Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
I maj 2013 försvinner den 20-åriga Vatchareeya Bangsuan från sitt hem i Boden. Många människor engagerar sig i letandet, men det dröjer flera veckor innan hon hittas. Först hittas delar av hennes kropp i ett ödetorp och sedan flera andra delar en bit därifrån. Det visar sig att den unga kvinnan har mördats på ett tortyrliknande sätt och att kroppen har styckats. Vissa kroppsdelar har aldrig ens hittats.
Blickarna riktas omedelbart till Vatchareeyas karatetränare, som hon också hade haft ett förhållande med, men spaningen och utredningen leder ingen vart. Tränaren verkar helt enkelt vara en hårt arbetande man och tycks inte ha något med mordet att göra. Utredningen börjar istället att fokusera på en man som har betett sig underligt under sökandet efter Vatchareeya och som dessutom är den sista som säkert har sett henne i livet. Det var nämligen till honom som Vatchareeya gick för att plugga innan hon plötsligt försvann och hennes telefon slutade att sända signaler. Flera viktiga tekniska bevis kan hittas med kopplingar till pluggkompisen. Samtidigt har pluggkomposen ett funktionshinder som gör att många tvivlar på att han är kapabel till att mörda och att sedan undanröja kroppen på ett så jämförelsevis noggrant sätt. Han nekar dessutom konsekvent och ger inga förklaringar.
Det var nog fler än jag som följde det här fallet när det skrevs om det i tidningarna under 2013 och 2014. Det är ett fruktansvärt brott och vi var nog många som gärna ville ha ett svar på vad som egentligen hade hänt. Jag har ingen koppling till Boden, men Boden är ett litet samhälle och jag har förstått från folk med kopplingar dit att mordet verkligen har skakat om staden och att många fortfarande tvivlar på att rätt man är dömd.
Med den här boken grottar Lampers och Bodströms ned sig i fallet och redogör för hur utredningen gick till. De kan inte ge några svar på vad som egentligen hände, ifall nu någon hade förväntat sig det. Faktum är att boken inte direkt innehåller något nytt som inte redan har blivit omnämnt i tidningarna eller i Veckans brott på TV. Däremot har Bodström stuckit in en hel del fakta om hur rättegångar och utredningar går till och hur advokater jobbar. Det liknar nästan en lärobok, kan jag tycka, och för mig som har glömt fantastiskt mycket av grundskolans samhällskunskap så är det faktiskt väldigt nyttigt att få lära lite mer om hur advokatens roll egentligen ser ut och vilka förväntningar man kan ha på en rättegång. Jag kan tänka mig att boken kan vara intressant att använda som material i skolan, faktiskt.
Jag tyckte att boken var lättläst (trots faktainslagen) och läsvärd. Det här är ju ett verkligt fall och jag kan inte recensera själva berättelsen liksom. Jag kan bara skicka en tanke till de anhöriga. Och konstatera att hur många brutala deckare det än finns där ute så finns det också en väldigt mörk verklighet.
Det är för övrigt genialt av förlaget, Norstedts, att med den här boken inleda en serie som de kallar Svenska brott. Det finns ett stort sug hos många att läsa mer och få veta mer om verkliga brott. Jag är säker på att den här serien kommer att sälja bra. Jag hoppas bara att de gör det snyggt och att anhöriga visas respekt!
I korthet
Rekommenderas för: Veckans brott-älskaren som vill läsa mer om ett av de senaste årens mest omtalade mord och som vill lära sig mer om hur rättsväsendet fungerar.
Betyg: 3 domstolar av 5.
Om Thomas Bodström, Lars Olof Lampers och Bodenfallet
Thomas Bodström (född 1962) är en svensk advokat. Mellan åren 2000 och 2006 var han också Sveriges justitieminister. Han har också skrivit ett antal böcker, både deckare och böcker om hans tid som minister. Hans senaste bok förutom Bodenfallet är Det man minns, som handlar om hans mammas demens.
Lars Olof Lampers (född 1959) är en svensk journalist som bland annat jobbat med TV-serien Veckans brott.
Utgivningsår: 2016 (Norstedts).
Antal sidor: 167.
Serie: Svenska brott.
