Kategorier
Strömquist, Liv

Den rödaste rosen slår ut

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett tänkvärt och roligt seriealbum om kärlek och varför Leonardo DiCaprio och andra verkar ha så svårt att känna något på riktigt. Betyg: 4 strandfynd av 5.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett seriealbum om kärlek, ett ämne som Strömquist har berört förut i sina serier. Många med mig har förmodligen läst Prins Charles känsla, ett seriealbum som inte direkt trycker på det romantiska och härliga med kärlek. Därför blev jag faktiskt lite förvånad, och uppfriskad, av att läsa den här uppföljaren, där Strömquist tar sig an frågan från en helt annan vinkel än i tidigare. Liksom tidigare är boken något av en essä i serieform och det strösslas generöst med fotnoter och källhänvisningar medan Strömquist leder läsaren vid handen genom litteraturhistorien och modern sociologisk forskning för att föra fram sina tankar kring kärlek och varför den kanske inte ens uppstår.

En stor del av det jag minns från Prins Charles känsla var att Strömquist ifrågasatte idén om att en parrelation ska hålla ett helt liv, oavsett vad, och att seriealbumet också över huvud taget drev rätt friskt med den heteronormativa tvåsamheten. På något sätt talade det till mig. När jag läser Den rödaste rosen slår ut förstår jag varför Prins Charles känsla gjorde ett så starkt intryck. Nu skriver nämligen Strömquist om kärlek som en magisk kraft och det är bland annat “moderna människor” (sådana som jag) som det skojas om. Som modern människa har jag alltid tyckt att det är helt sjukt med den där superromantiska kärleken så som den beskrivs i många filmer och böcker, den där någon kanske trånar efter en olycklig kärlek ett helt liv eller där någon kanske ger upp allt i livet för att ge sig in i en relation med någon de känt i några minuter. För mig har allt sådant känts orimligt, irrationellt, rent sjukt. Som modern människa tycker jag att det är naturligt att hålla lite distans till kärlek: tar det slut så får man helt enkelt sörja det en stund och sedan komma igen och gå vidare i livet. En hel del av de här tankegångarna var också sådana jag tyckte mig känna igen i Prins Charles känsla.

Nu är tongångarna, som sagt, något helt annorlunda. Med utgångspunkt från Leonardo DiCaprio (min favoritskådespelare, by the way) och hans många förhållanden med baddräktsmodeller söker Strömquist en förklaring till varför kärlek för somliga inte riktigt uppstår. Är vi för upptagna av oss spegla oss själva i andra? Har vi fastnat i för rationella uppfattningar om kärlek och fått den att tappa det mystiska och det som gör att den har ett högre syfte? Handlar det om att det har blivit högstatus att hålla distans till starka känslor? Har vi blivit oförmögna att lova något så absolut som evig kärlek? Plötsligt finns en mycket mer romantisk och gullig bild av kärlek. Strömquist lanserar rent av att det kan vara ett självbedrägeri att se det som att kärlek är något som går att bestämma över och något som går att uppleva helt smärtfritt och rättvist.

Som vanligt håller jag inte med Strömquist i allt hon säger, men jag gillar hur hon ständigt lyckas hitta nya och intressanta vinklar. Det finns få ämnen som är så uttjatade som kärlek, men ändå lyckas hon verkligen skriva något som känns nytt och överraskande. Här finns mycket som går på tvärs med “moderna människors” tankar och känslor kring vad kärlek kan vara. Det är lätt att glömma att vi alla, hela tiden, lever och agerar i en kultur där det finns “sanningar” som verkligen inte alltid har varit sanningar och som säkerligen inte kommer att vara sanningar för all framtid heller. Det är spännande att Strömquist ofta lyckas peta på just sådana föreställningar. Hon får mig inte att helt ändra världsbild, men visst är det en tankeväckande bok. Den rödaste rosen slår ut är helt klart intressant och vass, samtidigt som att den är underhållande. Den kanske är lite torrare än somliga av Strömquists tidigare seriealbum, på så sätt att serierna är långa och ganska textdrivna, men den är väl värd mödan att läsa.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

Illustratör: Liv Strömquist.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Galago).
Antal sidor: 169.
ISBN: 9789177750918.

Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?

I Den rödaste rosen slår ut undersöker Liv Strömquist hur det går för kärleken i senkapitalismens tid. Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?

Den rödaste rosen slår ut har lånat sin titel från en dikt av poeten H.D. vars liv präglades av hennes stora fallenhet för förälskelse. Boken berättar också historien om hur Sokrates cockteasade en kille för 2 400 år sedan, funderar över vad som hände när Theseus slutade vara kär i Ariadne, samt lyfter fram historiens allra mest crazy girlfriend: Lord Byrons exflickvän Lady Caroline Lamb.

