Året är 1929 och en grupp föräldralösa barn sätts på ett tåg från New York. På station efter station får de gå av och visa upp sig för aspirerande fosterföräldrar. De barn som inte är så lyckosamma att de hittar någon som vill ta hand om dem får kliva på tåget igen och åka vidare. En av barnen är 9-åriga Niamh, som har förlorat sina föräldrar och syskon i en brand. Nu blir hon omhändertagen av ett par som har ett skrädderi. Det blir snabbt uppenbart att paret inte har tagit hand om Niamh för att de har längtat efter en dotter. De har helt enkelt bara sett möjligheten att få gratis arbetskraft. Niamh stannar tills börskraschen även får det lilla skrädderiet att skaka till och det inte längre går att mätta allas munnar på förtjänsten från det. Det fosterhem hon omplaceras till är en ren misär: en fattig familj med många barn, en psykiskt sjuk mor och en far som är arbetslös och begår sexuella övergrepp.
Boken följer sedan Niamh (hon byter förresten namn till Dorothy och sedan till Vivian) genom livet. Berättelsen varvas med en berättelse där en ung tjej brottas med en nutida verklighet i hopplösa fosterhem. Tjejen heter Molly och hennes pappa finns inte i livet längre. Mamman har inte möjlighet att ta hand om henne. Hennes fosterföräldrar framstår inte som sympatiska. Hela omgivningen verkar faktiskt förvånansvärt kall och hård. När hon snattar en bok på biblioteket döms hon till 50 h samhällstjänst. Kan sådant ens hända?! Författaren försöker att måla upp Molly som en riktig ungdomsgangster på glid, men egentligen verkar hon vara en högst vanlig och skötsam tonårstjej (som i och för sig har snattat en bok, men det måste väl ändå betraktas som ett ringa brott). Jag har lite svårt att köpa den här delen av storyn, men låt gå. Samhällstjänsten kommer hon att spendera genom att städa på Vivians vind. Tada! Cirkeln är sluten!
Boken följer en del enkla mallar, kan man säga, och det blir lite småkrystat när allting vävs ihop genom att Niamh/Vivian och Molly träffas i och med vindsröjningen. Ibland fick jag också lite ”Pojken som kallades Det”-vibbar av den här boken. Det är helt enkelt lite för hemskt det som Niamh råkar ut för i fosterhemmet. Det är också beskrivet på ett sentimentalt sätt som gör att det känns lite billigt. Samtidigt förstår jag att författaren skildrar händelser som har skett på riktigt (inte att det är en biografi, men att berättelsen ändå bygger på verkliga händelser) och då blir det ju lite förmätet av mig att avfärda hemskheterna som överdrivna. Jag är lite kluven alltså!
Jag vill inte såga boken egentligen. Författaren delar med sig av ett intressant stycke historia och hon skildrar intressanta livsöden. Boken är också lättläst och fängslande. I det stora hela är den faktiskt riktigt bra, om än inte sådär så att man blir helt knockad och kommer att ha den i tankarna länge.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst och fängslande berättelse om de så kallade ”orphan trains” som gick ut i Mellanvästern, dit föräldralösa barn skickades iväg för att bli omhändertagna av fosterföräldrar, som inte nödvändigtvis behandlade barnen väl.
Betyg: 3 Claddagh-kors av 5.
De föräldralösa av Christina Baker Kline
Om Christina Baker Kline och De föräldralösa
Christina Baker Kline (född 1964) är en amerikansk författare som fick sitt stora genombrott 2013 med bestsellern Oprhan train (De föräldralösa). Hon har också undervisat i kreativt skrivande. Christina Baker Kline har en hemsida och en fansida på Facebook och hon twittrar under @bakerkline.
Originalets titel: Orphan train.
Översättare: Britt-Marie Thieme.
Utgivningsår: 2013 (den första amerikanska utgåvan), 2015 (den första svenska utgåvan, Massolit).
Antal sidor: 361.
ISBN: 9789187783838.
Andras röster: Bloggbohemen, Boktok73, Hyllan, Johannas deckarhörna.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”New York 1929. När Vivians familj tragiskt omkommer i en brand sätts hon, tillsammans med många andra föräldralösa barn, på ett tåg. De färdas genom USA och auktioneras ut i städerna de passerar. Allra sist blir 9-åriga Vivian vald och hon sätts snabbt i arbete som sömmerska. Men när depressionen drabbar landet och beställningarna sinar skickas hon vidare. Och vidare. Ska hon någonsin hitta en plats där hon känner sig som hemma?
