Kategorier
-

April: en tom månad

Ja, vad ska man säga. Världen har verkligen hamnat upp och ner och det går inte att planera en dag framåt, som det känns. Allt roligt som fanns i kalendern har blåsts bort: Littfest, opera, standup, musikal, konsert samt två resor. Allt känns deppigt och tråkigt. Det vi brukar göra om dagarna: gå på bio, spela brädspel med vänner, kolla på utställningar, fika, äta ute och så vidare – allt är ersatt mot att helt enkelt bara… vara hemma? Vilket inte direkt är min favoritsyssla, trot allt. Det är smärtsamt att just inte umgås med någon, för i normala fall är det en viktig komponent i mitt liv, en helt nödvändig komponent, till och med. Nu träffar vi inga vänner längre och vi kan heller inte träffa våra respektive familjer under obestämd tid. Jag inser att man säkert skulle kunna umgås med sina vänner utomhus eller så, men det är som att luften har gått ur.

Jag försöker att göra normala saker i stil med att jobba, springa (fast med ett mål som jag aldrig kan testa på något lopp) och att dansa (den ena danskursen är dock inställd och den andra ställs väl in tids nog den också), men det räcker inte. Jag tycker att livet har blivit ganska tomt, ärligt talat. Självklart är jag inte i någon unik situation. Faktum är att jag är i en privilegierad situation. Jag är inte i någon riskgrupp, jag har inte förlorat mitt jobb eller behövt genomlida att min verksamhet har gått omkull. Ingen anhörig har blivit allvarligt sjuk och jag jobbar inte ens inom vården, men jag antar att jag har rätt att vara ledsen jag också. Jag är i alla fall ledsen, ledsen och oroad över vad som händer med världen.

En nödvändig förändring i mitt liv har på sista tiden varit att stänga av informationen. Jag insåg ganska snabbt att jag inte fixar all hysteri. En del av mina vänner och bekanta har blivit tystade och bortplockade från mina flöden i sociala medier. Det räcker gott med den minimala information jag skaffar mig från Krisinformation.se; Jag behöver inga självutnämnda epidemiologer och andra “snillen” som spekulerar fritt och postar “omtänksamma” inlägg om viruset. Jag har bytt startsida i webbläsaren – sedan säkert ett decennium har jag haft Sveriges radio som startsida eftersom jag gillar deras nyhetsuppdateringar, men nu går det inte längre. Jag fixar inte att ha skräckrubriker som skriker mot mig varje gång jag öppnar webbläsaren. Jag har sedan många år tillbaka läst i princip hela DN i mobilen, varje dag. Nu går det inte längre. Jag har avslutat min prenumeration och nu för tiden tar jag ofta upp mobilen och vet inte ens vad jag ska göra med den. Förr tog jag fram tidningen när jag fick en lämplig paus, men nu fixar jag inte att läsa tidningar längre, inte ens kultursidorna går att läsa. Poddarna har också blivit rensade, liksom spellistor med nyhetsinslag. Jag tar bort allt med ordet corona någonstans i beskrivningen eller titeln och rensar bort allt som kan ge en ovälkommen nyhetsuppdatering. Det jag skrev i stycket ovan är kanske inte så dramatiskt. Det är bara det att det har blivit allt tommare här borta, i stort och smått. Världen har blivit väldigt mycket mindre, när liksom allt man brukade fylla den med har försvunnit, när både det sociala, kulturen och nyheter har skurits bort.

Jag har nog ovanligt svårt för ovisshet och förändringar. Jag kan bli uppstressad över förändringar även om de är bra. Och det här är ju inte så bra, så självklart är det här en stress för mig, även om allt förmodligen blåser bort och blir relativt normalt igen, förr eller senare. För många blir det såklart allt annat än normalt: många kommer att förlora en närstående eller förlora sin inkomst (jag orkar inte ens tänka på det), men för många andra blir det förmodligen som vanligt, tids nog. Det är det där med “tids nog” som är det svåraste att hantera för mig just nu. Jag tänkte i veckor i ett första läge, sedan månader. Nu vet jag inte längre. Jag vet inte alls vad jag ska hoppas på, eller om det ens är värt att hoppas. Själva smittan är ironiskt nog det som oroar mig minst. Jag har haft influensa och körtelfeber med mera i vuxen åldern och visst kan man bli sänkt under många veckors tid, men det känns ändå som något jag fixar. Jag har statistiken på min sida och känner ingen oro för att bli allvarligt sjuk. För mig känns det tydligt att det är oron och hysterin som är själva sjukan här.

