Folk har frågat mig i flera månader hur länge till jag ska jobba. Det kanske är vanligt att man är hemma och chillar någon månader innan förlossning, men förmodligen får jag frågan för att jag varit stor som ett hus ganska länge (jämfört med somliga andra och jämfört med hur jag brukar se ut). Nu är det i alla fall helt befogat att ställa frågan, för nu skulle jag i princip kunna få barn när som helst. Ibland tänker jag att det nog blir i början av juni. En del hävdar att man ofta går över tiden med sitt första barn (men det är nog inte riktigt sant att det är så?!), så varför inte? Samtidigt känns det som att min unge och min kropp har varit rätt färdiga ganska länge. Senast de kollade tillväxten var i vecka 34. Då var bebisen redan större än vad jag själv var när jag föddes (jag är i och för sig född i vecka 35). Då vägde bebisen också mer än vad alla ”graviditeten vecka för vecka”-appar föreslog. Det var också i vecka 34 som jag fick tillbaka en del av min förmåga att andas, efter flera veckor med den tveksamt härliga upplevelsen av att ha en livmoder som växt in under revbenen. Det känns med andra ord som att bebisen har växt på ganska bra och att hen har rört sig nedåt för ganska länge sedan. Men vem vet vad hen vill hitta på mot slutet.

Maj lär bli en månad där jag spurtar och gör klart det sista på jobbet. Och sedan spurtar och fixar klart det sista hemma. Och sedan kanske jag ligger hemma och chillar och läser böcker. Tyvärr är det ju oerhört begränsat vad man kan hitta på här i livet, när man inte kan vaccinera sig och när man snart ska föda ett barn. Hade livet varit annorlunda hade jag gått på museum och sådant hela tiden, men det är som det är. Så länge jag orkar och kan ska jag fortsätta att dansa och träna i alla fall. Vi har återupptaget utomhusdansen och är alltså ett gäng som träffas cirka en gång i veckan och dansar lite olika stilar som vi lär varandra. Mycket, mycket kul! Jag tar även digitala balettklasser fortfarande. Helt otroligt vad man fortfarande kan göra, även om det knappast är elegant nu för tiden.

Vad ska jag läsa då? Jo, för första gången på mycket länge ska jag inte läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, för den är nu utläst! Däremot ska jag läsa klart det sista ur månadens bokcirkelbok: Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (den läser jag på läsplattan) och det sista ur Dan Anderssons Samlade dikter. Jobbets bokklubb läser bland annat Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert den här omgången, så den tänkte jag påbörja nu i maj. Får se om jag har gott om tid att läsa klart eller om den kanske aldrig blir utläst. Vem vet?

Vill du läsa något nyutkommet i maj så har jag några tips:

• Bladet från munnen av Elsie Johansson. Jag har inte läst så mycket av Elsie Johansson utöver hennes fantastiska Nancy-trilogi, men den här boken gjorde mig i alla fall lite nyfiken! Bladet från munnen är en berättelse- och samtalsbok, där författaren går rakt på sak och babblar på om det som många andra damer i författarens ålder (90 år!!) förmodligen ser som ganska känsligt, t.ex. sex och religion. Jag älskar attityden – att helt enkelt bara strunta i konventioner.
• En ensam plats av Kristina Sandberg. Kristina Sandberg har inte varit aktuell med någon bok sedan hon satte punkt för den fantastiska Maj-trilogin (några av mina favoritböcker, alla kategorier!). En anledning till det är sannolikt det som är temat för En ensam plats: 2016 drabbades Kristina Sandberg av cancer. Detta är alltså vad den självbiografiska boken En ensam plats handlar om. Jag kan inte tänka mig något annat än att det här är en av årets starkaste böcker!

Vad läser du i maj?

April är snart här! Tiden bara rusar fram, trots att nästan ingenting händer. Eller, det är klart att det händer ett och annat, men visst blir det mycket hemmasittande. Jag tänker ofta på det nu när pandemin har pågått i över ett år. Livet var verkligen helt annorlunda för ett år sedan. Jag brukade ta danslektioner flera gånger i veckan. Vi var på minst någon konsert eller föreställning varje månad. Bion hann vi vi med kanske 2 eller 3 gånger under samma tid. På helgerna var vi i princip alltid nere på stan och/eller spanade in någon utställning. Vi träffade vänner var och varannan vecka: hade spelkvällar, cocktailkvällar, åt goda grejer. Jag träffade mina bokcirkelkompisar regelbundet. Sedan brukade jag ju vara i Öregrund kanske varannan månad eller så. Det är stora kontraster. Idag innehåller en typisk helg att vi tränar lite på varsitt håll och sedan dricker kaffe. Så mycket mer brukar vi faktiskt inte göra på helgen. På fredagskvällen kollar vi kanske på TV; Jag som inte ens brukade vara speciellt road av att titta på TV (nu är jag mer road). Sedan förstår jag såklart att man är oerhört priviligierad om det enda man har att klaga på är att man går på bio för sällan och kollar för mycket på TV. Hahahaha. Ja. Vad ska man säga? Det har varit ett år med pandemin, hur som helst.

