Jag är officiellt urdålig på att minnas innehållet i böcker, filmer, ja, kultur generellt. Det jag i bästa fall tar med mig är en känsla. No plot just vibes. Ofta har jag svårt att sätta ord på känslan, dessutom – jag vet inte hur ofta jag sitter med datorn uppslagen framför mig och försöker få ner min känsla i ett blogginlägg; Halva anledningen till att jag bloggar skulle kunna vara att jag behöver den motivationen för att stanna upp och åtminstone försöka reflektera kring det jag har läst. Inlägg efter inlägg skriver jag och repetition är, som bekant, ett bra sätt att få saker att fastna i minnet. Fastnar böckerna därmed i mitt minne? Nej, förmodligen inte. Här om veckan hann jag läsa ut hela ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” innan jag förstod att det var en omläsning. Inte ens när jag hade förstått att det var en omläsning kunde jag minnas den första läsningen. Tack vare bloggen kunde jag dock se att jag tyckte att boken var lika bra nu som då, vilket kändes betryggande på något vis.
Jag tycker det där är så spännande! Jag kan se böcker i min bokhylla och det jag minns ifrån dem är antingen (i fallande ordning):
1) om jag kände något
2) om jag tyckte att den var dålig, sådär eller bra
3) en specifik scen/händelse/karaktär/mening som råkat fastna t.ex. för att det var något som var sjukt kul/oväntat/äckligt eller något annat
4) handlingen i stora drag (och vid omläsnings visar det sig att jag missat kanske 60 %)
5) absolut ingenting.
Minnet alltså!
Vi kom in på ämnet när vi hade bokcirkelträff här om dagen och vi skojade om att vi, som har bokcirklat i över tio år och alltså har en ganska diger lista med utlästa bokcirkelböcker, borde plocka någon gammal goding och göra ett blindtest: slå in boken i omslagspapper och låta bokcirkelkompisarna gissa vad det är de läser. Kommer någon ihåg? Jag tror jag skulle komma ihåg på ett ungefär, det skulle jag väl… Men tanken på att blindtesta böcker är verkligen kul. Om jag läste en bok utan att se framsidan, skulle jag känna igen en favoritförfattare? Skulle jag se mer positivt på böcker skrivna av författare jag normalt sett har svårt för? Vad skulle jag känna för en bok om jag inte har någon aning om vad som skrivits om den på kultursidorna?
Det är svårt att koppla bort en bok från omgivningen, så är det såklart. En bok färgas av förväntningar och av ens mognad, sinnesstämning och livssituation när läsningen sker. På så sätt blir varje bok en ny berättelse vid varje läsning. På gott och ont.
Jag gör sällan omläsningar (medvetet), men det händer emellanåt, t.ex. om en redan utläst bok råkar bli nästa bokcirkelbok. Eller om jag har glömt att jag redan har läst boken (uppenbarligen). Jag brukar känna mig tveksam till att läsa om favoriter, trots att det framför allt är favoriter jag har samlat på mig och ställt i bokhyllan här hemma. Jag är rädd om dem, vill inte förstöra minnet av en bra bok (och minnet är, som sagt, i regel en vag känsla). Dessutom kommer det ju så många nya böcker hela tiden och jag hinner inte med.
Den senaste tiden har jag dock blivit mer och mer sugen på att göra fler omläsningar. Jag tänker inte längre att det spelar någon större roll om jag skulle råka ”förstöra” en bra bok. Den första läsningen av en favoritbok blir faktiskt inte förstörd av en senare läsning. Det blir en separat läsupplevelse, bara. Jag är heller inte så störd av tanken på att omläsningar stjäl tid från läsningen av nyutkomna böcker. Jag kommer ju ändå inte hinna läsa alla böcker.
Så: nu har jag bestämt mig för att verkligen satsa mer på omläsningar. Det känns mysigt att ha anledning att gå och plocka i bokhyllan lite oftare och kanske blir det här också en anledning att rensa lite, som man emellanåt behöver göra för att lämna plats åt nytt.
Jag har redan botaniserat lite och fastnat för ”Oskuldens museum” av Orhan Pamuk – en bok jag faktiskt minns att jag la ifrån mig med en tydlig känsla. Jag minns det som en helt omvälvande läsning, som att jag upplevde att boken på något sätt förklarade något om mig själv jag inte riktigt förstått tidigare. Jag ska börja den här omläsningen så fort min hög med påbörjade böcker börjar sjunka undan lite och jag ser väldigt mycket fram emot att känna något för den här boken på nytt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att läsa den med en helt annan känsla den här gången. Förmodligen kommer jag undra vad det var i mig själv jag läste in i den här romanen förra gången. Jag har svårt att förstå det, ärligt talat. Det enda jag minns från handlingen är att huvudpersonen är en man som blir så förälskad att han raserar hela sitt liv i sin besatthet. Här finns absolut inga likheter med mitt eget liv. Det blir en extra dimension att läsa ”Oskuldens museum” på nytt och försöka förstå vem jag var när jag läste. Fortsättning följer.
