ge bort någon bok i jul? 🙂
Snart är november här! Det är faktiskt en av mina favoritmånader, främst för att jag brukar tjuvstarta julmyset redan i november. Det där kan vara lite känsligt, har jag märkt… 😉 Men jag ser verkligen ingen poäng med att vänta med att plocka fram julpynt och julstjärnor. Det kan vara så mörkt och trist såhär sent på hösten att det helt enkelt behövs lite glögg och julljus för att lätta upp. Och för mig är julmyset ren glädje. 🙂
Jag tänker inleda november med att åka till Öregrund, där jag inte har varit sedan i somras. Jag brukar inte låta det gå så lång tid mellan gångerna, men det har kommit annat emellan den här hösten. I slutet av november ska jag på julfest med jobbet. I övrigt är månaden ett oskrivet blad, så jag får se vad som dyker upp, helt enkelt. 🙂 Något kulturellt vill jag nog försöka pricka in i alla fall. Nu i oktober har jag varit på både nycirkus (Fauna) och opera (La Traviata). Fina grejer båda två! I november kanske jag kan lyckas komma iväg till något av författarbesöken på Bokcafé Pilgatan. Både Elin Willows (21/11) och Malin Lindroth (28/11) är där och pratar om Inlandet respektive Nuckan – två av årets boksnackisar, så det finns goda anledningar att gå dit.
Oktober bjöd också på norrsken. 🙂
Oktober bjöd på en hel del bra läsning. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood var nog den som berörde mig mest. I november vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska läsa, men jag har en massa gamla Radioföljetonger i mobilen och jag tror att det i november kanske blir dags att börja lyssna på Vänner emellan av Amos Oz. Det blir min första bekantskap med Oz. Någon som har läst?
På måndag, den 22/10 avslöjas vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Det är något jag brukar följa och jag tycker också att det är riktigt kul att spekulera i vilka titlar som kommer att presenteras. Jag är inte så bra på att läsa det senaste, men utifrån vad jag trots allt har hunnit plöja igenom och utifrån vad jag ser på kultursidorna i morgontidningen så vågar jag ändå gissa lite. Här kommer mina gissningar till vilka böcker som är nominerade i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Sara Stridsbergs senaste roman, Kärlekens Antarktis, har lösa kopplingar till Catrine da Costa-fallet och handlar om en kvinna som blir styckmördad. I en värld där det kräks fram deckare med mördade och lemlästade kvinnor, så känns det intressant med en roman där kvinnan får komma till tals. Stridsberg har blivit nominerad fyra gånger förut och mycket talar för att det här blir hennes femte.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Nordisk fauna av Andrea Lundgren
Jag har försökt kolla bakåt och förstå om någon novellsamling någonsin har vunnit i kategorin Årets svenska skönlitterära bok och vad jag förstår så har det faktiskt inte hänt. Kanske blir 2018 novellsamlingens år. Om någon novellsamling blir nominerad så tror jag på Andrea Lundgrens hyllade Nordisk fauna, som innehåller sex noveller befolkade av djur: djur och människor, som längtar efter förvandling.
Nordisk fauna av Andrea Lundgren
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Jonas Hassen Khemiri är alla kritikers och kulturtanters (inklusive mig själv) älskling. 2012 råkade han ut för att förlaget glömde (!!) att nominera hans roman, Jag ringer mina bröder, men han fick revansch, så att säga, tre år senare, då han vann Augustpriset för boken Allt jag inte minns. Juryn och elektorerna bör nog bedöma varje verk utan att bry sig om författarens tidigare böcker, men det kanske är lite väl att tro att Khemiri blir nominerad i år igen… Jag vill ändå tro att han blir det. Pappaklausulen är faktiskt helt fantastisk! Och den är också en av höstens kanske mesta snackisar och en riktigt fin berättelse om familjeliv och de band som håller samman en familj.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en riktigt tegelsten som väver ihop några (kvinnliga) livsöden under 1900-talet. Den har fått ett lite blandat mottagande, har jag sett, men samtidigt är det en bok som har lyfts och uppskattats av så många influencers och på så många olika håll att det ändå känns som att den har en sprängkraft som gör att den platsar i Augustprissammanhang. Jag tror på den!
Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Jonas Gardell har hintat om att hans senaste roman, den autofiktiva Till minne av en villkorslös kärlek, är hans sista bok (!). Samtidigt inser jag att han aldrig (!?) har nominerats till Augustpriset. Jag vet inte om Till minne av en villkorslös kärlek är Gardells bästa bok (jag har själv inte läst den), men om inte annat kanske han kan få en nominering för lång och trogen tjänst. 😉 Han är faktiskt en författare som jag och många andra verkligen har följt under decennier.
