Bara molnen flyttar stjärnorna

Maria är elva år och om man antar att en människa blir 70 år har hon bara levt lite mer än en sjundedel av sitt liv. Hennes lillebror, Pilten, blev bara nio år och fick inte leva längre än en knapp sjundedel av livet. Han blev sjuk i cancer och gick bort hastigt.

Det är tomt efter Pilten och Maria saknar honom otroligt mycket. Hon är så ledsen över att han har dött att hon knappt kan gråta, men hennes mamma gråter desto mer och efter begravningen flyttar Marias mamma hem till Marias faster och hennes man för att få sörja i fred.

Maria skickas runt till olika släktingar och bor en vecka här och en vecka där. Hon saknar sina föräldrar och särskilt sin mamma. Har de glömt bort henne? Bryr de sig bara om Pilten?

Hon känner sig ensam och ledsen och orkar inte vara med sina kompisar. Hon säger åt dem att hon vill vara ensam, vilket till slut får henne att bli sittandes ensam i klassrummet.

Ett tag på sommarlovet bor Maria hos sin mormor och morfar i Bergen. De bor i en lägenhet och i samma hus som de bor Jakob. För första gången sedan Pilten dog känner sig Maria lite glad. Hon tycker om Jakob och han lär henne att hon får vara ledsen. Fortfarande vet hon dock inte hur hon ska få riktig kontakt med sin mamma igen.

Det här är en fin och sorglig bok om att sörja och att kunna gå vidare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.