Ämnesarkiv: Stockholm

Människor helt utan betydelse

1 svar

På baksidan till den här boken finns det ett citat från en kritiker: ”[...] Hjalmar Söderberg skulle känt sig nöjd.”. Som ni säkert vet älskar jag Hjalmar Söderberg och tycker att han är den skickligaste svenska författaren jag har läst! Det är inte utan att man blir lite misstänksam och undrar om boken verkligen kan leva upp till det här påståendet. Det fina är att den faktiskt gör det! Hade Söderberg levt och skrivit idag hade han kanske skrivit det här. Det är en modern Söderberg, där huvudpersonen är en kille i 30-årsåldern som tvivlar på om flickvännen verkligen är kär i honom fortfarande och som väntar på att den hopplösa mediekarriären ska ta fart. Han, som en gång vågade vara kräsen och tacka nej till jobb som programledare i lekprogram på TV, får nu bara nej och refuseringsbrev. Allting är fint beskrivet, prydligt och exakt, och varenda känsla, varenda scen, känns perfekt och genomtänkt.

Ja, det här är verkligen en bok i min smak. Jag älskar det enkla och lågmälda språket, Stockholmsmiljöerna, den dystra berättelsen. Och slutet! Det är ingen lång berättelse och det är ingen storslagen eller svulstig historia heller, men det är inte det som gör det. Det fina ligger i att kunna bygga en hel liten berättelse kring en enda vemodig dag i en persons liv. Fantastiskt!

Snabba cash: hatet, drivet, jakten

4 svar

Min första tanke när jag hörde talas om den här boken är att titeln är lite fånig, rentav föråldrad, fastän den kanske egentligen är modern. Nu när jag har läst den förstår jag att det kanske inte spelar någon roll, för boken är verkligen tänkt att läsas nu och det den vinner på är att den är just sådär modern och ”just nu” som den är. Miljöerna är Stockholm, Stureplan, och i bakgrunden figurerar välkända kändisar. Om några år är de lika bortglömda som den här boken, skulle jag tro. Jag tycker ändå att den är bra och spännande. Trots att jag definitivt inte känner igen mig i den maffia som boken handlar om, så får miljöerna, språket, karaktärerna och allt det tidstypiska boken att kännas autentisk. Finns det en maffia i Sverige känner jag mig numer lurad att tro att den ser ut som i boken: juggar som säljer knark, ägnar sig åt trafficking och anlitar torpeder när det behövs, unga killar som drömmer om jetsetliv och börjar sälja knark o.s.v.

För det är det den här boken handlar om. JW är den unge killen som hänger på Stureplan fast han inte har råd. Extraknäcket med att köra svarttaxi byts snart ut mot att kränga kokain till sina bratkompisar. Jeorge är latinon som gör en makalös rymning från Österåker och återigen dras in i kokainhandeln. Samtidigt som han smugglar kokain filar han på hur han ska kunna hämnas på de som angav honom och fick honom att hamna i fängelse. Mrado är jugoslaven som drar in pengar genom att ägna sig åt ”garderobsverksamhet”. Pengarna går dock inte rakt till honom, utan hamnar först och främst hos ledaren, Radovan, herr R, som, oroväckande nog, tycks ha tappat förtroendet för Mrado. När Mrado inte bekymrar sig över detta pumpar han upp sig på gymmet och drömmer om att träffa sin lilla dotter, vars mamma helst vill rycka henne från honom för gott och få ensam vårdnad. Det sista är en ganska snygg liten twist, som får Mrado att kännas lite mer mänsklig. Annars lider flera av karaktärerna brist på känslor och känns överdrivet kalla. Det tycks inte vara något särskilt att snitta upp en annan människas strupe eller skicka en bomb till någon.

