Sedan jag fick barn har jag blivit en extra flitig besökare på biblioteket. Jag lånar hem mängder av böcker som jag läser för vårt barn. Nu är hon 8 månader och jag måste erkänna att det tyvärr har blivit snudd på omöjligt att läsa för henne. Hon rycker böckerna ur handen så fort jag öppnar dem och blir mycket arg om jag försöker bläddra. Så jag låter henne greja. Tids nog kommer vi säkert kunna läsa tillsammans igen. Tills dess får hon ta till sig böckerna på det sätt hon föredrar och jag får mestadels läsa dem… själv.
Här är i alla fall ett inlägg om den senaste skörden av biblioteksböcker. Som jag nämnt tidigare lånar jag både småbarnsböcker och böcker för lite äldre barn. Jag har fått lära mig att det inte spelar så stor roll vad man läser för sitt lilla barn, så jag går mycket på det jag själv har lust med. Språk och läslust smittar förhoppningsvis av sig oavsett om boken egentligen är tänkt för en 8 månaders eller en lite äldre unge.
Lilla H hälsar på av Ann Forslind
Jag/vi gillar Bäbis-böckerna, så det kändes kul att låna något mer av samma författare. Valet föll alltså på Lilla H hälsar på. Lilla H är inte rädd för någonting. Förutom en tant. Hon smyger på tanten. En kul och mysig bok! Barn kan ha så mycket fantasi! Och så växlande känslor… Så är det även i den här boken.
Vems resa? av Stina Wirsén
Jag gillar Stina Wirséns bilderböcker! Den här är rolig även för vuxna samtidigt som den är varm, tänkvärd och inbjuder till intressanta samtal med sitt /lite större/ barn. I den här boken ska Lilla Hund åka på semester med sina föräldrar. Föräldrarna säger ”Bla bla, vattna blommorna? Bla bla, soporna? Bla bla, jättebråttom!” (hade kunnat vara jag). Sedan är de framme! Och den enda som vill bada och ha roligt råkar vara en igelkott som säger ”Bonjour ça va?”. Vilken tur att man kan leka på flera språk!
Dela med dig, Sickan av Sofia Rådström
Sickan-böckerna är nya storfavoriter. De är roliga på riktigt, härligt illustrerade och skrivna med finurliga rim. I den här boken kommer Ester på besök. Och hon får inte låna en endaste av Sickans alla leksaker. Det hinner bli lite bråk innan de äntligen hittar en gemensam lek, som kanske inte helt roar de vuxna… ”Ester jobbar. Trycker knappar. Sickan skriver pappas lappar”.
Ligg still! av Nathalie Ruejas Jonson
Ligg still! lånade jag främst för att jag trodde att den var illustrerad av samma illustratör som ligger bakom Sickan-böckerna. Båda böckerna visade sig dock vara illustrerade av respektive författare. Men lite samma känsla finns i bilderna, tycker jag! Superhärliga illustrationer, faktiskt! I Ligg still! känner sig Ino tillräckligt stor för att lägga sig själv. Hon är ingen gullebebi, som stortvillingarna kallar henne! Men det visar sig vara en hel del hopp och snurr som behöver komma ut först…
Mumindalens alfabet av Annika Sandelin med bilder av Tove Jansson
Det är något visst med Mumindalen och dess invånare, eller hur? Både jag och min dotter har en hel del ägodelar med muminmönster. Självklart vill jag introducera Mumin tidigt! Fast Mumindalens alfabet har såklart varit en utmaning, då vår lilla tjej som sagt inte direkt har ro att låta någon läsa för henne längre… Men jag njuter i alla fall av dikterna, en för varje bokstav, och de underbara illustrationerna i den här boken. Mycket fin bok! Jag ska låna den igen, när min dotter är lite större!
Vi har varit på biblioteket igen! Jag går dit ibland och lämnar tillbaka böcker. På något sätt lyckas jag alltid komma tillbaka med ungefär lika många böcker igen. Här är några jag lånat för att läsa med mitt barn.
