Lögnernas träd

Lögnernas träd av Frances Hardinge är en originell fantasyroman som oväntat nog handlar mycket om vetenskap (och feminism). Betyg: 3+ papper som flyger i vinden av 5.

Lögnernas träd av Frances Hardinge
Lögnernas träd av Frances Hardinge

Det är 1800-talets England och Faith och hennes familj har precis flyttat till en liten by där pappan, som är präst och vetenskapsman, ska delta i en utgrävning. Det dröjer dock inte länge förrän pappan hastigt omkommer i vad som skenbart är ett självmord, men som kanske egentligen är något annat. Faith bestämmer sig för att ta reda på sanningen, ett tilltag som kommer att leda henne till ”lögnernas träd” – ett magiskt träd som hennes pappa har haft bland sina tillhörigheter. Den som berättar en lögn för trädet får trädet att växa och frodas och från dess frukt fås en sanning. På så sätt öppnar sig en möjlighet för Faith att komma sanningen bakom faderns död närmare. Hennes letande ger henne också många insikter i vad hennes pappa egentligen har jobbat med och försökt att bevisa.

Faiths letande hindras dock, som så mycket annat i livet, av de begränsningar som lagts på kvinnor och om de stela uppfattningar i allmänhet som människor hindras av. Faith har en stor kunskapstörst och har både intresse och begåvning för att syssla med naturvetenskap, men ingenting av detta anses vara passande för kvinnor med sina ”små hjärnor” att syssla med. Boken kretsar mycket kring bristande jämställdhet och andra hindrande omständigheter.

Det är på många sätt en originell berättelse. Bara det att det är en fantasybok som på flera sätt berör vetenskap, känns verkligen annorlunda och intressant. Jag tyckte helt klart att det här var en tankeväckande och uppfriskande bok. Det enda jag kunde önska vore att jag hade läst boken istället för lyssna på ljudboksversionen. Jag brukar ha lätt för att lyssna på ljudböcker, men jag har på sistone hamnat i en liten svacka och har haft svårt att hitta tid och fokus för att verkligen lyssna och ta till mig av vad jag hör. Jag tror att jag har missat många lager som jag hade haft lättare att plocka upp om jag hade läst själv. Det är dock inget fel på vare sig boken eller uppläsaren, utan det handlar endast om mig. Lögnernas träd prickar faktiskt in det mesta jag vill se i en (fantasy)roman, så det känns oturligt att jag läste den precis nu.

Lögnernas träd av Frances Hardinge
Lögnernas träd av Frances Hardinge

Om Frances Hardinge och om Lögnernas träd

Frances Hardinge (född 1973) är en brittisk författare som debuterade 2005 med barnboken Fly by night (på svenska 2016, Mosca Mye och de bannlysta böckerna). Hennes senaste bok på svenska är Lögnernas träd (The lie tree) från 2017. Frances Hardinge twittrar på @FrancesHardinge och har en hemsida.

Originalets titel: The lie tree (engelska).
Översättare: Ylva Kempe.
Uppläsare: Agnes Forstenberg.
Utgivningsår: 2015 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, B. Wahlströms).
Antal sidor: 401 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 9789132175756, 9789132180842.
Andras röster: Bokkoll, Carolina läser, Dagensbok.comMed näsan i en bok, Petras bokbloggPrickiga Paula.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand.

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv …

Lögnerna träd är en suggestiv berättelse om tro, vetenskap och sanningstörst. Den har vunnit flera prestigefulla priser (bland annat Costa Book of the Year) och hyllas världen över för sin intrig och atmosfär.”

 

Kungsgården: Ett äventyr i bronsålder

Kungsgården av Monika Häägg är den fjärde och sista delen i böckerna om Fry – spännande böcker om en ung bronsålderskvinna med magiska krafter. Betyg: 4 duvor av 5.

Kungsgården av Monika Häägg
Kungsgården av Monika Häägg

Det har hunnit gå några år sedan jag läste de första tre delarna i Monika Hääggs kvartett om solbarnet Fry och hennes liv på bronsåldern. Jag kan inte riktigt förstå hur så mycket har kunnat komma emellan att jag har väntat i flera år på att få upplösningen till den här berättelsen, men det är i alla fall vad som har hänt. Jag tog mig alltså an den här boken utan att ha storyn färskt i minnet, men faktum är att det inte spelade så jättestor roll, för som läsare kastas man rakt in i handlingen och det är spännande från sidan ett.

Fry är ung kvinna som genom sina band till Solgudinnan också har övernaturliga förmågor och är en person som människor ser upp till och respekterar. Efter att Kungsgården, hennes forna hem, har blivit anfallet så lever hon dock gömd i skogen och byborna som har blivit kvar hålls i skräck. Det finns nu krafter som vill locka Fry tillbaka för egen vinning, men hon håller sig skickligt undan och har medhjälpare som lojalt skyddar henne och hennes gömslen. Till slut hotas det med ett stort, grymt människooffer för att få Fry att återvända och överlämna sig.