Förlagets beskrivning

Liv Strömquist

Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och (podd)radiopersonlighet. Hon medverkar bland annat i podcasten En varg söker sin pod, som hon driver tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Som serieskapare slog hon igenom 2005 med albumet Hundra procent fett och sedan dess har hon gett ut en rad hyllade seriealbum. Flera av dem har tolkats på scenen.

Kategorier
Alakoski, Susanna

Bomullsängeln

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en intressant, men kanske lite väl lång, bok om kvinnoliv och finskt 1900-tal. Betyg: 3 rökerier av 5.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är den första delen i en planerad serie om kvinnors liv i 1900-talets Sverige och Finland. Mina tankar leds till Per Anders Fogelström och hans fantastiska Stad-böcker, men i Alakoskis tappning finns ett tydligt kvinnligt fokus, vilket känns välkommet. Ambitionen är att skriva om fyra generationer kvinnor och samtidigt skildra hur samhället utvecklas. I Bomullsängeln är det Hilda, en karaktär inspirerad av Alakoskis mormor, som står i fokus. Hon föds vid 1900-talets början in i en brokig familj, där hennes egen moder lider av psykisk sjukdom, men där den utökade familjen med mostrar och “mostermän” ändå ger en varm uppväxt. Allt tar dock abrupt slut när Hilda som tonåring blir oplanerat gravid. Hon tvingas att lämna gården med sin nyfödde pojke på armen och hamnar så småningom i Vasa, där hon blir spinnerska på bomullsfabriken.

Boken följer Hilda (och hennes barn) genom livet och i bakgrunden skildras också vad som sker i samhället, som Finlands självständighet och de två världskrigen. Det är ett ambitiöst verk, inte minst i arbetarskildringen och hur den berättar om kvinnors liv, villkor och vänskap under tidigt 1900-tal. Mest ömmande och intressant tycker jag att det blir när vi får följa Hilda under hennes tid på gården: pigors slit, kvinnors villkor, hur förödande det kunde bli att bli kär..! Sedan tycker jag tyvärr att det tappar lite. Det är en lång bok och jag förstår att det krävs många sidor för att skildra alla lager som Alakoski vill ha med. Det blir lite för långt för min smak, men jag älskar initiativet och kommer säkerligen att läsa fortsättningen.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski
Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Uppläsare: Katarina Everlöf.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här ljudboksutgåvan, Natur och kultur).
Antal sidor: 430 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789127165908, 9789127160491.

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.

Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

Förlagets beskrivning

Susanna Alakoski

Susanna Alakoski (född 1962) är en sverigefinsk författare som fick sitt stora genombrott med den augustprisbelönade romanen Svinalängorna 2006. Susanna Alakoski har en hemsida.

Kategorier
Willumsen, Dorrit

Marie: en roman om Madame Tussauds liv

Marie av Dorrit Willumsen är en intressant roman om Marie Tussaud och om att vara karriärkvinna på 1700-talet. Betyg: 4 dödsmasker av 5.

Marie av Dorrit Willumsen är en roman baserad på Marie Tussauds liv. Det är inte helt gott att veta vad som är sant och vad som är uppdiktat, men det är verkligen en fascinerande historia. Boken följer Marie genom livet. Som ung flicka lär hon sig att göra vaxporträtt. Det är hennes morbror, som har ett vaxkabinett i Paris, som blir hennes läromästare. Marie blir snabbt skicklig och får stor uppskattning. Det leder henne också till Versailles, där hon bor och arbetar under många år. Så småningom blir hennes koppling till hovet en belastning. Det är 1700-tal och den franska revolutionen förändrar samhället i grunden. En kort period sitter Marie till och med i fängelse för sin koppling till kungahuset, men hon släpps snart ut och har mycket jobb framför sig. Huvudena rullar och det finns många dödsmasker att gjuta.

Förhållandevis sent i livet (för att vara 1700-tal) träffar Marie sin blivande make. Vid det laget har Marie sedan länge drivit morbroderns vaxkabinett på egen hand samtidigt som hon har skapat nya verk att ställa ut. Hon arbetar hårt och har näsa för affärer. När hon träder in i äktenskapet förväntas hennes roll bli en annan. Hon blir mor och barnen kommer tätt. Utbudet av preventivmedel är inte direkt stort och hennes make har ingen större förståelse för Maries känsla av att förlora sin frihet. Maken är dessutom usel på att hantera pengar, vilket lägger på en ytterligare stress i livet. Marie känner sig kvävd samtidigt som att ekonomin går allt sämre. Hon lockas då till London för att ställa ut vaxporträtt. Det vaxkabinett som Marie Tussaud faktiskt grundade i London är igång än idag och världskänt. Själv har jag dock inte haft någon aning om vem den där madame Tussaud egentligen var. Förrän nu då!