Var är kycklingen av Ingela P Arrhenius
Att den här boken ens finns på biblioteket och inte har blivit sliten i bitar för länge sedan?! Var är kycklingen? är en bok i hård kartong där varje uppslag pryds av filt-flikar. Man frågar ”Var är kaninungen?” och lyfter man på en filt-hink hittar man en liten kanin. Jag var rädd att mitt barn skulle slita sönder den här boken, men det gick bra! Mycket fin bok! I en viss ålder känns det som att den här typen av böcker är grejen: böcker som man kan känna och prassla med på olika sätt. Extra pluspoäng för spegeln på slutet!
Vem finns? av Stina Wirsén
Vem finns? är ytterligare en bra samtalsbok av Stina Wirsén. Med det menar jag att det är en bra bok att läsa för att få en ingång till svåra ämnen /inbillar jag mig/. Mitt barn är alldeles för liten för att prata om svåra grejer med. Men det här är också en väldigt fin bok, rent allmänt. Boken handlar om vem som finns. Det syskon som aldrig blev, men som först var en liten gåta i ett ägg och sen en dröm om det som hade kunnat vara? Mormor, som levde ett långt liv, men som inte finns längre? Glassgubben? Japp, den sistnämnda, hon ser ut som vanligt i alla fall.
Alfons siffror
Alfons Åberg har vi redan bekantat oss med i en pekbok om färger. Här är en liknande variant om siffror. De välkända barnboksfigurerna slår in ett paket, räknar fyra bilar och så vidare. Det dröjer nog innan mitt barn kan räkna… Men en pekbok med Alfons är aldrig fel.
Sov nu, Sickan av Sofia Rådström
Jag måste absolut låna fler böcker om Sickan, för Sov nu, Sickan är verkligen en ny favorit! Underbara illustrationer! Superhärliga och finurliga rim! Åh, vad jag gillade den här lilla boken om Sickan som ska sova. ”Här är Sickan. Det är kväll. Sickan sömnig. Kommer gnäll”. Jodå. Känns igen.
Titta 10 blommor av Björn Bergenholtz
Titta 10 blommor är en pekbok med exakt det som titeln avslöjar. Jag älskar idén, som är lika enkel som genial. För jo, det är viktigt att kunna sina blommor, känna igen mångfalden i naturen och därmed också känna att den är värt att ta hand om. Det är aldrig för tidigt att börja! Här kan alltså bebisen peka på blåsippor, gullvivor och smörblommor. Beskrivningen av blommorna är härligt bebisanpassad: ”Ofta många många”, ”Stora bulliga blad”.
Ramsa med Bebbe: Busiga bebisramsor av Mervi Lindman
Vi gillar Bebbe! Och vi gillar ramsor! Så den här boken är såklart en hit. Vår tjej har älskat ramsor sedan hon var pyttepytteliten. Det bakas kakor och kläms i de små ärtorna (tårna). Hon skrattar fortfarande när man kommer till den stora, stora bönan (stortån). I den här lilla boken finns ett helt gäng ramsor, både sådana jag kände till sedan innan och några nya favoriter.
Min nya familj av Renata Galindo
Det är faktiskt en slump att jag redan har lyckats låna ett helt gäng böcker om ”svåra ämnen”. Min nya familj lånade jag faktiskt primärt för att det är en katt och en hund på framsidan. Jag tycker att man alltid bör låna en bok med en katt på framsidan! Ja, jag är väl lite av en tokig kattkvinna. Den här ”kattboken” handlar alltså om ett ämne som flyger många meter över huvudet på min lilltjej, men mig berörde den! Med underbara illustrationer berättar den om en hund som flyttar till sin nya mamma, en mamma som inte ser likadan ut som hen själv, en mamma som gör allt som mammor ska, men som inte alltid räcker till ändå. Men de försöker, båda två, lite till, varje dag. Lär sig att vara mamma och mammas barn. Åh, jag fällde typ tårar! Det är ju inte lätt att vara mamma alla gånger. Det var bara så fint att få läsa den här trösterika lilla boken!