Jag tyckte som sagt att Kungsgården var en riktigt spännande bok – tempot är högt och lockar till vidare läsning. Sedan är det naturligtvis en bok med övernaturliga och andra fantasifulla inslag, men boken ger ändå en fläkt av hur liv och samhällen kunde se ut på bronsåldern, vilket är extra kul. Böckerna om Fry rör sig för övrigt i områden i Halmstadstrakten där det gjorts många arkeologiska fynd som visar på att människor bodde där under den tiden och det känns också som en intressant krydda.

Kungsgården och de andra böckerna om Fry är egenutgivna, vilket säkert avskräcker en hel del läsare, som hellre går på böcker med dyrt utseende och som finns på bästa plats i bokhandlarnas hyllor. Jag har själv läst en hel del egenutgivet och har sällan blivit imponerad, men böckerna om Fry är verkligen välskrivna och känns lika genomarbetade som vilken bok som helst som getts ut av stora förlag. Den som uppskattar historiska (ungdoms)romaner har definitivt anledning att läsa de här böckerna, som på ett fint sätt väver ihop svensk fornhistoria med fantasy och en berättelse om en ung stark kvinna.

Citerat ur Kungsgården

”Fry betraktar Hirds gestalt. Grå och ihopsjunken sitter Hird och blickar håglöst ut över Nissans vatten. En lång stund har Fry stått på andra sidan ån, väl gömd bakom några stora vedlavar. Hon har sett när Hird sakta vandrat nedför backen och hjärtat har klappat fortare när Solgudinnans tjänare återigen är i hennes närhet. Hird som hon älskat ända sedan barndomen. Hon som alltid hade ett vänligt ord eller leende över till det fattiga hittebarnet. Hird som kunde lyssna på hennes tankar.

Varför är Hird så förändrad? Varför vänder hon ryggen till människorna i bygden? Varför går hon i Aldurs ledband?”

Kungsgården av Monika Häägg
Kungsgården av Monika Häägg

Om Monika Häägg och om Kungsgården

Monika Häägg är en svensk författare, teaterpedagog och sångerska, som främst har skrivit ungdomsböcker, däribland böckerna om Fry, som är en serie böcker som utspelar sig i bronsåldern. Monika Häägg har en hemsida.

Utgivnngsår: 2011 (första svenska utgåvan, Monkaland).
Antal sidor: 202.
Läs även: De övriga delarna i serien om Fry: Solbarnet, Månguden, Isvintern.
ISBN: 978-91-978790-1-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Kungsgården är en historisk äventyrsroman som handlar om flickan Fry som är ett Solbarn och utvald av Solgudinnan. Efter att Kungsgården blivit anfallen av kungen i Kivik har Solgudinnans tjänare Hird blivit förd till Aldurs gård vid Holma. Fry har flytt tillsammans med Mångudens tjänare Ulv och lever nu i skogarna vid Virse. Aldur håller bygden i skräck. Många har blivit offrade. Kungsgården är den spännande fortsättningen på Solbarnet, Månguden och Isvintern. Boken utspelar sig under bronsålderstid i Halmstad och södra Halland. Kungsgården är fjärde och avslutande delen i bokserien: Böckerna om Fry.”

Tre bilderböcker av Elsa Beskow: Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

När jag fyllde 30 fick jag bland annat några fina, klassiska bilderböcker. Sådana är ju alltid kul att ha, särskilt när det är böcker av någon så ikonisk författare och illustratör som Elsa Beskow!

Beskows pappa dog medan hon var i tonåren och familjen flyttade då till mostrarna, som bodde i Trosa tillsammans med sin bror. Det är de som står som förebilder för de välbekanta barnboksfigurerna Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. I böckerna om tanterna och farbrorn förekommer också barnen Petter och Lotta samt hunden Prick och katten Esmeralda. Alla får sin introduktion i den första av de fem böckerna om dem, Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Det är en finurlig och rolig liten berättelse om när tanternas lilla hund springer bort och hur de i sitt sökande efter honom hamnar i diverse knipor. Här framkommer också de personlighetsdrag som är bärande i berättelsen: Tant Gredelin är den lite sjåpiga och ängsliga tanten, som helst sitter i salongen och broderar stramalj, Tant Brun är den rejäla ”bullmamman” som alltid har pepparkakor och annat gott med sig, och Tant Grön är den manhaftiga och orädda kvinnan som klättrar på stegar och arbetar i trädgården. Med dagens mått mätt är det såklart lite trist med en hel hop tanter som agerar typiska könsroller, men det går såklart inte att ändra på historien. Jag tycker hur som helst att det är lätt att se förbi detta och bara njuta av bilderna och berättelsen, som såklart får ett mycket lyckligt slut.