Det kommer ut många intressanta titlar i höst, tycker jag. Jag har redan bloggat om romaner och barnböcker, men kände att det också fanns utrymme för ett svep med fackböcker av olika slag. Kommer här!
Den stora stölden: Hur välfärden blev en lekstuga för näringslivet av Rikard Allvin. Någonting är skevt i samhället, det tror jag att många känner tydligt. Andra författare har belyst det i böcker som Girig-Sverige eller Draksådd. I Den stora stölden beskrivs ”hur marknadens jakt på det mätbara och produktiva inte bara kommersialiserat allt från vår demokrati till vår skola, utan också berövat oss vår förmåga att föreställa oss ett annat samhälle”. Säkert en läsvärd bok såhär när valår närmar sig…
En pixibok. Jag älskar pixiböcker – jag läste och tuggade på åtskilliga när jag själv var liten och har en dotter som gjort ungefär samma sak (mest läst). En pixibok är en nostalgifest med samlade omslag under de 70 år som förflutit sedan den första pixiboken gavs ut. Känns som en bok jag gärna vill bläddra i.
Husets ABC av Per Hemgren och Henrik Wannfors. Den här boken beskrivs som en ”bibel” inom hus och ”gör det själv”. Jag hör till den utdöende skara som gärna läser sådana här böcker, snarare än kollar på Youtube-klipp. Jag vet knappt vad jag ska söka efter när jag undrar över något. Läser man en bok får man istället allt serverat – och det tackar jag för! Jag vet just ingenting om hus, men råkar bo i ett (rad)hus. Det här känns således som en bok för mig.
Ingen surf: Handbok i nedkoppling av Jonas Gren. Jag läste en intervju med Jonas Gren om hans experiment kring att leva ett mindre uppkopplat liv. Jag är inte den som är hysterisk kring skärmar, men visst, även jag har veknat lite med tiden. Det stör mig att vi lever i ett så uppkopplat samhälle att det blivit sårbart. Och det skrämmer mig att tech-miljardärer på andra sidan Atlanten fått sådan enorm makt över oss. Så jo: jag läser gärna den här boken!
Naturhaverierna av Malin Kivelä. Jag blev väldigt berörd av Kiveläs roman Hjärtat, där hon skriver om att bli mor till ett hjärtsjukt barn. Jag läser gärna mer av henne och i höst är hon alltså aktuell med den här boken om livet och naturen.
Sveriges sak var vår av Johan Wennström. En bok om den hemliga svenska motståndsrörelsen känns inte som en självklar bok som väcker min nyfikenhet, men jag vill faktiskt gärna läsa detta historiska verk och idébok. Det är en väldigt speciell tid vi lever i. Helt enkelt.
Vitön av Bea Uusma. Finns det något mer att tillägga om Andrées polarexpedition, som super-nörden Uusma inte redan har redogjort för i Augustprisbelönade boken Expeditionen? Ja! Gud, så spännande att få höra vad mer Uusma har att berätta!
Här om dagen postade jag ett inlägg om böcker jag ser fram emot i höst och vinter. Självklart har jag inte glömt barnböckerna. Här kommer de jag är mest sugen på att läsa tillsammans med dottern:
Bakom hjärtat av Lisen Adbåge. En kärleksförklaring till ett barn. Förmodligen inte en bok som lättrörda personer (som jag) kan läsa utan att få en tår i ögonvrån, men alldeles säkert en fin bok att läsa för sitt lilla barn.
Bara rumpor på äventyrsbad av Annika Leone och Bettina Johansson. Genialt i all sin enkelhet; Dottern gillar verkligen ”Bara rumpor”-böckerna. Kul böcker där kroppar i alla möjliga storlekar får synas.
Bojan och bussen av Johan Anderblad och Filippa Widlund. Bojan-böckerna är mina favoriter när det gäller barnböcker om fordon. Mysiga och lärorika! Jag har lärt mig ett och annat för egen del och dottern är fascinerad.
Idde och Hajen av Ellen Ekman. Ekman står bakom illustrationerna till många barnboksfavoriter och nu är hon aktuell med en Idde-bok om att få en egen katt. Tänk om man hade en katt… <3
Kattpalatset av Cecilia Heikkilä. Det är något särskilt med Heikkiläs illustrationer: ofta med djur i huvudrollen. Här kommer en ny berättelse om ett sommaräventyr.
Pojken på andra sidan havet av Lars Lerin. En bilderboksdär Sveriges främste akvarellmålare skildrar makens, Junior Lerins, barndom i Brasilien. Jag tänker att Lerin är en konstnär, snarare än författare, så kanske är det en bok jag läser främst för bildernas skull, men det är inte fy skam.