Vi läser så många böcker att jag inte hinner blogga om dem. Nu är min baby snart 8 månader!! Det här inlägget hittade jag bland mina utkast. Hade helt glömt bort detta. Tre barnbokstips kommer i alla fall här:
Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida
Jag var på föräldragruppsträff på biblioteket för ett tag sedan och fick då höra att man inte ska akta sig för att läsa svårare böcker för sitt lilla barn. Vi plockar och läser mycket ur pekböcker och småbarnsböcker, men det kom alltså en uppmuntran att man lika gärna kan läsa ur andra bilderböcker. Jag tog bibliotekarierna på orden och lånade omedelbart en bok som jag ville läsa. En tokig kattkvinna som jag blev såklart oerhört lockad av titel och framsida till Katten som inte hade något namn. Den är så vackert illustrerad och allmänt fin att jag fick läsa den på lite avstånd, så att mitt barn inte skulle börja banka och bläddra våldsamt. Nu är jag naturligtvis rädd om biblioteksböcker i allmänhet, men den här kändes lite extra olämplig att sätta i händerna på en liten. Jag älskade den vemodiga och ändå både roliga och hoppfulla lilla bok om en hemlös katt som saknar ett namn. Åh så fin! Jag får återkomma till den här boken när min unge faktiskt förstår vad man läser. Den här boken vill jag läsa igen!
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Jag har redan bloggat om en Bebbe-bok. Nu har jag lånat en till: Bebbe letar nappen. En bra småbarnsbok! Den passar lite olika åldrar. En del sidor har bilder på föremål och är lite mer av en pekbok. Samtidigt finns det en story, som gör att boken också funkar även för den som vill ha en berättelse också. Här handlar det såklart om att Bebbe letar efter sin försvunna napp. Kul bok!
Joni plockar alla bär av Jessika Berglund
Joni plockar alla bär lånade jag lite som ett internt skämt mellan mig och min sambo… Han heter Jon och har emellanåt fått höra hemifrån ”JON, varför tar du alltid ALLT” när han t.ex. har ätit upp alla satsumas. Det är alltså något vi brukar skoja om här hemma och den här boken hade en för bra titel för att inte få följa med hem från bibblan (särskilt om man håller över i:et). Boken handlar om Joni, som är ute i skogen och plockar bär med sina pappor. Här kan alltså barnet få lära sig smultron, blåbär, myror, hallon. Det påminner mig om hur mycket mitt barn har kvar att lära och upptäcka. Så många skatter i skogen.
Min bebis blir äldre och äldre. Bokintresset har skiftat något på senare tid. Hon är inte lika pepp på att lyssna och titta utan ska helst stoppa in böckerna i munnen och/eller utforska pappret med sina händer. Och banka och krafsa på dem såklart – man vet ju aldrig om någon barnboksfigur lossnar. Det är ingen lätt sak att försöka bläddra i en bok vi har framför oss. Om man säger så. Men högläsning är mysigt ändå! Här är den senaste biblioteksskörden.
Titeln hade blivit bättre om jag hade lånat 6 böcker, men nu gjorde jag inte det!
Alfons färger
Klart man vill introducera en klassisk barnboksfigur så tidigt som möjligt! I pekboken Alfons färger finns de välbekanta figurerna från Gunilla Bergströms böcker. Prylar i olika glada färger visas upp och sidorna är i stadig kartong. Populär bok att banka i!
Vems bebis? av Stina Wirsén
Vi har läst en del andra böcker av Stina Wirsén. Jag gillar hennes fantasifulla illustrationer och att hennes böcker allt som oftast befolkas av figurer med bredd. I Wirséns böcker kan figurerna lika gärna ta sig fram med rullstol som med ben, om man säger så. Jag hade ingen koll i förväg på vad Vems bebis? egentligen handlar om. Det visar sig att den handlar om adoption och syskonavundsjuka. Kanske inte superaktuellt för just min familj, men såklart en fin bok ändå. Kan säkert passa bra som utgångspunkt för viktigt prat med lite äldre barn.