I Farbror Blås nya båt hamnar sällskapet i ett nytt äventyr. Farbror Blå har skaffat sig en ny båt och hela sällskapet ger sig ut på en utflykt, som slutar riktigt dråpligt eftersom att Petter och Lotta ger sig iväg på egen hand med båten, tappar årorna och försvinner iväg, medan tanterna och Farbror Blå blir strandsatta på en ö och inte kan ta sig därifrån. Det är kanske inte en serie sannolika händelser som sker, men det är i alla fall en spännande och gullig liten berättelse!

Allra bäst av de här tre bilderböckerna tycker jag dock om Sol-ägget, som är en helt fristående berättelse från skogen och dess djur och väsen. I skogen finns en liten älva, som är den som lockar fram såväl sol som höstlöv och snö. Hon brukar också rädda de ägg som faller ur fåglarnas bon, men när hon en dag hittar ett enormt stort, orange ”ägg” (egentligen en apelsin) kan hon inte dra andra slutsatser än att det är ett solägg. Beskows illustrationer är alltid en fröjd att betrakta, men jag är särskilt svag för hennes naturbilder och den här boken är full av dem. Det här är en mycket gullig och fantasifull berättelse. Som inledning finns också en självbiografisk liten text där Beskow berättar om sig själv och sitt skrivande. Det är verkligen kul att läsa om hennes berättarglädje, vilken såklart också är uppenbar för den som läser Beskows böcker.

Det finns många som med rätta tycker att föräldrar ska våga läsa nya böcker för sina barn, istället för att plocka fram gamla godingar från deras egna barndom – det finns ju så mycket nytt och uppdaterat och pedagogiskt där ute. Men klassiker är inte klassiker för intet! Beskows sagor och vackra illustrationer kommer säkerligen att leva kvar länge än.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow
Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget av Elsa Beskow

Om Elsa Beskow och om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, Farbror Blås nya båt och Sol-ägget

Elsa Beskow (1874–1953) var en svensk författare och konstnär som har blivit välkänd för sina klassiska sagor, däribland böckerna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon debuterade som författare 1901 med Puttes äventyr i blåbärsskogen och skrev därefter ett fyrtiotal böcker. För den som vill veta mer om Elsa Beskow och hennes bilderböcker så finns det många sidor på nätet, däribland Bonnier Carlsens Elsa Beskow-hemsida.

Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1918, utgiven av Åhlén & Åkerlund. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163832581), utgiven av Bonnier Carlsen 1995, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Farbror Blås nya båt är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1942, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1963. Den finns också i en nyare utgåva (ISBN: 9789163830693), utgiven av Bonnier Carlsen 1994, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Sol-ägget är skriven och illustrerad av Elsa Beskow och kom ut första gången 1954, utgiven av Bonniers. Min utgåva gavs ut av Albert Bonniers förlag 1958.

Katterna i Öregrund: En roman för barn och katter

Katterna i Öregrund av Margareta Ekström är en fin liten berättelse om tre katter och deras ägare i den lilla uppländska kuststaden Öregrund. Betyg: 4 strömmingar av 5.

Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström

Katterna i Öregrund av Margareta Ekström är en illustrerad barnbok från 70-talet. Det riktigt fina med den, för min del, är att den utspelar sig i det lilla samhälle där jag själv har vuxit upp. Visst är det något alldeles speciellt med böcker där miljöerna är välbekanta? Men det är faktiskt inte bara en trevlig bok för mig och andra, nuvarande eller tidigare, öregrundsbor, utan det är faktiskt en riktigt fin liten berättelse även på andra sätt. Boken inleds med att tre kattungar, till alla barns förtjusning, har kommit till världen vid Klockstapeln i Öregrund.  Så småningom kommer en av dem att tas om hand av en äldre dam och en annan av en äldre man. En tredje hamnar efter mycket tjat hos Gun, som spenderar somrarna i Öregrund och som ägnar dagarna åt att leka med sommargrannen Erik. Det blir den lilla Sissi som får följa med hem till Gun och stifta bekantskap med Eriks farfars gamla skeppskatt, Jeppe.

Boken följer de tre katterna, men främst följer den människorna som har dem i sin ägo. Läsarna får särskilt följa Gun och Erik, som är på små äventyr både i skogen och på sjön och som gärna lyssnar på Eriks farfars berättelser om livet till sjöss och på land.

