Hej Nostradamus!

Det är en vanlig skoldag i en kanadensisk skola. Den 17-åriga tjejen Cheryl har precis berättat för sin man, Jason, som hon nyligen gift sig med i hemlighet, att hon väntar deras gemensamma barn. Plötsligt händer någonting fruktansvärt när de sitter i matsalen. Ett gäng beväpnade skolelever kommer och skjuter omkring sig. Cheryl är en av de som dör och Jason är en av de som överlever.

Massakern kommer att förändra deras liv för all framtid. Cheryl, som nyss bar på ett alldeles nytt liv, lever inte längre. Jason kommer aldrig riktigt att lyckas komma över Cheryl och hans frus död leder också till att hans redan från början ansträngda relation till sin far försvåras.

Boken handlar till största delen om Jason, men boken är uppdelad i fyra delar så att man kan se allt från både hans egna, Cheryls, hans nya flickväns och hans pappas synvinklar. Delarna utspelar sig vid olika tider, vilket känns som en rätt annorlunda och ett ganska spännande sätt att berätta på eftersom berättelsen flyter framåt och byter synvinkel samtidigt.

Det är en tänkvärd och, trots allt tragiskt, ganska underhållande bok. Vad jag kan sakna är att den handlar så lite om massakern som den faktiskt gör. Det känns som att mer tid hade kunnat ägnas åt den omstörtande händelsen. Istället stannar boken vid att berätta om Jasons liv som om massakern och Cheryls död var en parentes för länge sedan. Jag hade förväntat mig att boken faktiskt skulle handla om våldsdådet i skolan, men boken handlar betydligt mer om tro, kärlek och svåra relationer än om någonting annat. Det är i och för sig ämnen som också är värda att läsa om.