Om orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen
Varför lånade jag den här boken? Jag är ju livrädd för ormar? Och Om orm handlar alltså om en orm som käkar upp diverse andra djur. Egentligen är det ju inga konstigheter att ormar äter andra djur, men vill man läsa en bok om det? Vet inte. Har man läst den Lille prinsen och sett den ”hatt”-illustration, som boken inleds med, med så känner man igen premissen för Om orm. Det är en väldigt underlig bok egentligen, men sådana måste det ju också finnas utrymme för.
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino-böcker har vi läst förut! Och i jultid var det såklart extremt passande att läsa om Pinos julafton tillsammans. Det bakas pepparkakor, slås in paket och görs diverse annat juligt. Boken funkar fint som pekbok, men kan även läsas som en liten berättelse.
Jag är en hund av Baek Heena
Den här boken kanske jag lånade mest för min egen skull. Men givetvis vill man även introducera en ALMA-pristagare så tidigt som möjligt för sin unge. 😉 Baek Heena förärades detta otroligt fina pris år 2020. I Jag är en hund får läsaren följa hunden Goosl. Det blir bus och gos hos hans familj. Illustrationerna är HELT otroliga. Baek Heena gör minifigurer och miniatyrvärldar till sina berättelser. Helt fantastiska!
En ny kompis, Pytte! av Ingrid Flygare
Japp, jag lånade en hästbok till min bebis. Givetvis är den tänkt till lite äldre barn, men det struntar jag i! I En ny kompis, Pytte! kommer en ny häst till stallet och shettisen Pytte får plötsligt konkurrens. En söt berättelse med gullig sensmoral.
Vems är Bob? av Alex Howes
I Vems är Bob? får läsaren följa Bob genom hennes äventyr i kvarteret. Eller heter hon Devo? Tillhör hon trädgårdsmagikern (underbart ord!) eller mannen som gillar att sticka? Vem vet. För den som någon gång haft en katt är det old news att katter lever något slags eget, hemligt liv när man själv inte är med. Det här är en rolig bok om just det. Superhärliga illustrationer!
Nisse & Nora träffar djuren av Emelie Andrén och Lisa Moroni
Nisse & Nora träffar djuren är en bok för små barn (d.v.s. större barn än mitt) att känna igen sig i. Nisse och Nora är på en gård och hälsar på djuren. Nora blir lyrisk. Nisse blir rädd. Kossan är ju så stor? Och grisen luktar så konstigt? Tänk vad barn kan vara olika. Kul med en bok som handlar om just det!
En del författare kan man inte få nog av, men en dag tar det ju slut: en författare går bort och det enda som återstår är det som hann skrivas ned. Det är fint att tänka att någon närmast kan få evigt liv tack vare sina texter, men samtidigt kan man som läsare bli girig. Vilja ha mer.
Ibland blir det rent osmakligt. Ingenting tyder t.ex. på att Harper Lee ville ge ut Ställ ut en väktare, utkastet som hon senare arbetade om när hon skrev succé-romanen Dödssynden, men när hennes syster, tillika vårdare, gick bort, passade man på att låta den gå till tryck så att man kunde krama pengar ur den.
Ibland undrar man också vad det är värt att ge ut upphittade manuskript och andra texter som då och då dyker upp och tillskrivs någon känd författare. Om personen hade velat ge ut den medan hen levde så hade den väl också getts ut?
Jag tycker att det här är intressant. Det mesta som skrivs och ges ut faller i glömska och försvinner, men risken/chansen finns ju att en text blir ”odödlig” och lever kvar. Hur länge måste en textförfattare stå för en text? Är alla texter värda att bevara för framtiden..?