Med Marie har Dorrit Willumsen skildrat madame Tussauds livshistoria. Oavsett hur mycket som är tillrättalagt för romanens skull så måste jag säga att det skiner igenom vilken speciell person Marie måste ha varit. Hade hon levt idag hade hon på många sätt varit normbrytande och provocerande, inte minst i hur hon försöker balansera mellan sin mamma-roll och jobb-roll och ofta låter sig absorberas av just jobbet och skapandet. På 1700-talet måste det ha varit något oerhört. Det har verkligen varit spännande att läsa den här boken, en verkligt intressant bok om en udda kvinna.

Marie av Dorrit Willumsen
Marie av Dorrit Willumsen

Originalets titel: Marie : en roman om Madame Tussauds liv (danska).
Översättare: Sven Christer Swahn.
Uppläsare: Anna Persson.
Utgivningsår: 1984 (första danska utgåvan), 1984 (första svenska utgåvan, Alba), 2019 (den här radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 273 (ca 13 h lyssning).
ISBN: 9174586521.

Dorrit Willumsen

Dorrit Willumsen (1940) är en dansk författare, bland annat känd för sin genombrottsroman, Marie.

Kategorier
Otsuka, Julie

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en helt hjärtskärande berättelse om de “postorderbrudar” som lämnade Japan för att skaffa sig ett nytt liv i USA och hur de sedan “försvann” efter attacken mot Pearl Harbor 1941. Betyg: 5 kimonor av 5.

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en poetisk och smärtsam berättelse om de “postorderbrudar” som under 20-talet lämnade sina hem i japan för att gifta sig och skaffa sig nya liv i USA. Det var bara det att de foton de fått skickade till sig från sina blivande män inte visade de fattiga trashankar som sedan mötte dem på kajen i San Francisco. De brev de fått skickade till sig, de som utlovade att deras blivande makar drev blomstrande verksamheter och hade prestigefulla jobb, var skrivna som lockbeten och skildrade inte den krassa verkligheten. I verkligheten hade deras blivande män de uslaste jobb: omänskligt slit på åkrar och odlingar, oglamourösa jobb som tjänstefolk åt rika amerikaner. Otsuka skildrar helt hjärtskärande hur de japanska kvinnorna (i vissa fall unga flickor) stiger iland med fina sidenkimonor och kalligrafipennor i bagaget och möter sitt öde.

Boken är uppbyggd som en kollektiv berättelse, inte olik Svetlana Aleksijevitjs brännande reportageböcker om Ryssland. Här är det dock en fiktiv kör av berättelser som vävs ihop på ett poetiskt och vackert sätt. Boken är skriven i ett långt flöde med inslag av kärlek och lycka, humor och glädje, men mest av allt med inslag av nöd, smärta, lidande, sorg. Och rasism. Otsuka beskriver den amerikanska synen på de arbetsamma, flitiga och noggranna japanerna och hur de skamlöst utnyttjades och hon beskriver hur många av de invandrade japanerna kämpar oerhört hårt för att trots allt bygga upp sina små verksamheter, sina egna små odlingar, skaffa sig sin försörjning.

Tjugo år senare, 1941, sker attacken mot Pearl Harbor och plötsligt möts japanerna av misstänksamhet och drabbas av förföljelse, hot och hat. Allt som byggts upp, rivs ned, och kvar lämnas ett tomrum. I samhällen där invandrade japaner levt blir andra amerikaner kvar, frågande vilka japanerna egentligen var och var de nu har tagit vägen. Snart är de glömda. Otsuka har manat fram alla dessa livsöden på nytt, synliggjort dem på det mest brännande och berörande vis.

Vi kom över havet är verkligen en vacker och smärtsam liten bok och den skildrar något som jag fram tills nu inte har vetat någonting om, helt bortglömda livsöden som berättar starkt och kraftfullt om utsatthet, fattigdom och rasism. Det här är en av årets bästa böcker för min del.

På båten hade vi inte kunnat veta att då vi för första gången fick syn på våra makar skulle vi inte ha någon aning om vilka de var. Att skaran av män i stickade mössor och slitna svarta rockar som stod och väntade på oss där nere på kajen inte skulle ha några som helst likheter med de stiliga unga männen på fotografierna. Att fotografierna som skickats till oss var tjugo år gamla. Att breven som hade skrivits till oss hade skrivits av andra personer än våra makar, yrkesmänniskor med vacker handstil som hade till uppgift att berätta lögner och vinna hjärtan. Att när vi första gången hörde våra namn ropas ut över vattnet skulle en av oss hålla för ögonen och vända sig bort – Jag vill åka hem – medan resten av oss skulle lyfta våra huvuden, rätta till fallet på våra kimonor, gå nerför landgången och stiga ut i den ännu varma dagen. Det här är Amerika, skulle vi intala oss. Det finns ingenting att oroa sig för. Och vi skulle ha fel.