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Ædnan av Linnea Axelsson
Ædnan av Linnea Axelsson är en dikt om två samiska familjer och en berättelse som skildrar modern samisk historia. Den fick fantastisk kritik när den kom och jag har velat läsa den sedan dess; 800 sidor diktverk och jag är genuint peppad på att läsa. Berättelsen känns enormt angelägen. Jag tror helt klart att många kan se att det här är ett verk som förtjänar en nominering.
Ædnan av Linnea Axelsson
Det var mina gissningar! Det kanske märks, men det är få litteraturpriser som engagerar mig på samma sätt som Augustpriset. Det finns en rad tjusiga, internationella priser och utmärkelser, men jag läser främst svensk skönlitteratur och de brukar inte göra så mycket väsen av sig i de sammanhangen. Bland de större svenska priserna finns uppstickare som Årets bok, men det är ett röstningsbaserat pris, som brukar närmast spegla bokhandelns försäljningslistor. Augustpriset, som är Svenska förläggarföreningens pris, tas fram genom juryarbete och elektorer, som till vardags jobbar som bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och liknande. Det borgar för kvalitet. Priset brukar gå till precis den typen av böcker jag själv tycker om att läsa. Det är alltså med stor förväntan jag följer tillkännagivandet av de nominerade titlarna och sedan tittar på livesändningen av Augustgalan, där vinnarna presenteras.
Har du några gissningar eller favoritkandidater till Augustpriset? 🙂
Oktober är här! Den här månaden ser jag fram emot flera kulturella evenemang: jag ska både se operan La Traviata och nycirkusföreställningen Fauna. Det är faktiskt ungefär allt jag har inplanerat för månaden, men det tycker jag känns ganska bra ändå. Det är så mörkt och grått och trist i oktober att det känns rätt vettigt att ta det lite lugnt.
Förra månaden var lite mer intensiv. Den började deprimerande med att jag sprang Umemilen på min sämsta tid någonsin, men sedan blev det bättre. Samma dag som loppet såg vi föreställningen Metsä, som jag har nämnt tidigare på bloggen. Det är alltså en föreställning med och av två unga kvinnor om gör akrobatik. I skogen. Jag tycker absolut att du ska se föreställningen om du får chansen, för den var verkligen mäktig, speciell och feministisk på ett nytt och härligt sätt. Jag kände mig helt energifylld efteråt! En annan kulturell höjdpunkt var författaruppläsningen med Jonas Hassen Khemiri. Jag har följt hans författarskap sedan debuten 2003 och han är en av mina allra största favoritförfattare, så kändes det såklart väldigt kul att få lyssna till honom ”live”, så att säga. Jag satt absolut längst fram i salen och blev helt star strucked. Jag vet inte ens vad jag sa när jag fick boken signerad. 🙂
Här är han: Sveriges kanske bästa författare!
Jonas Hassen Khemiris senaste roman, Pappaklausulen, blev för övrigt septembers bästa läsning för min del. Jag brukar inte köpa böcker så ofta, särskilt inte helt nya sådana, men den här boken ville ja ha så fort som möjligt (helst igår!) och jag började läsa den direkt när den landade i brevlådan. Sådant här ska man kanske inte skämma ut sig genom att berätta, men jag var så ivrig att läsa Pappaklausulen att jag faktiskt kontaktade förlaget och frågade om jag kunde få ett recensionsexemplar. Jag blir kontaktad flera gånger i veckan av andra förlag som frågar om jag vill läsa deras böcker, så jag trodde att Albert Bonniers förlag kanske skulle skicka mig en bok om jag frågade snällt. Jag har ändå en hel del följare i mina kanaler och även om min blogg är pytteliten jämfört med ”riktiga” influencers så är den faktiskt en av Sveriges största privata bokbloggar. Men nej, de skickade ingen bok. Så där fick jag komma ner på jorden igen… 😉 Albert Bonniers förlag var förvisso generösa nog att erbjuda mig en e-bok, som i så fall skulle skickas några veckor senare (på utgivningsdagen) och den tackade jag såklart tacksamt ja till. Men den kom aldrig. Haha. Dissad! 😉 Jag vet egentligen inte varför jag bad om boken. Jag fick väl något slags storhetsvansinne och tänkte att en gratis bok är en billig kostnad för den marknadsföring den skulle kunna få i mina kanaler. Men det funkar väl inte riktigt så och det accepterar jag naturligtvis. Jag tyckte bara att det var så snopet och komiskt att bli dissad när jag för en gångs skull bad om en bok. I 99 fall av 100 tackar jag faktiskt nej till böcker som förlag och författare vill skicka till mig. Men slutet gott, allting gott, för jag köpte ju alltså boken och fick en riktigt bra läsupplevelse. Och signerad har den ju blivit, vilket känns kul. Nog för att jag gillar e-böcker, men de är svårsignerade, får man väl säga. 😉
I oktober blir det nog inga litteraturevenemang för min del. För andra umebor kan jag tipsa om att Håkan Nesser kommer till Bokcafé Pilgatan den 17/10. Jag hade gärna gått dit, för han är ju en suverän författare och han är dessutom väldigt härlig att lyssna på (många av hans böcker är författaruppläsningar – och de är riktigt bra!), men tyvärr är jag dubbelbokad den dagen.