Det här blev inget upplyftande inlägg, men tiden är helt enkelt inte sådan. Jag försöker att göra någorlunda normala saker om dagarna, som sagt, och jag tänker att man får vara glad så länge man kan. Böcker är också en konstant i mitt liv, dock får jag kanske börja plocka från hyllorna hemma var det lider. Hur länge håller biblioteken öppet? Varje normal grej jag gör nu för tiden är något jag gör med en känsla av att det kan ta slut på obestämd tid och därmed vara den sista gången på länge.

Jag vet inte om det kommer ut några böcker under rådande omständigheter. När jag en gång kollade vårens kataloger så var det i alla fall dessa som fångade min uppmärksamhet:

  • Ödesmark av Stina Jackson, författaren till supersuccén Silvervägen. Kanske är jag den enda i Sverige som inte har läst Silvervägen?! I april var det i alla fall tänkt att Ödesmark skulle komma ut, en bok som utspelar sig utanför Arvidsjaur och som förhoppningsvis är lika bra som debutromanen.
  • Kulla-Gulla-böckerna var planerade att komma i nyutgåva, såhär på 75-årsdagen(!). Nostalgifaktorn var hög när jag såg dem i katalogen, för de hade nämligen samma framsidor som de vällästa biblioteksexemplar jag själv plöjde i bokslukaråldern. Håller böckerna om den fattiga flickan Kulla-Gulla och hennes klassresa ännu? Jag hoppas! Kulla-Gulla var också tänkt att gå på Stadsteatern i Stockholm, har jag hört. Återstår att se vad det blir av det…
  • Ännu mer nostalgifaktor uppstod när jag såg Våra visor av Alice Tegnér med underbara illustrationer av Elsa Beskow. Klassiker!
  • Förra året gavs Astrid Lindgrens älskade Saltkråkanberättelser ut som bilderbok för första gången. April var tänkt för nästa del i serien: Far ända in i baljan. Saltkråkan hör till mina Astrid Lindgren-favoriter, så det känns verkligen superhärligt att de nu kommer som bilderböcker. Varför har det inte skett förrän nu? Just nu känns det i och för sig deppigt att påminnas om Saltkråkan eftersom att “stan” i Saltkråkan är just min hemort, Öregrund, ett ställe som jag inte vet säkert när jag kan besöka nästa gång. Hjärtat går sönder när jag tänker på just det, även om stan säkert står kvar länge till, i och för sig. Just städer, i bemärkelsen geografiska platser, brukar stå emot ekonomisk kollaps och pandemier.
Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström

Jag har inte orkat kolla om dessa böcker fortfarande är aktuella, men kommer de inte nu i april så kanske de kommer en annan gång. Vem vet någonting om någonting nu för tiden?

Själv läser jag fortfarande böcker från den imponerande hög jag har visat upp i olika sammanhang. Den har på senare tid även kompletterats med Klubben av Matilda Gustavsson, som efter lång tids köande faktiskt blev min här om veckan. Den är snart utläst. Såhär populära böcker får man ju bara låna ett par veckor, även i coronatider, så det gäller att speeda på med läsningen.

Klubben av Matilda Gustavsson

Förlåt om det här inlägget blev katastrofdeppigt och tråkigt. Ibland är man verkligen inte på topp, men jag antar att det bara kan bli bättre, eller att det åtminstone blir bättre tids nog. Läser jag det här inlägget om ett halvår eller ett år kommer jag förmodligen undra vad jag höll på med samt översköljas av en lust att ruska om mig själv, eventuellt skämmas, eventuellt tänka att det är patetiskt att tycka att det där var ett problem. Nu kan jag nämligen tänka tillbaka på t.ex. januaris bekymmer och undra varför jag ens tyckte att det var bekymmer?! Hade jag ens några bekymmer? Men i stunden är det ju svårt att bara skaka av sig saker. Åtminstone för mig. En slags tröst är att jag märker att många runt omkring också är påverkade, på ett eller annat sätt: få stå oberörda i denna stund, märker jag. Men snart har även detta passerat, det vet jag ju. Till dess får jag övning i att göra annat än det jag normalt sett brukar göra om dagarna. Kanske kommer det något gott även ur detta.

