Böcker från hembygden

Min sambo jobbar på stadsbiblioteket och när han ställer upp böcker händer det att han hittar roliga titlar. Ibland hittar han knasiga böcker skrivna av författare som råkar dela samma namn som någon av våra kompisar, ibland hittar han (egenutgivna…) böcker med lågbudgetframsidor som är lite sådär allmänt hjärtskärande och skrattretande på samma gång. Ibland (en gång) hittar han en bok som utspelar sig i mina hemtrakter. Nu har jag faktiskt redan läst den här boken när jag var liten, men det var ändå väldigt roligt att han lånade hem Katterna i Öregrund till mig. Det är så mysigt med en bok som handlar om två saker jag tycker väldigt mycket om: Öregrund (där jag har vuxit upp) och katter. Även om boken lika gärna hade kunnat utspela sig i Umeå eller Nordmaling eller var som helst så är det så fint att känna igen sig, att verkligen gå på samma gator och veta precis hur det ser ut.

Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström

Lite såhär kan det nämligen se ut:

Öregrund
Klockstapeln i Öregrund (där katterna i boken bor, minsann).
Öregrund
Öregrund
Öregrund
Öregrund

En av de saker som jag brukar lyfta fram som härligt med att läsa är att man kan resa genom läsningen. Genom böcker blir det möjligt att ta del av andras livssituationer och erfarenheter och även att göra sig en bild av andra platser, men i sådana här fall kan man också resa hem, så att säga. Jag är väldigt mycket av en nostalgiker och jag tycker verkligen om att få vandra omkring i Öregrund genom läsningen, särskilt eftersom jag inte bor där längre. Det blir som att få komma på besök ett tag och det gör mig alldeles, alldeles glad.

Jag önskar att det fanns fler böcker om min hembygd, men det finns kanske inte så jättemånga fler böcker än just den här. Öregrund är ett samhälle med cirka 1500 invånare, så vad kan man vänta sig? Jag vet i alla fall att det finns en deckarförfattare, Catrin Ormestad (som inte alls är bosatt i Öregrundsområdet utan i Tel Aviv!), som skriver deckare som utspelar sig på Gräsö, vilket alltså är ön precis utanför Öregrund. Det känns också lite som hemma. Den vill jag läsa! Vet du några fler böcker som utspelar sig i norra Roslagen?

Jag skulle gärna lite fler Umeåromaner också, även om jag inte tror att de ger samma effekt. Jag bor i Umeå och kan ju själv gå runt här när som helst, så där finns det ingen nostalgi på samma sätt, men det är såklart alltid roligt att känna igen sig i miljöerna. Det kan få böcker att kännas lite mer levande och nära. När jag googlade på böcker som utspelar sig i Umeå så såg jag att Bibblan svarar har svart på just en sådan fråga och att det också finns en lång rad boktips på minabibliotek (hemsidan för Umeåregionens bibliotek, två artiklar: Berättarnas Umeå och Först att skildra länet). Många av titlarna och författarna är totalt okända för mig, men några som lockar lite extra är i alla fall Snö kan brinna av Katarina Mazetti, böckerna om Folke och Frida av Frida Åslund (de har lite klassikerstatus faktiskt!), En liten chock av Johanna Lindbäck och Nyår av Stig Larsson.

Romance – genren som bara syns i e-boksapparna?

Vad har ni för relation till romance? Jag tycker att det här är en spännande genre, för det är fruktansvärt många som läser mängder av just romance, men ändå är det en förvånansvärt osynlig genre.

Till skillnad från t.ex. deckaren så är det inte en genre som brukar föräras speciella hyllor på biblioteken eller några stora annonser. I pocketställen i matvarubutikerna så brukar det inte vara uppenbara romance som lyfts fram och de populära ljud- och e-boksapparna brukar inte tipsa om just romance för att locka nya användare. Att spänningsromaner har en egen bokreaavdelning och egna avdelningar i bokkataloger av olika slag känns självklart, men romance brukar inte sticka ut i skyltningen eller i några andra sammanhang.