Boken känns faktiskt till viss del ganska överdriven, men som sagt fastnade jag ändå för den här boken. Både det korthuggna språket och hela berättandet känns rätt för att berätta denna lite cyniska berättelse om några livsöden i den undre värden. Boken gör sig också väldigt bra uppläst av Morgan Alling, som skickligt växlar mellan de olika karaktärernas brytningar och uttryckssätt. Boken gör sig faktiskt helt otroligt bra som ljudbok! Jag vet inte ens om jag hade uppskattat den så mycket som jag gjorde om jag verkligen hade läst den själv. Kan helt klart rekommenderad att lyssnas på!

Vita bergens barn

Lämna ett svar

I Vita bergens barn skildrar Fogelström livet i Stockholm på 1820- till 1860-talet och han knyter därmed ihop stadserien med sin yngre ”barn”-trilogi. Det är åtta fantastiska böcker som Fogelström har skrivit. Med dessa kan man ta del av den del av vår historia som så lätt glöms bort i allt tragglande om kungar och krig – de vanliga människornas liv.

Boken är i mycket en faktabok om hur situationen för de fattiga stockholmsborna och de utsatta arbetarna sakta började att förändras. Varje kapitel berättar om en ny del av vår historia, men den berättas i bakgrunden av några huvudpersoners liv. Ibland känns det dock som att faktadelen tar över från det skönlitterära och även om historia såklart är väldigt intressant kan jag sakna att det inte ges så stort utrymme för att mera ingående skildra livets hos dessa människor som vi får följa i boken.

Ändå är det här en mycket bra klassiker. Fogelströms Stockholmsböcker bör absolut läsas, men jag tycker att man kan göra rätt i att börja med Mina drömmars stad och resten av stadserien eftersom jag tycker att de är snäppet bättre än de tre böckerna som behandlar 1750- till 1860-talet.

Krigens barn

Lämna ett svar

Med den här boken fortsätter Fogelström att berätta om livet i Sverige runt sekelskiftet 1700-1800. Nu är det ett land i ständigt krig som det handlar om och det är de fattiga stockholmarnas liv som skildras främst. Som läsare får man en liten resa i Sveriges historia och som historiebok funkar Krigens barn också ganska bra. Här är en skönlitterär bok som skildrar stämningarna i Sverige i tiden runt franska revolutionen och också skildrar de blodiga och till synes helt onödiga krigen som tog livet av oerhört många fattiga och unga män.

Krigsskildringar finns det väldigt gott om i boken och det tycker jag är lite tråkigt. Liksom Vävarnas barn tycker jag att Krigens barn blir för mycket faktabok och för lite skönlitteratur. Visst får man läsa om några människors öden, men det ges ingen chans att lära känna någon karaktär på djupet. Personerna i boken är bara medel för att kunna få berättelsen om Sveriges historia att flyta på i romanform. Synd! Det är annars en intressant och läsvärd bok.

Vävarnas barn

Lämna ett svar

Per Anders Fogelström har inte bara skrivit en mycket bra romansvit om Stockholm från 1800-talets mitt och hundra år framåt utan har också skrivit tre romaner om Stockholm under 1700-talet. Det här är den första delen i denna trilogi och i den får man främst följa några personer som sliter på Barnängens klädesfabrik.

Liksom Fogelströms böcker i sviten om Stockholm är det här en väldigt bildande bok. De tuffa villkoren och de svåra förhållandena hos arbetarna, som närmast är att betrakta som livegna, skildras på ett trovärdigt och intresseväckande sätt. Varje kapitel kan sägas ta upp en ny förteelse från 1700-talets Stockholm och det gör att boken ibland nästan känns som en faktabok. Givetvis är det en skönlitterär bok och i varje kapitel får man följa olika personer som t.ex. Sofia, som blir skickad till tukthus efter att ha flytt tillsammans med en vän som gjort sig skyldig till mord. Några kapitel ägnas då att berätta om hur rättssystemet såg ut och hur tukthuset fungerade. Sofias bror, Per, är en annan person som man får tillfälle att läsa mer om. Per hör till en av de få som lyckas ta sig upp från arbetarnas omöjliga situation och han börjar arbeta som bokhållare på Barnängen. Så får man i några kapitel lära sig mer om hur livet kunde se ut för de lite mer bemedlade människorna.