Vad gör du dessa dagar?

Kategorier
-

Mars: en högtid för kulturtanten

Äntligen är mars här (alldeles strax)! I år har vintern känts extra mörk och trist, av någon anledning, kanske för att det har varit ovanligt lite snö som ljusar upp. Det har därför känts underbart att det har vänt och att det redan nu i februari har varit ljust redan när jag cyklar till jobbet. Nu i mars blir det alltså ännu ljusare! Jippi!

Februari fylldes av diverse musikupplevelser. Dels blev det ju en hel del Melodifestivalen, såklart, men utöver det var jag på Norrlandsoperan två gånger och såg två konserter som var helt fantastiska, fast på olika sätt. För mig, som älskar slagverksmusik, var dubbelslagverkskonserten Spices, perfumes, toxins! något utöver det vanliga. Sedan var det jättekul att gå på Score veckan därefter och lyssna på spelmusik tillsammans med vänner. Jag kommer att springa på Norrlandsoperan även i mars, dels för att se operan Don Giovanni och dels för att se standup-showen SEMST. Jag är verkligen en kulturtant, som ni kanske hör.

Den bästa kulturhändelsen i mars är i och för sig Littfest. Jag har aldrig varit på Bokmässan i Göteborg, men på något sätt känns det inte så viktigt eller lockande när man har Littfest. Hör man till de lyckliga få som lyckas köpa biljett i tid (i år var alla biljetter slutsålda i januari) så har man verkligen något att se fram emot: Littfest brukar alltid få ihop ett riktigt bra program med många intressanta seminarier. I år deppar jag lite över att jag missar samtalet Att sampla glesbygden med Marit Kapla, David Vikgren och Mirja Unge (i samtal lett av David Väyrynen). Den hade man ju gärna lyssnat på, när man nu läst Kaplas Osebol och blivit helt såld! Dessvärre är jag på jobbet den tidiga fredagsförmiddag då just den programpunkten äger rum. Alltid missar man något sådana här dagar. Jag missar i alla fall inte Berör & förstör där Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar pratar om poesiantologin med samma namn (som jag för övrigt fick i julklapp 🙂 ).

Ja, jag tror att mars kommer att bli en inspirerande månad. Kultur kan ju ha den effekten. Självklart ska jag även läsa en massa böcker. Min läsning har spårat ur fullständigt på grund av biblioteksböcker som rasar in och inte går att låna om. Jag har lyckats påbörjat alldeles för många böcker. Mars ska bli månaden då jag slutför allt påbörjat. Jepp.

Mina påbörjade böcker. Ja, förutom de två böckerna i mobilen då.

Det kommer också ut mycket nytt och spännande, måste jag säga. Här är guldkornen jag har identifierat i förlagens kataloger:

  • Det här är nästan skämmigt, men jag tyckte att Vigdis Hjorts extremt hyllade roman Arv och miljö var bra tjatig… Jag känner mig ändå lite nyfiken på Lärarinnans sång, som handlar om en kvinna som tvingas till självrannsakan.
  • Jag är medlem i Naturskyddsföreningen och brukar läsa deras finfina tidning Sveriges natur. Där kan man lära sig allt möjligt spännande om vår natur och i något nummer läste jag om talgoxen och hur finurlig, men också blodtörstig(?!) den är. Jag blev både häpen och förskräckt. Hehe. I vår kommer tydligen en hel bok om mesar: Smartast bland mesar av Anders Brodin. Spännande ändå!
  • ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson vill jag läsa mer av! Jag älskade Brun flicka drömmer och nu i mars har jag möjligheten att läsa Närmar du dig mjukt. Den handlar om den första kärleken och ett förhållande med hinder.
  • När jag pluggade franska på 00-talet behövde jag läsa en del litteratur på franska och en av de författare som jag verkligen fick upp ögonen för var Annie Ernaux, vars vardagsskildring Journal du dehors verkligen berörde mig. I mars är hon aktuell med en ny roman på svenska, Åren.
  • Helena von Zweigbergk skriver oslagbart insiktsfull om människor och relationer (ni har väl läst Anna och Mats bor inte här längre?). I mars kommer en ny relationsroman: Tusen skärvor tillit.
  • Dorthe Nors är en relativt ny bekantskap för mig. Jag läste hennes underbara kortroman Blicken, pilen, filen för något år sedan och blev helt såld. Nu kommer novellsamlingen Karta över Kanada. Det känns ju minst sagt spännande för mig, som ju är så förtjust i noveller!
  • Annika Norlin, känd under artistnamnen Hello Saferide och Säkert, skriver låttexter som är poetiska berättelser. Hon är också populär samtalsledare på diverse författarsamtal, inte minst på Littfest, där jag har sett henne flera gånger. Att hon både kan skriva och har ett stort intresse för litteratur är med andra ord uppenbart. Nu kommer hennes skönlitterära debut. Mycket spännande! Hennes kommande roman heter Jag ser allt du gör och är en novellsamling.