Ja, det finns knappast några tydliga svar. Det jag egentligen tänkte komma fram till är att man ibland blir genuint glad över att det kommer ut ”nya” texter från en älskad favoritförfattare, som Astrid Lindgren till exempel. Nu är inte jag så inne i bilderboksgenren, men det känns väldigt fint att det i vår/sommar kommer två helt nya Astrid Lindgren-böcker. Nu i april kommer Alla ska sova, en bilderboksversion av visan med samma namn som sjungs i Alla vi barn i Bullerbyn. Den ser så himla varm och mysig ut, med illustrationer av Marit Törnqvist. I juni kommer dessutom boken Ett litet djur åt Pelle, som är en bilderboksversion av det Saltkråkan-avsnitt som handlar om när Pelle önskar sig en alldeles egen kanin. Jag älskar Saltkråkan och bland TV-versionerna är det helt klart Saltkråkan som är min favorit, kanske för att jag har vuxit upp i Roslagen. Det här är första gången som en Saltkråkan-berättelse har blivit en bilderbok och det är väl på tiden. Maria Nilsson Thore har illustrerat och karaktärerna ser inte alls ut som i TV-serien, men känslan känns ändå helt rätt.
I är det 100 år sedan den första av Elsa Beskows böcker om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin gavs ut. Det har firats genom att ge ut en samlingsutgåva med de klassiska bilderböckerna om tanterna och det har också kommit en hel del tjusiga anteckningsböcker och inredningsprylar med ”tant”-motiv. Farbror Blå-bokstödet känns särskilt lyckad ur inredningssynpunkt – hans siluett är verkligen ikonisk och förgyller vilken hylla som helst!
Det är kul att Beskows bilder har blivit så självklara och igenkännbara att det till och med går att plocka ut något så stiliserat som en silhuett och ändå nå omedelbar igenkänning. Jag tror också att vi är många som ser Elsa Beskow-bilder för oss när vi ska föreställa oss 1800-talets småstadsidyll, rogivande skogsutflykter eller drömmarnas julfirande. Beskow fångade ett särskilt ljus och en särskild värme och lycka i sina bilder, tycker jag. Min favorit i Beskows bokskatt är Sol-ägget, med underbara och sagolika motiv från skogen, men det är alltså inte Sol-ägget som fyller år den här gången, utan tant-böckerna.
Jag läste flera av Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin-böckerna för inte så länge sedan. Jag fick nämligen ett par av dem i födelsedagspresent här om året och jag har bloggat både om dessa och om den avslutande delen i tant-serien, Petters och Lottas jul. Jag vet inte om berättelserna är exakt sådär uppdaterade så att dagens barn fängslas av dem, men bilderna är fantastiska och det finns någonting väldigt fint i dem. Jag blir glad av att läsa om när tanterna öppnar dörrarna för föräldralösa Petter & Lotta och välkomnar dem i sitt hem. Som vuxen är det inte utan att man önskar att det fanns mer att läsa om Petter & Lotta och att det gick att få veta lite mer på djupet vad de tänkte & kände kring sin situation. Jag tror inte att Petter & Lotta har någon verklig förlaga (vet du?!), men till tanterna och farbror Blå finns verkliga förebilder. Karaktärerna är baserade på Beskows mostrar och morbror, som var ogifta och levde tillsammans i Trosa. Beskows familj flyttade dit när hon var i 15 års-åldern. Då hade hennes pappa gått bort och mamman var ensam med Elsa och hennes 5 syskon. Kanske såg Elsa sig själv och sina småsyskon i Petter & Lotta, jag vet inte, men det är fina böcker i alla fall!.Illustrationerna är ren njutning och kommer säkert att hålla i 100 år till.
Den kommersiella julen är nu över, men det bästa med julen är att man kan välja att fortsätta att njuta av julpynt och julens smaker länge till om man vill (t.ex. till tjugondedagen). Och det vill jag! I november gjorde jag en efterlysning på Twitter efter juliga/vintriga dikter, men fick inget napp. Det var lite närmare inpå jul som jag hittade Julklappsboken på Litteraturbanken och den har jag sedan bläddrat lite i varje dag, även efter själva julafton. Så idag tänkte jag skriva några rader om den och om två juliga bilderböcker som jag också har passat på att återuppleva i mellandagarna.
