Narr på nocken, av Stieg Trenter, är en klassisk och pusslig deckare där läsaren får besöka 50-talets Stockholm och följa fotografen Harry Friberg på jakt efter en mördare.
Narr på nocken är den andra deckare jag läser av Stieg Trenter: tidigare i år läste jag Sturemordet och kunde konstatera att jag tyckte att den kändes rätt ”gammal”. Samma sak gäller faktiskt Narr på nocken, men den känns ändå snäppet bättre än min förra Trenterdeckare, för den här gången är det lite mer pussligt och spännande.
I Narr på nocken kastas fotografen Harry Friberg återigen in i en mordgåta: en reklamman har mördats och mördaren tycks ha försvunnit över taken, iklädd en narrdräkt. På något sätt verkar det hela också ha en koppling till travet. En svensk topphäst med överlägsna träningstider förlorar oväntat en tävling och det framkommer att han haft en söm inslagen i hoven.
Liksom i Sturemordet tycker jag att miljöskildringen är en av de största behållningarna: det är kul att få ta del av livet i Stockholm under 50-talet. I den tidigare boken var det Sturebadet som stod i fokus och den här gången är det bl.a. Solvalla som dyker upp.
Det är en spännande och lättsam berättelse, tycker jag. Den liknar inte moderna deckare, som tenderar att skildra mycket av huvudpersonernas liv utanför utredningen, alternativt innehålla en massa råa scener och biljakter, men den puttrar på och känns intressant, just för att den faktiskt är en ”klassisk” deckare och inte en modern dussindito.
Narr på nocken
Narr på nocken gavs ut av Bonnier 1956. Jag lyssnade på boken i uppläsning av Torsten Wahlund i en ljudboksversion utgiven av Bonnier Audio 2009. ISBN: 9789173484060. Det finns 24 Harry Friberg-deckare, den första, Farlig fåfänga, utgiven 1944, och den sista, Rosenkavaljeren slutförd av hustrun Ulla Trenter 1967,
Stieg Trenter
Stieg Trenter (1914–1967), född Stig Johansson, var en svensk journalist och författare. Han räknas som en av de största svenska deckarförfattarna under 1940–1960-talet.
Kommentera & diskutera gärna!