Vad läser du i mars?

Kategorier
-

Bokrea 2020: Böckerna jag är sugen på att läsa

Här om dagen postade jag ett inlägg med mina bästa bokreatips. Det var ju bara det att jag också råkade hitta en hel del böcker som jag är intresserad av för egen del. Här kommer ett inlägg om dem! Obs: jag kommer på min höjd att köpa ett par böcker från bokrean. Även om jag bor på 114 kvadrat kan jag inte ha hur många böcker som helst hemma… Jag är ju mycket för att låna på bibblan! Men något vill jag säkert köpa. Kanske kan du ge något köpråd? 🙂

Nick Brandt är en helt otrolig naturfotograf som brukar fota med fast objektiv och alltså har som teknik att komma riktigt nära sina motiv. Det blir helt makalösa, närgångna bilder där djur visar upp sig som modeller. Jag har sett tre av hans utställningar och i vår bokhylla finns två av hans tre böcker som skildrar djurlivet i östra Afrika och deras försvinnande – bländande vackert, oändligt sorgligt. Den tredje delen finns på rean och skulle såklart sitta fint att ha i sin ägo för att få ihop hela trilogin, On this World a Shadow Falls Across the Ravaged Land.

Alla fick hångla mer på Tage Erlanders tid av Kent Wisti är en bok med Wistis serier. Han brukar alltid vara mitt i prick och kommentera samtiden på svidande vis. Känns som en kul bok att kunna bläddra i.

Jag har läst två helt otroliga romaner av Kazuo Ishiguro (nu snackar vi kandidater till min lista över alla tiders bästa böcker) och en “lite mindre bra” bok. Hehe. Jag är såklart nyfiken på var Bleknande berg hamnar på skalan. Det är hans debut.

Fartygets ögon är del tre av Roy Jacobsens böcker om invånarna på Barrøya. Jag fastnade verkligen för del ett, De osynliga, en otroligt fin bok om livsvillkoren på en avlägsen ö under norskt 10- och 20-tal. Fast innan jag läser Fartygets ögon är det såklart läge att läsa del två, Vitt hav

Gileads döttrar av Margaret Atwood är man ju sugen på att läsa. Eftersom att Tjänarinnans berättelse är bland det bästa jag har läst! Vilken otroligt drabbande bok om en framtid där kvinnor lever under starkt förtryck. Det finns stor risk att uppföljaren inte är i närheten, men jag är villig att ge den en chans.

Gileads döttrar av Margaret Atwood
Gileads döttrar av Margaret Atwood

I julas lyxade jag till det med en adventskalender från Bonniers och i en av luckorna fick jag ett litet smakprov på Louise Winblads härliga vardagsbetraktelser. Hennes serier ringar verkligen in oglammigt vardagsliv och nu känner jag mig väldigt nyfiken på seriealbumet Hej igen vardag.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm är en mycket hyllad biografi om Selma Lagerlöf. Det känns som en måste-läsning.

Jag är mycket förtjust i Alice Munro och hennes noveller. Däremot har jag inte läst hennes enda roman, Kvinnors liv, men visst blir man sugen. Det är en fiktiv självbiografi om en ung kvinnas vuxenblivande.

Lugnet av Tomas Bannerhed vill jag läsa! Jag läste hans debut, Korparna, för många år sedan och blev mycket imponerad. Jag har väntat sedan dess på något mer från samma författare..!