Julklappsboken: Julklappsboken och andra noveller, dikter och bilder ur Litteraturbankens samlingar (i urval av Paulina Helgeson)
Julklappsboken är en antologi med noveller, dikter och bilder från Litteraturbankens stora skatt. Man har sett över texterna och moderniserat där det behövs, så det är inte speciellt tungläst, trots att verken som texterna är hämtade från i allmänhet är minst 70 år gamla. Här finns klassiska och välkända bilder av Carl Larsson och texter av Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och Anna Maria Lenngren, för att nämna några. Jag tänker ganska ofta att jag borde läsa fler klassiker, men då äldre böcker sällan är de som marknadsförs hårt i alla kanaler, så glöms de lätt bort när det väl gäller. Att läsa Julklappsboken var dock en hit. Den kändes som en riktig karamellpåse faktiskt – en hel bok med ”alla” de där klassiska författarna som jag har tänkt att jag borde läsa någon dag.
Dessutom kretsar alla berättelserna kring julen och ja, jag vet att väldigt många har julen som värsta tid på året och att många inte ens firar, men för mig finns det i alla fall någon slags magi fortfarande. Ibland har jag faktiskt lite svårt att själv förstå varför jag tycker att julen är så speciell, men den här boken ger i någon mening några ledtrådar. I många av bokens texter berättas om en tid där julen verkligen behövdes som ett avbrott i årets mörkaste tid, när människor behövde vila och att få skämma bort sig själva med det godaste och lyxigaste de kunde finna på. I en tillvaro, som för många bestod av hårt slit och ett liv i enkelhet så verkar julen och julens förberedelser bli extra viktiga. Julen kan också vara den tid då människor är extra välkomnande och månar om varandra.
Jag tyckte det var jättehärligt att få läsa om julförberedelser ”förr i tiden” och att få läsa berättelser som utspelar sig i jultid. Ofta är det precis sådär som man tänker sig att klassiska jular beskrivs: det julstädas och tänds ljus, det julbakas och lagas en massa mat, enkla människor firar glatt i gemenskap över ett fat gröt (medan rikemansjulen mer är en rämnande fasad), barn kan knappt bärga sig för att slita upp julklapparna (och drömmarnas julklapp kan vara en bok), människor öppnar sitt hem för de som ingenstans har att gå. En del texter är lite mer överraskande, som t.ex. en av mina favoriter, Anna WahlenbergsOm julen blir världen så god, där den ensamme och arme mannen inte alls gläds åt att plötsligt bli inbjuden till julfirande till höger och vänster, eller Anna Maria Lenngrens snärtiga, bitska och roliga julklappsrim i dikten Julklappar.
Missa inte den här lilla pärlan! Den kan läsas direkt på Litteraturbankens hemsida eller laddas ned gratis i läsplattevänligt format. Texterna i boken finns dessutom inlästa för den som föredrar ljudböcker. Här hittar du Julklappsboken.
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
I Astrid Lindgrens böcker (och filmatiseringar av hennes berättelser) är jularna alldeles särskilt magiska. Visst har hon många berättelser där det också gläntas på fattigdom och elände (ni har kanske läst Kajsa Kavat?), men i slutändan landar det oftast i fridfulla och glada jular med gemenskap och värme. I bilderboken Jul i Bullerbyn är julen rakt igenom fröjdefull. Snön ligger tjock, barnen åker kälke och blir rosiga om kinderna, det bakas pepparkakor, dansas runt julgranen, öppnas julklappar (som alla blir nöjda och glada över) och sedan skuttar alla upp tidigt på juldagen och åker släde till julottan. Jag kan tycka att Lindgrens bästa berättelser är de som tar upp situationen för de barn som inte har det såhär enkelt och tryggt som Bullerbybarnen, men Jul i Bullerbyn är ändå en väldigt härlig bok att bläddra i. Hela boken är lite som ett förljuget Instagramflöde, men det gör inget. Ibland vill man helt enkelt drömma om den där magiska julen, som kanske inte finns i verkligheten, och Jul i Bullerbyn, med Ilon Wiklands välkända och ljuvliga illustrationer, skildrar helt klart drömjulen så som den kunde se ut vid slutet på 20-talet. Den som vill komma i julstämning bör helt klart läsa den här boken. Här finns precis allt man önskar att julen var.