Maine 2011. När 17-åriga Molly tvingas till samhällstjänst, är det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos den numera 91-åriga Vivian. Ju mer hon börjar rota bland Vivians gamla saker, desto tydligare inser Molly att de har mer gemensamt än hon någonsin kunnat ana.”
Idag tänkte jag blogga om hushållets två läsplattor (e-bokläsare). Jag har ju min Cybook Opus från Bokeen, som har hängt med mig sedan 2010-2011 någon gång. Sedan i höstas har min sambo också en läsplatta: en Adlibris Letto Frontlight. Det är egentligen också en platta från Bokeen, nämligen en Cybook Muse Frontlight, som Adlibris har satt sin egen logga på och knutit till deras e-bokbutik.
Att jämföra de här plattorna är meningslöst. Min gamla platta är en dinosaurie i jämförelse. Min sambos platta har touchskärm, läsbelysning och går att koppla upp med wifi. Min platta har knappar och kräver en sladd. I praktiken kräver förvisso även min sambos platta en sladd. Som ägare av en läsplatta är det troligt att man någon gång vill låna en e-bok på biblioteket och Letto-plattorna är låsta så att det inte går att låna ner låneböcker direkt i webbläsaren (?). Både jag och min sambo måste med andra ord använda en dator för att föra över biblioteksböcker.
Letto Frontlight och Bokeen Cybook Opus
På pluskontot för min platta måste jag annars säga att den faktiskt är skönare att hålla i än Letton. Min sambo hävdar att det är en vanesak, men jag tror honom inte. Min Cybook Opus har ju lite mer kanter att hålla i och den är som allra bäst när man håller den med en hand. Praktiskt nog finns det ju knappar på sidan så att man kan bläddra smidigt. Ska man försöka sig på samma sak med Letton får man försöka lära sig att touch-bläddra med tummen, alternativt bläddra med den andra handen. Sedan tycker jag att fodralet, som hänger och slänger på Letton, är i vägen.
Båda plattorna har e-bläckteknik, vilket är sjukt skönt att läsa på. Att läsa på e-bokläsare är som att läsa vilken pappersbok som helst: de har ingen tröttande, ljusstark skärm. Dessutom drar de bara batteri när man bläddrar, så batteritiden är extremt lång. Det är faktiskt ett av de största problemen som jag har haft med min läsplatta. I och med att den ”aldrig” får slut på batteri så har jag heller aldrig laddat den under de här åren – det har räckt med den lilla laddning som den fått när jag kopplat in den till datorn och fört över nya böcker. En sådan misshandel av batteriet gör såklart att batteriet till slut ger upp. Det senaste halvåret har jag fått dras med ett trasigt batteri, som nyckfullt laddar ur sig helt plötsligt. Ett batteribyte har dock gjort susen och nu hoppas jag på att min läsplatta håller länge till. Jag tycker faktiskt riktigt mycket om den, trots att den är så simpel och saknar typ alla moderna funktioner som man kan vänta sig av en e-bokläsare idag (jag syftar på wifi, läsbelysning och touchskärm).
Letto Frontlight och Bokeen Cybook Opus
Men… Om jag får drömma lite om en ny läsplatta så måste jag säga att Tolino shine eller Pocketbook touch lux låter som två perfekta e-bokläsare. Någon som har testat någon av dem? De är väl egentligen ”moderna” läsplattor, kort och gott, men det som gör dem lite speciella ändå är att det går att surfa in på biblioteken och ladda ned e-böcker direkt. Det låter ju som en simpel grej, men jag vet verkligen inte många plattor där det här är möjligt? Eller är det bara jag?
Tyvärr är Sverige ett u-land när det kommer till läsplattor. Utbudet av läsplattor är litet och informationen om och jämförelserna mellan olika plattor är få. Det var en djungel när jag köpte min platta en gång i tiden, för då var det stört omöjligt att få klämma och känna på plattor i någon butik innan köp och jag kände egentligen ingen som ägde en platta. Tyvärr verkar det fortfarande krävas ett ganska stort detektivarbete för att göra sig en bild av vilka plattor som är aktuella och vad de olika modellerna har för egenskaper. Nätbokhandlarna verkar helt ha tappat intresset för plattorna och marknadsför sig enbart mot läsare som läser på surfplattor. Det känns ofta som att de aktivt motarbetar oss som läser på läsplatta (jag har skrivit ett och annat inlägg om detta tidigare). Adlibris har ju sin Letto-platta, som sagt, men det är väl just den enda bokhandeln som säljer någon platta över huvud taget. Dito sålde en gång i tiden plattor, men om de fortfarande gör det så går det inte längre att hitta dem i deras invecklade webbutik. Pocketbook touch lux och Tolino shine (som verkar ha utgått ur sortimentet) har jag läst om hos en så otippad nätbutik som Cyberphoto.