Påsen av Emma AdBåge. Emma AdBåges barnböcker är i en klass för sig! Roliga, träffsäkra och med hög ingenkänning. Påsen beskivs som ”en rolig och träffsäker berättelse om den livsviktiga leken, om makt och relationer. För vem bestämmer egentligen vad som är skräp och vad som är en älskad leksak? Och vad skulle hända om de vuxna alltid fick som de ville?”. Här anar jag en bok i stil med fantastiska Gropen.
Sjung med barnkammarboken: Godattvisor. Barnkammarböckerna brukar hålla en hög kvalitet och samlar våra mest älskade sånger och texter och illustrationer från några av de främsta. I den här boken finns godnattvisor. Fin gåva till de minsta, tänker jag.
Tage börjar förskolan av Ellen Karlsson och Laura Di Francesco. En ny bok om Kompisarna på förskolan. Mysiga småbarnsböcker om förskolelivet.
Nej, hösten är såklart inte här, men min semester är över och det blir snabbt mörkare om kvällarna. Snart är hösten här och då är det här de titlar jag är mest nyfiken på från förlagens höst-utgivning:
Artens överlevnad av Lydia Sandgren. Äntligen en ny roman av Augustprisvinnaren Lydia Sandgren. Förlaget skriver beskriver den som ”en rik och vindlande roman om skapandets villkor, om musik, kärlek och litteratur i Göteborg, Rom och New York, från 1970-talet och in i vår samtid.” Bådar gott!
En bit av Bodil av Sara Lövestam. Lövestams böcker brukar allt som oftast befolkas av spännande karaktärer som man snabbt känner sympatier med. Jag har på känn att även En bit av Bodil kan vara en sådan där härlig, varm bok som så många andra av hennes böcker. Säkert är det också en bok som belyser större frågor, det brukar man också kunna vänta sig av Lövestam.
Eurydikes natt av Elin Cullhed. Jag blev inte speciellt förtjust i Cullheds Augustprisbelönade roman Eufori, men jag ger henne gärna en andra chans. Kanske är Eurydikes natt mer en roman för mig: ”en tät roman om de mörka understråken i kärleken och konsten, och om vilka krafter som kommer i gungning när en kvinna gör sig sårbar för att älska.”
Fyra berättelser av Han Kang (i översättning av Anders Karlsson och Okkyoung Park). Jag tar inte farväl var en av de mest drabbande böcker jag läste förra året. Nu kommer fyra av Han Kangs noveller på svenska. Måste-läsning för min del.
Major Virvelvind av Nina Wähä. Vi var många som läste och fastnade för Wähäs romaner Testamente och Babetta. Nu kommer en roman om varför man blir som man blir. Förlaget bjuder på ett citat som säger ganska mycket: ”Min farsa var ingen bra farsa. Men han var många andra saker. Bankrånare till exempel.”
Stockholmsvitt av Karin Magnusson. En debut som gjorde mig nyfiken! Förlaget beskriver den som ”en roman om klass, pengar, kärlek och vänskap. En berättelse om när Sverige bytte skepnad och alla kunde bli sin egen lyckas smed.”
Stugorna av Johan Theorin. Jag gillade verkligen Theorins Ölandskvartett – spännande deckare med mycket inslag av folktro. Därför är jag också nyfiken på Stugorna, som verkar vara något liknande men som utspelar sig i Småland.
Svinen av John Ajvide Lindqvist. Jag brukar läsa ungefär allt av Ajvide Lindqvist. Det jag brukar uppskatta minst i hans böcker är skräcken, men jag brukar kunna köpa att han verkar i just den genren eftersom han skriver tillräckligt underhållande och bra för att det ska gå hem ändå. Kanske är Svinen lite väl. Här ska det tydligen bjudas på mycket grafiskt våld, men jag är ändå beredd att ge den en chans: ”hillbilly horror” med ett dansband i huvudrollen.
Trakten av Anna Karin Palm. Jag har länge velat läsa Palms Selma Lagerlöf-biografi, men har aldrig kommit till skott. Den fick fantastiskt fin kritik när den kom. Nu är Palm aktuell med en novellsamling och eftersom jag älskar novellformatet blev jag såklart mycket sugen på att läsa.
Vägen till det nya landet av Chigozie Obioma (i översättning av Nils Wadström). Jag tänker förvånansvärt ofta att jag skulle vilja läsa fler böcker från författare med ursprung från Afrika, men jag har svårt att hitta rätt. Obioma är en av få nigerianska författare jag har läst (Fiskarmännen). Nu är han aktuell med nytt på svenska: en krigsroman från 60-talets Lagos. Låter läsvärt!
Sommaren är här! Nu har det i och för sig varit så kallt att syrenen knappt har fått knoppar och jag har ännu inte sett någon anledning att plocka fram mina sommarkläder. Dessutom har jag vansinnigt mycket jobb, mycket mer än någonsin, vill jag påstå, så inte har jag direkt hamnat i något semester-läge på det sättet heller. Men det kommer väl… För nu är det bara veckor kvar till midsommar och då får jag faktiskt semester.
