Skugg-gömman

Skugg-gömman - Maria GripeDet här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.

Carolin bor nu i 1910-talets Stockholm, där hon går på teaterskola. Hon är en mycket begåvad skådespelare, men hon har insett att hon måste undersöka sitt eget liv för att kunna kliva in i olika roller och spela övertygande.

Boken handlar om hennes liv: både saker som skett och saker som sker. Hon tänker tillbaka på sin barndom och mamma Ida, hon funderar kring sin pappa, som hon fortfarande inte vet vem han är, hon sliter på teatern och försöker att komma underfund med sina rollfigurers karaktärer och hon får också en nära vän, Ingeborg, och hon är mer eller mindre förföljd av två unga män.

Fortfarande finns både Berta, Arild, Rosilda och Rosengåva med i bilden, men ändå blev jag lite besviken över att boken inte handlade mer om dem än vad den faktiskt gjorde. De har ju varit en ganska stor del av de tidigare böckerna och det känns inte som att man får något riktigt ”slut” på historien för Bertas och de andras del. Boken handlar ju faktiskt bara om Carolin.

Å andra sidan är det riktigt roligt att få läsa om Carolin, som i alla böckerna har framstått som så speciell. Det en mycket bra och spännande bok. Trots att den är rätt tjock läser man ut den ganska snabbt och det finns hela tiden en massa frågor i boken som man måste få besvarade och därför blir man frestad att sträckläsa. Jag har sagt det förr, men Maria Gripes böcker är så härliga och har en sådan speciell mystik. Sämst med boken är att det inte finns några fler ”skugg”-böcker i serien. Sorgligt!

Skuggornas barn

Det här är den tredje boken om Berta. Den utspelar sig på 1910-talet och i den här boken har Berta tvingats att lämna slottet Rosengåva, där hon jobbat hela sommaren tillsammans med sin förmodade halvsyster, Carolin, som sällskap åt slottets ungdomar, Rosilda och Arild.

Hon längtar tillbaka till slottet och alla personerna där och kanske mest längtar hon efter den mystiska och speciella Carolin. Carolin har påstått att hon är Bertas halvsyster, men än har hon inte fått någon klarhet i hur det verkligen ligger till. Det finns dock fler bekymmer än Carolin: Rosengåva verkar plötsligt hotat av en släkting till Rosilda och Arild. Hon heter Sofia och har alltid ansett att det borde vara hon som skulle vara Rosengåvas slottsfru. Nu kanske hon får som hon vill.

Att berätta vad den här boken handlar om är svårt utan att avslöja för mycket. Hur som helst är det en härlig bok med mycket mystik.

… Och de vita skuggorna i skogen

Det här är den andra boken om Berta, som i den här boken är fjorton år gammal. Boken utspelar sig i början av 1900-talet och Berta tillhör en lite finare familj som bor i staden. Caroline är deras jungfru, men hon ska snart sluta. Berta har upptäckt att de är halvsyskon och det är något som varken Berta eller Caroline kan tala med någon annan om eftersom ingen annan i familjen vet om deras upptäckt.

Nu bestämmer sig Berta och Caroline för att använda sommaren till att komma varandra närmre. För att göra det beslutar de sig för att tillsammans söka jobb som piga någonstans. På så vis hamnar de båda systrarna på det isolerade och underliga slottet Rosengåva, där de har som jobb att vara till sällskap åt de två tvillingarna som bor på slottet. Tvillingarna är något äldre än Berta och Caroline och heter Rosilda och Arild.

Rosengåva är ett mycket speciellt ställe. Det har hänt mycket underliga och tragiska saker där, som har satt sina spår i de båda tvillingarna, men både Berta och Caroline trivs, även om det börjar komma fram att Caroline kanske inte är den hon utger sig för att vara.

Det är skickligt berättad bok med Maria Gripes specialla, lite mystiska och spännande stil. När man läser den vill man bara läsa vidare. Det är en jättebra bok, som får en att längta till nästa del i serien!

Glastunneln

Glastunneln - Maria GripeDen här boken berättas av en kille på ungefär 14 år. En helt vanlig dag, då han är på väg hem, bestämmer han sig för att försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Detta beror varken på att hans föräldrar är dåliga eller att han inte har det bra på annat sätt. Kanske vill han finna sig själv.

I boken får man sedan följa den här killen och läsa om vad som händer honom och vad han gör och man får också veta ganska mycket om de personer som han träffar.

Boken är bra och är så bra skriven att man inte blir alltför irriterad på det orealistiska i att bara sticka iväg på det där sättet som huvudpersonen gör.

Tre trappor upp med hiss

Den här boken utspelar sig i 1930-talets Sverie och handlar om Lotten, som bor med sin mamma på en liten vind. De är fattiga och har inte råd att bo någon annanstans, men när vintern kommer är det otänkbart att bo kvar på vinden eftersom den både är dragig och kall.

Som tur är får Lottens mamma anställnig hos den rika familjen Dancke. De bor i en elegant våning i ett hus med hiss. Lotten och hennes mamma har sådan tur att de får ett eget rum i våningen att ha som deras eget.