Vad planerar jag att läsa i oktober då? Det blir säkert en blandad kompott, men en given bok är Margaret AtwoodsTjänarinnans berättelse, som alltså är boken bakom den omåttligt populära och omtalade tv-serien The Handmaid’s tale. Det är min tur att välja bokcirkelbok nu i oktober, och det lutar starkt åt att jag väljer Tjänarinnans berättelse, som jag faktiskt är väldigt sugen på att läsa. Hoppas att den är bra! Tjänarinnas berättelse är ju inte en speciellt ny bok (den kom ut första gången 1985), men i min bokhylla är den faktiskt ett relativt nytt tillskott, så det känns kul att ge sig i kast med den redan nu.
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Den som vill läsa något rykande färskt har för den delen en hel del att se fram emot i oktober. I oktober kommer t.ex. Mats Strandbergs senaste roman: Slutet, en preapokalyptisk unga vuxna-roman. Den tror jag kan vara riktigt läsvärd! Jag har fortfarande hans skräckromaner Färjan och Hemmet färskt i minnet… Jag vill heller inte missa Helena von Zweigbergks senaste, Totalskada. Hon skriver så bra om relationer, tycker jag!
Det finns väldigt många böcker att se fram emot i höst. Jag har hittills matat ut 3 inlägg (del 1, del 2, del 3) med böcker som jag ser fram emot i höstens utgivning. Här kommer den avslutande delen!
Jag har tänkt tusen gånger att jag vill läsa Sara BeischersJag ska egentligen inte jobba här, som handlar om en ung kvinna som börjar jobba inom äldreomsorgen. Den fristående fortsättningen kommer i oktober: Jag ska egentligen inte prata om det här. Jag är förtjust i arbetarlitteratur och det här får nog betraktas som just modern arbetarlitteratur.
Jag ska egentligen inte prata om det här av Sara Beischer
Det här är kanske inte min kopp te… Jag har tyvärr blivit proppmätt på deckare och har svårt för den genren… Men många håller verkligen Lars Keplers deckare högt, så jag gissar att många gläds åt att den sjunde Joona Linna-boken kommer i oktober! Lazarus är titeln.
Lazarus av Lars Kepler
I oktober kommer Kvinnors liv av ”den samtida novellkonstens mästare” Alice Munro. Kvinnors liv är dock ingen novellsamling (!) utan Munros enda roman. Otroligt spännande! Den gavs ursprungligen ut 1971, men har inte kommit ut i svensk översättning förrän nu. Jag älskar Munros noveller, så jag är såklart väldigt nyfiken på hennes ”nya” roman.
Kvinnors liv av Alice Munro
Hur hinner han, Mats Strandberg? Han matar ut fenomenala böcker varje år känns det som. Nu senast läste jag skräckromanen Hemmet, som utspelar sig på ett demensboende. I oktober kommer en preapokalyptisk unga vuxna-bok, Slutet. Den ser jag fram emot att läsa!
Slutet av Mats Strandberg
Jag älskar att höra Helena von Zweigbergk i radion, inte minst i Oförnuft och känsla, som gick i flera säsonger och som på ett så fint sätt berättade om att vara människa och att försöka få relationer att fungera. Men von Zweigbergk är ju faktiskt också en riktigt bra författare, som brukar skriva lika precist och fint om människor och relationer som man kan tro efter att ha hört henne i radio. Därför känns det såklart superkul att det äntligen kommer något nytt från henne! I oktober kommer Totalskada.