Men så upplyste min sambo mig om att det finns ett ställe där det bara, bara finns romance (och lite böcker för småbarn): nämligen Storytels topplista över e-böcker! Jag brukar inte kolla in topplistorna hos ljudboksapparna (och jag använder dessutom Bookbeat och har därför inget abonnemang hos Storytel). Men han hade helt rätt! Såhär ser början av topplistan ut…

Här ryms alltså titlar såsom Lockelsen, Den våta patienten, Min mans bäste vän, Med stjärten i vädret, Dyrare än diamanter/Roms stiligaste man, Calender girl – December, Lordens hemliga skuggor, Franska kyssar, Härskaren på Dunkeathe, Med lust och längtan/Det hände i Paris, Kärleken är blind, Semestercharmören, Strandad i paradiset… Faktum är att det enda som finns på topplistan (50 titlar!) är barnböcker (bilderböcker) och romance.

Jag tycker att det är helt otroligt. Kan det vara så att de som läser romance föredrar att läsa lite sådär smygigt från en läsplatta? Eller är det så att Storytel har hittat en riktigt bra nisch och har visat sig vara en av få aktörer som gör de här böckerna lättillgängliga?

Suget efter de här böckerna är hur som helst enormt, uppenbarligen. Så när ser vi avdelningar för romance på bibblorna och bokhandeln? När ser vi tv-reklamer och helsidesannonser för nya Harlequinromaner? När skriver morgontidningarna spaltmeter om nya romance? När kommer de listiga PR-knepen för att sälja säsongsbetonade romance (en motsvarighet till ”påskekrim”)? När ältas ”romanceundret” i alla medier? När kommer de nischade festivalerna som helt fokuserar på just romance (som motsvarighet till Crimetime Gotland)? Svar: aldrig, förmodligen, och ärligt talat så kanske inte just jag bryr mig så mycket om det, i och med att jag inte läser så mycket romance. Men ändå!

Vad beror det här på? Här har vi en jättegenre som ”alla” vill läsa, men det kan väl inte vara så att ingen vågar prata om den? Kan det spela in att romance inte är tillräckligt ”grabbigt” för att få utrymmet? Vem vet?

Människor och böcker: några personligheter jag har identifierat

Nu är bokreaböckerna undanstädade för den här gången och bokhandeln får återgå till att försöka kränga böcker till fullt pris. Jag vet inte om det går så bra för dem precis? Det sägs att försäljningen av barnböcker ökar, men annars pekar det nedåt. En anledning är att försäljningen av digitala böcker faktiskt ökar.

Själv måste jag dock säga att jag aldrig har varit en storkonsument av böcker, trots allt. Det är lite olika det där hur man förhåller sig till böcker. Här är några personligheter jag har identifierat:

Privatlånaren

Privatlånaren gillar att läsa, men har ingen stor koll på vilka böcker som är på tapeten och hen syns aldrig till i vare sig bokhandeln eller på biblioteket. Kommer böcker på tal så är det troligt att privatlånaren snabbt frågar ”får jag låna?” eller ”får jag läsa den efter dig?”. Smart! På så sätt sparar hen in dyrbar tid som hen annars hade behövt lägga på att sätta sig in i vilka böcker som är värda att läsa och sedan på att skaffa hem böckerna. Då är det smartare att se läsupplevelser som ett kollektivt ansvar – har man läst något bra så lånar man iväg boken till nästa. Har den som lånade ut boken tur så kommer boken tillbaka (förmodligen inte).

Vill ha-personen

”Vill ha”-personen gillar shopping och blir glad av nya grejer. Det kan vara kläder, inredningspryttlar – eller böcker! Den här personen älskar att springa till postutlämningen och hämta ut paket. Vilken dag som helst kan bli som en födelsedag! Och när böckerna får hyllorna att svämma över så kan man shoppa fler bokhyllor – det är också shopping och shopping är kul!

Biblioteksägaren

Hos biblioteksägaren får böcker ta plats. Det är liksom inte bara böcker, utan en del av inredningen och en del av dem själva. Böckerna berättar precis vilka böcker som biblioteksägaren har läst – den seriösa biblioteksägaren ser naturligtvis till att samtliga lästa böcker får sig en plats i hyllorna. Biblioteket rymmer alla böcker, men helst ska det vara fina utgåvor. Kommer det ut särskilt tjusiga nyutgåvor kan biblioteket till och med börja innehålla dubbletter. Om biblioteksägaren har plats så får böckerna bo i ett eget rum, men om utrymmet är mer begränsat så kanske en platsbyggd bokhylla eller en hel vägg med bokhyllor kan vara en kompromiss – huvudsaken är att böckerna får ta plats. Ja, och att de mår bra i det där biblioteket och inte blir blekta eller nötta eller skadade på något sätt. Det är ju trots allt böcker det handlar om och de tar man ju hand om!