Jag tycker det är synd att e-bokläsaren inte har slagit igenom i Sverige. Jag tycker helt klart att det är en fiffig pryl och jag hade inte velat vara utan den.
Nu har bokrean mer eller mindre blåst över för den här gången. Redan på söndagen samma vecka som rean startade fraktade man t.ex. bort alla reaböcker från Åhlénsbutiken i min stad, såg jag. Det är bråttom om man ska hinna med i svängarna!
Jag tänkte ändå blogga om några reaböcker som jag fyndade här om veckan. Jag köpte ju ett rätt blygsamt antal pappersböcker, men sedan kom jag på att man ju faktiskt kan köpa e-böcker också. Jag brukar glömma bort e-böckerna och sedan komma på det igen varje år… Varje år återupptäcker jag också hur klumpigt det är att försöka handla på bokrean hos många nätbokhandlare, där det 1) inte går att filtrera eller sortera reaböckerna, utan man måste klicka sig runt bland böcker sorterade i bokstavsordning, och 2) det inte finns någon kundkorg så att man kan shoppa flera böcker i ett svep. Suck! Nu visade det sig dock att både Bokon och Adlibris Mondo har vettiga hemsidor där det går att filtrera och sortera böcker. Hos Mondo kan man också tro att det finns en kundkorg, för det finns en sådan ikon i övre högra hörnet. Den verkar dock inte ha någon funktion, för det går bara att köpa e-böckerna en och en i alla fall..?
Nåja. Nu är det slutgnällt om nätbutiker för idag!
Här är e-böckerna som jag har klickat hem. Har du läst någon av dem?
Andra världskriget pågår och London är en stad som råkar ut för otaliga bombanfall. Skyddsrum och bombvakter är några av de nya inslagen i människors vardag. Många kvinnor får nu också nya arbetsuppgifter. Kay hör till exempel till de kvinnor som hämtar upp blitzens offer med ambulans. Det är ett tungt jobb och de som kör ambulanserna får se fruktansvärda scener som är svåra att skaka av sig. Andra jobbar med kontorsjobb, som Viv. Viv har inlett en relation med en gift man och hennes liv ställs verkligen på ända när hon inser att hon är gravid. Vivs bror har hamnat i fängelse och upplever bombningarna som inlåst och rädd. Varför han har hamnat i fängelse kan anas tidigt i boken, men avslöjas inte riktigt förrän i slutet, när livsöden och händelser vävs ihop.
Boken berättas baklänges, vilket jag tyckte var väldigt svårt att hänga med i till en början, men sedan kom jag att verkligen uppskatta detta berättargrepp. Boken börjar alltså 1947, när några år har passerat sedan bombningarna och de dramatiska vändpunkterna i huvudpersonernas liv. Sedan backar berättandet till 1944 och boken avslutas med år 1941. Det ger en viss spänning att få veta delar av ”vad som hände sedan” utan att sitta med hela bilden av vad personerna har råkat ut för.
Författaren har hittat intressanta karaktärer och livsöden. Boken rymmer många berättelser om komplicerad kärlek, om omöjlig kärlek och om hur kriget påverkade vanliga Londonbors vardag. Jag tyckte särskilt att det sistnämnda var intressant att få ta del av. Jag har läst en hel del romaner och andra böcker som har skildrat Andra världskriget ur olika aspekter, men det här är faktiskt min första bok som berättar om hur livet kunde se ut i London under bombningarna. Jag fick mig en välbehövlig historielektion. Flera personer i Nattvakten är för övrig gay och det känns såklart också intressant att få läsa om hur det kunde vara att vara homosexuell i Storbritannien vid den här tiden.
Trots allt det positiva som jag har att säga om den här boken så måste jag erkänna att jag tyckte att den var lite rörig till en början, dels för att det tog ett tag att komma in i den och att vänja sig vid berättartekniken och dels för att boken följer rätt många huvudpersoner och bifigurer på olika sätt. Jag är ändå glad att jag höll ut och fortsatte att läsa även när det kändes lite segt, för det utvecklade sig verkligen till en riktigt intressant och engagerande berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som genom ett spännande baklängesberättande vill följa människor under blitzen i London och läsa om hur livet och kärleken kunde se ut under Andra världskriget.