Lugnet av Tomas Bannerhed
Lugnet av Tomas Bannerhed

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid har drunknat i hyllningar. Jag är mycket nyfiken på denna svartsjukeroman.

När man är en trogen DN-läsare har man inte kunnat undgå att förfasas över Nya Karolinska och alla skandaler kring detta rekorddyra sjukhus, alla konsulter och märkligheter… I Konsulterna av Lisa Röstlund och Anna Gustafsson finns hela storyn.

Mannen i skogen av Jens Liljestrand var favorittippad till Augustpriset här om året, men kammade inte hem det. Jag har ändå en stark känsla av att det är en otroligt intressant biografi av Vilhelm Moberg. Vill läsa!

Noveller av Tove Jansson

På årets rea finns samlingsvolymer med både romaner och noveller av Tove Jansson. Riktigt fina, dessutom. Jag är särskilt nyfiken på novellerna. Älskar ju novellformatet!

Romaner av Tove Jansson

En kollega till mig har pratat varmt om kokboken Portionen under tian av Hanna Olvenmark, så den är jag sugen på att skaffa mig. Vardagsmat får gärna vara billig och jag har förstått att boken har recept på god mat som ofta är vegetarisk. Det passar mig!

Jag brukar lyssna på En varg söker sin podd av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Det är inte alltid jag håller med dem… Men deras samtal är verkligen ständigt intressanta att lyssna på. Av den anledningen är jag såklart nyfiken på att läsa Rich boy av Ringskog Ferrada-Noli. En bok om med ett antal kvinnoöden som vävs ihop. Jag tror att den kan vara briljant.

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Råskinn är en bok fylld med en brevväxling mellan Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Den lär såklart också innehålla en och annan akvarell från Lerin och för mig som är helt tokig i hans konstverk känns det här såklart som en lockande bok.

Tänk att jag fortfarande inte har läst Stina Jacksons Silvervägen! Den utnämndes till Bästa svenska kriminalroman för några år sedan och har hyllats överallt.

Svälten av Magnus Västerbro gör mig nyfiken! En bok som svälten, helt enkelt. Jag har redan läst Nödåret av Aki Ollikainen och blivit helt bedrövad och tagen av att lära mig mer om de där fruktansvärda åren under mitten av 1860-talet (8 % av den finska befolkningen dog!!).

Jag har köat Testamente av Nina Wähä, på mitt bibliotek men jag kanske borde köpa mig ett eget exemplar istället för att låna. Jag kan i alla fall intyga att den är otroligt poppis! Och då är den säkert väldigt bra också?

Till minne av en villkorslös kärlek sägs vara Jonas Gardells sista bok (har han själv påstått vid något tillfälle!). En autofiktiv berättelse om Gardells uppväxt med sin djupt kristna mamma som senare drabbades av demens. Jag hade en period när jag läste allt jag kunde hitta av Gardell. Förr eller senare måste jag läsa den här tegelstenen också.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Jag tycker Helena von Zweigbergk skriver så fint om människor och relationer. Jag har velat läsa Totalskada sedan jag först hörde talas om den. Nu kanske det är dags. Boken kretsar kring en kvinna som får hela sitt hem utraderat i en brand. Fast mest handlar den nog om relationer, misstänker jag.

Totalskada av Helena von Zweigbergk
Totalskada av Helena von Zweigbergk
Kategorier
-

Februari: kanske mer mello än böcker

Januari flög verkligen förbi. Jobbmässigt hade den kunnat vara roligare. Det känns som att hela januari blev en enda lång uppstartssträcka, eftersom att jag just inte har haft några uppstartade projekt. Det är alltid lika oinspirerande, och det måste man ju få säga utan att verka illojal eller lat eller något, för det är ju inte jobbet i sig som är oinspirerande, utan situationen nä man står utan projekt, en situation som handlar mer om hur mitt jobb är organiserat än om mig.