Något jag inte har passat på att göra i någon större utsträckning under det här ”digitala året” är att ta del av det enorma utbud som faktiskt uppstått när det gäller digitala alternativ till förställningar, författarsamtal, museibesök etc. etc. etc. Det har helt enkelt inte lockat mig. Det har ju alltid funnits ett stort utbud av filmade föreställningar på SVT, men jag har nästan aldrig haft lust att se. Det är såklart sällan föreställningen i sig som är grejen. Går jag på operan är det ju hela paketet som är kul: att man kanske tar en liten drink i baren med sina vänner, att man ser föreställningen tillsammans, att allting sker prick där och då och kan gå hur fel eller bli hur fantastiskt som helst, att man pratar i pausen och sedan träffas efteråt och diskuterar vad man precis har upplevt. Hela det paketet vill jag ha och ingenting av det vill jag ha på Zoom, om ni förstår.

Fast en del digitala och virtuella grejer har jag faktiskt velat ta del av. Den oändliga friheten man får när saker och ting sker digitalt har dock paradoxalt nog lett till att jag inte har prioriterat dem. Jag tänker t.ex. på alla virtuella lopp, som man hade kunnat springa när man ville, men som blev så lätta att haka på att jag helt enkelt aldrig kom till start. Förra året hade också kunnat bli mitt första år med Bokmässan, som ju för första gången gick digitalt. Tog jag mig tid? Nä.

Jag vet inte vad det säger om mig. Jag känner mig som en riktigt kass kulturkonsument, måste jag säga. Jag är faktiskt väldigt glad åt alla som har ansträngt sig för att ställa om och erbjuda kul grejer i en tid när det mesta annars är rätt trist. Jag menar det verkligen!! Men på ett bakvänt sätt är det som att det digitala också gör att man blir lite extra påmind om allt det digitala inte är: verkliga möten, verkliga sociala sammanhang där man träffas, liveupplevelser som känns här och nu på riktigt. Och då tappar jag liksom sugen. Jag önskar verkligen att jag såg det digitala som någorlunda fullvärdiga alternativ; Jag skulle gärna vilja ge alla arrangörer den minimala uppskattning det innebär att någon faktiskt kollar. Men nja.

Jag vet inte vad jag hade tänkt komma fram till med den här långa texten. Jag kände bara för att reflektera lite över vad pandemin har inneburit för mig när det kommer till kultur.

Sedan kan jag ju också göra en liten övergång till några grejer som faktiskt hände på riktigt i mars 2021: Bokveckan och Littfest. Under den förstnämnda medverkade jag i en livesänd bokcirkel. Och det kändes ju otroligt roligt att få vara med om det!! Jag menar det verkligen! Jag hade kul och jag hoppas att någon mer uppskattade det och att arrangörerna blev nöjda. Kanske är det så alla kulturutövare alltid känner, oavsett om det är digitalt eller ej. 🙂

Littfest då? Jo, jag köpte biljett dagarna innan. Det i sig är ju lite udda, för biljetterna säljer under normala år slut innan det ens finns ett program. Nu kunde i princip alla få vara med. Sympatiskt, måste man säga! I vanlig pandemiordning hade jag dock absolut noll ro att sitta och stirra in i en skärm medan det hela skedde live. Jag minns inte ens vad jag gjorde istället (tränade och drack kaffe, skulle jag tro). Däremot gick det att kolla på det mesta i efterhand. I en hel vecka kunde jag ha Littfest på i bakgrunden som en podd när jag pysslade där hemma. Och där måste jag säga att jag verkligen uppskattade det! Jag har lyssnat på jättemånga fina samtal, med intressanta författare, samtidigt som jag har städat, lagat mat, tränat och lagt upp gardiner. Så blev Littfest något helt annat än den fest den annars är, men den blev ändå något som verkligen gav mig något. Det är väl just det: det digitala kommer aldrig bli fullvärdiga ersättningar till evenemang som sker IRL, men de kan fylla en annan funktion. Just Littfest tycker jag också hade lyckats så bra med att (nästan) allt var inspelat i studio med programledare och författare på plats. Det var snyggt gjort och kändes lyxigare än om det t.ex. hade varit videokonferens style och författarna hade dykt upp i muggiga webbkameror i olika rutor.