Betyg: 4 sidenpyjamas av 5.
Citerat ur Nattvakten
”Kvart i elva hörde de den första explosionen i närheten. Strax efter det började luftvärnselden smattra från Hyde Park. Deras bas låg ett par kilometer från luftvärnspjäserna, men trots det tycktes krevaderna och skottlossningen fortplanta sig från golvet upp genom deras skor, och ute i köket började glas och porslin skramla på hyllorna.
Det var emellertid bara O’Neill, den nya flickan, som reagerade på ljuden. Alla andra fortsatte helt enkelt med vad de hållit på med utan att ens titta upp – Partridge nålade kanske fast sina pappersmönster en liten aning snabbare, dansläraren gick för att byta om till långbyxor igen. Mickey hade tagit av sig stövlarna, men nu drog hon långsamt på dem igen och började snöra dem. Kay tände en cigarett på den förra fimpen. Hon tyckte att det var en bra idé att på det här stadiet röka fler cigaretter än man egentligen ville ha, för att kompensera för den jäktiga period som skulle komma när man kunde tvingas vara utan nikotin flera timmar i sträck.
Det hördes ett dån från en ny explosion. Nu verkade den vara närmare än förra gången. En tesked som på ett kusligt sätt hade glidit fram över bordet som om den knuffats av osynliga andar, föll över kanten.
Någon skrattade till. En annan sa: »Vi kommer att få fullt upp i natt, ungar!»
»Det är kanske bara ett störningsanfall», sa Kay.
Hughes fnös till. »Det är kanske bara min faster Fanny. Jag svär på att de släppte lysgranater förra natten för att kunna fotografera. Om inte annat så kommer de tillbaka för att bomba järnvägslinjerna…»
Han vred på huvudet. Inne på Binkies kontor hade telefonen börjat ringa. Alla tystnade. Kay kände ett snabbt häftigt hugg av rädsla i bröstet. Telefonen tystnade när Binkie lyfte luren. De hörde hennes röst mycket tydligt: »Ja, jag förstår. Ja, omedelbart.»
»Då kör vi igång», sa Hughes, reste sig upp och tog av fårskinnspälsen.”
Nattvakten av Sarah Waters
Om Sarah Waters och Nattvakten
Sarah Waters (född 1966) är en brittisk författare som har skrivit ett antal bestsellers. Debuten, Kyssa sammet (Tipping the velvet), kom ut på svenska 1998 och har en lesbisk kvinna i huvudrollen. Waters skriver ofta om homosexuella karaktärer. Hennes senaste bok, Hyresgästerna (The paying guests) kom ut på svenska 2014. Flera av hennes böcker har filmatiserats och gått på TV som miniserier eller TV-filmer. Nattvakten filmatiserades 2011. Sarah Waters har en hemsida.
Originalets titel: The nightwatch.
Översättare: Ulla Danielsson.
Utgivningsår: 2006 (första engelska utgåvan), 2006 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2015 (den här e-boksutgåvan).
ISBN: 9789127142183 (e-bok), 91-27-11440-6 (inbunden), 9789127142176 (pocket).
Antal sidor: 443 sidor.
Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com, Med näsan i en bok, Stringhyllan.
Baksidestext
”Hösten 1947 vandrar en ensam kvinna i eleganta manskläder genom det krigshärjade London. Under kriget var hon ambulansförare, nu är hennes liv betydligt mindre dramatiskt. Kay har fått se saker som ingen borde behöva se, och liksom för de flesta som tvingades uppleva blitzen är hennes liv för alltid förändrat.
I Nattvakten får vi möta fyra Londonbor, tre kvinnor och en ung man, som alla på olika sätt har drabbats av kriget. Förutom Kay finns här den vackra Helen, som tvingas smyga med sin kärlek, och hennes arbetskamrat Viv, som känner det som om hennes liv håller på att rinna ifrån henne. Och så Vivs bror, den till synes naive Duncan. Skickligt vävs deras levnadsöden samman i en berättelse om hjältemod, förbjuden kärlek och det vardagliga livet som trots allt måste gå vidare.”
Jag har genom åren tjatat ganska mycket om e-böcker på den här bloggen. Nu har e-boken äntligen börjat slå igenom. Jag har i alla fall fått intrycket att e-bokförsäljningen har ökat en hel del och jag märker också på min omgivning att många faktiskt väljer att läsa böcker i just e-boksformat. För den som ännu inte har upptäckt e-boken så tänkte jag i alla fall tipsa om några bra anledningar till varför man ska läsa e-böcker och också varför det är extra nice att göra det på en läsplatta.
