Kategori: Malmsten, Bodil

  • Sista boken från Finistère

    Sista boken från Finistère

    I sju år har Bodil Malmsten bott i Finistère och därifrån har hon berättat om den ständiga kampen mot mullvadarna, om sin eleganta granne Madame C och om vardagen i denna franska, pittoreska stad, där man kan köpa flera sorters ostron nere vid hamnen. Hon avslöjar att det är fiktion, att platsen inte finns på riktigt, lika lite som Madame C gör det. Och nu är det dags att lämna detta. Anledningen berättar hon inte, bara att hon måste. Det här är alltså den sista boken från Finistère, precis som titeln avslöjar. Det är dags för Bodil Malmsten att packa, ta avsked från sitt hem och bege sig till en stad nära Nantes, där hon har köpt en fuskrenoverad lägenhet av tre personer som hon kallar för ”De tre onda männen i staden nära Nantes”.

    Det fina språket och det härliga berättandet känns igen från tidigare böcker. Det är ingen humorbok, men boken är fylld av fyndiga formuleringar och bjuder inte sällan på leenden. Men någon humorbok är det som sagt var inte. Det var faktiskt länge sedan jag läste en sådan bitter berättelse som detta och jag vet inte hur många gånger bokens huvudperson beklagar sig över att behöva lämna allt hon älskar i Finistère till förmån för ”staden nära Nantes”. Det är djup ånger och ett oändligt antal avsked, men som tur är blir det inte allt för deprimerande och det slutar till och med ganska ljust. Det tackar jag för! Jag valde att lyssna på boken och ska jag vara ärlig hade jag nog hellre läst den själv. Jag fastnar inte riktigt för Bodil Malmstens uppläsning och det är ju lite dumt med tanke på att hon, om någon, borde kunna läsa upp sin egen bok. För mig stämmer hur som helst inte rösten med det lätta språket och även om jag gillade ljudboken tror jag att jag hade gillat pappersformatet mer.

  • Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig: www.finistere.se juni 2005 – feb 2006

    Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig: www.finistere.se juni 2005 – feb 2006

    Man kanske inte ska döma en bok efter omslaget, men när det gäller Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är just framsidan, eller egentligen hela utformningen, verkligen härlig. Själva boken innehåller texter och anteckningar som baserar sig på Malmstens blogg, så det är som en liten anteckningsbok, vilket också avspeglar sig i designen: en fin liten bok med tjocka sidor, komplett med ett band att använda som bokmärke och rikligt illustrerad med vackra bilder.

    Att boken är baserad på just en blogg är något som hade kunnat vara förödande eftersom jälva bloggformatet ger utrymme för länkar, nyheter, bilder och kortare texter; något som kanske inte alltid fungerar lika bra i en bok, men det här är bra! Jag gillar verkligen att få titta in i Bodil Malmstens värld i Finistère och läsa om hur hon åker på författaruppläsningar, ojar sig över mullvadarna i trädgården och funderar kring upploppen i Paris förorter. Dessutom är språket helt fantastiskt och varje ord känns perfekt avvägt för att passa in.

  • Priset på vatten i Finistère

    Priset på vatten i Finistère

    Finistère är platsen där jorden tar slut – fin des terres och det är dit Bodil Malmsten flyttar efter att ha tappat tron på systemet i det land hon flyttar från. Med knappa franskkunskaper och intentioner att anlägga en trädgård i sitt nya paradis kommer hon så till Finistère.

    Språket är underbart och berättandet är ömsom roligt och ömsom lite bittert. Jag gillade den här boken, men känner inte att den gav mig så mycket. Kanske är det fel att börja läsa just den här boken om man vill börja läsa något av Bodil Malmsten. Kanske är jag i fel situation i livet för att riktigt kunna gilla den här boken. Kanske är det något annat. Språket och berättandet är i alla fall så trevligt att jag blir sugen på att läsa fler av Malmstens böcker.