Vad jag trots allt saknar är intressanta människor eller i alla fall lite mer djupgående berättelser om dem. Boken vill berätta så mycket att personerna i den hamnar lite i skymundan och det aldrig känns som att man lär känna dem. En del saker känns inte heller hundra procent trovärdigt. Åtminstone hakar jag upp mig på detaljen att Per lyckas lyfta sig från att ha varit en helt betydelselös arbetare till att bli en av de viktigaste männen på klädesfabriken. Det här är en klart intressant bok och i det stora hela tycker jag att den är väldigt bra, men den känns inte lika fulländad som somliga andra av Fogelströms böcker om livet i Stockholm.

Tack för senast din djävel!

Lämna ett svar

Åh vad jag tycker om den här boken! Det här är helt klart min humor! Waldersten publicerar vanligtvis sina illustrationer i DN under DN på stan, men jag, som inte läser DN, har missat honom totalt. I den här boken finns Walderstens favoriter samlade.

Boken handlar om stockholmare, men personerna i den speglar nog svenskar i allmänhet lika bra som de speglar invånarna i huvudstaden. Här är personer som står och tittar åt vänster för att bussen ska komma snabbare, personer som vinglar runt i en ”lönedans” den 25:e och personer som hinner avlida i telefonkön till CSN. Illustrationerna är både roliga och smarta och kommentarerna till dem är helt klockrena.

Läs och le!

I en förvandlad stad

Lämna ett svar

Den fjärde delen i Per Anders Fogelströms fantastiska serie om Stockholm utspelar sig i den osäkra tiden mellan åren 1925 och 1945.

Emelie står fortfarande i bokens centrum, men den handlar också om människorna runt omkring henne. Emelie kämpar med att hjälpa de runt omkring henne, som har det svårt, och hon får nya skyddslingar i och med att Tyra dör och lämnar barnen åt sitt öde hos deras kriminelle far. Emelie börjar dock känna av att hon håller på att bli gammal och hon får också finna sig i att inte kunna hjälpa lika ivrigt som förut.

Emelies bror, byggmästaren August, känner pressen från jobbet. Byggbranchen är en osäker branch och han tycker att det känns svårt att lämna över byggföretaget åt sonen, som kanske inte klarar av att ta allt ansvar.

Man får även följa en mängd andra personer och jag har stundvis ganska svårt att hålla isär alla människor. Ibland framkommer det inte riktigt vem kapitlet handlar om och det kan kännas ganska förvirrande. De krångliga släktbanden finns åtminstone nedskrivna längst bak i boken och det är ju bra!

Trots detta är det här en härlig bok, som med värme beskriver livet i Stockholm under en tid då det hände ganska mycket: Stockholm expanderade ordentligt och den ekonomiska krisen avlöstes av det andra världskriget. När man läser boken slås man av hur tiden sätter sina spår på människorna och jag har fått en hel del insikter i hur vi blir märkta av det som sker runt omkring oss. När man läser historia i skolan får man sällan reda på vad som hände de ”vanliga” människorna, men den här boken berättar om just detta, vilket är väldigt bra. Det här är också den bok i serien då man kanske tydligast märker hur de fattiga får det bättre och hur livsvillkoren sakta förändras.

Skugg-gömman

Lämna ett svar

Skugg-gömman - Maria GripeDet här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.

Carolin bor nu i 1910-talets Stockholm, där hon går på teaterskola. Hon är en mycket begåvad skådespelare, men hon har insett att hon måste undersöka sitt eget liv för att kunna kliva in i olika roller och spela övertygande.

