Lästa böcker/författare: McEwan, Ian

Hetta

Michael Beard tilldelades Nobelpriset i fysik för ett antal år sedan, men nu har han inte någon större gnista kvar för sitt arbete. Han gör bara en och annan föreläsning och ser till att dra nytta av sitt namn. Privat har han det rörigt och är ständigt otrogen, så nu har det börjat knaka i fogarna i hans femte äktenskap. Plötsligt får han en nytändning och bestämmer sig för att satsa på ett ambitiöst projekt inom artificiell fotosyntes. Klimatfrågan ska lösas, men i vägen står relationstrassel, mordanklagelser med mera.

Det är inte helt enkelt att sympatisera med Beard med alla sina kvinnoaffärer och allmänt självgoda stil, men man kan åtminstone skratta åt och med honom ibland. Boken är bitvis rolig, men klimatfrågan engagerar mig, så skrattet fastnar i halsen ibland och jag tyckte också att boken var ganska svår att hänga med i, kanske för att jag lyssnade på den som ljudbok och att det ibland gick flera dagar mellan lyssningarna. Hur som helst känns den som en väldigt annorlunda bok. Bara en sådan sak som att huvudpersonen är fysiker och Nobelpristagare ställer ju ganska höga krav på författarens kunnighet i ämnet, så det är kanske inte så konstigt att boken sticker ut i mängden. Jag tror faktiskt att jag kommer att komma ihåg den ett bra tag, trots att den var lite småseg att lyssna sig igenom och trots att jag aldrig riktigt blev klok på professor Beard.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om Hetta: DN, Bokomaten, Mimmimariesböcker och Böcker, böcker, böcker.

Lördag

Lördag är en roman som utspelar sig under en och samma lördag i neurokirurgen och londonbon Henry Perownes liv. Han ser fram emot kvällen, då hela familjen, även dottern, som bor på annan ort, samt svärfadern, ska samlas för middag. Under dagen gör han ett antal ärenden i stan, som sjuder av aktivitet eftersom det pågår stora protestdemonstrationer mot kriget i Irak. Bland annat tar han sig till gymmet för att spela en squaschmatch mot en kollega. På vägen dit råkar han köra in i en annans bil och hamnar i ett otrevligt gräl med bilens ägare, Baxter. Perowne förstår snabbt att någonting inte är som det ska med Baxter. Med sin erfarenhet från neurokirurgin misstänker han direkt att Baxter lider av Huntingtons sjukdom, en obotlig och dödlig neurologisk sjukdom, som bland annat leder till personlighetsförändringar. Han lyckas ta sig ur den hotfulla situationen, men inte helt oväntat visar det sig att Perowne och Baxter kommer att möta varandra under ett par tillfällen till under dagen.

Det är en väldigt speciell bok, som nog hade varit en ren stilstudie i naturalism om den hade getts ut för 100 år sedan. Här ges verkligen utrymme att ge en fysiologisk förklaring till Baxters beteende. Det blir också väldigt ingående beskrivningar. Av allt! Inte minst komplicerade kirurgiska ingrepp, med sina facktermer. Jag tycker att det är lite vackert faktiskt. Det märks att författaren har satt sig in i hur neurokirurger arbetar och vad ingreppen består i. Som läsare hänger man sällan med i facktermerna, men man köper det ändå och rycks med i det närmast magiska som hjärnan utgör. Det är så oerhört fascinerande med neurologi; de komplicerade nervkopplingarna, som vi vet så lite om, men som utgör allt det vi är. Det var min största behållning av boken att följa Perowne i sitt arbete. Själva berättelsen om hans lördag var lite lätt förutsägbar för min del, men var för all del väldigt bra den också. Det är ett spännande grepp att den inte bara skildrar Perownes liv utan också säger en hel del om det samhälle vi lever i och de hot som upplevdes under den här tiden, då kriget i Irak var på väg att bryta ut. Boken säger ganska mycket om hur skör världen är, både det samhälle vi lever i, och livet för varje enskild liten människa.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...