Det är en gullig bok med en hel del humor, som i ärlighetens namn kanske mest roar vuxna? Jag tycker i alla fall att den är lite fnissig emellanåt, men mest är det en gullig och rar berättelse om kärleken till en alldeles egen katt. Innan jag läste så misstänkte jag att det här skulle vara en bok ”inspirerad av” Upplands kanske mesta kattböcker: böckerna om Pelle Svanslös av Gösta Knutsson. Jag hade dock fel, vilket jag är glad för. Katterna i den här boken är mycket mer katter än människor i kattskepnad, som i Knutssons böcker, och det här är därmed en bok som står på egna ben. Och jag gillar den! Inte minst gillar jag illustrationerna, som oftast visar katter, helt enkelt, men ibland också bjuder på igenkännbara bilder från Öregrund.

Citerat ur Katterna i Öregrund

”När barnen vet något, vet snart hela stan.

– Vad springer de efter däruppe på klockstapelberget? undrade Emma Eliasson som hade sybehörsaffär vid Långgatan.

Och mejeristens fru som just var inne för att köpa skära sidenband till sin dotters flätor, kunde berätta för henne att barnen hittat tre kattungar.

– Ockockock, de stackars små liven! ojade sig fru Eliasson. De blir väl alldeles vilda.

Hon menade kattungarna. Men mejeristens fru trodde att hon menade barnen och svarade ganska snävt:

– Jag kan väl inte hålla efter alla ungar i hela stan!”

Om Margareta Ekström och Katterna i Öregrund

Margareta Ekström (född 1930) är en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Hon debuterade 1955 med barnboken Det hemliga slottet och har därefter skrivit en lång rad romaner för såväl barn som vuxna. Hon har belönats med en lång rad priser och utmärkelser, bland annat medaljen Litteris et Artibus. Anekdot om Katterna i Öregrund: i den nynorska översättningen heter den Kattane i Krabbesund.

Illustratör: Petter Pettersson (pseudonym för Kjell-Erik Pettersson).
Utgivningsår: 1976 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 106.
ISBN: 91-29-46153-7.

Förlagets beskrivning

”Margareta Ekström väljer sin sommarlovsstad Öregrund som miljö för denna vänliga och humoristiska kattroman som kan läsas av både barn och vuxna. (Och katter.)

Vi får följa katten Petrus från det han är så liten att han har barnkammare i ett syskrin, tills han blir en stor och märkvärdig katt som både går i kyrkan och hämtar färsk strömming i hamnen.

Kattungen Sissi hamnar hos en sommargästfamilj och får övervintra i stadsvåning. En liten vildvuxen hankatt adopteras av en professor från Uppsala och undgår nätt och jämt att bli döpt till Abukadnesar – efter recept från T. S. Eliot.

Skeppskatten Jeppe med mycket kort svans men gott förstånd berättar sina memoarer och måsarna skriar och fiskebåtarna dunkar i sundet mellan fastlandet och Gräsön.

De tre småkatterna har det gemensamt att de är födda under själva klockstapeln. För en katt i Öregrund kan det ha de märkligaste följder. Läs bara, får du se!”

Om det var krig i Norden

I Om det var krig i Norden av Janne Teller får läsaren leka med tanken på vad som skulle hända om det var krig här hos oss. En mycket tankeväckande bok! Betyg: 5 kakförsäljare av 5.

Om det var krig i Norden av Janne Teller
Om det var krig i Norden av Janne Teller

Om det var krig i Norden av Janne Teller är en ungdomsbok formgiven som ett pass.  Som svensk medborgare är det lätt att se passet som en en pryl, vilken som helst, och inte reflektera över vilken makalös tur vi har som kan använda våra svenska pass för att korsa gränser och bli insläppta lite var som helst. Det är ingen självklarhet att ha ett pass eller att kunna resa fritt – se bara hur många det är som inte ser några andra alternativ än att försöka korsa Medelhavet i de mest odugliga farkoster. Om det var krig i Norden kom ut första gången 2002 (i den danska versionen), d.v.s. långt innan ”flyktingkatastrofen” började diskuteras överallt, men tråkigt nog är boken lika aktuell nu som då. Krigen fortsätter på olika håll i världen och för varje konflikt finns tusentals, hundratusentals, miljontals människor som får sina liv och förutsättningar totalt omkullkastade.

I Om det var krig i Norden är det de nordiska länderna som är i krig med varandra. Boken inleds med ”Tänk om det blev krig i Norden. Vart skulle du ta vägen?” och sedan fortsätter tankeexperimentet. Det finns hela tiden ett du-tilltal, som tillsammans med konfliktplatsen gör att berättelsen känns nära.

Det här är ingen lång berättelse, men boken lyckas på ett mycket effektivt sätt väcka tankar. Som person som aldrig har varit på flykt eller upplevt ett krig så går det knappast att förstå vidden av vad krig gör med människor och av den anledningen kanske inte boken ger mer förståelse, men den ger i alla fall mer medkänsla. Jag har aldrig trott att det är en enkel sak att vara på flykt och jag har aldrig trott att det är självklart att just jag har sluppit denna erfarenhet, men efter den här boken är jag ännu mer ödmjuk.