1. Du har tillgång till ett helt bibliotek. Med e-bokläsare behöver du inte ägna speciellt lång tid åt att grubbla över vilka böcker som ska få följa med i bagaget. Ta med allt! En e-bokläsare kan rymma hundratals, ja, tusentals böcker. För den som kan koppla upp sig på trådlösa nätverk är nya böcker bara något klick bort, dessutom. Det innebär också att det går att sitta hemma och snabbt få tag på nya böcker när lässuget kommer. Det är inte nödvändigt att ta sig till ett bibliotek eller en bokhandel eller att sitta och vänta på att ett beställt bokpaket ska dimpa ned i brevlådan. Klick, klick bara!
Läsplatta
2. En läsplatta tar nästan ingen plats alls. Jag har haft perioder när jag har rest mycket i tjänsten och det har då varit fantastiskt att ha en läsplatta med sig. Min läsplatta väger ca 150 g och tar nästan ingen plats alls – perfekt i ett i övrigt proppfullt handbagage.
Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi
3. Att läsa på läsplatta är lika skönt som att läsa pappersböcker. Jag brukar bli trött i ögonen av att läsa på ljusstarka skärmar. Jag jobbar dessutom mycket framför datorn och vill gärna vila mig från skärmar när jag är ledig. Visst kan man läsa e-böcker på mobilen eller surfplatta (eller dator!), men har man möjlighet att läsa på läsplatta med e-bläcksteknik så är det verkligen att föredra. Moderna plattor har skön kontrast, bra upplösning och är precis lika sköna att läsa på som pappersböcker.
Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
4. Du kan variera teckenstorlek och annat för att öka läskomforten. Ja, med e-böcker är det möjligt att ändra teckenstorlek, typsnitt, marginaler… Vilka grejer man kan ställa in är lite varierande, men just teckenstorlek brukar alltid gå att ändra. Och det är ju skönt! Ibland vill man ju faktiskt ha lite större text av en eller annan anledning.
Nattvakten av Sarah Waters
5. Du kan läsa i solen. Att sitta med en surfplatta eller mobil ute i solen är inget vidare. Det brukar inte gå att se någonting, hur mycket man än ökar ljusstyrkan… Men, som jag redan har tjatat om: e-bläck är som vanligt bläck på papper… Man kan alltså utan problem sitta ute och läsa, även om solen skiner.
More fire av Karolina Ramqvist
6. Du kan låna e-böcker på biblioteket. Det går ju såklart att låna även pappersböcker på bibliotek… ? Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att man inte nödvändigtvis måste tömma plånboken för att få tag på sina e-böcker.
Din tjänare hör av Sara Lidman
7. Gamla klassiker får nytt liv. Jag vet att flera förlag satsar på att ge ut klassiker och äldre böcker i e-boksformat. Böcker som alltså kan vara svåra att få tag på i bokhandeln går ibland att köpa som e-böcker. Hos t.ex. Litteraturbanken finns också en stor del av vår bokskatt tillgänglig – gratis!
Ru av Kim Thúy
Så: det finns ingenting att vänta på. Visst har pappersböcker sina fördelar och sin charm, men e-böcker är fantastiska som ett komplement.
I söndags bokcirklade vi Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Jag tyckte att det var en bra biografi. Framför allt tyckte jag att det var intressant att få läsa mer om romer och deras situation. De andra i bokcirkeln hade väl lite blandade åsikter, men överlag var väl inte folk jättepositiva. Några av oss hade passat på att se dokumentären Taikon, som bygger på biografin, efter vad jag kan förstå. När de berättade om filmen så kändes det som att förvånansvärt mycket saknas i boken. Då sjönk den lite i mina ögon, faktiskt. Det var ändå en väldigt bra bokcirkelbok, tycker jag. Det finns mycket att diskutera och debattera, oavsett om man har läst Taikon förut.
Till nästa gång ska vi läsa en annan dokumentär som jag tror har många öppningar till intressanta disussioner: De förklädda flickorna i Kabul. Boken handlar om ”bacha posh” – flickor som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. Jag tror att jag har ett stycke riktigt bra läsning framför mig.
Om jag bara fick in den i min läsplatta… Varje gång jag försöker att öppna den startar min läsplatta om… Suck. Jag är ett stort fan av läsplattor, men när de strular på ett oförklarligt sätt så längtar man efter pappersböcker alltså!