ISBN: 9789113065472.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”I maj 2013 hittas en 20-årig flicka död och styckad i en skog utanför Boden. Hon har varit försvunnen i nästan tre veckor. En misstänkt gärningsman grips men förnekar all inblandning i hennes död. Polisutredningens uppgift blir att försöka få fram alla svar, men trots ett intensivt arbete återstår fortfarande en mängd stora frågetecken när rättegången ska börja: Vilken var egentligen dödsorsaken? Var mördades flickan? När skedde mordet och styckningen? Var fanns mordvapnet? Och var det egentligen ett mord?
Trots detta döms en ung man för dådet i såväl tingsrätt som hovrätt. Men var det rätt person som dömdes eller handlar det om ett justitiemord? Och hur mycket av sanningen kom egentligen fram i domstolen?
I den här första boken i serien Svenska brott – med inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbetet och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall – följer vi ett fall som fortfarande är mycket omdiskuterat. Författarna ger i egenskap av brottmålsadvokat och erfaren journalist en initierad skildring av förundersökningen och rättegången och förklarar de olika aktörernas roller och agerande.”
Jag brukar blogga om fina framsidor lite nu och då. Och nu har jag hittat en riktig favorit! Vad tycker ni om framsidan till En cyklo pedi av Johan Tell?
En cyklo pedi av Johan Tell
Bara titeln är ju kul, för den som gillar nördiga ordvitsar, eller vad man ska säga… Framsidan är superfin! Det är någonting väldigt dekorativt med cyklar. Sätt en cykel på ett tygmönster och jag kommer förmodligen att vilja ha ett klädesplagg i det tyget. Kanske är det lite hipstervarning på cyklar? Och det kanske inte tilltalar alla… Men jag gillar! Här är också färg och text och allting himla fint komponerat. Att de har smugit in Norstedts i ramen är ju gulligt t.ex. 🙂
Boken är en slags reseskildring:
”Genom alfabetiska nedslag utvecklar sig En cyklo pedi till ett slags reseskildring – genom historien och genom besök på platser som är viktiga nav för cyklingen idag. Författaren Johan Tell besöker Bianchis fabrik utanför Milano, cyklar en etapp av Tour de France, hälsar på i Brooks sadelfabrik i Birmingham, letar efter fixiens födelse i New York, tar sig fram på kullersten i Flandern och hänger på cykelkafé i Barcelona. Och gör många stopp på vägen: via Albert Einstein, fusk och materialval, bland annat. Det blir en överraskande, lärorik och hela tiden underhållande cykelresa.”
Jag älskar att cykla. Det är mitt enda transportmedel kan man säga. Hehe. Men jag är nog inte sååå peppad på att läsa boken, trots allt. Men En cyklo pedi hade gärna fått ligga framme här hemma. 😉
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Det här är ingen matlagningsblogg, men eftersom det är så omåttligt populärt med vegetarisk matlagning och många hittar till min blogg genom att googla på just detta så kanske det inte är helt fel att skriva några rader om min senaste bok i kokbokssamlingen: Green kitchen stories.
Boken delar titel med författarnas blogg, som jag själv aldrig har följt, faktiskt. De har i alla fall i många år drivit en mycket populär livsstilsblogg där de delar med sig av recept och sådant. Paret beskriver sig själva som ”den osunda vegetarianen” som träffade ”den hälsomedvetna köttätaren”. Deras lösning blev att skära ner på kött och att börja med mer fullkorn, quinoa och naturlig sötning. Det märks att matlagning och ”hälsokost” är parets stora passion. Jag tycker inte om begreppet ”hälsokost”, särskilt inte när det ramlar in på ”raw food”, glutenfritt och annat trendigt. Det är såklart inget fel i sig att äta ”raw” eller glutenfritt, men jag tror inte på att det finns något magiskt som gör att just icke upphettad mat eller naturligt glutenfri mat är speciellt mycket bättre än annan bra mat gjord på schysta livsmedel. Jag känner inte till någon seriös studie som kan förklara vad det är för magiskt med att inte hetta upp maten till mer än 42 °C (= raw food). Vad gäller gluten så finns det idag en pseudovetenskaplig och mycket märklig idé om att glutenfritt är nyttigt. I själva verket är det helt poänglöst för personer som inte är drabbade av celiaki att avstå från gluten. Glutenfritt i sig är inte farligt, men det är dyrt med glutenfritt och glutenfria produkter är ofta fattiga på fibrer och, om sanningen ska fram, smak och spännande konsistens… Alla tokigheter om att det skulle finnas en koppling mellan gluten och autism och annat skitsnack är myter och ingenting att bry sig om. Mycket i den här boken är raw och glutenfritt och det ligger väl i linje med författarnas uppfattning om vad som är nyttigt. Jag skriver allt det här dravlet för att jag vet att många, liksom jag, blir helt aviga och skruvar på oss när vegetarisk mat ramlar in på det där ”extrema”. Vegetarisk matlagning kan vara så mycket mer än hela den här hipsterkulturen och många vill nog, liksom jag, äta god, mättande, näringsrik, lättlagad vegetarisk mat utan att för den sakens skull anamma en hel livsstil med självhushållning, långkok, yoga och trenddieter. Inte för att jag har någon aning om ifall författarna sysslar med 2 av de 4 saker jag räknade upp, men ni kanske förstår vart jag vill komma.