Jag hoppas att så många som möjligt läser Janne Tellers fantastiskt fina berättelse om att vara på flykt. Boken kan hittas i hyllor för ungdomsböcker, men det här är definitivt en bok som även vuxna har all anledning att läsa. Och när du läser, glöm inte att betrakta de fina illustrationerna av Helle Vibeke Jensen. Illustrationer och form är verkligen pricken över i!

Citerat ur Om det var krig i Norden

”Du har slutat fråga din pappa vart.
Vart ni ska ta vägen.

Det finns inget svar på vart. Er familj har blivit en siffra. Fem! Det finns inget land som vill ha fem flyktingar till. Flyktingar, som inte kan språket, som inte vet hur man beter sig i ett klassiskt kultursamhälle, hur man respekterar sin granne, sätter gästens välbefinnande framför sitt eget och värnar om en kvinnas dygd. Flyktingar som inte vet hur man lever i värmen. Nej, det finns inget land som vill ta emot de dekadenta människorna norrifrån. Gudsförnekare, som bara kommer att förstöra de rättrognas levnadsmönster. Arbeta kan de inte heller. De kan inte arabiska, och de är inte vana att hugga i. Flyktingarna från Norden kan inget annat än att sitta på kontor och vända papper. Det behövs ingenstans. Så säger man i den arabiska världen. Den närmaste platsen på jorden med fred och möjligheter till en framtid. Så vart? ”

Om det var krig i Norden av Janne Teller
Om det var krig i Norden av Janne Teller

Om Janne Teller och Om det var krig i Norden

Janne Teller (född 1964) är en dansk författare som också har arbetat med konflikthantering och fredsprocesser på flera platser i världen, bland annat i rollen som rådgivare åt FN och EU. Hon debuterade 1999 med romanen Odens ö. Hennes senaste bok på svenska är novellsamlingen Allt som är (2014). Janne Teller har en hemsida och en Facebooksida.

Originalets titel: Hvis der var krig i Norden (danska).
Illustratör: Helle Vibeke Jensen.
Översättare: Karin Nyman.
Utgivningsår: 2002 (första danska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Lilla piratförlaget).
Antal sidor: 64.
ISBN: 978-91-87027-21-5.
Andras röster: dagensbok.com, Fiktiviteter, Hyllan.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Föreställ dig att det är krig – inte i Irak eller i Afghanistan eller i något annat avlägset land – utan här i Europa. I Sverige – hos oss. Med Om det var krig i Norden bjuder Janne Teller in läsaren till ett tankeexperiment. Genom att vända på perspektiven får hon oss att förstå vad det innebär att vara flykting.

Om det var krig i Norden är en liten bok, utformad som ett pass. Författaren försätter läsaren i flyktingens position och väcker frågor om tolerans och medmänsklighet.

Janne Teller föddes 1964 i Köpenhamn med österrikisk/tysk familjebakgrund. Hon har studerat statsvetenskap och arbetat som rådgivare åt FN och EU runt om i världen, med konflikthantering och fredsprocesser. Sedan 1995 ägnar hon sig åt sitt skrivande på heltid och bor i New York. Bakom bokens illustrationer står den prisbelönta danska illustratören Helle Vibeke Jensen.

Om det var krig i Norden har fått stor uppmärksamhet och strålande recensioner runt om i Europa.”

2 bokappar: Härlitt och Boksamtal

Här kommer tips på två bokappar!

Här om veckan fick jag ett mejl från läraren Mikhael Mikalides som tipsade mig om appen Boksamtal, som mellanstadieelever på Vårbyskolan i Huddinge har utvecklat tillsammans med en illustratör och apputvecklare. Det är en jättefin app med boksamtalsfrågor, tänkt att användas av lärare, bokcirklar och föräldrar som läser för sina barn. Jag kan verkligen tipsa om appen Boksamtal för dig som läser för barn och vill ha lite hjälp att komma igång och samtala om vad ni läser. Men faktiskt är Boksamtal också väldigt användbar för bokcirklar generellt, även om en del frågor kanske känns lite mer riktade till barn så är det mesta trots allt användbart för vem som helst som vill reflektera kring böcker.