Den dag jag blir fri: En bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi
I Den dag jag blir fri berättar Lawen Mohtadi om Katarina Taikons liv och engagemang för romers rättigheter. Boken är också en skildring av romernas situation i Sverige under 1900-talet. Det är inte en speciellt upplyftande läsning. Här beskrivs hur romer förföljs, inte kan gå i skolan och har mycket små möjligheter att bosätta sig någonstans. Det här är en grupp som lever med helt andra rättigheter och möjligheter än Sveriges övriga befolkning. Det kanske mest beklämmande är att veta att romer än idag förföljs och behandlas mycket illa. Den dag jag blir fri ger på så sätt en viktig historielektion och blir en pinsam påminnelse om att det är hög tid att någonting händer och att förföljelsen och diskrimineringen av romer upphör.
Taikons levnadsöde är såklart också intressant. Läsaren får följa henne under hennes tuffa uppväxt och upp i vuxen ålder när hon börjar engagera sig för politiska frågor och inleder sitt författarskap. För många är Taikon såklart välkänd för böckerna om Katitzi, som är baserade på hennes eget liv. I boken skildras hur verkligheten såg ut: vad Taikon ville säga i böckerna om Katitzi och vad hon faktiskt tonade ner. Berättelsen om Taikons uppväxt är kantad av misshandel, otrygghet och hårt arbete, men såklart finns också mycket fint, som gemenskap, systerskap och en stolthet som hon vägrar att släppa.
För att berätta om Katitzi har Mohtadi bland andra intervjuat Katarina Taikons syster, Rosa Taikon, och dotter, Angelica Ström. Det enda som saknas för mig är Katarina Taikon själv, som naturligtvis inte har kunnat få röst i just den här boken, då hon avled redan 1995. Det är sorgligt att Katarina Taikon inte fick fler år: att hon inte kunde skriva fler böcker och fortsätta att vara en viktig röst för romerna. Jag hade gärna hört mer från Katarina Taikon själv. Jag gissar att jag måste läsa Katitizi-böckerna snart.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill ta del av Katarina Taikons fascinerande livshistoria och lära sig mer om romernas situation under 1900-talet.
Betyg: 3+ tivolin av 5.
Citerat ur Den dag jag blir fri
”Katarina Taikon var 31 år när hon kom ut med sin första bok, Zigenerska. Hon hamnade på ett sätt rätt i tiden. Under 60-talet stod välfärdssamhället på sin höjd. Sverige intog en ledande roll som företrädare för jämlikhet och rättvisa för världen folk. Den nationella självbilden byggde på en idé om att Sverige var en plats fri från rasism, eller, som det ibland kallades, ”minoritetsproblem”. Men under samma tid inträffade något helt annat. Romers krav på bostäder, skolgång, arbete och ett liv fritt från rasism möttes av en kompakt mur av motvilja, hån och förakt, både från det officiella Sverige och från befolkningen i övrigt. Detta förhållande, mellan den dominerande historieskrivningen och de faktiska villkoren, är 1960-talets stora paradox.”
Den dag jag blir fri: En bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi
Om den dag jag blir fri, Katarina Taikon och Lawen Mohtadi
Katarina Taikon (1932-1995) var en svensk författare av romsk härkomst. Hon debuterade 1963 med den självbiografiska boken Zigenare, men är kanske mest känd för Katitiziböckerna, som också bygger på hennes eget liv. Taikon lärde sig inte skriva förrän i tonåren. Som rom var hon nämligen inte välkommen att gå i skola som andra svenska barn. Under sin levnad kom Taikon att bli en stark och viktig röst för romernas rättigheter. 1982 drabbades Taikon av hjärtstillestånd, endast 50 år gammal, och drabbades av svåra hjärnskador. Efter 15 år i koma avled Katarina Taikon 1995.
Lawen Mohtadi (född 1978) är en svensk journalist, författare och regissör med kurdiska rötter. Hon skriver idag för bland annat DN och jobbar också som redaktör för förlaget Natur & Kultur. Den dag jag blir fri är hennes kanske mest uppmärksammade bok. 2015 omarbetades den till film (med titeln Taikon). Mohtadi twittrar under @lawenmohtadi.
