Lördag

Lördag är en roman som utspelar sig under en och samma lördag i neurokirurgen och londonbon Henry Perownes liv. Han ser fram emot kvällen, då hela familjen, även dottern, som bor på annan ort, samt svärfadern, ska samlas för middag. Under dagen gör han ett antal ärenden i stan, som sjuder av aktivitet eftersom det pågår stora protestdemonstrationer mot kriget i Irak. Bland annat tar han sig till gymmet för att spela en squaschmatch mot en kollega. På vägen dit råkar han köra in i en annans bil och hamnar i ett otrevligt gräl med bilens ägare, Baxter. Perowne förstår snabbt att någonting inte är som det ska med Baxter. Med sin erfarenhet från neurokirurgin misstänker han direkt att Baxter lider av Huntingtons sjukdom, en obotlig och dödlig neurologisk sjukdom, som bland annat leder till personlighetsförändringar. Han lyckas ta sig ur den hotfulla situationen, men inte helt oväntat visar det sig att Perowne och Baxter kommer att möta varandra under ett par tillfällen till under dagen.

Det är en väldigt speciell bok, som nog hade varit en ren stilstudie i naturalism om den hade getts ut för 100 år sedan. Här ges verkligen utrymme att ge en fysiologisk förklaring till Baxters beteende. Det blir också väldigt ingående beskrivningar. Av allt! Inte minst komplicerade kirurgiska ingrepp, med sina facktermer. Jag tycker att det är lite vackert faktiskt. Det märks att författaren har satt sig in i hur neurokirurger arbetar och vad ingreppen består i. Som läsare hänger man sällan med i facktermerna, men man köper det ändå och rycks med i det närmast magiska som hjärnan utgör. Det är så oerhört fascinerande med neurologi; de komplicerade nervkopplingarna, som vi vet så lite om, men som utgör allt det vi är. Det var min största behållning av boken att följa Perowne i sitt arbete. Själva berättelsen om hans lördag var lite lätt förutsägbar för min del, men var för all del väldigt bra den också. Det är ett spännande grepp att den inte bara skildrar Perownes liv utan också säger en hel del om det samhälle vi lever i och de hot som upplevdes under den här tiden, då kriget i Irak var på väg att bryta ut. Boken säger ganska mycket om hur skör världen är, både det samhälle vi lever i, och livet för varje enskild liten människa.

Salvekvick och kvacksalveri: alternativmedicinen under luppen

I den här boken har författarna, en populärvetenskaplig författare och en professor i komplementärmedicin, med öppet sinne gått in för att ta reda på om några av våra vanliga alternativmedicinska metoder verkligen fungerar. Boken behandlar framför allt akupunktur, homeopati, örtmedicin och kiropraktik, men har också en rik bilaga där allt från reiki till detox tas upp.

För mig, som har utbildning inom design och utveckling av läkemedel, är det totalt obegripligt att alternativ medicin inte står under samma krav som riktiga läkemedel och konventionella metoder. För att lansera ett nytt läkemedel krävs det 10-15 år av forskning, prekliniska och kliniska tester och om läkemedlet släpps på marknaden följs den alltid av kontinuerlig uppföljning. På vägen ratas 99% av alla läkemedelskandidater för att de är overksamma, har kraftfulla biverkning eller på annat sätt inte håller måttet. Går man till en alternativmedicinare eller går till en vanlig hälsokostbutik kan man dock köpa, vanligen till helt makalösa priser, verkningslöst placebo, som utger sig för att vara riktig medicin och som i princip är okontrollerat och kan innehålla tungmetaller eller vad skit som helst. Detta säljs alltså till människor som är sjuka, ledsna, desperata och förmodligen outbildade. Det är så moraliskt vidrigt att jag saknar ord!

Det är givetvis synd att de som utövar och även de som betalar för att få alternativ medicin knappast är öppna för den här typen av böcker, för det är ju egentligen dessa människor som mer än andra behöver ett uppvaknande. Själv har jag aldrig någonsin trott att homeopatpreparat, d.v.s. rent vatten/rena sockerpiller, skulle ha någon effekt och jag har heller aldrig misstänkt att det är riskfritt eller ens effektfullt att ta örtpreparat istället för konventionella läkemedel, men jag har ändå lärt mig mycket nytt av denna bok, bland annat hur farligt och onödigt det är med kiropraktik, som jag aldrig ens har uppfattat som alternativmedicin eftersom det är så accepterat i samhället.

Läs gärna denna bok om du vill veta mer om vad alternativmedicin kan erbjuda. Som sagt har författarna gått in med öppet sinne för att bevisa alternativmedicinernas effekt (den ena författaren är för övrigt själv homeopat!), så allt sågas inte vid fotknölarna, utan allt är baserat på vetenskap och rimliga diskussioner. Boken är dessutom lättläst och fylld av historisk kuriosa.

Frågan om alternativmedicin är dock komplex, vilket man snabbt förstår om man tänker på hur kraftfull placeboeffekten är. Är det rätt att förbjuda något som, trorts att det saknar verkan, faktiskt hjälper den som är så desperat att han eller hon vill tro på det? Jag tycker att förattarna diskuterar detta på ett väldigt bra sätt och jag kan inte annat än hålla med dem i det de skriver i denna bok.

Drottningens chirurg

Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.

Vi får följa honom i hans arbete, som ofta innefattar det han tycker är mest intressant: kvinnor och deras problem, och vi får följa honom i hans konflikt med en yngre läkare och vi får följa honom i hans kanske inte helt fungerande förhållande till hustrun Nella.

Jag gillar den här boken och det är intressant att läsa om hur det gick till att ställa en diagnos och ”bota” sjukdomar på den här tiden. Tydligen ska det komma en fortsättning och den ser jag fram emot!