Jag har därför gjort mitt bästa för att åtminstone proppa fritiden full med roliga grejer. Jag har exempelvis hunnit se en hel drös filmer på bio och kan särskilt rekommendera den sydkoreanska komedin Parasit. Jag och vänner har testat escape room, vilket alltså är en koncept där man löser kluriga gåtor och löser problem i ett rum och om man lyckas så kommer man ut. 🙂 Jag har ätit ett antal goda middagar, där höjdpunkten kanske var de moules frites jag åt på min födelsedag. Finns det något godare? Jag har även shoppat. Jag har strösslat pengar omkring mig på ett nytt cykelhjul (det förra var helt utslitet), en ny (fast begagnad) mobil (min förra iPhone var åtta år gammal, tro det eller ej), nya lampor till lägenheten (jepp, inspirerad av Handbok i inredning och styling), kortare hår (jag klippte topparna; någon ny frisyr är jag inte intresserad av), nya vinterskor (som gav mig inflammation i lilltån, p.g.a. mina snedställda lilltår 🙁 ), ny skrivare (den förra var över 10 år gammal och varje gång vi ville skriva ut verkade bläckpatronerna ha torkat ut…) och en ny (fast begagnad) vinterjacka. Jag vet inte när jag spenderade så mycket pengar på en och samma månad. Haha. Men det säger nog mer om min livsstil än om min shopping i januari. 🙂

I januari fick jag också chansen att testa lite VR. Här spelar jag Beat Saber och svingar alltså omkring ljussablar i takt med musiken. Hehe.

Vad jag inte har gjort i januari är att gå på Ordcafé och lyssna på Susanna Alakoski, som jag skrev om i början av januari. Det kom så mycket annat emellan. Det lär nog inte bli något författarsamtal i februari heller, men däremot kommer det säkerligen att bli mycket musik. Dels är vi ett gäng som ska gå och se Score, en konsert med spelmusik, och dels är det ju Melodifestivalen varje lördag ett tag framöver. Jippi! Jag älskar verkligen Mello. I år hoppas jag att Robin Bengtsson gör ett lika elegant och snyggt koreograferat nummer som sist. Hans bidrag i Eurovision hör till mina favoriter.

Sedan kommer jag såklart att läsa böcker, i vanlig ordning. Just nu lyssnar jag på Tara Westovers uppmärksammade självbiografiska roman Allt jag fått lära mig, som vi ska diskutera på nästa bokcirkel. Jag kan tänka mig att den ger många uppslag till diskussioner..! Har du läst?

Kommer det ut några spännande böcker i februari då? Nja, ärligt talat kanske februari snarare är en månad med fokus på lite äldre titlar – det är ju nu i februari som bokrean drar igång. En av februaris nyheter är i alla fall Norstedts Upptäck Sverige: En resa genom län och landskap, som kanske kan vara en inspiration för som är sugen på att semestra på hemmaplan. Än känns sommaren i och för sig avlägsen, men det är trots allt hög tid att planera sommarens semester för den som planerar att resa iväg.

Upptäck Sverige: En resa genom län och landskap.

Vad läser du i februari?

Kategorier
-

Januari, men jag städar inte bort julen än

Ännu är det lite kvar av julen; För mig är det självklart att julen fortsätter till Tjugondag Knut. Som jag skrev för en månad sedan är julen verkligen en av mina favorithögtider, så jag hör inte till de som plockar bort allt pynt på juldagen och köper hem tulpaner och semlor. Jag vill njuta av allt mysigt julpynt så länge som möjligt och jag värmer mig gärna med glögg även nu i början av januari.

Själva julhelgen och dagarna därefter har jag annars spenderat i ett snöfritt Öregrund, hos mina föräldrar, och jag har träffat många av mina släktingar, vilket alltid är mysigt. I övrigt har jag främst ägnat mig åt löpning, vila och att äta en väldig massa godis och annat gott. Jag har även läst en del, främst noveller från mina adventskalendrar som inte riktigt hanns med i december, och tidningar som samlats på hög. I januari kommer novelläsningen att fortsätta och i övrigt är mitt mål att läsa ut det sista i Hanne-Vibeke Holsts Som pesten, som jag har haft igång sedan i september tror jag (?!), men den är alltså cirka 850 sidor lång, så det är kanske inte så konstigt att den tar sin tid. Den är riktigt fängslande faktiskt.

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

Något annat litterärt som jag hoppas på att hinna med under månaden är OrdcaféBokcafé Pilgatan med Susanna Alakoski, som kommer dit och pratar om sin roman Bomullsängeln, en imponerande början på ett bokprojekt med ambitionen att berätta om kvinnoliv i 1900-talets Sverige och Finland. Det gäller dock att jag är på hugget och skaffar biljetter i tid. I höstas planerade jag att gå på Ordcafé med Anna-Karin Palm, som skrivit den hyllade Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse, men jag hann inte få biljetter.