Biblioteksbesökaren

Biblioteksbesökaren har inget eget bibliotek (inget större sådant i alla fall), även om hen gärna upplåter sitt hem åt biblioteksböcker, massor av biblioteksböcker, som man kan låna och låna om och låna om. Biblioteksbesökaren kan allt om hur man skickar inköpsförslag och är snabb som en vessla på att sätta upp sig på reservationslistan för nyutkomna böcker. Biblioteksbesökaren älskar att gå till biblioteket och varje gång hämtar hen ut travar av böcker från reservationshyllan. Synd bara att biblioteket förr eller senare kommer att kräva tillbaka de där böckerna. Så mycket böcker, så lite tid!

Slumpläsaren

Slumpläsaren har inte så stor koll. Kanske närmar sig semestern och hen rycker åt sig en bok i stället vid kassan när hen ändå står där med en glass i näven och är på väg till stranden. Slumpläsaren läser det som erbjuds och hen får bara hoppas på att slippa undan luriga nyutgåvor av böcker som hen redan har läst. Slumpläsaren orkar inte alltid läsa ut böckerna hen skaffar sig. Och det är ju förståeligt. Det är inte givet att dussindeckaren vid kassan är SÅ bra som man skulle vilja. När böckerna är utlästa får de stå i hyllan bredvid dammiga gamla DVD-filmer och andra pryttlar. Det är inte så noga.

Bokbloggaren

Bokbloggaren tycker att det är skojigt att blogga och blir himla glad när folk faktiskt kommenterar eller mejlar. När erbjudanden om recensionsexemplar/läsexemplar dimper ned i inkorgen så är det svårt att säga nej – det känns ju så kul att få bevis på att folk faktiskt läser bloggen och tycker att det är värdefullt att exponera sina böcker där! Snart har bokbloggaren massor av böcker – massor. Och känner sig tvungen att läsa egenutgivna böcker, som hade behövt några varv till med en redaktör, och aktuella bestsellers som 100 andra bokbloggare redan har instagrammat flera gånger om.

Antikvariatrotaren

Antikvariatrotaren har inte så mycket till övers för bestsellers och pocket med knäckta ryggar. Hen fyller hellre hyllorna med beige klassiker utan omslagspapper. Tittar man närmare i en antikvariatrotares bokhylla så hittar man seriös litteratur och och om man själv hade varit en riktig nörd så hade man kanske också känt igen en och annan raritet. Antikvariatrotaren är besläktad med biblioteksägaren, men hos den som brukar springa på antikvariat finns troligen inte samma bredd bland vare sig bland genres eller utgivningsår. Här är det helst gammalt och klassiskt som gäller.

Den osentimentala

Den osentimentala läsaren är inte så noga; en bok kan lånas, köpas eller läsas i en fiffig app. När boken är utläst eller när hen har givit upp om den så åker den iväg till någon kompis, en bokbyteshylla, en loppis eller soporna. Spelar roll! Vad ska man med böcker till när man redan har läst dem?! Jo, man kan i och för sig strimla och vika och göra julpyssel…

Känner du igen dig i någon av dem? 😉

Uppgång & fall är här

Jag har äntligen fått låna Uppgång & fall av Liv Strömquist! Jag köade den på universitetsbiblioteket redan innan de hade fått hem den, så jag hamnade därmed först i kön. Med tanke på att kön till stadsbibliotekets exemplar av samma bok är låååång så kände jag mig extra nöjd. Eftersom den kom ut för typ en månad sedan så har det dock förvånat mig att jag inte har fått den förrän här om veckan. Kanske någon bibliotekarie passade på att läsa den innan de ställde upp den på hämthyllan. 😉 Närå, jag har ingen aning och egentligen spelar det ingen roll. Nu är den här i alla fall! Och jag älskar ju Liv Strömquists serier och vassa satir, så den här läsningen ser jag verkligen fram emot.

