Vad skönt att februari snart är här! Januari skulle bli månaden då jag började jobba igen. Det kändes inledningsvis lite ”blandat”, som jag har sagt till alla som frågat. Med det menade jag att det kändes piss att vara ifrån min bebis så mycket! 😉 När jag väl var tillbaka på jobbet var det dock full rulle från start och jag kom på mig själv med att njuta av att kunna fokusera på en sak i taget och att prata med andra vuxna om dagarna. Dagarna flög iväg och jag kunde komma hem och känna mig pigg. Pigg! Då är det också enklare och roligare att fokusera på att umgås med sitt barn. Det var faktiskt inte så jobbigt som jag tänkt mig att börja jobba igen. Det var också skönt att ta tillbaka sömnen. Efter att ha tagit alla nätter sedan vår dotter kom till världen gjorde vi ett byte inför årsskiftet och nu sover alla i familjen bättre än på mycket länge (oftast), härligt nog. Det gäller inte minst mig själv, som inte går upp 5–10 gånger per natt längre.

Men. Jag hann bara jobba fyra dagar (varav två hemifrån) innan hela familjen blev sjuka. En av oss testade positivt för covid och sedan blev det alltså karantän. Vår flicka, som varit så frisk fram till nu, fick sin första feber och även om det absolut inte var någon fara blev vi ändå oroliga och all energi gick åt. Fantastiskt nog tillfriskande hon snabbt och då behövde vi plötsligt lära oss att underhålla en baby samtidigt som man är sjuk. Men det gick bra! Det hela sammanföll dock med att jag hade en stor arbetstopp på jobbet. Jobbet jag inte kunde gå till. Något som tack och lov löste sig tack vare fina kollegor och chef! Tacksam för det!

Det är speciella tider. Fortfarande. Tänk att vi har levt med pandemin så länge?! Nu, när vi har upplevt covid i min lilla familj, känns det närmast som en lättnad. Ingen i familjen är i riskgrupp (längre) och vi vuxna är vaccinerade. Det finns inte så mycket att oroa sig över och nu ska vi väl slippa skiten den närmsta tiden.

Efter denna annorlunda hemma-januari är jag redo för en mer normal vardag! Jag är sugen på att komma in i mina arbetsuppgifter på riktigt och hitta en bra balans så att jag både hinner med vårt barn och allt annat. Jag är sugen på att börja dansa igen efter juluppehållet. Kanske springa igen! Jag är sugen på att få ordning på de sista störiga grejerna i vår hem – smått och stort som kommit med höstens flytt och som vi inte har prioriterat att göra ännu. Det är så mycket som borde organiseras och fixas till.

Ja, vi håller oss nog sysselsatta i februari, det tror jag nog.

Med den förbättrade sömnen har jag också större lust och ork att läsa. Jag ska först och främst läsa ut nästa bokcirkelbok: Levande och döda av Han Kang (mitt bokcirkelval!). I övrigt får vi se vad det blir. Två nyutkomna böcker som jag är nyfiken på är i alla fall dessa:

• Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, en bok som handlar om en mamma och en dotter, bosatta i Stockholm respektive Gällivare. Jag vet inte vad som gjorde mig nyfiken. Kanske att jag själv bor i Umeå och min familj i Öregrund, i norra Roslagen. Avstånd.
• Äpplet faller inte av min feelgoodfavorit Liane Moriarty. Boken handlar om ”det perfekta paret”. Eller är det bara en fasad? Jag tycker Moriarty skriver fängslande samtidigt som böckerna också har en viss tyngd och berör även lite mörkare ämnen. Gillar det jag har läst hittills!

Vad läser du i februari?

Januari är här! Den här månaden är det två böcker jag är lite extra nyfiken på:

• Bara en mor av Roy Jacobsen. Jag har förvisso bara läst den första delen i Jacobsens serie om Barrøya, men den var riktigt bra. Jag är sugen på att fortsätta läsa om den lilla norska ön och dess invånare vid krigsåren. Nu i januari kommer del fyra.
• Har ni också läst Testamente av Nina Wähä? I så fall kanske ni, liksom jag, är nyfiken på Babetta, som kommer nu i januari. Förlaget beskriver den som ”en hyllning till filmkonsten med alla dess hjältar och skurkar”. Handlingen har nu flyttat sig långt från Testamentes Tornedalen – i Babetta tillbringar huvudpersonerna en sommar i Sydfrankrike.