Nu när jag har skrivit allt detta kan jag fortsätta med att JA, det märks att boken är skriven av folk som ser vegetarisk matlagning som en hel livsstil, där det ingår att t.ex. göra sin egen havregrynsmjölk och göra ”ghee” (klarat smör), som man sedan kan ha i cirka alla recept i boken. MEN, man behöver ju inte gå i författarnas fotspår om man känner för att ta lite genvägar och att kanske utesluta det som kan verka lite väl krångligt att sno ihop en vardag. Dessutom måste man ju inte undvika raw food bara för att man inte tror på det magiska i att äta ljummen mat. 😉 Både jag och min sambo blev mycket förtjusta i bokens savojtacos med fyllning av majs & mango, som råkar vara raw food och som också är både supergott och snabblagat.
Boken är indelad i praktiska kapitel baserade på tillfällen när det kanske passar extra bra att äta rätterna. Särskilt kapitlet ”Mat på väg” känns kul. Det är kanske fler än jag som har idétorka när det gäller bra mellanmål och lätta rätter som man kan ta med. Det blir ju lätt att man bara tar en trist macka eller något. Här tipsas det istället om spännande sallader och wraps. I övrigt har jag mest hunnit laga ur ”Lättare rättare”-kapitlet, där quinoabiffar redan är en ny favorit. De är dessutom är otroligt vackra, vilket folk hittills alltid har kommenterat när jag har dem i lunchlådan. 🙂 En annan klockren rätt som jag gjorde här om dagen är blomkålspizza med fyllning av grön zucchini. Botten är alltså gjord på mixad blomkål och mandel bland annat. För mig, som är faktiskt är glutenintolerant och därför måste äta glutenfritt, så är det såklart väldigt trevligt med alla naturligt glutenfria recept där blomkålspizzan är ett exempel. Snabblagad var den också, jämfört med vanlig pizza.
Många har tipsat mig om just den här boken och ja, den är verkligen snygg och inspirerande. Boken innehåller fantastiskt fina foton och maten är färgrik och fotovänlig, om man säger så. Man blir verkligen inspirerad! Det här är inte den handfasta vardagskokboken för den som skulle vilja testa ”köttfri måndag”, men det är helt klart en varierad och inspirerande kokbok med många intressanta smakkombos. Jag kommer att laga mycket mer ur den här boken.
I korthet
Rekommenderas för: Den som är seriöst intresserad av vegetarisk matlagning och vill ha tips på spännande rätter med inspiration från populära hälsodieter som raw food.
Betyg: 4 bönor av 5.
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Om Green kitchen stories och om David Frenkiel och Luise Vindahl
David Frenkiel och Luise Vindahl driver den populära mat- och livsstilsbloggen Green kitchen stories där de delar sig sig av vegetariska recept. Frenkiel jobbar också som art director och Vindahl utbildar sig till nutritionist. Paret lever i Stockholm tillsammans med sin dotter Elsa. Frenkiel och Vindahl finns på Twitter, Facebook och Instagram. Frenkiel och Vindahl har också skrivit boken Green kitchen travels.
Originalets titel: Green kitchen stories (engelska)
Översättare: Sandra Medin.
Foto: Johanna Frenkel.
Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 247.
Baksidestext
”David Frenkiel och Luise Vindahl står för nydanande och spännande vegetarisk mat. Deras succéblogg Green Kitchen Stories inspirerar folk över hela världen att laga god och nyttig vegetarisk mat med naturliga ingredienser. I kokboken Green Kitchen Stories finns över 100 av deras läckraste favoritrecept.