Boksamtal
Boksamtal

En annan app som jag haft i mobilen ett tag och som jag gärna tipsar om är Härlitt. Det är en app från Länsbiblioteket i Västerbotten och som är tänkt att användas för att upptäcka litterära platser här omkring. Appen innehåller helt enkelt en litterär karta med platser som förekommer i böcker och den innehåller också ”spår” lämnade av användare – en trevlig liten kamrat för den strosar omkring i Umeå eller andra ställen i Västerbotten, helt enkelt! Jag önskar att Härlitt exploderar och används i hela Sverige. Jag bor ju i Umeå, som många av er säkert vet, så för mig är många av platserna i appen redan välbekanta (även om jag inte har reflekterat så mycket över litterära kopplingar tidigare). Jag skulle tycka att det vore jättekul om det fanns Härlitt i andra städer när jag är där och turistar. 🙂

Steffi & Nelli i nyutgåva och lite nya noveller jag är nyfiken på

Jag brukar hålla ganska bra koll på vilka böcker som är på gång att ges ut hos de större förlagen, men eftersom att jag inte brukar läsa så många böcker som riktar sig till barn och unga så brukar jag missa det mesta som är aktuellt på den fronten. Sådan tur då att det finns sociala medier som kan ge en lite uppdateringar! Johanna Lundin instagrammade t.ex. här om veckan om de fina nyutgåvorna av Annika Thors böcker om Steffi och Nelli. Kolla så fina!!

Det här är några av de böcker som jag minns bäst från när jag var i mittemellanålden innan tonåren. Böckerna handlar alltså om systrarna Steffi och Nelli, som evakueras till Sverige under Andra världskriget. De gick rakt in i hjärtat hos mig när jag var barn och jag gläds åt att fler unga får chansen att läsa dem nu. 🙂 Och så fina omslag de har fått också!

Något annat nytt som är på gång, och som jag är sugen på att läsa, är fyra nya noveller från Novellix. En av författarna i den kommande utgivningen är min favoritbloggare Sandra Beijer (Niotillfem)! Hon skriver så fint i sin blogg, så en ny novell känns såklart väldigt spännande. 🙂

Tio över ett

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius är en prisbelönt och mycket läsvärd bok om en ung tjej som vaknar varje natt i skräck för att hennes stad, Kiruna, ska rasa samman på grund av sprängningarna. Tio över ett är en oerhört tänkvärd och fin bok om hur rivningen och flytten av Kiruna kan upplevas hos de unga personer som snart inte längre kan återse sin barndoms gator. Betyg: 5 heta hockeykillar av 5.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja bor och går i skolan i Kiruna, staden som är på väg att flyttas, eller rättare sagt rivas, för att lämna plats åt gruvan. För många i staden känns det spännande med allt nytt och för de flesta är det självklart att gruvan, där ju så många arbetar, måste få fortsätta att växa. För Maja är det dock en skräck att hennes stad och hem vilar på en gruva där det varje natt sker sprängningar som får det att mullra där hon ligger i sin säng och känner paniken komma krypandes. Där nere i gruvan jobbar också hennes pappa, som hon oroar sig över. Varje natt ställer Maja alarmet på sin mobil och varje natt vaknar hon tio över ett och väntar in sprängningen som kommer 10 minuter senare. Under sängen ligger en färdigpackad väska, redo att tas med ifall hon måste väcka sin familj så att de kan fly för sina liv medan staden rasar.

Situationen blir till slut ohanterlig. Det är slitsamt att inte sova ut och det är tungt att gå omkring och bära på all oro själv. Till slut drabbas Maja av en panikångestattack och hon måste glänta lite på sin oro för sina föräldrar och andra vuxna.

Gruvan och ”stadsflytten” är dock inte bara något som Maja känner skräck för. Där finns också en mer molande sorg, som handlar om allt som går förlorat för Maja och hennes klasskompisar. Nyss gick de i samma klass, bodde i sina vanliga kvarter, vandrade längs de välbekanta gatorna. Snart finns inte de här gatorna längre och Maja och de andra kommer att bo i nya kvarter, i nya hus. En del, som t.ex. Majas bästa kompis mamma, tycker att det är lika bra att passa på att flytta från Kiruna. Fram tills nu har Maja och hennes bästis, Julia, varit oskiljaktiga. De har känt varandra utan och innan och har kunnat dela allt från sina innersta rädslor till de mest pirriga förälskelserna för varandra. Snart kommer Julia att bo i Luleå, 35 mil bort.

Tio över ett är en fantastisk bok om sorgen över att förlora sin barndoms gator och en oerhört tankeväckande bok om hur den här ”stadsflytten”, som det pratas så förvånansvärt lite om utanför Kiruna, påverkar människor, särskilt unga människor. I Majas ålder är det mycket som händer i livet och det är för många en brytningstid där man kanske i någon mening lämnar barndomen bakom sig. I Tio över ett blir det hela snäppet mer brutalt. Gårdar, parker, lekplatser och andra välbekanta platser från barndomen kommer inte att gå att återvända till. För mig, som är oerhört nostalgisk av mig och älskar att omge mig av gamla saker från barndomen, så är det inte svårt att föreställa den sorg så många säkerligen upplever när deras barndoms stad rivs.