Boken handlar om hennes liv: både saker som skett och saker som sker. Hon tänker tillbaka på sin barndom och mamma Ida, hon funderar kring sin pappa, som hon fortfarande inte vet vem han är, hon sliter på teatern och försöker att komma underfund med sina rollfigurers karaktärer och hon får också en nära vän, Ingeborg, och hon är mer eller mindre förföljd av två unga män.

Fortfarande finns både Berta, Arild, Rosilda och Rosengåva med i bilden, men ändå blev jag lite besviken över att boken inte handlade mer om dem än vad den faktiskt gjorde. De har ju varit en ganska stor del av de tidigare böckerna och det känns inte som att man får något riktigt ”slut” på historien för Bertas och de andras del. Boken handlar ju faktiskt bara om Carolin.

Å andra sidan är det riktigt roligt att få läsa om Carolin, som i alla böckerna har framstått som så speciell. Det en mycket bra och spännande bok. Trots att den är rätt tjock läser man ut den ganska snabbt och det finns hela tiden en massa frågor i boken som man måste få besvarade och därför blir man frestad att sträckläsa. Jag har sagt det förr, men Maria Gripes böcker är så härliga och har en sådan speciell mystik. Sämst med boken är att det inte finns några fler ”skugg”-böcker i serien. Sorgligt!

Minns du den stad

Lämna ett svar

Det här är den tredje boken i Per Anders Fogelströms fantastiska serie om Stockholm runt det förra sekelskiftet. I den här boken är det Emelie och människorna runt henne, som står i centrum, även om boken också handlar om Emelies bror, August.

August, som adopterades bort när han var barn, är idag en förmögen byggmästare. Han behöver inte oroa sig för att inte klara sig, men får ändå en hel del svårigheter när de ekonomiska kriserna avlöser varandra och när sedan det första världskriget bryter ut.

Emelie lever under betydligt enklare förhållanden och sliter fortfarande på den parfymfabrik, där hon började arbeta som 15-åring. Snäll, som hon är, känner hon sig tvingad att hjälpa allt och alla, som har det svårt. Därför hamnar till slut en bekants barn under hennes beskydd och i boken får vi följa dem ganska mycket.

Jämför man livet som det beskrivs i den här här boken med hur det beskrevs i de tidigare böckerna märks det vilken enorm utveckling, som har skett i huvudstaden. Nya hus byggs runt om i Stockholm och alla väntar på den revolution, som man tror ska komma.

Det är väldigt intressant att läsa om livet i Stockholm under den här tiden. Det känns som om Sveriges historia under den här tiden hamnar i skymundan på historialektionera på grund av världskrigen och mellanskrigstiden, så det är bra att sådana här böcker finns!

Tack vare Per Anders Fogelström har jag lärt mig betydligt mer om Sveriges historia, men böckerna innehåller också så otroligt mycket mer än så. Det här är böcker fyllda med såväl kärlek som hat och såväl elände som lycka. Allt finns här!

Barn av sin stad

Lämna ett svar

Det här är en fortsättning på boken Mina drömmars stad och i den får vi följa Hennings och Lottens barn i Stockholm vid 1800-talets slut.

August har adopterats bort till en grosshandlare och lever därför ett helt annat liv än syskonen. Han får svårt att känna sig riktigt hemma någonstans och tvingas allt mer och mer att bryta kontakten med syskonen för att passa in i de rätta kretsarna.

Emelie bor ensam och sliter hårt i parfymfabriken med att paketera. Sedan moderns död är det hon som har ansvaret för den klene lillebrodern. Hon har ett gott hjärta och försöker att hjälpa alla.

Liksom i den tidigare boken slås man verkligen av den otroliga skillnaden mellan livet då och livet idag. Detta var en tid då många levde under usla förhållanden och där klasskillnaderna var stora. Detta märks särskilt tydligt eftersom man får en inblick i både Augusts och Emelies liv.

Boken är en varm skildring av livet i Stockholm under slutet av 1800-talet. Skildringen känns äkta och sann och berättar inte bara om allt elände utan också om hoppet om den nya tiden, all kärlek och vänskap, förhoppningar och drömmar. Det är en härlig bok, som innehåller det mesta som en bok kan innehålla. Mästerligt!