Genom att kombinera vanliga skafferivaror och färska råvaror i säsong visar David och Luise hur lätt det är att laga näringsrika och välbalanserade rätter varje dag.
Lär dig att laga ört- & sparrisfrittata till frukost, ugnsbakad ört- & pistaschfalafel till lunch och siciliansk parmigiana di zucchine när du bjuder hem dina vänner på middag. Upptäck en rad olika soppor, sallader, juicer och munsbitar som är lätta att laga men som tilltalar både gom och öga.
Tack vare de fantastiska bilderna kommer denna vackra kokbok att inspirera alla att vilja laga och äta mat som är bra för både kropp och själ.”
Det kommer ut nya, spännande böcker mest hela tiden. Idag tänkte jag blogga om några som kom i höstas och som jag gärna skulle vilja läsa eller bläddra i.
Tranströmer var tydligen en riktig samlare och han sparade noggrant anteckningar, manuskript och utklipp i något som kom att bli ett helt litet hemmaarkiv. Ur inledningen av Magnus Halldin:
”I närmare två års tid träffades Tomas, hans hustru Monica och jag regelbundet på Stigbergsgatan för att arbeta oss igenom drivor av material i detta labyrintiska hemarkiv. Tillsammans formade vi en redaktion vars mål var att åstadkomma en blandbok, där flera av författarens skapande sidor skulle lyftas fram. […] Det mesta av urvalet är gjort och sanktionerat av Tomas, som med intresse följde bokens framväxt. Han gladde sig åt projektet, men fick aldrig se det fullbordas. Vid hans bortgång den 26 mars 2015 var så gott som hela boken ändå färdigställd. Det här är därför i allt väsentligt att betrakta som Tomas bok.”
Den här kommer jag helt klart att vilja läsa när jag får tillfälle!
En annan bok som jag gärna skulle vilja kolla in är Sthlm brutal. Det låter som titeln på en riktigt kass deckare, men är alltså titeln på en bok om arkitektur under 60- och 70-tal.
Sthlm brutal av Tove Falk Olsson och Martin Rörby
Jag har aldrig bott i Stockholm och jag hoppas att ingenting får mig att flytta dit 😮 . Men jag är faktiskt förtjust i arkitektur, utan att för den sakens skull kunna något särskilt om ämnet. Så mycket vet jag i alla fall att brutalismen är en av de mest utskällda stilarna som finns: de flesta ser nog bara själlösa betongklossar när de ser en brutalistisk byggnad. I Sthlm brutal lär Olsson (fotograf) och Rörby (arkitekturhistoriker) guida runt bland några av innerstadens brutalistiska byggnader. Låter kul!
Slutligen måste jag säga att jag tycker att de författar-”filmisar” som Novellix släppte innan jul är SÅ gulliga. Det är alltså kitschiga vykort i samma format som Novellix noveller. De fyra författarna som förärats en varsin ”filmis” är såklart också aktuella med en varsin novell – noveller som jag mer än gärna skulle läsa allihop, för de är riktigt tjusiga och lockande. Det känns som en mycket bra idé att ge ut just klassiska noveller, för det är säkert fler än jag som gärna skulle vilja läsa fler klassiker. När det finns noveller tillgängligt så kan man åtminstone inte klaga på tidsbrist!
Författar-”filmisar”De blå silkesstrumporna av Elin WägnerSnigeln & flickan av Agnes von KrusenstjernaSnöblandat regn av Stig DagermanFjäderbrevet av Moa Martinson
1939 bryter kriget ut och Astrid Lindgren, som vid den här tiden inte hade debuterat som författare ännu och heller inte var en känd person, började skriva dagbok. Kanske var det hennes sätt att strukturera upp det som skedde i världen och ett sätt att försöka förstå. Trots att hon skrev för sig själv så skrev hon verkligen noga: hon har samlat tidningsurklipp och klistrat in och hon redogör för vad som sägs i tal och hur pratet går. Mestadels håller hon sig strikt kring krigets händelser, men visst är det också en personlig dagbok (och i en del fall: personliga åsikter). I Sverige märks kriget bland annat genom ransoneringar och Lindgren skriver naturligtvis också om den typen av vardagliga små problem som kriget ställer till. Hon skriver också om barnen och när det skakar till mellan henne och maken, Sture Lindgren, så går det inte att dölja det i dagboken. Under några mörka månader orkar hon knappt föra dagbok.