Sommarens läsning då? Jag kommer i första hand läsa ut de bokcirkelböcker jag har på gång: Skymning 41 av Kjell Westö och Lanny av Max Porter. Jag lär nog hinna läsa en hel del annat också, men jag börjar såhär. Jag har inga särskilda mål uppställda för sommarens läsning och många gånger tycker jag att sommaren paradoxalt nog bjuder på mindre tid för läsning än vanligt. Ledig i fem veckor? Visst! Men det är tid för familjen, släkten, trädgården, utflykter… Böckerna är inte min prio 1 precis. Det blir vad det blir med läsningen.
Min vana trogen har jag ändå kollat igenom förlagens kataloger, för det är alltid skoj, tycker jag. I vanlig ordning är det en blygsam utgivning under sommaren (naturligtvis är det semestertider även på förlagen). Några intressanta titlar har jag ändå hittat:
Musan av Mats Strandberg. Äntligen en till skräckroman där man kan lita på att det också finns igenkännbara miljöer och personer som känns alldeles levande. Mats Strandberg skriver fenomenalt och jag har verkligen uppskattat hans tidigare skräckromaner: Färjan och Hemmet, som utspelar sig på en finlandsfärja, respektive ett äldreboende. I Musan är miljön inte fullt lika igenkännbar kanske: här handlar det om en författare som får låna ett lantställe att ha som en inspirerande skrivmiljö. Jag tror dock att man kan lita på att det är en roman i samma stil som Strandbergs tidigare romaner. Musan är redan utkommen och min mamma har lyssnat på den och tyckte att den var riktigt bra (men lite seg att komma in i, om jag minns rätt).
Stål-Berit av Martina Haag. Martina Haag skriver vasst och roligt och kan samtidigt beröra på djupet (Det är något som inte stämmer!). Förlaget beskriver Stål-Berit som ”en roman om klimakteriet, om att åldras med värdighet och att aldrig ge upp, oavsett ålder. Det är också en bok om att få superkrafter. Lite lagom svenska superkrafter.” Stål-Berit är eventuellt en av Haags mer underhållande, snarare än ångestfyllda, romaner, men det är inte fel. Känner för att köa Stål-Berit på biblioteket direkt!
Sedan har vi såklart barnböckerna. Barnböcker plöjer vi kanske 5 om dagen eller så. Jag är därför tacksam att förlagen matar ut massor med spännande bilderböcker året om. Här är de nyutkomna bilderböcker jag är mest sugen på att läsa med dottern:
Hej då, Sickan av Sofia Rådström. Sickan-böckerna är några av mina största barnboksfavoriter. Egentligen har väl mitt barn (4 år) vuxit ur dem, men jag kommer säkert läsa Hej då, Sickan ändå. Älskar rytmen och humorn i Rådströms finfina små vardagsäventyr med Sickan! Hej då, Sickan utkom redan i april, ser jag, men jag missade den när jag listade vårens böcker.
Knorr, Koko och siffran 4 av Maria Nilsson Thore utkommer i dagarna och Knorr och Koko planterar och påtar, av samma författare, är redan utkommen. Jag tycker om Nilsson Thores illustrationer och böckerna om Knorr och Koko är mysiga. Jag och dottern har läst ett antal siffer-böcker tidigare och de passar verkligen bra när man har ett barn som gillar siffror. ”Planterar och påtar” känns också som en klockren bok. Dottern tycker det är jättespännande att plantera och jag är säker på att hon hade gillat att läsa om när Knorr och Koko fixar i trädgården.
Pelle Svanslös och svansjakten av Camilla Läckberg, Gösta Knutsson och Lovisa Lesse. Pelle Svanslös-böckerna (de moderna bilderboksvarianterna som bygger på Gösta Knutssons förlaga) är några av favoriterna här hemma. När vi var på biblioteket senast lämnade vi rent av tillbaka ett par stycken och dottern gick sedan till barnavdelningen och letade omedelbart upp en av dem på nytt. Nu har Camilla Läckberg tagit över stafettpinnen och skrivet om snälla Pelle och de andra katterna i Uppsala. Det är ingen författare jag väljer att läsa för egen del (hennes deckare alltså), men jag vill gärna läsa den här bilderboken med dottern. Lovisa Lesses illustrationer verkar vara i liknande stil som de vi vant oss vid från den tidigare illustratören, Ingrid Flygare. Pelle Svanslös och svansjakten är redan utkommen, så den hittar vi förhoppningsvis på bibblan inom kort.