Mina drömmars stad

Lämna ett svar

Henning kommer som fattig femtonåring till Stockholm år 1860. Liksom alla andra drömmer han om arbete och frihet, men skillnaden mellan Stockholm och landet är stor och det är lätt att känna sig vilsen och bortkommen.

I Stockholm lever många under miserabla förhållanden och de flesta har allvarliga problem med spriten. Arbeten finns det inte allt för mycket av och bostadsbristen är ännu värre. I boken får man en ganska tydlig bild av fattigdomen, smutsen, äcklet och de usla förhållanden, som många av Stockholms invånare faktiskt levde under på den här tiden.

Man får följa Henning och hans liv i Stockholm med alla upp- och nedgångar. Boken påminner mig lite om Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna eftersom även den här boken är lika innehållsrik och beskrivande. Vad som gör Mina drömmars stad till en något sämre bok än Mobergs böcker är språket. Språket påminner bitvis om ”internetspråket”, där subjekt ofta saknas i meningar. Det gör att boken stundvis känns lite jobbig att läsa. Detta drar dock inte ned allt för mycket på betyget. Boken är både sorglig och rolig och det är en lärorik bok om livet för dryga hundra år sedan. Även om den inte kommer upp på Utvandrar-böckernas skyhöga nivå är det här en läsvärd och fantastisk bok.

Halvvägs till himlen

Lämna ett svar

Halvvägs till himlen - Gunborg WildhKarolina lever i slutet av 1800-talet. Hon har bott hos sin faster i Hudiksvall i hela sitt liv, men nu är fastern död och inga av hennes släktingar i Hudiksvall vill ta hand om henne. Istället tar sig Karolin till sin morfar, som bor i ett fattigt kvarter i Stockholm och super upp nästan alla pengar så fort han får dem.

Karolin klarar sig ganska bra ändå, trots hunger och elände, och hon får också en kompis, Anna, som sitter i samma bänk som hon i skolan. Så en dag blir Anna sjuk.

Det här är en bra och väldigt lättläst bok, som ger en inblick i hur det kunde vara att leva i Stockholm som fattig, under den här tiden. Ett av bokens minus är att det verkligen känns att den ingår i en lång serie. Rekommenderat är kanske att även läsa fortsättningen.

Apelsinflickan: en berättelse från åren 1882-1883

1 svar

Sextonåriga Signe har levt på ett barnhem sedan ettårsåldern, då hennes pappa var så fattig att han inte längre kunde ta hand om henne och därför lämnade henne där. Nu har Signe lämnat barnhemmet för att jobba som piga hos en bonde på Värmdö. I och med detta skiljs hon från sin bästa vän, Alice, men Signe är trots detta full av förhoppningar. Hon drömmer om att ärligen tjäna ihop pengar för att sedan leta upp sin far och göra honom stolt över henne.

Jobbet blir dock inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jobbet som piga är hårt och slitigt och droppen kommer när hon blir våldtagen av sin husbonde. Signe rymmer, trots att det är straffbart att lämna en anställning.

Några pengar har hon inte, men hon söker sig till Stockholm och lever där under usla förhållanden. I staden träffar hon också på sin barndomsvän, som nu arbetar som ”apelsinflicka”, d.v.s. prostituerad. I Stockholm försörjer sig många kvinnor som prostituerade eftersom det är näst intill omöjligt att få ett anständigt jobb. Signe är själv för stolt för att bli en ”sådan där” och får därför leva på det Alice tjänar in åt dem båda. Förhållandena är knappa och de har det svårt och fattigt.

Apelsinflickan är en gripande och bra bok, som utspelar sig vid slutet av 1800-talet. Genom att läsa den så lär man sig mycket om hur det kunde vara att vara en fattig kvinna i Stockholm på den tiden. En mycket bra, och ganska sorglig, bok.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...