”Hösten 1963 utkom Katarina Taikons debutbok Zigenerska. Hon var 31 år, hade nyligen lärt sig läsa och skriva och blev över en natt talesperson för romernas kamp för lika rättigheter i Sverige. Tillsammans med andra aktivister och kulturpersonligheter kämpade hon för att tömma tältlägren som romer bodde i och för deras rätt till skolgång. Hennes krav på inkludering väckte starka reaktioner, både på grund av ren fientlighet mot romer men även utifrån en idé om att romer varken kunde eller ville leva inom det moderna samhällets ramar. Katarina Taikons livsprojekt blev att utmana den synen. Katarina Taikon (19321995) föddes i ett tält utanför Örebro. Hon är mest känd för sin självbiografiska barnboksserieom Katitzi. Den dag jag blir fri är den första biografin om henne.”
En kvinna och hennes hund befinner sig vid Exmoorheden på den engelska landsbygden. Man förstår att kvinnan flyr från något, eventuellt något inom henne själv, men det är länge ovisst vad det egentligen handlar om, även om man snabbt förstår att hennes man saknas. Hennes man framstår som en mycket självupptagen person och som läsare förstår man att deras förhållande inte har varit lyckligt. Kvinnan har också mycket sorg i bagaget som nu har bubblat upp på ytan. Kvinnans mål är att överleva sin egen hund. Sedan får hon se.
Boken är ingen deckare i egentlig mening, men det är faktiskt en mycket spännande och fängslande roman. Precis innan jag påbörjade Levande och döda i Winsford hade jag läst en annan bok, som förvisso var bra, men som faktiskt var lite omständligt skriven bok. Därför kändes det oerhört skönt att börja på Levande och döda i Winsford. Nessers roman är nämligen lätt att komma in i och det är ett ovanligt fint flyt i det lätta och luftiga språket. Nesser är kanske främst uppmärksammad för sina många deckare och det märks också att han kan bygga upp en roman och hålla uppe spänningen genom hela boken. Här är det en stilla och sömnig landsbygd som står för miljöerna, men spänningen finns där ändå. Skickligt! Nesser vågar också lämna en del lösa trådar. Det finns en hel del saker som han bygger upp och sedan lämnar lite åt läsaren att fundera över. Jag gillar det, faktiskt! Det är förmodligen inte alla författare som kan komma undan med sådant, men Nesser är så skicklig på att berätta att det snarare blir en intressant krydda än något annat,
Jag gillar både berättelsen som sådan, språket och det berättartekniska. Jag tycker också att det känns skönt att huvudpersonen är en kvinna 50+. Det finns inte många böcker (och absolut inte filmer, för den delen!) där kvinnor 50+ finns i huvudrollen. Det är en oerhört förminskad grupp inom kulturen, tycker jag, så jag välkomnar den här typen av böcker, som sympatiskt nog handlar mer om livet och åldrande än om t.ex. karlar och barn.
Vad jag kanske inte gillar riktigt hundra är slutet, egentligen. Jag vill inte skriva för mycket, för jag vill inte förstöra någon annans läsupplevelse, men jag kan väl säga att efter att ha följt huvudpersonen över ca 400 sidor och, för hennes del, en lång inre resa, och se hennes förhoppningar och framtidstro veckla ut sig, ja, då blir slutet sedan lite snopet. Å andra sidan är slutet en bra avrundning, på sitt sätt, även om jag gärna hade sett att huvudpersonen gick ett annat öde till mötes.
Allt som allt är det här hur som helst en riktigt läsvärd bok. Jag slukade den på några få dagar, vilket är ovanligt för mig, och jag är övertygad om att jag kommer att bära med mig berättelsen även i framtiden. Vi läste den här boken i bokcirkeln som jag är med i och vi tyckte allihop att Levande och döda i Winsford var riktigt bra och tänkvärd.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en fängslande och spännande bok om att befinna sig på Exmoorheden och att konfronteras med sitt eget liv och sina dramatiska handlingar.
Betyg: 4 rhodesian ridgeback-hundar av 5.
Citerat ur Levande och döda i Winsford
”Jag förstår med ens vad som är det värsta med att sitta i fängelse. Man lämnar inget avtryck i världen. Man står utanför tiden. Om man råkade hoppa över att existera en dag skulle det inte göra någon skillnad. Ingen skulle märka ett skit. Är det på grund av det här som folk blir pyromaner? Eller går in med sina vapen i skolor och skjuter barn? För att lämna det där livsviktiga avtrycket?”
Om Levande och döda i Winsford och Håkan Nesser
Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Hans senaste bok är Elva dagar i Berlin, som kom ut 2015. Håkan Nesser har en hemsida.
”En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund.
Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan?
Och är det någon som letar efter henne?