Tio över ett är en mycket läsvärd bok, tycker jag. Det är ärligt talat lite stötande att Kiruna och stadsflytten inte får mer uppmärksamhet. Nu har inte jag aktivt sökt någon information i ämnet, men ärligt talat är den här boken det första jag läser som verkligen försöker säga något om hur flytten kan uppfattas av människorna som bor där. Det är dock inte ”bara” för stadsflyttsfrågan och gruvan som Tio över ett är läsvärd, det är också en fantastiskt fin och tonsäker bok om vänskap och första förälskelsen. Nu är det länge sedan jag själv var i Majas ålder, men jag tror att det här är igenkännbart för många potentiella läsare i Majas ålder. Själv kände jag igen mig massor! Och jag gläds något oerhört av att boken utspelar sig i en mindre stad och vågar sig på att beskriva hur det kan vara att leva i en sådan. Det finns så många böcker om t.ex. Stockholm och det känns som att det sällan finns någon som vågar sig på att skriva om andra platser. Här har författaren verkligen lyckats skriva fram en stad och skildrat vilken kultur som råder där, vilka frågor som engagerar människor där. Det behövs fler sådana här berättelser.

Det här är inte Laestadius första bok; Bland hennes tidigare titlar finns bland annat en serie böcker som handlar om en samisk tjej. Jag har för övrigt haft möjlighet att lyssna till Laestadius eftersom hon hade ett författarsamtal här i Umeå här om dagen. Det märktes att hon hade många berättelser inom sig och att hon har mycket hon skulle vilja berätta om samernas situation och om Kiruna. Jag hoppas att hon tar sig tid att skriva dem mycket snart!

Citerat ur Tio över ett

””Vi som stöttar flytten av Kiruna säger att det här är det bästa som kunde hända. LKAB drar in miljarder och vi får många nya jobb. Vi får en helt ny snygg stad. Nya skoteraffärer.”

Han avbryter sig med ett flin och gör en high-five med Linus.

”Vi tror att Kiruna kommer att bli ännu rikare ju mer malm som kan brytas i kruvan.”

Kruvan. Jag hör plötsligt farfars röst. Han säger också kruvan. Men på riktigt. Oscar gör sig bara rolig och härmar en dialekt. När g blir k och gruvan blir kruvan.

Han är glad, bugar och möts av busvisslingar och fler applåder än Alva, men det kanske bara låter mer om vissa.”

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Om Ann-Helén Laestadius och Tio över ett

Ann-Helén Laestadius (född 1971) är en svensk-samisk författare som har vuxit upp i Kiruna. Hon har skrivit ett flertal ungdomsböcker som belyser hur det kan vara att vara ung och same idag. Debuten, SMS från Soppero, kom ut 2007. Hennes senaste bok är Tio över ett, för vilken hon belönades med Augustpriset 2016. Ann-Helén Laestadius twittrar under @AHLaestadius.

Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 261.
ISBN: 9789129698985.
Andras röster: Agnes bokblogg, Carolina läser…, dagensbok.com, Eli läser och skriver, Enligt O, Feministbiblioteket, Ugglan & boken

Förlagets beskrivning

”Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.”

Böcker om katter

Katter är livet! Om det inte vore för min (lättare) allergi så skulle jag förmodligen vara lite av en crazy cat lady… Men nu får jag alltså nöja mig med att gosa med andras katter (vilket jag gör så fort jag får chansen). Den här knasbollen t.ex:

Bosse
Bosse

Det saknas inte böcker om katter. Bland några lite nyare titlar som jag inte har hunnit läsa själv än finns t.ex. Gubbe och katt av Nils Uddenberg och Gästkatten av Takashi Hiraide. Bland bestsellers som jag har oläst finns t.ex. böckerna om Gatukatten Bob av James Bowen. Och vill man läsa en nobelpristagare så kan man läsa Om katter av Doris Lessing. Det har dock inte jag vågat göra, för jag blev så avskräckt av att läsa en annan av hennes böcker… 😮

Gatukatten av James Bowen
Gatukatten av James Bowen
Gubbe och katt av Nils Uddenberg
Gubbe och katt av Nils Uddenberg
Om katter av Doris Lessing
Om katter av Doris Lessing
Gästkatten av Takashi Hiraide
Gästkatten av Takashi Hiraide

Idag tänkte jag tipsa om böcker där katter har en stor roll och nu har jag alltså räknat upp en hög böcker som jag inte ens har läst själv. Hehe. Har jag läst några? Ja! Men förvånansvärt få!

I tonåren läste jag finfina Krigskatt, som handlar om en katt som vandrar mot sin människa, rakt genom ett bombdrabbat Storbritannien under andra världskriget. Han tassar rakt in i historiska händelser, men kommer han någonsin att hitta fram?

Krigskatt av Robert Westall
Krigskatt av Robert Westall

I ungefär samma ålder så läste jag också Lloyd Alexanders kärleksfulla bok Mina fem tigrar, som kort och gott handlar om författarens katter. Den innehåller mycket igenkänning för oss som själva har haft katt.