Själv tänker jag ägna januari åt att läsa ut påbörjade böcker. Jag har en imponerande hög på gång och dessutom ett helt gäng biblioteksböcker som jag bör ta tag i. Under föräldraledigheten har jag tagit dagliga promenader och en lagom runda har passerat förbi biblioteket, där jag har inspirerats till att låna hem betydligt mer än vad jag hinner läsa ut. Någon som känner igen sig?! Nu är min föräldraledighet strax slut för den här gången och det återstår att se hur mycket jag kommer att hinna/vilja läsa framöver. Hur får man tid till att både umgås med sin bebis och att jobba?! Herregud. Just nu känns det helt sjukt att börja jobba igen.

I januari har jag inte speciellt mycket inplanerat. Jag fyller år, men lär knappast ha något stort kalas, som ni kanske förstår (pandemin, ni vet). Annars lär månaden mest handla om att landa i det nygamla livet med ett jobb att cykla till varje morgon. Man lär väl vänja sig vid det med! Tro det eller ej, men just cyklingen är något jag ser fram emot i alla fall. Annars hoppas jag på dans och träning, kanske någon brädspelskväll eller andra tillfällen att träffa vänner (om pandemin tillåter). Vårt radhus bjuder också på tusen små och stora projekt att ta tag i när andan faller på. Kanske blir januari den månad då vi fick lite ordning på vinden, där vi just nu har slängt upp allt möjligt huller om buller.

Vad gör du i januari?

November är här! Jag har lärt mig att man kan kalla det för novent – advent i november liksom. Det är lämpligt tycker jag! Fast just i år känner jag inte riktigt samma pepp som vanligt över julpynt och sånt. Det är fortfarande flyttstökigt snarare än mysigt hemma, men kanske är julmys precis det som får det att kännas lite mer som ett hem här? Kanske är det också det som får mig att hamna lite mer i synk med tiden? Sedan jag fick barn har jag verkligen tappat greppet om tiden. Sommaren spenderades till stor del inomhus, ammandes, och för att skydda oss från hettan. Jag har aldrig riktigt fattat att sommaren (och hösten) har passerat… Och nu är det alltså snart jul?! Ganska snart.

Innan dess ska vi väl hinna julpynta, men också fixa och komma i ordning här hemma i största allmänhet. Det känns som att flyttkaoset aldrig tar slut..? Fast kanske är det ett friskhetstecken att vi inte har stressat med flytten? För mig är vår fem månaders dotter prio 1 och då får allt kring flytten faktiskt stå tillbaka. Jag har prioriterat att göra roliga grejer med min dotter under föräldraledigheten. Och så måste man hinna ta det lugnt också. Och njuta av att man äntligen kan träffa folk igen! Och njuta av kultur! I oktober gick jag på operan och diverse aktiviteter riktade till bebisar (vår dotter fick bland annat uppleva sitt livs första dansföreställning – Nomodacos föreställning Under). I november längtar jag massor efter att gå på bio. En gång i tiden sprang jag på bio flera gånger i månaden. Det känns inte så realistiskt för stunden, men någon film skulle jag allt vilja se innan året är slut!

I november hoppas jag på att hinna läsa mycket också. Jag ska bland annat läsa Blindheten av José Saramago, en bok jag velat läsa länge och nu äntligen har påbörjat tack vare bokcirkeln. Bokcirkeln fyller tio år i november, men det återstår att se om jag kan vara med och fira. Hoppas jag kan komma loss! Vill du läsa något nyutkommet har jag några tips:

• Jag läste Johan Theorins Ölandskvartett när det begav sig och tyckte att den var så bra! De hade en så fin blandning mellan skräck och folktro. Nu kommer alltså en fortsättning: Benvittring. Spännande!! Det har hunnit gå tolv år sedan den första delen, Skumtimmen, kom ut.
• Skräckförförfattaren John Ajvide Lindqvist är en favorit. Trots att jag inte ens gillar skräck… Därför är det väldigt lämpligt att han och hans fru, Mia Ajvide, nu är aktuell med något så udda som humorbok med hittepåfakta om fåglar! Alternativa fakta om fåglar är titeln. Det känns superspännande att se hur det blir när Ajvide Lindqvist ger sig på en ny genre.
• Julsagor av H.C. Andersen känns som en fin samlingsvolym att plocka fram i november (eller december). Han har skrivit Granen, som jag har bloggat om tidigare, och jag vill gärna läsa mer.