Levande och döda i Winsford är en bok om att fly från sitt gamla liv. Om att försöka göra upp. Om att kanske börja om trots att man inte är någon ungdom längre.”
Throwback thursday igen! Till idag har jag rotat fram ett gnällinlägg från förra året, där jag tjurar över att det är krångligt att köpa e-böcker till sin läsplatta. Vid det där tillfället hade jag tänkt shoppa loss på Ditos sommarrea, men gav upp projektet eftersom jag upptäckte:
”[…] att deras webbutik:
1) inte är anpassad för små skärmar.
2) saknar kundkorg, d.v.s. det går enbart att köpa en bok i taget.
3) har alla reatitlarna i bokstavsordning och det tar hur lång tid som helst att kolla igenom alla för att göra sig en överblick eftersom det saknas möjlighet att filtrera eller sortera böckerna.”
Jag tjurade särskilt över avsaknaden av kundkorg. Det där med kundkorg är en basfunktion som finns i alla webbutiker du någonsin kan komma att tänka på – förutom webbutiker för appar & sånt och webbutiker för e-böcker. I det förstnämnda fallet behövs ingen kundkorg. Går du in i en appbutik via mobilen är det troligast för att du omedelbart tänker ladda ned en app eller liknande till samma pryl. Det är dock inte självklart att du tänker läsa e-boken direkt i mobilen/surfplattan/datorn bara för att du köper den via den plattformen. Vad webbutiker för e-böcker inte har förstått att vi också är en grupp konsumenter som läser våra böcker på läsplatta/e-bokläsare. Eventuellt behöver vi koppla in vår platta med sladd och sedan föra över böckerna. Det är inte så säkert att vi går igenom denna procedur med en bok i taget. Kanske vill vi föra över 5 nya böcker och ta med oss plattan på semestern?
Det är egentligen otroligt att nätbokhandlarna inte har fattat det här. Kan det verkligen vara avancerat att erbjuda möjligheten att lägga varor i en kundkorg så att man kan köpa flera samtidigt istället för att klicka runt som en dåre? Nej, det är knappast avancerat. Särskilt löjligt blir det om webbsidan dessutom inte är anpassad för små skärmar, vilket gör att man knappast vill köpa en e-bok till sin mobil heller…
Det kanske är på sin plats att kolla upp hur de här sajterna ser ut idag?
Jag gjorde en snabbkoll på några av de största svenska e-bokhandlarna jag känner till: Adlibris Mondo, Bokon, CDON och Dito. Jag kan konstatera att alla utom Dito har responsiv design och alltså är enkla att surfa omkring på även via mobilen. Alla butiker har kategoriindelning och topplistor för sina böcker och det går att sortera titlarna efter t.ex. titel eller pris (fast jag vet att den här funktionen inte fanns vid t.ex. den senaste bokrean hos Dito, så min erfarenhet är alltjämt att det är extremt bökigt att handla reaböcker hos dem). Adlibris Mondo och CDON erbjuder möjligheter att köpa flera böcker i taget genom att lägga sina böcker i en kundkorg innan betalning. Jippi! Bokon och Dito har dock inte denna funktion.
För att undersöka detta hos Dito var jag för övrigt tvungen att logga in, vilket tog en god stund eftersom jag hade ”glömt” mitt lösenord, fick byta det och, när jag hade bytt lösenordet, insåg att det ”fel” jag hade gjort var att skriva användarnamnet med små bokstäver istället för med inledande versal. Jag känner inte till något annat ställe med inloggning där både användarnamn och lösenord är skiftlägeskänsliga. Det känns verkligen användarfientligt.
Sammanfattningsvis så tycker jag trots allt att webbutikerna för e-böcker blir bättre och bättre. Åtminstone somliga av dem. 😉 Ska jag kora en favorit så blir det helt kart Adlibris Mondo som både har fräsch design, är lätt att handla på, även för oss med läsplatta, och som dessutom, som en bonus, faktiskt säljer läsplattor!
Jag kan tillägga att jag inte på något sätt är sponsrad. Jag skriver det här inlägget ändå. 😉 Kanske för att jag fortfarande hoppas att alla webbutiker rycker upp sig och blir inspirerande och lätt att handla från!
Tillägg 2: vill jag läsa e-böcker på min surfplatta eller mobil så gör jag det via tjänster som erbjuder strömmade ljud- och e-böcker. Jag ser i dagsläget ingen som helst anledning att köpa e-böcker för att läsa på min padda eller mobil.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
