Det här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.
Carolin bor nu i 1910-talets Stockholm, där hon går på teaterskola. Hon är en mycket begåvad skådespelare, men hon har insett att hon måste undersöka sitt eget liv för att kunna kliva in i olika roller och spela övertygande.
Boken handlar om hennes liv: både saker som skett och saker som sker. Hon tänker tillbaka på sin barndom och mamma Ida, hon funderar kring sin pappa, som hon fortfarande inte vet vem han är, hon sliter på teatern och försöker att komma underfund med sina rollfigurers karaktärer och hon får också en nära vän, Ingeborg, och hon är mer eller mindre förföljd av två unga män.
Fortfarande finns både Berta, Arild, Rosilda och Rosengåva med i bilden, men ändå blev jag lite besviken över att boken inte handlade mer om dem än vad den faktiskt gjorde. De har ju varit en ganska stor del av de tidigare böckerna och det känns inte som att man får något riktigt ”slut” på historien för Bertas och de andras del. Boken handlar ju faktiskt bara om Carolin.
Å andra sidan är det riktigt roligt att få läsa om Carolin, som i alla böckerna har framstått som så speciell. Det en mycket bra och spännande bok. Trots att den är rätt tjock läser man ut den ganska snabbt och det finns hela tiden en massa frågor i boken som man måste få besvarade och därför blir man frestad att sträckläsa. Jag har sagt det förr, men Maria Gripes böcker är så härliga och har en sådan speciell mystik. Sämst med boken är att det inte finns några fler ”skugg”-böcker i serien. Sorgligt!
Sandor slash Ida är en prisbelönt bok som jag har blivit tipsad om många gånger. Trots det tog det ett tag innan jag kom mig för att läsa den och när jag väl hade läst ut den blev jag, som så många gånger förut när jag har haft höga förväntningar på en bok, lite besviken.
Boken handlar om två helt vanliga 15-åringar. Den ena heter Sandor och bor i en förort till Göteborg och den andra heter Ida och bor i Stockholm.
Sandor är tönten som blir kallad för bögjävel i skolan eftersom han dansar balett på fritiden. Några riktiga vänner har han egentligen inte och han är inte typen som går på fester och träffar folk.
Ida blir kallad för hora och bimbo och folk snackar skit om henne och säger att hon knullar runt. Hon fester vilt varje helg och skolkar från skolan nästan jämt. Den mesta tiden spenderar hon på café med sina kompisar och familjeförhållandena är rätt struliga.
Sandor och Ida är alltså olika som natt och dag, men genom en slump kommer de i kontakt med varandra via en chatt och vänskapen mellan Ida och Sandor kommer att förändra saker hos dem båda.
Boken har på vissa ställen hög ”känna igen sig”-faktor och är på ett sätt väldigt realistisk, men samtidigt tar jag det för otroligt att två så olika människor finner varandra. Trist, men sant. Visst suger sig boken fast redan i de första kapitlen och får en att läsa mer, men jag hakar ideligen upp mig på sådant som jag inte tror kan hända i verkligheten. Boken känns helt enkelt inte speciellt äkta eller som någon trovärdig skildring av livet som tonåring idag.
För något år sedan var det här boken som alla talade om och som alla läste. Egentligen gillar jag inte att läsa sådana böcker eftersom det nästan alltid leder till besvikelse när boken sedan inte lever upp till de höga förväntningarna, som det är så lätt att ställa på en populär bok. Själv blev jag dock inte speciellt besviken den här gången. Det här är en bok, som är lätt skratta till samtidigt som allvaret inte är svårt att skönja bakom de fyndigt formulerade meningarna.
Boken handlar om Mikael, som växer upp i Tornedalen på 60-talet, och den handlar om tonåren, rockmusik och livet i staden som varken tillhör Sverige eller Finland – Pajala.