Pippi Långstrump fyller 80 år i år och det märks såklart även i utgivningen. I april kom den första bilderboken med berättelsen Pippi på de sju haven av Astrid Lindgren. Generation efter generation har sett filmen, men nu har den alltså gått från filmmanus till bok. Kul! Fabian Göranson har illustrerat. I april kom även Pippi ordnar en utflykt av Astrid Lindgren. Jag kan inte min Pippi tillräckligt bra för att veta varifrån berättelsen är hämtad, men förlaget lovar rent av ”en helt ny bilderbok” med ”nya illustrationer i klassisk Pippi-stil”. Två störande beskrivningar, känner jag. Det är ju inte som att Astrid Lindgren, död sedan över 20 år tillbaka, författar helt nya berättelser, och det är inte som att det finns en ”klassisk Pippi-stil” – mer korrekt är att de flesta av oss ser bilderboks-Pippi Långstrump så som hon ser ut i Ingrid Vang Nymans klassiska illustrationer. Vang Nyman gick bort, blott 43 år gammal, år 1959 och har naturligtvis inte heller tillfört något nytt till den här ”helt nya” Pippiboken. Märkligt nog ger man ingen cred alls till den som faktiskt illustrerat Pippi ordnar en utflykt. Men visst, jag ska sluta gnälla. Det är såklart skoj att Pippi fortsätter att ges ut, så att barn kan fortsätta att ta del av berättelserna.
Småspråkarnas språksagor av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson. Inte rätt läsålder för dottern egentligen, men hon har någon pixibok om Småspråkarna och tycker att den är jättekul: den innehåller ”leta i bilden”, ljudhärmning och diverse uppgifter där barnet ska fylla i vilket ord som saknas eller gissa vilket föremål som beskrivs. Dottern går all in på allt detta.
Vem vill inte? av Stina Wirsén. Jag kan erkänna att jag tycker så mycket om Wirséns Vem-böcker att jag emellanåt funderar på vad jag ska göra när dottern vuxit ur dem helt. Hon är väl redan på gränsen till för stor (på vårt bibliotek får man leta efter Vem-böckerna bland småbarnsböcker, ca 0–3 år). Ja, man får helt enkelt njuta av dem medan man kan. Wirséns oerhört vardagliga och igenkännbara berättelse om småbarnsliv är fantastiska: roliga, varma och med stor känsla för småbarnslivets stora små frågor. Älskar dem! Kommer absolut låna Vem vill inte? så fort jag ser den på biblioteket.
Här kommer ett samlingsinlägg med de böcker jag fastnat för lite extra när jag har bläddrat i vårens kataloger från förlagen.
Först och främst: Chimamanda Ngozi Adichie är äntligen aktuell med något nytt på svenska. Hennes senaste roman heter Drömräkning och låter läsaren följa fyra kvinnor dit deras livsval leder dem. Det mesta ur Adichies bibliografi är fantastiskt (En halv gul sol! Americanah!), så det här är en bok jag redan har köat på biblioteket. Den utkom igår och jag har plats 35 i kön, så det blir kanske sommarens läsning för mig? 🙂
En annan doktor Glas, av Malin Lindroth, bygger, vad jag förstår, inte vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas (det gör ju däremot andra böcker; kanske har du läst Bengt OhlssonsGregorius?). Däremot är det en roman där Hjalmars relation till frun Märta hamnar i fokus. Det är knappast en vacker historia, eller vad man ska säga. Märta vårdades under långa tider på det som vid den tiden benämndes sinnessjukhus – trots att väldigt lite tyder på att hon faktiskt led av någon psykisk sjukdom. En kvinna som gömdes undan, som förlaget skriver det. Det här är en roman och det är alltid snårigt med romaner som ger sig på att berätta om verkliga personer, men ändå. Boken utkommer i april. PS: Det finns även en äldre bok med ett mer dokumentärt upplägg (har ej läst den för egen del) för den som är nyfiken: Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin.
Är det så kul att städa och greja i hemmet egentligen? Nej, inte vet jag, men ändå står jag där och försöker få till någon slags rimlig standard här hemma. Jag hoppas ofta att jag ska hitta något otroligt knep, någon genväg som gör det hela lite lindrigare. Det kanske aldrig händer, men om någon så är det väl städ-gurun Marléne Eriksson som skulle kunna lära mig tricket. Husmorsbibeln är vad det låter som: en bok om städkunskap och husmorstips. Marléne har skrivit den tillsammans med dottern Desirée Eriksson, som också är i städbranschen. Husmorsbibeln finns redan ute i handeln och på en bibbla nära dig om du är nyfiken.
Läste du också Lena Anderssons böcker om Ester Nilsson, och hennes havererade kärleksrelationer, när det begav sig? Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar är böcker jag läst och gillat. Andersson har en alldeles särskild skärpa i sitt skrivande och ett – ja, hur ska man beskriva det? akademiskt? korrekt? högtravande? – språk, som liksom adderar humor till det hela. I Män och kvinnor är Ester tillbaka. Den har redan kommit ut och fått fina recensioner, vad jag har sett. Själv vill jag lite grann ge tummen ner till framsidan, som inte alls lirar med de tidigare delarna i trilogin. Det hade väl varit flott om hela trilogin fick stå tillsammans i bokhyllan och se tjusiga ut, men icket.