Vad läser du i november?

Tänk att det snart är oktober och att dagen äntligen har kommit då vi vaccinerade kan återgå till ungefär samma liv som tidigare. Det känns nästan som ett antiklimax. Jag hade tänkt att återgången skulle vara som ett fyrverkeri av glädje – att folk i allmänhet skulle jubla, återvända till kultur- och nöjeslivet och börja umgås med varandra igen. Till min förvåning hör jag dock många som ställer sig tveksamma till att återgå till ett liv som det innan pandemin. Många verkar trivas väldigt bra med att främst hålla sig hemma tillsammans med de närmsta och många verkar heller inte lita på att det ens går att leva som före pandemin (någonsin?). Jag hör absolut inte till dem, men själv har jag blivit småbarnsförälder under pandemin och mycket av det jag längtat efter är hur som helst ganska avlägset. Innan pandemin sprang jag och min sambo på utställningar, konserter och föreställningar mest hela tiden. Det är såklart något som är betydligt svårare att få till i dagsläget, även om samhället nu är på väg att öppnas upp igen. Jag hoppas att vi tids nog, tillsammans eller åtminstone var och en i sällskap med vänner, kan börja göra lite fler före-pandemin-grejer. Jag hoppas också att det blir mer möjligheter till Öppna förskolan och sådant. Och att vi kan börja umgås lite mer frekvent med våra vänner!

Som småbarnsförälder är man inte direkt sysslolös, så vi har nog fullt upp i oktober, pandemi eller inte, och vi är dessutom mitt uppe i en flytt, så jag vet nog vad jag sysslar med framöver. Det tar oerhört lång tid att komma i ordning i en ny bostad, som ni säkert vet. Jag gillar att ha var sak på sin plats, men nu får jag verkligen öva på att låta allt vara lite provisoriskt så länge. Det finns trots allt viktigare saker här i livet än att ha det fint hemma och man måste verkligen välja mellan alla små och stora projekt här hemma när man har ett litet barn att fokusera på.

Vad ska jag läsa i oktober då? Jo, jag har kommit av mig lite, känns det som. Jag har mängder av påbörjade böcker. Kanske är det läge att läsa ut dem i någon lämplig paus mellan flyttfixandet och allt annat.

Vill du läsa något nyutkommet har jag några tips:

• Jag brukar läsa Sara Lövestams språkkrönikor i SvD och i somras läste jag också det oerhört tråkiga att hon drabbats av cancer, något som såklart tagit en del fokus från det som var tänkt att bli en fantastisk tid med lansering av nya trilogin om barnlöshet, en trilogi som också beskrivits som väldigt speciell för författaren. Jag är så ledsen för Sara Lövestams skull. Och trilogin vill jag såklart läsa! Den andra delen, Bära och brista, kommer nu i oktober. Första delen, Ljudet av fötter, finns redan ute.
• Tom Malmquist, författaren till den hyllade och autofiktiva berättelsen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, är aktuell med nytt. Den nya romanen heter Döda löv och är förhoppningsvis lika precist och fint berättad som hans tidigare roman. Boken beskrivs som en ”varm och egensinnig roman om att hitta hem”.
• Det börjar bli länge sedan jag läste Engelsforstrilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, men jag har den i ljust minne och jag tänker ofta att jag ska läsa mer av författarna. Nu är Sara Bergmark Elfgren aktuell med en gotisk skräckroman som utspelar sig i samma miljöer som hennes ungdomsroman Norra latin. Den nya romanen heter Grim och får kanske bli min nästa Bergmark Elfgren-läsning.
• Det blir en hel del pekböcker här hemma. Bebisar gillar ju starka färger med mycket kontraster och dras kanske inte mot samma pekböcker som en själv. Men strunt i det! Jag vill gärna bläddra omkring i Titta djur! tillsammans med min dotter och kolla in Elsa Beskows underbara bilder.
• Äntligen kommer den tredje och avslutande delen av Fredrik Backmans underbara trilogi om Björnstad – samhället där det mesta kretsar kring hockey. Jag är inte ens intresserad av hockey, men kan ändå inte motstå Backmans sorgliga och härliga feelgood om småstadsliv och idrottens enande kraft. Den avslutande delen heter Vinnarna.