Som 80-talist är det lite svårt att kunna identifiera sig med bokens beskrivningar av 60-talet, som ju är en del av bokens charm, men det störde mig inte speciellt mycket eftersom man faktiskt kan uppskatta denna bok i alla fall. Populärmusik från Vittula är välskriven och rolig samtidigt som den är en kärleksfull historia om en bygd och folket som lever där. Boken är dock inte bara rolig utan övergår ibland snabbt till underligheter, som jag inte alltid riktigt hänger med på. Jag tycker att övergången från det vanliga och roliga till något slags abstrakt fantasi sker så snabbt att man inte vet om det man läser är ”verklighet” eller utspelar sig i någon huvud. Det är dock en av de få riktigt negativa sakerna med den här boken.
Med den här boken avslutas Per Anders Fogelströms klassiska serie om Stockholm. Vi har nu hamnat i 60-talet och boken koncentrerar sig mest kring barnbarnen till de personer som serien ursprungligen handlade om.
Livet för de unga ser inte alls ut som det gjorde för de unga tidigare. Nu startar raggarkulturen och andra ungdomskulturer och istället för att kämpa för sina rättigheter söker de unga spänning på annat håll.
Det här är en bra avrundningen på Fogelströms porträtt av Sverige. Jämför man med tidigare delar i serien är förändringen i Stockholm uppenbar och det finns en del intressanta delar i boken, där personer tänker tillbaka på sin ungdom och ser hur de har blivit märkta av den tid de växte upp i.
I boken finns också en salig blandning av personer och därför får man en ganska bra inblick i såväl livet för de som har det riktigt dåligt, som livet för de som har lyckats bra i livet. Detta ger ännu fler möjligheter att jämföra och se hur olikt livet kan te sig.
Det jag saknar med boken är en riktig helhet. Vid det här laget har antalet huvudpersoner blivit lite för många för att man ska kunna få en riktigt bra bild av varje person. Boken hoppar lite fram och tillbaka mellan olika personer och mellan kapitlen kan det också vara ganska stora tidsmässiga skutt.
Annars är det här, som sagt var, en intressant bok och Fogelströms stockholmsböcker har vid det här laget blivit självklara favoriter hos mig.
När jag var sju år så gick Tomtemaskinen, med Pettson och Findus, som julkalender. Samma år fick jag också boken med samma berättelse och det händer fortfarande att jag tar fram den vid jul och läser den. Jag älskar fortfarande Sven Nordqvists vackra och finurliga bilder och den söta historien om gubben som vill överraska sin katt med en tomte på julaftonen.
Pettson inser att det inte går att be någon granne komma och vara tomte åt en katt, så han bestämmer sig för att göra en tomtemaskin. För någon riktig tomte finns väl inte? Eller?
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill njut av Sven Nordqvists finurliga och roliga bilder och läsa en mysig julberättelse om en gubbe som vill ordna en tomte åt sin katt.
Betyg: 4+ jultomtar av 5.
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
Om Sven Nordqvist och Tomtemaskinen
Sven Nordqvist (född 1946) är en svensk författare och illustratör som bland annat är känd för sina böcker om Pettson och Findus. Den första boken i serien, Pannkakstårtan, kom ut 1984.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan, Opal).
Antal sidor: 129.
Serie: Pettson & Findus.
ISBN: 9172707267.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Pettson har berättat för Findus att Tomten brukar komma på julafton. Det är något som Findus inte glömmer, och nu ser han väldigt mycket fram emot julafton och Pettson är rädd för att Findus kommer att bli mycket besviken när ingen Tomte kommer. Han sätter igång med att bygga en mekanisk tomte, ett projekt som visar sig vara ganska svår.”
Sandra, 19 år, flyttar till Stockholm och börjar arbeta på ett servicehus. Hon flyr eftersom hon i besvikelsen över att hennes stora kärlek, Zeb, varit otrogen har kastat en sten i hans huvud. Zeb hamnade på sjukhuset efter incidenten och Sandra är mörk av sorg. Hon är dessutom gravid, vilket inte gör någonting enklare.