Jag har läst, berörts, upplysts och verkligen fängslats av Ann-Helén Laestadius tidigare två böcker i Sápmitrilogin (det som jag precis läser mig till att den heter): Stöld och Straff. I Skam handlar det om rötter och förlust och jag är givetvis mycket sugen på att läsa. Laestadius skriver viktiga och angelägna böcker om samisk historia och kultur. Men också: jag insåg när jag bokcirklade Straff för ett tag sedan att det här är böcker som är universella i sin skildring av just det att förlora sin kultur, sitt språk. Det är något som många med fötter i olika hemländer lever med som en sorg. Skam kom ut i dagarna. Och jag är nummer 60 i kön. 🙂
Det börjar bli länge sedan jag läste något av Haruki Murakami. Håller hans romaner ännu? Jag vet inte riktigt. Men jag är ofta sugen på att läsa om t.ex. Fågeln som vrider upp världen, för jag minns den som så himla bra och speciell. Nu är han i alla fall aktuell med nytt på svenska: Dess ovissa mur. Förlaget skriver: ”en kärlekshistoria, ett sanningssökande, ett ode till böckerna och till biblioteken där de bor”. Det låter bra fint! Utkommer i april!
Vårens barnböcker
Inte glömma barnböckerna! Jag tycker om Maria Nilsson Thores böcker om Alla tre och deras vardag på förskolan Ärtan. Riktigt mysiga böcker med uttrycksfulla och tydliga illustrationer som gör att man även kan använda dem ganska mycket som pekböcker om man läser för ett mindre barn. I april kommer den senaste i serien: Alla tre pysslar. Astrid Lindgren har skrivit många älskade barnböcker som jag verkligen vill att min dotter får ta del av. Nu i dagarna kommer en nyutgåva av Barnen i Bullerbyn, en samlingsvolym med illustrationer av Ingrid Vang Nyman. Slutligen blev jag lite nyfiken på Barnkammarboken: Min första dagbok, som är en fyll-i-bok för förskolebarn att fylla i tillsammans med en vuxen. Vi lyckades aldrig skapa någon ”Mitt första år”-bok eller liknande, men jag gillar idén om att skapa en bok som går att återvända till sedan i livet och ha som ett fint minne. Det kan hända att min unge får den i födelsedagspresent av sin mor. 🙂
Den 25:e februari startar årets bokrea och jag har både kollat igenom kataloger och förhandsbeställt ett antal titlar. Vilka det blev? Jo, Historien av Elsa Morante (i översättning av Anne Marie Hansen och Ingalisa Munck), Skymning 41 av Kjell Westö, Svensk romantisk poesi: från Kellgren till Rydberg (redigerad av Staffan Bergsten) och Pelle hittar en önskesten av Astrid Lindgren och med illustrationer av Maria Nilsson Thore. Nu gäller bara att ha tålamod och vänta på att de ska levereras hit.
Saltkråkan-boken kommer jag såklart läsa med dottern. Jag älskar Astrid Lindgrens böcker och Saltkråkan (som visserligen började som TV-serie) hör till mina största favoriter, förmodligen för att de utspelar sig i skärgårdsmiljöer som inte är helt främmande för mig, som själv vuxit upp i norra Roslagen. Historien har jag haft på min ”att läsa”-lista i evigheter. Jag brukar använda mig av Boktipset för att hålla koll på vad jag vill läsa och där får man också en uppskattad matchning mot ens boksmak. Historien är något så ovanligt som en 100-procentig matchning – Boktipset är tämligen övertygade om att jag kommer att ge Historien ett toppbetyg. Spännande! Svensk poesi var ett impulsköp, men det var länge sedan jag köpte en poesi-antologi och jag brukar verkligen gilla sådana här samlingar där någon faktiskt har tagit sig tid att välja ut poesi på ett tema. Det blir ofta lite mer lättillgängligt, känner jag. Skymning 41 kunde jag inte motstå. Westö hör till en av mina favoritförfattare och Hägring 38 håller jag för en av mina favoritromaner.