Jul i Bullerbyn gavs ut första gången av Rabén & Sjögren 1963, men finns också i flera nyutgåvor, t.ex. den från 1997 (ISBN: 978-91-29-63961-2). Den finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).
Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Petters och Lottas jul är den sista boken om Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå. Petter och Lotta bor hos tanterna och farbrorn och deras första jul står för dörren. De har lite svårt att förstå vad allt julstök ska tjäna till, men när granen efter många mödor är på plats och efter det att julbocken har varit på besök, och magiskt nog lämnat paket med precis det de önskat, så blir Petter och Lotta helt överväldigade. Tant Gredelin toppar upplevelsen genom att berätta en saga som förklarar att Julbocken egentligen är en förtrollad prins, som bor i skogen. Barnen fantiserar och letar så småningom efter denna prins, bland annat för att de vill be honom att lämna presenter även till tanterna och farbrorn nästa gång. En dag hittar de honom! Det här är en gullig liten berättelse, där Elsa Beskows bilder som vanligt är en ren njutning att betrakta.
Petters och Lottas jul gavs ut första gången av Bonniers 1947 och finns i flera nyutgåvor, t.ex. Bonnier Carlsens nyutgåva från 1995, som finns att köpa hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
När jag fyllde 30 fick jag bland annat några fina, klassiska bilderböcker. Sådana är ju alltid kul att ha, särskilt när det är böcker av någon så ikonisk författare och illustratör som Elsa Beskow!
Beskows pappa dog medan hon var i tonåren och familjen flyttade då till mostrarna, som bodde i Trosa tillsammans med sin bror. Det är de som står som förebilder för de välbekanta barnboksfigurerna Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. I böckerna om tanterna och farbrorn förekommer också barnen Petter och Lotta samt hunden Prick och katten Esmeralda. Alla får sin introduktion i den första av de fem böckerna om dem, Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Det är en finurlig och rolig liten berättelse om när tanternas lilla hund springer bort och hur de i sitt sökande efter honom hamnar i diverse knipor. Här framkommer också de personlighetsdrag som är bärande i berättelsen: Tant Gredelin är den lite sjåpiga och ängsliga tanten, som helst sitter i salongen och broderar stramalj, Tant Brun är den rejäla ”bullmamman” som alltid har pepparkakor och annat gott med sig, och Tant Grön är den manhaftiga och orädda kvinnan som klättrar på stegar och arbetar i trädgården. Med dagens mått mätt är det såklart lite trist med en hel hop tanter som agerar typiska könsroller, men det går såklart inte att ändra på historien. Jag tycker hur som helst att det är lätt att se förbi detta och bara njuta av bilderna och berättelsen, som såklart får ett mycket lyckligt slut.
I Farbror Blås nya båt hamnar sällskapet i ett nytt äventyr. Farbror Blå har skaffat sig en ny båt och hela sällskapet ger sig ut på en utflykt, som slutar riktigt dråpligt eftersom att Petter och Lotta ger sig iväg på egen hand med båten, tappar årorna och försvinner iväg, medan tanterna och Farbror Blå blir strandsatta på en ö och inte kan ta sig därifrån. Det är kanske inte en serie sannolika händelser som sker, men det är i alla fall en spännande och gullig liten berättelse!
Allra bäst av de här tre bilderböckerna tycker jag dock om Sol-ägget, som är en helt fristående berättelse från skogen och dess djur och väsen. I skogen finns en liten älva, som är den som lockar fram såväl sol som höstlöv och snö. Hon brukar också rädda de ägg som faller ur fåglarnas bon, men när hon en dag hittar ett enormt stort, orange ”ägg” (egentligen en apelsin) kan hon inte dra andra slutsatser än att det är ett solägg. Beskows illustrationer är alltid en fröjd att betrakta, men jag är särskilt svag för hennes naturbilder och den här boken är full av dem. Det här är en mycket gullig och fantasifull berättelse. Som inledning finns också en självbiografisk liten text där Beskow berättar om sig själv och sitt skrivande. Det är verkligen kul att läsa om hennes berättarglädje, vilken såklart också är uppenbar för den som läser Beskows böcker.