Folk har frågat mig i flera månader hur länge till jag ska jobba. Det kanske är vanligt att man är hemma och chillar någon månader innan förlossning, men förmodligen får jag frågan för att jag varit stor som ett hus ganska länge (jämfört med somliga andra och jämfört med hur jag brukar se ut). Nu är det i alla fall helt befogat att ställa frågan, för nu skulle jag i princip kunna få barn när som helst. Ibland tänker jag att det nog blir i början av juni. En del hävdar att man ofta går över tiden med sitt första barn (men det är nog inte riktigt sant att det är så?!), så varför inte? Samtidigt känns det som att min unge och min kropp har varit rätt färdiga ganska länge. Senast de kollade tillväxten var i vecka 34. Då var bebisen redan större än vad jag själv var när jag föddes (jag är i och för sig född i vecka 35). Då vägde bebisen också mer än vad alla ”graviditeten vecka för vecka”-appar föreslog. Det var också i vecka 34 som jag fick tillbaka en del av min förmåga att andas, efter flera veckor med den tveksamt härliga upplevelsen av att ha en livmoder som växt in under revbenen. Det känns med andra ord som att bebisen har växt på ganska bra och att hen har rört sig nedåt för ganska länge sedan. Men vem vet vad hen vill hitta på mot slutet.

Maj lär bli en månad där jag spurtar och gör klart det sista på jobbet. Och sedan spurtar och fixar klart det sista hemma. Och sedan kanske jag ligger hemma och chillar och läser böcker. Tyvärr är det ju oerhört begränsat vad man kan hitta på här i livet, när man inte kan vaccinera sig och när man snart ska föda ett barn. Hade livet varit annorlunda hade jag gått på museum och sådant hela tiden, men det är som det är. Så länge jag orkar och kan ska jag fortsätta att dansa och träna i alla fall. Vi har återupptaget utomhusdansen och är alltså ett gäng som träffas cirka en gång i veckan och dansar lite olika stilar som vi lär varandra. Mycket, mycket kul! Jag tar även digitala balettklasser fortfarande. Helt otroligt vad man fortfarande kan göra, även om det knappast är elegant nu för tiden.

Vad ska jag läsa då? Jo, för första gången på mycket länge ska jag inte läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, för den är nu utläst! Däremot ska jag läsa klart det sista ur månadens bokcirkelbok: Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (den läser jag på läsplattan) och det sista ur Dan Anderssons Samlade dikter. Jobbets bokklubb läser bland annat Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert den här omgången, så den tänkte jag påbörja nu i maj. Får se om jag har gott om tid att läsa klart eller om den kanske aldrig blir utläst. Vem vet?

Vill du läsa något nyutkommet i maj så har jag några tips:

• Bladet från munnen av Elsie Johansson. Jag har inte läst så mycket av Elsie Johansson utöver hennes fantastiska Nancy-trilogi, men den här boken gjorde mig i alla fall lite nyfiken! Bladet från munnen är en berättelse- och samtalsbok, där författaren går rakt på sak och babblar på om det som många andra damer i författarens ålder (90 år!!) förmodligen ser som ganska känsligt, t.ex. sex och religion. Jag älskar attityden – att helt enkelt bara strunta i konventioner.
• En ensam plats av Kristina Sandberg. Kristina Sandberg har inte varit aktuell med någon bok sedan hon satte punkt för den fantastiska Maj-trilogin (några av mina favoritböcker, alla kategorier!). En anledning till det är sannolikt det som är temat för En ensam plats: 2016 drabbades Kristina Sandberg av cancer. Detta är alltså vad den självbiografiska boken En ensam plats handlar om. Jag kan inte tänka mig något annat än att det här är en av årets starkaste böcker!

Vad läser du i maj?