Det fanns fler böcker jag var sugen på, men det fick absolut räcka såhär. Till de böcker jag övervägde fanns följande reatitlar:
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver, i översättning av Sofia Nordin Fischer (En av min bokcirkelkompisars, @tillsidan85:s, favoriter från förra året),
Dotterdottern av Susanna Alakoski (Klass, historia, kvinnliga livsöden – blir sällan besviken på Alakoski),
Drömmen om ett träd av Maja Lunde, i översättning av Lotta Eklund (För att Lundes cli-fi-romaner aldrig har gjort mig besviken hittills),
Far inte till havet av Elin Anna Labba (Så angelägen berättelse!),
Från och med du av Martina Haag (Få författare kan skriva så roligt och samtidigt mörkt som Haag – åh vad jag gillar hennes romaner!),
Hyper av Agri Ismaïl (Kritikerälskling som jag naturligtvis vill läsa någon gång),
Min bokvärld av Kerstin Ekman (Sveriges bästa nu levande författare?! Fantastiskt att få följa med i hennes bokvärld, känner jag.),
Mjölkat av Sanna Samuelsson (Vann Borås tidnings debutantpris förra året och jag har varit nyfiken på den sedan jag först hörde talas om den),
Om uträkning av omfång 1 och 2 av Solvej Balle, i översättning av Ninni Holmqvist (En hel romanserie om en dag som börjar om – om och om igen – berättelsen måste ha något med tanke på att spontant tänker att det borde vara lite tjatigt..?),
Rent hus av Alia Trabucco Zerán, i översättning av Hanna Nordenhök (Chilensk författare och en bok som legat på diverse topplistor länge, länge – känns intressant!),
Samlade dikter av Karin Boye (Klassiker jag inte tackar nej till),
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén (Bästsäljare som alla har läst utom jag… :)).
Slutligen. Jag har självklart en del tips på böcker jag läst, uppskattat och som nu finns på rea. Här är de skönlitterära pärlor jag verkligen kan rekommendera:
Skönlitteratur
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (Tidlös klassiker om moralisk kollaps),
Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Underbar novellsamling),
Jävla karlar av Andrev Walden (En verkligt tragikomisk uppväxtskildring ),
Pythian pratar av Liv Strömquist (Satirisk och rolig serieroman om självhjälp och oönskade livsråd),
Sniglar och snö av Agneta Pleijel (Störande och rörande berättelse om livet och /den komplicerade/ kärleken),
Stacken av Annika Norlin (Otrolig roman om en grupp människor som lever utanför samhället och blir allt mer som en sekt),
Stolthet och fördom av Jane Austen, i översättning av Gun-Britt Sundström (Odödlig klassiker och kärleksberättelse som fortsätter att beröra, engagera och roa),
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri (Min favoritbok från förra årets läsning),
Tusen och en natt, i översättning av Anna Wahlenberg (Samling berättelser som verkligen överraskade mig positivt när jag läste dem för många år sedan – en bok som är så mycket mer än Ali Baba och de 40 rövarna),
Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke, i översättning av Marianne Mattsson (En av förra årets största överraskningar för min del: trodde absolut inte att en bok om en kulturman, anklagad för sexuella trakasserier, skulle vara såhär bra).
Och inte glömma barnböckerna. Vi läser massor, massor, massor för vår 3,5-åring och det är alltid välkommet med påfyllning i hyllorna, även om vi i och för sig oftast lånar på bibblan. Här kommer en lång lista vi läst genom åren och som kan funka bra barn för barn upp till ca 6 år.
Bra småbarnsböcker (ca 0-2 år)
Bebbe kan allt av Mervi Lindman
Dela med dig Sickan av Sofia Rådström
Totte och Emma kan av Gunilla Wolde
Mysiga böcker om att gå på förskolan
Addi går på utflykt av Ellen Karlsson och Laura de Francesco
Alla tre inne på förskolan Ärtan av Maria Nilsson Thore
Alma slutar med napp av Ellen Karlsson och Laura de Francesco
Fordon!
Bojan och polisbilen av Johan Anderblad och Filippa Widlund
Klassiker och välkända karaktärer som fungerar än
Kalas, Alfons Åberg! av Gunilla Bergström
Mamma Mu gungar av Jujja & Tomas Wieslander och Sven Nordqvist
Pelle Svanslös på bondgården av Åsa & Michael Rönn
Solägget av Elsa Beskow
Lärorika böcker: språk och siffror
Knorr, Koko och siffran 1 av Maria Nilsson Thore
Småspråkarna av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson
Ytterligare några barnboksfavoriter
Boken som VERKLIGEN inte ville bli läst av David Sundin och Caroline Linhult
Bara rumpor på camping av Annika Leone och Bettina Johansson
Kattbossen av Marta Altés, i översättning av Karin Nilsson
Februari är här och som fortsättning på mitt tidigare inlägg 2025 slutar jag låna e-böcker kan jag direkt dementera att det skulle bli 0 bibliotekslånade e-böcker i år. Jag hann nämligen låna en sista innan övergången till nya Biblio skedde 15/1! Just nu läser jag alltså Sniglar och snö, av Agneta Pleijel, som är februaris bokcirkelbok. Sedan är det slut för ett tag framöver!