Två grejer hände alltså i mars. Det är något ändå! Annars har det mest varit jobb. Jobbelijobb mer än 40 h/vecka, men det är otroligt nog också något att uppskatta under pandemin: 1) att man alls har ett jobb, 2) att man har ett jobb som bedöms samhällsviktigt och omöjligt att utföra hemifrån och att jag således kan träffa min lilla bubbla med kollegor. Jag är faktiskt superglad över att träffa folk. Hur mycket jag än tycker om min sambo så kan det ju vara bra för alla inblandade att man någon gång umgås med någon annan. Antar jag.

Läst har jag naturligtvis gjort också, i vanlig ordning, och det lär jag göra även i april. I början av april ska jag se till att läsa det sista ur Fiskarmännen av Chigozie Obioma som är månadens bokcirkelbok (mitt val, till och med). Jag vill också läsa Föda utan rädsla av Susanna Heli. Den flaggade jag för redan för flera månader sedan och faktum är att jag påbörjade den, men sedan gick min Nextory-prenumeration ut och jag la boken på hyllan ett tag. Nu börjar det bli dags att ta upp den. Den finns att låna på biblioteket som e-bok, så den ska jag låna hem så fort som möjligt. I april ska jag också påbörja nästa bokcirkelbok. Det är Annas tur att välja bokcirkelbok, så jag förväntar mig någonting läskigt. 🙂

Vill du läsa något nyutkommer i april har jag några tips:

• Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm. Palm gjorde succé med sin hyllade Selma Lagerlöf-biografi för några år sedan (den ska jag läsa någon dag). Nu är hon aktuell med en väldigt personlig berättelse: en bok om att förlora sin mamma i Alzheimers sjukdom och ett försök att förstå hur mammans livshistoria har påverkat familjen. Jag är övertygad om att det är en stark berättelse. Kanske är den lite för tung läsning. Jag har själv förlorat både min farfar och farmor i Alzheimers.
• Vår kokbok student är inte en bok som känns särskilt aktuell för mig, men den låter som ett bra presenttips till den som snart ger sig ut i studentlivet. Vår kokbok är en riktig klassiker och nu för tiden finns det en hel serie med kokböcker på olika teman. I student-varianten är fokus på billig och god mat.
• Fastnade du också för janakippo-trilogin av Karin Smirnoff? Då kanske du också är nyfiken på nästa roman av denna oerhört produktiva författare: Sockerormen, en bok om tre vänner som växer upp på 80-talet och svetsas samman tack vare deras musikbegåvning. En musiklärare tar dem under sina vingar och de ska ut på turné. Man anar att musikläraren kanske inte är så skön som man vill tro…
• Mats Strandberg har skrivit ett par skräckromaner som utspelar sig i miljöer varje svensson kan relatera till: äldreboendet (Hemmet) och finlandsfärjan (Färjan). I den nya romanen Konferensen har han tagit sig till konferensanläggningen. Jag ser redan hur bra den miljön och den stämningen funkar tillsammans med skräck… Om jag har fattat det rätt är Konferensen snarare en thriller än skräck, i och för sig, men det blir nog riktigt bra det med!

Och med det sätter jag punkt för det här onödigt långa inlägget. Pandemin har gett mig alldeles för mycket fritid att spendera på ungefär det här: författandet av alldeles för långa blogginlägg. Snart misstänker jag dock att det kommer att finnas alldeles otroligt lite tid till just det. Jag kanske i mitt undermedvetna passar på att göra sådant som knappast görs om bara någon månad. Det sägs att bebisen kommer snart.

Snart är februari här! Januari har svept förbi och tagit med sig en vinter som heter duga. Här i Umeå fick vi omkring 50 cm snö på en och samma dag och det tog åtskilliga dagar innan cykel- och gångvägarna var brukbara igen. Snövädret efterföljdes av några riktigt kyliga dagar och sedan damp det ned lika mycket snö igen. Ibland har jag möjlighet att jobba hemifrån, men oftast inte. Jag har alltså för första gången på år och dag åkt buss till jobbet, vilket ju inte är toppen i dessa tider, men vad göra när det är omöjligt att cykla? Ja, vi ska väl förhoppningsvis köpa en bil snart i och för sig. Projekt Bil pågår för fullt faktiskt.