För oss som älskar Astrid Lindgren är det såklart otroligt spännande att få läsa hennes egen dagbok! Mellan krigsskildringarna får man en liten inblick i hur livet kunde se ut på Dalagatan, där de bodde, och när kriget börjar närma sig sitt slut så inleds också Lindgrens författarkarriär, vilket ju också är otroligt kul att få ta del av. Lindgren visste knappast själv vad som komma skulle. Debuten består av en flickbok som får andrapris i en tävling. Ja, och så redigerar hon ju den där boken om Pippi…
Primärt är det dock en bok om Andra världskriget, såklart, och som en skildring av Andra världskriget måste jag säga att den är fantastisk intressant. Det här är ju inte en efterhandsbeskrivning av stora händelser under Andra världskriget, utan det här är ett vittnesmål från en som var där och en skildring från när det händer. Lindgren kunde ju inte förutse nästa drag, nästa steg i kriget, utan försöker att sammanfatta det som hon tänker sig är det viktigaste just då. Boken ger också en fin bild av vad en vanlig svensk kanske oroade sig för och hur en vanlig svensk tänkte kring kriget. Det finns en oro över att Sverige ska dras in och det finns en ängslan för framtiden – när familjen flyttar till Dalagatan funderar Lindgren kring om det är ett så bra drag att skaffa sig en stor, dyr bostad i dessa tider.
Lindgren hade uppenbarligen ett stort intresse för sin omvärld, men hon hade också en viss insyn som andra kanske inte hade. Under krigsåren jobbade Lindgren nämligen med brevcensuren. Hon var alltså en av alla de som jobbade med att läsa igenom post, särskilt sådan som gick till eller från utlandet, för att undersöka innehållet. I några fall har hon rent av skrivit av dessa brev, som alla bär på hemska vittnesmål från kriget.
Krigsdagböcker är en mycket intressant bok ur historiskt perspektiv och ur perspektivet att den kretsar kring just Astrid Lindgren: en av vår tids mest uppskattade författare. Det är en mycket läsvärd bok! Det är också en mycket vacker bok, där man har lagt in generöst med inskannade sidor ur dagböckerna. Det känns fint att få bläddra omkring bland Lindgrens handskrivna texter. Jag kan verkligen rekommendera den här boken.
I korthet:
Rekommenderas för: Alla som vill snoka i Astrid Lindgrens detaljerade Krigsdagböcker och är intresserade av hur livet kunde se ut i Stockholm under Andra världskriget.
Betyg: 5 ransoneringskuponger av 5.
Citerat ur Krigsdagböcker 1939-1945
”1 september 1939
O! Idag började kriget. Ingen ville tro det. Igår eftermiddag satt Elsa Gullander och jag i Vasaparken och barnen sprang och lekte runt omkring oss och vi skällde i all gemytlighet på Hitler och kom överens om att det nog inte skulle bli krig – och idag! Tyskarna har bombarderat flera polska städer tidigt i morse och tränger in i Polen på alla håll. Jag har i det längsta undvikit all hamstring men idag har jag köpt lite cacao, lite té, lite såpa och en del annat.
En beklämning som är fruktansvärd ligger över allt och alla. Radion meddelar nyheter med jämna mellanrum hela dan. Många värnpliktiga inkallas. Förbud mot privat bilkörning har utfärdats. Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet!”
Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren
Om Krigsdagböcker 1939-1945 och Astrid Lindgren
Astrid Lindgren (1907-2002) var en svensk författare och förlagsredaktör. Hon har skrivit några av vår tids mest uppskattade barnböcker, däribland böckerna om Pippi Långstrump. Hennes böcker är översatta till mer än 95 språk. Astrid Lindgren har belönats med en lång rad hedersutmärkelser och priser för sina böcker och i hennes namn har världens kanske mest prestigefyllda barnbokspris, Astrid Lindgren memorial award (ALMA), instiftats. Mer om Astrid Lindgren finns att läsa på www.astridlindgren.se. Astrid Lindgren-sällskapet har också en hemsida.
”I maj 2015 är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Under hela kriget skriver Astrid Lindgren dagbok där hon berättar om vardagen i Stockholm, om det som händer i världen och om Sveriges agerande under kriget. Astrid Lindgrens krigsdagböcker är en mycket personlig skildring av hur dramatiska världshändelser påverkar oss alla. Texten är laddad med stor sorg och förfäran. Det här är före Astrid Lindgrens tid som världsberömd författare; den första boken om Pippi Långstrump kommer ut samma år som kriget slutar, 1945.