Uppgång & fall av Liv Strömquist
Uppgång & fall av Liv Strömquist

Såg ni förresten att Liv Strömquist har blivit hedersdoktor vid Malmö högskola? Högskolor och universitet gillar att knyta kändisar till sig och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Hehe. Men visst, jag gillar Strömquist och nog förtjänar hon priser och utmärkelser. 🙂

Hej då Strändernas svall, nu får du bo på biblioteket igen

Nu händer det. Strändernas svall har följt mig i 6 år. För 6 år sedan hade jag precis börjat exjobba på det som idag är min arbetsplats. Det var en spännande tid. Jag jobbade med ett roligt och tvärvetenskapligt projekt som fick allt jag gjort under studietiden att fogas samman på ett naturligt sätt, trots att jag medvetet valt att göra ett exjobb som låg långt från utbildningens inriktning. Det var en rolig tid också utanför jobbet. Merparten av mina vänner studerade fortfarande, så jag kunde fortfarande njuta utvalda delar av studentlivet utan att det blev alltför awkward. Det var också en jobbig tid. Den våren sökte jag 60 jobb utspritt över hela Sverige, blev kallad till två intervjuer och fick ingen av tjänsterna. Det är den krassa verkligheten för den som utbildar sig inom något så mossigt som kemi. Jag funderade på om jag skulle kunna bo kvar i Umeå. Vågade knappt tro att jag kunde det.

Men kvar blev jag ju. Sedan dess har jag också flyttat tvärsöver gatan till en större lägenhet, som inte bara rymmer mig och mina kläder utan också rymmer min sambo och hans samling av brädspel. Jag jobbar fortfarande på samma ställe, fast jag har även skaffat mig en doktorstitel.

Och till slut läste jag faktiskt ut Strändernas svall, som jag lånade första gången den 2:a september 2010. Jag tänkte läsa den till en bokklubbsträff på jobbet, men hann inte.

Dags att återlämna Strändernas svall
Dags att återlämna Strändernas svall

Och nu får biblioteket tillbaka den! Tack för lånet.

Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna

Att hitta böcker (då och nu)

Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.

När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.

Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.

Böcker med röda ryggar
Böcker med röda ryggar

Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.

Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.

Böcker av Peter Pohl
Böcker av Peter Pohl

Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninna är en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!

Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.

Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.

Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!

Hur väljer du böcker?

Skolbibliotek #tbt

Det var länge sedan jag var nere i arkivet och rotade, men nu är det ju torsdag och då kan det ju passa med ”throwback thursday”. Idag när jag slumpade fram ett gammalt inlägg så fick jag fram ett tjurigt inlägg om skolbibliotek. Hehe. Slutklämmen lyder:

”Jag är absolut av åsikten att det är mycket bättre med bra bibliotek än många bibliotek. Det kan inte anses vara rimligt att ha bemannade bibblor på hur små skolor som helst. Lärare har ett slitsamt jobb och får en pinsamt låg ersättning och vidare är det inte alla skolor som kan erbjuda särskilt mycket resurser till undervisningen. Man kan fråga sig om skolor ska vara så små och ha så knappa resurser, men det är en helt annan fråga. Nu, när det nu råkar finnas små skolor, är det minsta man kan begära att de får slippa att bränna pengar på bibliotek, som har små utsikter att bli något annat än oinspirerande bokrum där pappersböcker står och samlar damm. Jag tycker att Sverige behöver färre skolbibliotek.”

Upprinnelsen till inlägget var en diskussion som blossat upp kring hur många skolbibliotek i Sverige som var bemannade. Den allmänna uppfattningen var att alla skolor måste ha bemannade skolbibliotek och att alldeles för få levde upp till detta. Min uppfattning var att resurserna förmodligen kunde användas bättre, åtminstone av mindre skolor.

Nu har åren gått och det pratas sällan om skolbibliotek(?). Är det någon som vet hur läget är nu? Måste alla skolor, oavsett storlek, fortfarande bekosta bemannade skolbibliotek? Eller har man taggat ner? Är alla skolbibblor bemannade nu för tiden?

Här kan du läsa mitt inlägg från 2012.

5 tips för att bota lässvackor

Det är kanske fler än jag som drabbas av små lässvackor ibland. Det kommer ju perioder när det bara går att plöja böcker och när man verkligen längtar efter sina påbörjade böcker. Sedan kommer de där andra stunderna när läsningen liksom inte hinns med och när man inte riktigt orkar öppna böckerna när man väl får den där lästiden. Idag tänkte jag tipsa om några knep för att bota lässvackor.