Lotten lär snart känna dottern i huset, Marion. Lottens mamma vill inte att Marion och Lotten ska träffas, men det gör de ändå. De har en hemlighet tillsammans. Hemligheten är en marmeladfärgad kattunge, som Marion påstår att hon äger. Lotten är däremot övertygad om att den är stulen.

Katten ställer till många problem. Marion har inte berättat om den för sina föräldrar, så Lotten och Marion måste smyga med den och hjälpas åt att passa den på nätterna.

Eget rum

Lotten och hennes mamma bor i ett rum hos den rika familj, där mamman jobbar. Dottern i familjen heter Marion och är vän med Lotten. Tillsammans har de en kattunge, Rosita, som de håller gömd i lekstugan på gården och eftersom kattungen är en hemlighet måste de hjälpas åt med att passa den och gömma den.

Rosita börjar att bli allt mer problematisk eftersom hon börjar att kissa överallt. Lotten och Marion är oroliga för att Rosita är sjuk. Grannpojken, Hjalmar, har en farbror som är veterinär, så Hjalmar tar Rosita till veterinären, där det visar sig att det egentligen inte är något fel på henne. Den dominanta Marion blir väldigt arg på Hjalmar och vägrar att tro på det Hjalmar säger och Lotten vet inte på vems sida hon ska stå. Å ena sidan är ju Marion och hon bästa vänner, men å andra sidan har Hjalmar en bra förklaring till varför Rosita beter sig som hon gör.

Mer problem med Marion uppstår när det börjar en ny tjej i Lottens klass. Hon heter Dolly och faller genast offer för mobbing eftersom alla påstår att hon luktar illa. När Lotten är med henne vågar dock ingen säga någonting och därför ser Lotten till att vara med Dolly på rasterna. Det är bara på lunchrasten, som hon för Rositas skull, inte kan hjälpa sin vän. Hon skulle vilja be Marion att få ta med Dolly till lekstugan och Rosita, men vet inte om hon vågar att göra det. Marion verkar nämligen vara väldigt svartsjuk för att hon är så mycket med den nya tjejen.

Boken handlar om väldigt mycket och har egentligen ingen riktig handling som följer boken igenom, men det gör ingenting eftersom det här är en härlig och gullig bok.

Skuggan över stenbänken

Skuggan över stenbänken berättas av bokens huvudperson, som heter Berta och är 14 år gammal. Hon bor i en svensk liten stad i början av 1900- talet tillsammans med sina föräldar, sin storebror Roland och sin lillasyster Nadja. Familjen är ganska rik, så de har både hushållerska och jungfru, som sköter allt arbete i huset.

Den senaste i raden av jungfrur heter Carolin. Hon skiljer sig mycket från de tidigare jungfrurna genom att hon är mer självständig och speciell. Hon har någon underlig dragningskraft som gör att alla gillar henne redan från början. Det är bara Svea, hushållerksan, som inte riktigt kommer överens med henne. Berta själv vill verkligen lära känna deras nya och speciella jungfru, men Carolin kan  spela teater. I ena stunden är hon snäll och trevlig medan hon i nästa stund kan göra Berta riktigt arg. Carolin är dock mycket omtyckt, trots att hon är väldigt mystisk. Hon vägrar till exempel att berätta minsta lilla om sitt liv och sin bakgrund. Har hon någonting att dölja? Och vad gör Carolin egentligen när hon smyger ut om nätterna?

Skuggan över stenbänken handlar mycket om Berta och hennes liv och är både bra och spännande. Den slutar dock ganska abrupt och lockar en att läsa fortsättningen, …Och de vita skuggorna i skogen.

Egna världar

Lottens mamma har börjat att hänga efter den urtöntiga Jojje, vilket inte alls uppskattas av Lotten. Hon känner sig tvungen att se efter hennes mamma och försöka att göra så att mamman och Jojje inte träffas.

Det blir jobbigt för Lotten. Särskilt nu, när det är sommar, och familjen, som mamman jobbar åt, ska åka ut till deras sommarställe. Dottern i familjen, Marion, och Marions underbara mamma, Olga, vill att Lotten ska följa med dem, medan det är tänkt att Lottens mamma ska stanna i staden ett tag och passa upp på pappan i familjen, som inte ska följa med ut på landet. Lotten vågar inte lämna sin mamma hemma tillsammans med Jojje och känner sig tvingad att stanna med sin mamma i stan.

Det här är den sista boken i serien om Lotten och det känns vemodigt att läsa den eftersom bokserien sedan slutar och man aldrig mer kan ”träffa” Lotten. Det känns faktiskt som man känner både Lotten och Marion efter att ha läst alla tre böckerna. De är jättebra alla tre.

Boken om Hugo och Josefin

Josefin heter egentligen Anna Grå, men kallar sig för Josefin Johandersson eftersom hon tycker att det är mycket finare. Hon är prästens dotter och är yngst i familjen. Eftersom alla hennes syskon har flyttat hemifrån och hon inte har någon att leka med är hennes liv rätt ensamt.

Hugo är nyinflyttad och bor åt Josefins håll. Han älskar att titta på växter och småkryp och han kan allt om djur och natur. Alla gillar Hugo, som är en mycket speciell liten filur.

De här tre böckerna är småtrevliga historier om vänskapen mellan Hugo och Josefin.