Blandat med Astrid Lindgrens egna anteckningar innehåller dagböckerna mängder av utklippta artiklar ur svenska tidningar som hon kommenterar. I boken återfinns över 70 faksimilbilder av dagboksuppslagen och många hittills opublicerade familjebilder från krigsåren. Författaren Kerstin Ekman, som kände Astrid Lindgren, skriver förord och Astrids dotter, Karin Nyman, skriver efterord.
Totalt är det 17 dagböcker som kommer ut i bokform. Astrid Lindgren är ständigt aktuell och en daglig referenspunkt i samhällsdebatten. Hennes böcker är en omistlig del av vårt kulturarv och når oavbrutet nya läsare och får nya betydelser runt om i världen. Vad många inte vet är att hon var en tidig anti-nazist och att hon genom hela sitt liv kämpade mot krig och våld. Hon var en övertygad humanist och en människa som tänkte själv, stod för sina åsikter med såväl civilkurage som humor och kärlek.
I maj 2015 släpps Astrid Lindgrens krigsdagböcker så som hon skrev dem. Ett unikt dokument från en vanlig människa och en av världens mest kända svenskar.”
Lars Lerin är helt klart akvarellteknikens mästare. Innan jag såg något verk av honom så förstod jag inte alls poängen med akvarell. Jag visste över huvud taget inte vad akvarell kan vara. Nu vet jag mer. Jag är helt tagen av Lerins bilder, som trots vad man kanske kan tro om akvareller, är alldeles knivskarpa och inte sällan är mörka men med flödande ljusstråk.
I Axels tid illustrerar Lerins makalösa akvareller en biografi över Axel Florin, en skicklig skulptör, som var verksam i Munkfors, där Lerin själv växte upp. I text, men framför allt i bild, skildras livet på den lilla bruksorten och Florins skulpterande som växer sig från en liten hobby till något stort. Det är kul att få följa Florins resa och hur han trots de relativt knappa förhållandena ändå vågar, eller kanske måste, satsa på konsten. Konsten jagar ut honom till möten och människor, som om konsten i sig är en tvingande kraft för honom. Jag tyckte att det var riktigt intressant att få läsa om en konstnär och hans liv och drivkrafter.
Men mest njuter jag såklart av akvarellerna. Lerin målar miljöer, svunna tider och människor – inte sällan målar han faktiskt fotoalbum, vilket är härligt meta på ett sätt. Han lyckas faktiskt med konststycken att få bilderna av fotografierna att kännas mer levande än vad kanske fotografierna skulle vara om de hade visats rakt upp och ner. Jag kan just ingenting om konst, men ett vet jag: Lerins akvareller är tekniskt sett helt otroliga och de kan verkligen beröra.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill förtrollas av akvareller från Sveriges främsta akvarellmålare och samtidigt läsa om ett fascinerande konstnärsliv.
Betyg: 5 smedjor av 5 (för illustrationernas skull).
Citerat ur Axels tid
”En dag på fabriken när jag stod och såg ned i en låda med stålull, klack det till i mig. Jag tyckte att jag såg en fågel i lådan. Jag såg efter en gång till, tog upp fågeln och började förfina den. Jag nöp och klämde tills det blev en verklig fågel som jag knöt fötter av ståltråd till. Fantasin löpte. Jag gjorde fler fåglar. Och björnar och hundar och elefanter. Allt styvare blev jag och arbetskamraterna skröt om mig.”
Om Axels tid och Lars Lerin
Lars Lerin (född 1954) är en svensk konstnär och författare, bosatt i Värmland, där han också drivet museet Sandgrund. Han räknas som en av Nordens främsta akvarellister. Många av hans akvareller finns i hans böcker, t.ex. Naturlära, för vilken han förärades Augustpriset i kategorin årets svenska fackbok 2014. Lerin har också kommit att bli en TV-personlighet och omtyckt röst i radio. 2012 medverkade han i sin guddotters, Sara Broos, dokumentärfilm, För dig naken, som handlar om Lars Lerins sökande efter kärleken och hans förhållande till Manoel ”Junior” Marques, som han är gift med sedan 2009. Lars Lerin har sommarpratat och vinterpratat och kommer att hålla sitt andra vinterprat på juldagen i år.