På servicehuset träffar Sandra en gammal dam som heter Judith. Sandra och Judith får en fin kontakt och Judith berättar för Sandra om sitt händelserika liv och sitt livs stora kärlek. Judiths gripande berättelse resulterar i att Sandra hjälper den gamle damen med någonting som damen har skjutit på länge, men den resulterar också i att Sandra lär sig mycket om sig själv och att hon får hjälp till att fatta beslut.
Det här är en fin berättelse om en stark kärlek mellan två gamla människor, men också en bok om en tonårings kärleksproblem.
Boken är bra, men känns också lite för kortfattad. Historien är mycket koncentrerad kring Judith och hennes bekymmer medan mycket av Sandras problem aldrig riktigt reds ut. När jag la boken ifrån mig kändes det som om det fanns en hel del frågor som författaren helt enkelt lämnade osvarade. Det och faktumet att jag sällan faller för lite småsentimentala kärlekshistorier, som den här, gör att jag inte riktigt gillar den här boken.
Det är i slutet av 50-talet och Joel Gustafson fyller snart femton. Det sista året i skolan börjar lida mot sitt slut och skolavslutningen närmar sig. Vad händer efter den? Ska han läsa vidare på realskolan? Ska han följa i sin pappas fotspår och bli skogshuggare? Ska han förverkliga sin dröm om att bli sjöman eller ska han göra något helt annat? Frågorna är många och det är inte lätt att veta vad man ska göra.
Helst vill Joel att både han och pappa Samuel ska ge sig av till sjöss och arbeta på någon båt och drömmen är att åka till den lilla ön Pitcairn Island. Planerna om att gå till sjöss skjuts dock på framtiden när Joel får ett brev från sin sedan länge försvunna mor i Stockholm. Nu blir det dit som resan går, men vad ska hända i Stockholm? Kommer Joel att träffa sin mamma, som lämnade honom och Samuel när Joel bara var en liten bebis?
Det här är en riktigt härlig och bra bok om att växa och fatta avgörande beslut. Jag har läst ett par av de tidigare böckerna i den här serien, men boken kan absolut läsas fristående.
Abra har haft en tuff barndom: inga betyg från nian, en hel del knark, en död pappa och ett allmänt tufft förortsliv har satt sina spår.
Nu har hon ungdomsplats på en korvfabrik och paketerar korv hela dagarna. Hon bor tillsammans med två killkompisar och hon drömmer om att få spela i ett rockband med de saxofoner som pappan lämnade efter sig när han dog.
Så träffar Abra en del andra som också vill starta ett band. Plötsligt verkar inte rockstärjedrömmen så avlägsen, men fortfarande kantas livet av en massa problem: det finns massor av killar som inte är att lita på, det är svårt att hitta något vettigt ställe att bo på och hur ska hon få pengarna att räcka?
Boken hade kunnat vara väldigt bra, men sa mig tyvärr inte så mycket.
Pia är över 30 och har varken familj eller barn. Istället för att ha ett jobb och en riktig lägenhet har hon ägnat hela livet åt att bo i olika andrahandslägenheter och åt att gå på olika kurser. Just nu är hon inne i en ”jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kris”.
Pias syster, Anna, och hennes man, Håkan, är också över trettio, men till skillnad från Pia har de barn. De lever ett ganska vanligt liv och kämpar hårt för att inte på något sätt vara annorlunda. De trivs bra med att vara helt vanliga. Kanske är de lyckliga. Kanske är de det inte. Båda Anna och Håkan funderar en del över det där och oroar sig ständigt över ifall saker och ting inte borde ha blivit annorlunda. Ska livet bara fortsätta såhär, på samma sätt som det har gjort hittills?
I boken finns också Håkans pappa, den otroligt ensamma Henning och den deprimerade mamman till Pia och Anna. Det här är en bok att le till i all igenkänningskomik. Gardell är en mästare på att fånga upp små detaljer i vardagen och livet, som gör att boken blir trovärdig och på sätt och vis ger en exakt beskrivning av livet på 90-talet. Boken handlar om alldeles vanliga människor, som man kan identifiera sig med. Gardell kan också återge saker så att man ser de i ett annat ljus: och blir berörd. Hans böcker väcker alltid en massa tankar hos mig.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.