I Haruki Murakamis världar så kan det mycket väl hända att katter börjar prata, som i den fantastiskt fina boken Fågeln som vrider upp världen. Boken kanske inte har pratande katter som huvudsakliga tema… Men det är i alla fall en mycket läsvärd bok, inte minst för att Murakamis knäppa och mystiska världar alltid är spännande att få vara i en stund. Jag måste dock varna kraftfullt för Kafka på stranden, som trots en katt på framsidan inte alls är en bra bok att läsa för en kattälskare. Helt enkelt. 🙁

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Kafka på stranden av Haruki Murakami
Kafka på stranden av Haruki Murakami

Många författare är uppenbarligen kattvänner. Och det kan man ju förstå. Änkans bok av Joyce Carol Oates är en slags semi-biografi där Joyce Carol Oates berättar om tiden när hon blir änka. Det är en oerhört fin berättelse; att läsa den är som att få ta del av ett förtroende. Och Oates katter saknas inte i boken! Ja, det är ju ingen kattbok såklart, men jag tipsar om den ändå.

Änkans bok av Joyce Carol Oates
Änkans bok av Joyce Carol Oates

Det finns många barnböcker som innehåller katter. Som 80-talist minns jag särskilt Pettson & Findus-böckerna (Findus är en så sjukt härlig karaktär by the way), klassikern Pelle Svanslös (extra kul när man själv är uppvuxen i en stad nära Uppsala!) och Katten som älskade sitt täcke av Nicola Bayley & William Mayne (har ingen bild på den, men googla den; det är för bilderna som jag tycker att en är så underbar!).

Känner du Pelle Svanslös av Gösta Knutsson
Känner du Pelle Svanslös av Gösta Knutsson
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
 Har du läst några bra kattböcker?

Farväl Eritrea

Farväl Eritrea av Samuel Brhane
Farväl Eritrea av Samuel Brhane

Samuel och hans flickvän Luwam är nyförälskade och lyckliga när det plötsligt slår ner som en bomb att Luwams pappa planerar att gifta bort Luwam med en man som hon inte ens har träffat. Den framtid som Samuel och Luwam har drömt om slås i spillror och Samuel bestämmer sig för att lämna hemlandet Eritrea. Så börjar hans resa genom Sahara och mot Medelhavet och Europa. På vägen kommer han att återförenas med Luwam och flera av hans vänner. I en hjärtskärande scen ser Luwam till att skaffa p-piller för att förbereda sig för resan, som hon förstår kommer att innebära att smugglarna kommer att utsätta henne och de andra kvinnorna för upprepade våldtäkter. Jag vet inte om de flyende ungdomarna hade förutsett eller anat många av de andra fruktansvärda händelser som de kommer att utsättas för. Som läsare är det svårt att ens försöka ta in vad de är med om.

I boken berättar i alla fall Brhane själv sin historia; i osentimentala formulerinar berättar han rakt upp och ner om sin sista tid i Eritrea och om början på den långa resa som han sedan kommer att göra. Som läsare blir man verkligen drabbad. Det lätta och enkla språket flyter på, men som läsare kommer man inte undan. Brhane berättar verkligen om helt traumatiserande upplevelser. Att tänka på vad så många människor på flykt upplever idag, ja, det gör en verkligen ödmjuk. Jag hoppas att många tar del av Brhanes och andra flyktingars berättelser. Vad lever vi i för tid egentligen? Varför låter vi människor behandlas illa av smugglare istället för att bara låta dem resa på ett säkert och tryggt sätt?

I korthet

Rekommenderas för: Alla! För vi lever i en tid då så många är på flykt och Brhanes berättelse om sin resa är en av många flyktinghistorier som vi behöver höra.

Betyg: 4 förälskade tonåringar av 5.

Citerat ur Farväl Eritrea

”När jag kom till skolan gick jag till Luwams klassrum och tittade efter henne, men såg bara ryggsäcken vid hennes bänk. Jag tittade runt i klassrummet och fick syn på henne till slut. Hon satt längst bak med sin vän Azieb.

När våra ögon möttes började mitt hjärta slå och jag visste inte vad jag skulle göra av blicken.”

Om Samuel Brhane och om Farväl Eritrea

Samuel Brhane (född 1998) kommer från Eritrea, men lever idag i Sverige. I Farväl Eritrea berättar han själv om sin flykt från hemlandet.

Översättning och bearbetning: Joakim Andersson, Isayas Adhanom.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Publit).
ISBN: 9789176117361.
Andras röster: C.R.M. NilssonMina skrivna ord, Västmanländskans bokblogg.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Mitt namn är Samuel. När jag var sexton år lämnade jag mitt hemland. Detta är berättelsen om min sista tid i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.”