Utgivningsår: 2015 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 118.
Andras röster: Dalademokraten, DN.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
Lars Lerin växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som ung om att bli konstnär. Han hittade tidigt en förebild och en mentor i sin närhet. Axel Florin föddes i Munkfors 1907 och försörjde sig som fabriksarbetare. Florin lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola i Göteborg och studerade där under en kort period – han hade helt enkelt inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den tonårige Lars också fick stå och måla.
I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära oss och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av hans fantastiska målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta.
Liksom i Naturlära visar Lars Lerin att han inte bara är en framstående akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild. Axels tid blir ett dokument över en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega – en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.
Jag har sett att det har kommit en nyutgåva av Sju sorters kakor. Det är en väldig klassisk bakbok som finns i mångas kök. Själv fick jag den i julklapp av min mamma ett år. Samma år gav jag henne en likadan av en slump… Det var lite lattjo. Nu är den alltså ute i butik igen och den här gången med uppdaterade recept, t.ex. donuts istället för flottyrkransar. Det är inte bara en del recept som är utbytta utan en del befintliga recept har även uppdaterats lite här och där. Det är t.ex. smör istället för margarin som gäller nu 2015. Och det verkar ju vettigt, Den första utgåvan av Sju sorters kakor kom 1943 och det hinner ju hända en hel del med både kostråd, trender, influenser från andra kulturer, och så vidare och så vidare, under årens lopp.
Den nya versionen är provbakad och uppdaterad av Mia Öhrn, som bland annat har skrivit den snyggt retrodoftande bakboken Klassiska kakor på nytt vis. Jag har haft den i min ägo en gång, men jag måste ha sålt av den eller gett bort den. Jag tror jag konstaterade att den inte var så intressant för mig längre sedan jag fick diagnosen celiaki. Att jag en gång köpte den berodde i alla fall mycket på att fotot var så härligt och inspirerande med ett härligt ljus, vackra uppläggningar på äldre serviser och mysig känsla. En stor grej med den nya Sju sorters kakor är att man har satsat på nytt foto. Det tror jag är ett stort lyft, ärligt talat, för min utgåva känns inte så lyxig ur det perspektivet. Där är det mer spalt på spalt med recept liksom och inte speciellt stora bilder.
Med böcker i stil med Klassiska kakor på nytt vis i bagaget så har jag fullt förtroende för att Öhrn har lyckats revidera boken på ett bra, kunnigt och respektfullt sätt. Om det inte vore för den där lilla grejen med glutenintolerans så skulle jag säkerligen önska mig den nya utgåvan av Sju sorters kakor (jag tvivlar i och för sig inte på att den innehåller en massa glutenfria recept, men det känns ändå lite overkill för mig).
Är det någon mer än jag som går omkring och hoppas på att få läsa något nytt av Tomas Bannerhed? Hans debutroman, Korparna, från 2011 är en helt briljant roman. Boken följer en pojke som lever i en fattig lantbrukarfamilj. Hans tillflykt från ett ganska otryggt hem; pappan är psykiskt skör, och en skolmiljö där han inte passar in, blir ut i naturen, där han finner tröst i att följa fåglarna.
Någon ny roman vet jag inte om Bannerhed filar på, men nu i september kommer i alla fall en fågelbok med foto av Brutus Östling. I starens tid är titeln. Fåglar är uppenbarligen ett stort intresse för Bannerhed. Enligt förlaget är det till och med Korparna som har gett upphov till detta intresse – för att kunna skildra livet för huvudpersonen i Korparna var Bannerhed själv tvungen att lära sig mycket om fåglar och fågelskådning.
Det är ärligt talat främst jag som står för bokinköpen i mitt hem, men här om dagen kom jag hem och möttes av en rejäl hög med konstböcker av olika slag. Det visade sig att min sambo gått bananas på Akademibokhandeln och shoppat böcker för 70% av reapriset. Roligt!!
Nu kan vi bläddra i glittriga böcker om Art nouveau.
Spana in vackra mönster, t.ex. fantastiske Josef Frank.
Kika på tjusiga teckningar av fåglar.
Lära oss mer om japansk konst.
Frossa i modeteckningar av skor.
Lära oss mer om Schiaparelli och Prada.
Inspireras av vackra tapeter.
Och så vidare.
Nästan så man önskar att det blev höst igen. 😉
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.