Totalskada av Helena von Zweigbergk
Har man läst några romaner av Haruki Murakami så vet man precis hur han brukar skriva… Han har sin egen stil, sin egen magi, sitt eget språk. Och det är lätt att dras in i det. Samtidigt kan man bli rätt… mätt… Så man får sprida ut läsningen lite! I oktober kan det i alla fall vara läge att snegla mot Murakami igen, för då är han aktuell med Mordet på kommendören. Första boken. Det är den första delen (av 2) om ”den gäckande konsten och flyende tiden”. Den beskrivs som hans mest ambitiösa roman sedan trilogin IQ84.
Mordet på kommendören. Första boken av Haruki Murakami
Puh! Det blev många inlägg om höstens böcker. Kul, såklart! Men förlagen kunde kanske sprida ut guldkornen lite bättre..? 😉 Är det någon särskild höst-bok som du ser fram emot lite extra?
Hösten kom snabbt i år… Från det ena till det andra blev det liksom läge att ha på sig kofta & jacka igen. Att jag för bara någon månad sedan knappt stod ut på grund av hettan känns plötsligt bortglömt. När jag ser tillbaka så inser jag att fick en lång och innehållsrik (och varm!) semester, men nu känns den verkligen avlägsen. 🙂 I augusti krämade vi i alla fall ur det sista ur sommaren genom att bada, de sista gånger det fortfarande var varmt både på land och i vattnet, och genom att ha kräftskiva. Dessutom bjöd månaden på 30-årsfest, bokcirkel, en massa brädspelskvällar och en hel del löpning. Och jobb.
Redo för kräftskiva i augusti.
Löpningen ska förhoppningsvis få utdelning, så att säga, redan imorgon, för då springer jag Umemilen. Det ska bli kul! Men det känns också rätt tungt… Jag har inte alls rätt känsla i kroppen för något personbästa. Mina tider har inte varit i närheten av tidigare års miltider och den gassande hettan i somras gjorde det verkligen svårt att hålla igång med träningen. Men, men. Sådant är livet.
Imorgon ska jag också på föreställningen Metsä, som ska vara något så udda som en nycirkus- och dansföreställning i skogen. Direkt när jag hörde talas om den här skogsupplevelsen så sa jag att jag ville uppleva den; Även om det skulle visa sig pretentiöst och knäppt så kändes det tillräckligt udda för att ändå vara totat värt det. Jag blev såklart mycket glad när jag fick biljetter till Metsä i födelsedagspresent. 😀
I september ser jag också fram emot att mina danslektioner drar igång igen (nästa vecka!), att jag får besök av mamma & pappa (som egentligen skulle ha kommit redan i augusti, men de fick skjuta upp det eftersom de behövde ta hand om sin katt, som tyvärr blev lite krasslig just då) och att jag ska gå och lyssna på ett författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri. Han är min kanske främsta favoritförfattare och jag kommer förmodligen att bli helt star strucked, men gud så kul det ska bli!
Inför Jonas Hassen Khemiri-kvällen har jag säkert hunnit läsa hans senaste bok, som kom ut nu i dagarna. Det är inte ofta jag köper böcker, särskilt inte inbundna sådana, men jag förhandsbeställde faktiskt Pappaklausulen. Jag känner liksom på mig att jag vill ha den i min ägo. 🙂 Dessutom kanske det går att få den signerad… (jag kommer troligast bli för blyg, men ändå!). Pappaklausulen är med andra ord min givna septemberläsning och Jonas Hassen Khemiri det bokevent som jag ser fram emot mest.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Om jag hade möjlighet att läsa hela dagarna så skulle jag kunna spendera hela september med nyutkomna böcker. Jag hade tänkt skriva 1 – 2 inlägg om höstens böcker, men nu är jag uppe i del 3 och jag är inte ens klar än (här är del I, II, III; del IV kommer till veckan). 😉 Jag har alltså många spännande böcker att se fram emot i september (och oktober). Trots min långa sammanställning över höstböcker så lyckades jag dock missa en del: när jag sammanställde höstens böcker lyckades jag faktiskt missa hela Weyler förlags utgivning . Här kommer därför ytterligare tips på en intressant septemberbok: Lugnet av Tomas Bannerhed. Bannerhed slog igenom 2011 med debutromanen Korparna, för vilket han också belönades med Augustpriset. Vilket debut! Jag älskade Korparna, en sorglig och berörande bok om en ensam pojke med en psykiskt sjuk pappa. Vi är många som har väntat i åratal efter en ny roman av Bannerhed och nu, äntligen, nu kommer Lugnet, ”en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet”.
Lugnet av Tomas Bannerhed
Vad läser du i september?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