1. Välj rätt bok. Det här är kanske det mest banala och uppenbara, men en bok måste verkligen matcha situationen och ge läslust. Spontant kanske man tänker att det är bra att bota en lässvacka med något riktigt lättläst och lättillgängligt och så kan det nog vara, men inte nödvändigtvis. Om jag ska vända mig till mig själv så händer det ganska ofta att jag inte vet riktigt vad jag ska lyssna på när det är dags att välja en ny ljudbok. Ganska ofta hamnar jag då i deckarträsket, trots att jag nästan aldrig tycker att deckare är superläsvärda. 😮 Och har jag en dussindeckare i telefonen så blir det snarare så att jag lyssnar på podcasts än min ljudbok om jag vill lyssna på något… Jag tror någonstans att det är bättre att välja en bok med lite mer omsorg (det utesluter naturligtvis inte att man väljer en deckare i alla fall). Vill man ha lite hjälp med att sålla bland böcker så kan jag tipsa om Boktipset. Har man fyllt i några bokbetyg så kan Bokipset uppskatta betyg till olästa böcker. Personligen brukar jag skippa böcker som har estimerade betyg som är lägre än 4…

Bokmärke

2. Hitta en bra lässtund. Jag känner själv att det inte alltid är så lätt att hitta en bra, avkopplande lässtund. Hemma har jag ofta tusen grejer att göra och hittar ingen ro att verkligen sätta mig ner och läsa. Ofta läser jag därför en stund innan jag somnar, men det är inte heller sådär superoptimalt, särskilt eftersom jag egentligen är sjukt trött på kvällarna och behöver sova. Ärligt talat har jag ingen bra lässtund i min vardag just nu, men en kompis till mig botade en lässvacka genom att börja avsätta en stund av lunchen till läsning. Det tycker jag låter jättesmart! Det känns kanske lite knasigt att ”schemalägga” läsning, men jag tror att man måste försöka att hitta en liten lucka där man verkligen inte låter hushållssysslor eller annat gå före. Det måste kännas enkelt och roligt att läsa – inte stressigt. En bekant till mig hade så svårt för att ta sig tid till böckerna att hon till slut valde att åka till biblioteket då och då för lite ostörd läsning. Det finns ju många fritidsaktiviteter som man sätter in i kalendern (själv har jag t.ex. danslektioner 2 gånger i veckan), så egentligen finns det väl ingenting som hindrar att böcker får åka in i kalendern om man känner att man har tappat bort läsningen.

Liv till varje pris

3. Ha en deadline eller ett läsmål. Det är kanske lite tragikvarning att sätta deadline för sin läsning, men för mig funkar det förvånansvärt bra ändå, just eftersom det svåra med min läsning är att ta sig tid. I höstas köade jag en massa böcker på biblioteket och när de började ramla in så var det bara att sätta igång och läsa eftersom de var köade av andra och böckerna därför inte gick att låna om. Återlämningsdatumen blev konkreta läsmål och de ”tvingade” mig att läsa. Även om jag inte har hittat någon perfekt lässtund så fick den här deadline-läsningen mig att verkligen komma igång och läsa. Det enda sättet att bota en lässvacka är ju att just… läsa. Vad gäller läsmål så behöver det inte nödvändigtvis vara ”läs x antal böcker innan året är slut”. Men en läsutmaning kanske kan vara något? Det brukar alltid cirkulera utmaningar hos bokbloggare. I och för sig har jag inte sett någon speciell utmaning för nästa år, men bland tidigare utmaningar finns t.ex. spänningsutmaning, ”Boktolvan” och Kaosutmaningen, som kanske kan tjäna som lite inspiration. För att nämna några.

Villette

4. Bokcirkla! Den här punkten går ihop lite med punkt 3 eftersom en del av poängen är att genom en bokcirkel skaffa sig ett läsmål och/eller en deadline. En annan poäng är såklart att det är kul, peppande och givande att diskutera böcker med andra bokintresserade. Böcker kan ju annars bli lite av en ensam syssla eftersom man allt som oftast läser själv… Vill du gå med i en bokcirkel men vet inte hur? Gå till ditt bibliotek! De har säkert någon form av bokcirkel. Om de mot förmodan inte har det eller om det inte känns som att den passar så skulle jag föreslå att du googlar efter ”bokcirkel” + din stad. Min bokcirkel startades upp av bloggarna Med näsan i en bok och Bokmärkt som ”annonserade” efter bokcirklare på sina bloggar. Andra ingångar till bokcirklar kan vara grupper på Facebook eller nätbaserade bokcirklar. Kolla in Bokcirklar.se t.ex. En lightversion av att gå med i en bokcirkel kan vara att bokcirkla tillsammans med bokcirkeln i P1 (Lundströms bokradio). Just nu pågår ingen bokcirkel i det programmet, men det finns ett fint litet poddarkiv att hänga med i.