Annars kommer nog januari att rusa iväg i ett himla tempo, som vanligt. Det är mycket jag skulle vilja göra och hinna med, men vi får se vad som blir av. Julgransplundring. Födelsedagsfirande. Bio (nu börjar ju högsäsongen för alla filmer som är aktuella för Oscar…). Med mera. Nu är jag i alla fall tillbaka i Umeå igen och arbetet har dragit igång, även om det i vanlig ordning inte har kommit igång för fullt. När man inte är ekonom är det alltid förbryllande hur det fungerar, men vid varje årsskifte stängs alla projekt och om det är fleråriga projekt startar de så småningom upp igen med uppstartsmöten och nya nummer att rapportera sin tid på. Däremellan kan man såklart jobba med något (och det gör man också), men i någon mening kan man inte det eftersom att projekten inte har startat och man inte vet hur mycket tid man är tilldelad i varje projekt (eller vad man förväntas åstadkomma för något i dem). Trots mina tio år i branschen kommer jag aldrig att vänja mig vid verkligheten i att jobba på en uppdragsfinansierad myndighet. Jag går naturligtvis till jobbet varje dag med ambitionen att jobba hårt och göra rätt för mig så mycket som möjligt, men i perioder ägnar jag ändå mest energi åt att fundera över de där projektnumren jag har tilldelats (eller inte tilldelats) och på vilka arbetstiden ska rapporteras, nedbrutet till minsta kvart och utan marginaler för arbetsuppgifter som faller utanför direkt projektarbete. Vissa år bryter man nästan ihop i januari för att man inte förstår vad man ska jobba med och sedan bryter man ihop igen i november och december, när alla projekt ska slutföras på en och samma gång under den begränsade tid som finns kvar sedan början av året mest har ägnats åt långsamma projektuppstarter (man får naturligtvis inte skjuta över något jobb från december till januari, för då är ju projekten avslutade…).

Ja, ja, det här är ingen jobblogg, tack och lov. Och vad gäller jobbet så antar jag att det är logiskt för de ekonomer och chefer som har hittat på systemet och själv får jag väl bara åka med och försöka att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jag är ju inte anställd för att föda ett ekonomiskt system med tidrapporter utan för att utföra ett arbete; Det är förvånansvärt lätt att glömma ibland, när januari är här.

Men, för att återgå till litteraturen, finns det något spännande i januaris utgivning? Japp! Här är några som jag har blivit lite extra nyfiken på:

  • För några år sedan bokcirklade vi fantasyromanen Lögnernas träd av Francis Hardinge. Jag är ingen stor fantasyläsare, men när Hardinge nu är aktuell med De dödas skuggor blir jag verkligt lässugen, inte minst för att framsidan är otroligt härlig.
  • Agnes-Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe kommer i nyutgåva. Det här är en riktig favoritbok för mig. Jag vill läsa om! Hoppas att den fortfarande känns så magisk och kittlande som den gjorde när jag var barn.
  • De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för det förtryck som Sveriges ursprungsbefolkning har utsatts för under århundraden. Genom filmer som Sameblod och litteratur som Ædnan har samernas situation blivit levandegjord. I januari kommer ytterligare en bok som handlar om tvångsförflyttningarna: Herrarna satte dit oss av Elin Anna Labba är en samling berättelser, foton, brev och jojktexter som berättar om just detta.
  • Augustprisnominerade Nina Wähä är aktuell med en ny bok. Jag har förvisso inte läst hennes förra, Testamente, men den har ju minst sagt mottagits väl, så jag känner mig ändå förväntansfull mot den nya romanen, Titta inte bakåt, som bland annat handlar om en resa genom studentupprorens Europa.
  • Har ni tänkt på hur många böcker som ges ut hela tiden, så många författare, böcker, läsare det finns där ute? Det har uppenbarligen Per Wästberg, som har skrivit en hel liten bok om litteratur och liv. Den heter kort och gott Läsebok och väckte verkligen min läslust.
Läsebok av Pär Westberg

Vad läser du i januari?