Ur Vi kom över havet av Julie Otsuka (översättning av Ulla Roseen).
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

Originalets titel: The Buddha in the attic (amerikanska).
Översättare: Ulla Roseen.
Utgivningsår: 2011 (första amerikanska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2013 (den här pocketutgåvan, Bonnier Pocket).
Antal sidor: 175.
ISBN: 9789174293517, 9789100127305.
Andra som läst: Carolina läser…, Kerstins bokblandning.

Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.Vi kom över havet är lika mycket ett poetiskt porträtt av ett kollektivt öde som en rörande skildring av en mängd individuella upplevelser. Ömsint och omsorgsfullt ger Julie Otsuka liv åt de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet – från den mödosamma båtresan fram till den dag i december 1941 då de tillsammans med sina familjer pekas ut som förrädare. Fram träder en del av nutidshistorien som ofta har förbisetts i historieböckerna.

Förlagets beskrivning

Julie Otsuka

Julie Otsuka (född 1962) är en amerikansk författare. Hon debuterade 2002 med När kejsaren var gudomlig. För hennes stora genombrott, Vi kom över havet, har hon bland annat belönats med The PEN/Faulkner Award for Fiction. Julie Otsuka har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Gyasi, Yaa

Vända hem

Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande roman som vandrar genom generationerna – från 1700-talets slavhandel till idag. Det är många berättelser att hålla reda på och ibland blir det helt enkelt för hemskt, men det är hur som helst en viktig bok. Betyg: 3+ kolgruvor av 5.

Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande skildring av slaveriet och dess konsekvenser, konsekvenser som brännande sträcker sig ända fram till idag. Boken tar sin början i 1700-talets Ghana, där två unga kvinnor går helt olika liv till mötes: den ena gifts bort med en engelsman, den andra fängslas och packas ihop med andra slavar i ett stinkande utrymme för att skeppas iväg över havet.

I kapitel efter kapitel fortsätter Gyasi att berätta om livet för kvinnornas ättlingar. Varje kapitel blir nästan som en fristående berättelse, en novell, som löst kopplar till de tidigare genom blodsband. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant sätt att få berättelsen att växa fram, men samtidigt måste jag erkänna att formatet bjöd en del motstånd. Det var inte alltid så lätt att förstå vem det nya kapitlet egentligen handlade om, på vilket sätt dens historia hör ihop med föregående. Samtidigt spelar det inte så stor roll att boken kändes lite rörig. Faktum är att varje tid och varje person har sin vinkel och står på egna ben. Det fascinerande är också just det som består genom alla kapitel: rasismen, ojämlikheten, förtrycket. Slaveriets fruktansvärda konsekvenser löper som en röd tråd genom boken och genom århundradena ända fram till idag. Det är verkligen en brännande och berörande bok!

Ibland tycker jag att boken blir “för mycket”, men jag vet egentligen inte om man får tänka så. Slaveriet är och var precis det det är och om en författare ska skriva om det så blir det kanske precis som i den här boken: för jobbigt, för mycket, för plågsamt att ta in. Jag tycker i alla fall att boken har några fruktansvärda partier som var svåra att ta sig igenom. Kanske just därför är det här en viktig bok att läsa och jag tycker helt klart att den är ambitiös och har en intressant form. Gyasi lyckas verkligen göra tydligt hur slaveriet och kolonialismens spår än idag ger sig uttryck i form av rasism och utanförskap.

Vända hem av Yaa Gyasi
Vända hem av Yaa Gyasi

Han hade på sig en rock som hade en rad blanka guldknappar i mitten och stramade över magen. Han var röd i ansiktet, som om halsen hade varit en brinnande stubbe. Han var fet överallt och svettades i väldiga droppar i pannan och på överläppen som var renrakad. Effia började tänka på honom som ett regnmoln: gulblek och våt och oformlig.

“Han vill gärna se sig omkring i byn, om det behagar er”, sa tolken, och så började alla gå.

Först stannade de till vid Effias egen gård. “Här bor vi”, sa Effia till den vite mannen som log enfaldigt med dimmiga gröna ögon.

Han förstod inte. Inte ens när tolken hade förklarat förstod han.

Ur Vända hem av Yaa Gyasi

Originalets titel: Homegoing (amerikanska).
Översättare: Inger Johansson.
Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 366.
ISBN: 978-91-1-307096-4.
Andra som läst: Carolina läser, Litteraturkvalster & småtankar.

Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.

(förlagets beskrivning)

Yaa Gyasi

Yaa Gyasi (född 1989) är en amerikansk författare, född i Ghana. Den bästsäljande romanen Vända hem är hennes debutroman.