Jag vet inte vad jag ska skriva om januari förutom om snön. Det är ju inga tider som bjuder på några större överraskningar eller roliga sammankomster, om man säger så. Jag har fyllt år, men kunde såklart inte fira genom att bjuda hem en massa folk. Uppvaktad blev jag ändå. <3

Februari kommer väl fortsätta ungefär som januari: jobb, träning, brädspel, leta bil. Typ så. Något jag helt klart har tid till är i alla fall läsningen. Jag känner att jag är i ett härligt flow när det gäller böckerna. Bland böckerna i min ambitiösa läsplan för januari hann jag med ungefär vad jag hade tänkt. Vilken är planen för februari då? Jo:

• Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. 😉 Den kommer jag inte läsa ut i februari heller, men jag kämpar på!
• Nästa bokcirkelbok: Pow wow av Tommy Orange. Det är inte mycket kvar faktiskt.
• Stöld av Ann-Helén Laestadius. Jag tyckte hennes ungdomsbok Tio över ett var så himla bra! Nu är hon alltså aktuell med sin första roman riktad till vuxna. Jag blev så glad när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar (kul att jag har tagit emot två recensionsexemplar sedan det här inlägget btw! 😉 ).
• Som ljudbok tänkte jag lyssna på Sofi Oksanens Hundparken, som kom ut i januari. Jag har fortfarande Nextory ungefär en månad till, så jag passar på att läsa/lyssna på nyheter jag är nyfiken på.
• Poesiprojektet: Den här månaden tänkte jag läsa en poesisamling som har stått väldigt, väldigt länge i min bokhylla utan att bli läst: Diktsamling av Lina Ekdahl. Jag vet egentligen ingenting om den här boken. Jag köpte den för att jag tyckte att framsidan var rolig (jepp, sådan är jag!).
• Barn- och graviditetsprojektet: I februari tänkte jag läsa en bok som vad jag förstår har kommit att bli något av en klassiker i genren: Föda utan rädsla av Susanna Heli.

Nu i februari kan vi annars se fram emot bokrean, som startar den 23:e februari. Jag brukar inte handla hem kassvis med böcker, men några böcker kommer jag nog köpa. För den som är sugen på att läsa något helt färskt måste jag säga att februari inte bjuder på så hemskt många spännande titlar, i mitt tycke. Jens Lapidus är i alla fall aktuell med nytt: Paradis city. Jag har inte plöjt allt av Jens Lapidus, men det jag har läst har jag gillat. Han har en speciell stil och allt i hans spänningsromaner känns autentiskt.

Vad läser du i februari?

Okej, det finns mycket som är mysigt med hösten. Jag skulle kunna skriva floskler om att stanna inne med en kopp te och höra regnet smattra mot rutorna. Och sådant. Men faktum är att jag tycker att hösten, och framför allt vintern, börjar kännas allt längre här i Umeå. Det är så onödigt mörkt! Mörkt och kallt. Om augusti och september fortfarande har ett lite ”nystarts”-skimmer över sig, en iver att testa nya grejer, påbörja nya projekt, så är oktober helt klart tristare. Faktiskt. För att råda bot på detta måste man göra sitt bästa att hitta på skojiga grejer. Som tur är finns det mycket större möjligheter nu att njuta av kultur. Om man jämför med vårens utbud… Den opera vi köpte biljetter till blev inställd inom några dagar, men jag ser i alla fall fram emot att gå på standup om några veckor. Sedan vill jag klämma in lite bio och utställningar, i vanlig ordning. Och så ska jag åka till Öregrund! En cocktailkväll har vi framför oss också och så ska vi åka ner till min svägerska med familj. Vi får se om jag hinner plöja några böcker också. 😉 Det går ärligt talat ganska långsamt att läsa just nu, men det är sådana perioder man hamnar i emellanåt. Sådant är livet.

Jag ska åtminstone speeda på och försöka läsa ut The Hate U Give av Angie Thomas så fort som möjligt. Om det inte vore för att jag har fått förhinder att delta, så skulle vi ha bokcirklat den i oktober. Jag valde att läsa den ändå och nu börjar det bli dags att läsa klart den eftersom den är en lånebok. Det är en riktigt bra och brännande bok om rasism.