Det finns många som med rätta tycker att föräldrar ska våga läsa nya böcker för sina barn, istället för att plocka fram gamla godingar från deras egna barndom – det finns ju så mycket nytt och uppdaterat och pedagogiskt där ute. Men klassiker är inte klassiker för intet! Beskows sagor och vackra illustrationer kommer säkerligen att leva kvar länge än.
Om Elsa Beskow och om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget
Elsa Beskow (1874–1953) var en svensk författare och konstnär som har blivit välkänd för sina klassiska sagor, däribland böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon debuterade som författare 1901 med Puttes äventyr i blåbärsskogen och skrev därefter ett fyrtiotal böcker. För den som vill veta mer om Elsa Beskow och hennes bilderböcker så finns det många sidor på nätet, däribland Bonnier Carlsens Elsa Beskow-hemsida.
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1918, utgiven av Åhlén & Åkerlund. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163832581), utgiven av Bonnier Carlsen 1995, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Farbror Blås nya båt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1942, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163830693), utgiven av Bonnier Carlsen 1994, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Sol-ägget är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1954, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1958.
Katter är livet! Om det inte vore för min (lättare) allergi så skulle jag förmodligen vara lite av en crazy cat lady… Men nu får jag alltså nöja mig med att gosa med andras katter (vilket jag gör så fort jag får chansen). Den här knasbollen t.ex:
Det saknas inte böcker om katter. Bland några lite nyare titlar som jag inte har hunnit läsa själv än finns t.ex. Gubbe och katt av Nils Uddenberg och Gästkatten av Takashi Hiraide. Bland bestsellers som jag har oläst finns t.ex. böckerna om Gatukatten Bob av James Bowen. Och vill man läsa en nobelpristagare så kan man läsa Om katter av Doris Lessing. Det har dock inte jag vågat göra, för jag blev så avskräckt av att läsa en annan av hennes böcker… 😮
Idag tänkte jag tipsa om böcker där katter har en stor roll och nu har jag alltså räknat upp en hög böcker som jag inte ens har läst själv. Hehe. Har jag läst några? Ja! Men förvånansvärt få!
I tonåren läste jag finfina Krigskatt, som handlar om en katt som vandrar mot sin människa, rakt genom ett bombdrabbat Storbritannien under andra världskriget. Han tassar rakt in i historiska händelser, men kommer han någonsin att hitta fram?
I ungefär samma ålder så läste jag också Lloyd Alexanders kärleksfulla bok Mina fem tigrar, som kort och gott handlar om författarens katter. Den innehåller mycket igenkänning för oss som själva har haft katt.
I Haruki Murakamis världar så kan det mycket väl hända att katter börjar prata, som i den fantastiskt fina boken Fågeln som vrider upp världen. Boken kanske inte har pratande katter som huvudsakliga tema… Men det är i alla fall en mycket läsvärd bok, inte minst för att Murakamis knäppa och mystiska världar alltid är spännande att få vara i en stund. Jag måste dock varna kraftfullt för Kafka på stranden, som trots en katt på framsidan inte alls är en bra bok att läsa för en kattälskare. Helt enkelt. 🙁
Många författare är uppenbarligen kattvänner. Och det kan man ju förstå. Änkans bok av Joyce Carol Oatesär en slags semi-biografi där Joyce Carol Oates berättar om tiden när hon blir änka. Det är en oerhört fin berättelse; att läsa den är som att få ta del av ett förtroende. Och Oates katter saknas inte i boken! Ja, det är ju ingen kattbok såklart, men jag tipsar om den ändå.
Det finns många barnböcker som innehåller katter. Som 80-talist minns jag särskilt Pettson & Findus-böckerna (Findus är en så sjukt härlig karaktär by the way), klassikern Pelle Svanslös (extra kul när man själv är uppvuxen i en stad nära Uppsala!) och Katten som älskade sitt täcke av Nicola Bayley & William Mayne (har ingen bild på den, men googla den; det är för bilderna som jag tycker att en är så underbar!).
Har du läst några bra kattböcker?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.