Fyren mellan haven

5. Låt dig bli inspirerad. Jag kan bli sjukt sugen på att läsa när jag besöker t.ex. ett bibliotek eller en bokhandel. På båda ställena brukar det finnas människor som är duktiga på att ”marknadsföra” och ställa upp böcker på ett lockande sätt. Läslust kan verkligen kicka igång av att besöka sådana ställen, men också av att gå på författarbesök (kolla upp vad biblioteket har), lyssna på bokpoddar, läsa om böcker på bloggar och i tidningar (t.ex. Vi läser eller Books & dreams), titta på litteraturprogram på TV (Babel!). Som bokbloggare är det enkelt att översköljas av läspepp. Jag får en hel del nyhetsbrev och följer förlag, bibliotek och bokhandlare på Facebook och Instagram. Det ger verkligen läslust!

Västerbotten i Vi läser

Hoppas att du hittade något tips som verkar intressant. Det är underbart att läsa. Det känns alltid lita tomt när jag tappar läslusten. Tur att det brukar gå över!

Just nu läser jag Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Nu får jag nog rappa på lite med läsningen av Ransom Riggs ungdomsbok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. På söndag är det nämligen dags att bokcirkla den! Jag gillar den hittills. Det är en både rolig, spännande och inte speciellt läskig skräckis och det är en läsning som passar mig väldigt bra just nu. Jag återkommer med lite mer tankar om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn när den är utläst.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

En av anledningarna till att jag inte har läst ut den ännu är att det tog lite tid för mig att låna den på biblioteket. Jag gick nämligen in på mitt biblioteks hemsida och sökte efter den så fort det blivit bestämt att vi skulle läsa den här boken. Till min förvåning fanns den bara i ett exemplar i hela kommunen! Jag blev helt paff, men ställde mig såklart i kö eftersom det här exemplaret till på köpet inte fanns inne. Sedan gick dagarna och dagarna blev till en vecka och tiden bara gick och till slut blev jag misstänksam och gick in och kollade efter boken igen. Då insåg jag att jag hade köat en hel klassuppsättning av den här boken. När man klickar fram Miss Peregrines hem för besynnerliga barn hos biblioteket är det en klassuppsättning av boken som kommer upp som default. Bara om man är observant, läser noga och klickar fram en äldre utgåva av boken så kommer man till en sida där man kan se den vanliga boken, så att säga. Boken visade sig finnas på ungefär alla bibliotek i kommunen och den fanns inne i flera exemplar hos ”mitt” bibliotek, dessutom. Det var alltså bara att gå dit och plocka upp den och det hade jag kunnat göra redan för flera veckor sedan om bibliotekets hemsida hade varit mer lättnavigerad och smartare uppbyggd…

Nåja. Mycket kan man säga om biblioteket, men deras hemsida är inte den bästa. Men, men. Man kan väl inte få allt, antar jag.

Projekt läsa alla biblioteksböcker… #tbt

Throwback thursday! Jag hittade ett gammalt inlägg om ett projekt jag hade 2011 och som jag fortfarande har. Det gick ut på att läsa ut alla biblioteksböcker här hemma. Jag tyckte att jag var duktig som lämnade tillbaka en bok om yoga och lånade Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Då blev det plus minus noll liksom.

Hur är det nu då? Jodå, jodå! Jag har haft 10+ låneböcker hemma, men nu har jag läst och lämnat tillbaka den ena efter den andra. Har faktiskt bara två rackare kvar.

Strändernas svall och Hon älskade

Och de har jag haft så länge att de fortfarande har omoderna streckkoder. När jag lämnar tillbaka dem kommer de behöva lägga in de i det ”nya” systemet, som säkert inte är så nytt längre. 😮

Projekt läsa alla mina bibliotekslån tuffar på…

Det kanske mest oroväckande är egentligen att det inte tillkommer några nya låneböcker längre. Det är inget beslut jag har tagit, liksom, men jag har faktiskt slutat låna böcker. Jag har så många olästa, både i läsplattan och i hyllan, att det inte finns någon anledning att gå till biblioteket längre. Det känns trist att det har blivit så. Jag älskar bibliotek!

Tror jag ska låna några fler…

Här hittar du mitt inlägg från 2011.