Oktober är annars en riktigt intensiv månad om man ser till förlagens utgivning. Det kommer massor av spännande titlar! Här är de som jag fått upp ögonen för lite extra:

• Sidenkatedralen är en samlingsvolym med två av Sara Danius ej färdigställda verk. Här finns essäer och artiklar och en bok om hennes fotokonstfavoriter. Sara Danius gick verkligen bort i förtid. Nu har jag förvisso inte läst hennes böcker, men hennes artiklar i DN genom åren har varit väldig speciella och bra. Det känns fint att även de här sista volymerna ges ut.
• Badfluence av journalisterna Julia Lundin och Yasmine Winberg är en reportagebok där influencer marketing-branschen synas i sömmarna. Det känns väldigt aktuellt och intressant. Det här är en bransch där det uppenbart finns mycket bluff och båg. Och mycket pengar. Det kanske är dags att någon tar ett seriöst grepp om den här miljardindustrin där enskilda personer har så väldigt mycket makt.
• Julen är snart här! 😉 Vill man få omedelbar julstämning så kommer Elsa Beskows jul i nyutgåva. Det finns säkerligen nyare, modernare, intressantare bilderböcker där ute, men Beskow är Beskow och hennes bilder är verkligen tidlösa.
• Något annat som är 100% julmys är Astrid Lindgrens julberättelser! Nu kommer en härlig samling, illustrerad av Björn Berg: Vi har så roligt när det är jul. Jag blir alldeles fylld av jullängt bara jag ser framsidan. Boken innehåller Emils julkalas för fattighjonen, Pippis julgransplundring och många andra klassiker.
• En bok om kvinnosaker! Jag blev nyfiken direkt när jag såg titeln på Karin Carlsons Kvinnosaker. Det är en faktabok om svenska kvinnors historia genom femtio föremål, t.ex. cykeln, vibratorn och byxkjolen. Kul, intressant!
• Jag har inte anammat den här grejen med julböcker (däremot brukar jag ha novellkalender…). Det finns i alla fall en uppsjö av böcker med jultema och den här månaden kommer Kalla, vita vinternätter av Christoffer Holst. Jag gillade Mitt hjärta går på av samma författare, så om jag skulle läsa en julbok så skulle det nog bli den!
• Nu när det är så mörkt kan man passa på att blicka uppåt. Mot stjärnhimlen. Jag kan ingenting om stjärnor! Men det här märkliga året tror jag att det är många som har börjat intressera sig för utelivet i betydelsen att vara ute i naturen. Kanske stjärnskådning blir en ny mikrotrend? I så fall kan boken Natthimlen: En guide till stjärnorna av Robin Kerrod och Tom Jackson vara en bra bok att ha med sig.

Det blev en lista med många julböcker! Men det är årets gång… 😉 Har du någon bok du ser fram emot i oktober?

Så är augusti här och jag har börjat jobba igen efter fyra veckors semester. Mycket har blivit annorlunda mot hur vi tänkt, men det har blivit bra ändå. Efter den här våren är man såklart tacksam över det lilla, glad att kunna resa inrikes under vissa förutsättningar och glad för de riktigt somriga dagar som blev (de kalla och regniga dagarna visade sig bli desto fler och de har såklart också varit vilsamma). Jag har mest spenderat semestern med att träffa nära & kära och att ta ganska många dopp i sjöar och hav. Och springa. Inför sommaren plockade jag ihop en ambitiös hög med böcker jag var sugen på att läsa, men 2,5 veckor in i semestern hade den ännu inte påbörjats eftersom jag fortfarande höll på att läsa en redan påbörjad pocket. Inte för att det gör någonting. Jag tar med mig sommarläsningshögen nu i augusti och ser hur långt jag kommer.

Är du sugen på att läsa något rykande färskt så har jag två tips på böcker som kommer ut nu i augusti. Eller tips och tips. Jag har inte läst dem, men jag blev nyfiken när jag såg dem i förlagens kataloger.

• Hassan Blasims GUD 99. Hassan Blasim blev mycket uppmärksammad för novellsamlingen Irakisk kristus, som kom för några år sedan. Jag har den hemma och det jag har läst ur den har varit briljant. I augusti kommer GUD 99 som handlar om Hassan som flytt från Irak till Finland och som arbetar som veterinär samtidigt som kan drömmer om ett liv som författare. Det låter som en bok i min smak.
• Bättre begagnat av Johan Tell. Slit och släng känns helt ute. Den här coronakrisen har satt ännu mer ljus på vad som är viktigt på riktigt och jag gissar att bland allt som saknats under denna speciella tid så kanske inte just shopping är det som folk saknat mest? Därför känns det helt klart som att Bättre begagnat av Johan Tell ligger helt rätt i tiden, en bok om att vårda och ta hand om sina saker.

I övrigt har jag inte så många planer för augusti. Det blir nog mycket jobb, löpning och dans, gissar jag. Sedan är jag mycket sugen på att gå på bio, för bion är verkligen något jag har saknat sedan de stängde igen i våras.

Vad gör du i augusti och vad läser du? 🙂