Läget är alltså att företaget WeDoBooks (tidigare Axiell), som tillhandahåller e-lånesystem åt en förkrossande majoritet av Sveriges bibliotek, har valt att lansera ett nytt system och app (Biblio), som säkert är bättre ur många aspekter, men som tyvärr också innebär den svårsmälta försämringen att det inte längre går att läsa e-böcker på vanliga läsplattor. De har tolkat en del av EU:s tillgänglighetsdirektiv, som i grunden naturligtvis är till för att säkerställa att exempelvis e-böcker är tillgängliga för alla, som att de behöver låsa in sina böcker i sin egen app och webbplats. Tilltaget gör förmodligen att den som behöver text-till-tal-funktion får det lättare, men samtidigt blir e-böcker naturligtvis otillgängliga för oss som vill läsa på en skärm anpassad för e-böcker. You win some, you lose some, antar jag. Tilltaget innebär också, för den delen, att det inte går att söka efter e-böcker i bibliotekens kataloger. Smidigt..?
Några bibliotek har valt ett annat e-lånesystem: Libby, som än så länge inte har gått ut med någon information om att de skrotar utlåning till läsplattor. Libby är till och med så smidigt att det går att surfa in på det direkt i min Kobo-läsplatta (en funktion jag i och för sig inte har kunnat testa eftersom jag inte har något bibliotekskort som funkar som inloggning till Libby). En kort stund trodde jag att jag hade lyckats skaffa ett bibliotekskort på ett bibliotek som erbjuder Libby, men det verkar krävas ett personligt besök på bibliotek för att få den där pin-koden som behövs för att logga in.
Är du också sugen på ett Libby-bibliotekskort och har vägarna förbi något av följande bibliotek är det ett tips att skaffa lånekort hos någon av dem: Alingsås, Mellansjö (Gullspång, Hjo, Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda), Västra Skaraborg (Essunga, Grästorp, Götene, Lidköping, Skara, Vara), Göteborg, Härryda, Härnösand, Järfälla, Katrineholm, Lerum, Solna. Man måste inte vara skriven där man har lånekort, eller någonting i den stilen. Min sambo samlar rent av på bibliotekskort. Själv får jag väl se till att ta en bensträckare i Härnösand på nästa resa söderöver.
Till dess: man kan såklart köpa sina e-böcker! I en del fall kostar de just inte mer än pocketböcker, så det är klart att man borde öppna plånboken oftare. Det är bara det att biblioteket har fungerar så smidigt, så länge (har lånat e-böcker i 14 års tid!) att jag blir irriterad över de här försämringarna.
Vad händer annars i februari då? Inte mycket, enligt min kalender. Efter en januari med ganska mycket krasslighet hit och dit (dottern, mig själv…) kanske man kan hoppas på en månad med lite mer ork, lite mer dans, lite mer kul. Och Mello! Och så kanske det här blir den stora månaden för påfyllning av (e-)böcker – traditionsenligt är det ju bokrea i februari. Jag har inte spanat in vad som finns på årets rea och gissar att utbudet på e-böcker är lågt/obefintligt. Återkommer!
Vill du läsa något nyutkommet kan jag tipsa om att Jerker Virdborg är aktuell med nytt i februari, för då kommer Bro, bro. Vad jag förstår handlar den om en ung man som får för sig att blockera en gångbro. Här anar man paralleller till absurda Mamma i soffa, som absolut inte är det bästa jag läst av Virdborg, men ändå; Skriva kan han, Virdborg! Även om jag personligen gillar de lite mindre absurda berättelserna.
Nu är 2025 här och trots att vi redan har varit lediga en dryg vecka är det faktiskt mycket ledighet kvar. Jag hade semesterdagar att ta ut för att undvika att de brinner inne och det var ju såklart ett angenämt problem, om man uttrycker sig så. Hittills har vi hunnit med att träffa nära och kära, både norröver och i mina mer sydliga hemtrakter. Det har firats jul och nyår, lekts i snön och på lekland och så har jag äntligen kommit igång och börjat tränat igen efter ett längre, ofrivilligt uppehåll.
Jag har hostat bedrövligt i omgångar sedan november och har inte vågat träna som vanligt eftersom jag inte har vågat riskera att ligga sjuk över helgerna. Det var nog rätt beslut. Det fanns en tid då jag kunde slarva, kanske jobba, träna eller göra något annat ansträngande, när jag var lite småsjuk. Den tiden är förbi…
Under ledigheten har det uppstått ett och annat tillfälle då jag för ovanlighetens skull har kunnat sitta ned och läsa, medan dottern har hållit sig sysselsatt med släktingar, julklappar och annat spännande. Just nu läser jag bland annat Shuggie Bain av Douglas Stuart och det går lite trögt. Det var jag som valde den till nästa bokcirkelträff, som är om någon vecka. Eftersom vi har paus från bokcirkeln i december har vi haft extra lång tid på oss att läsa och det var också anledningen till att jag passade på att välja just Shuggie Bain – en bok jag har varit nyfiken på länge, men som jag inte har kommit mig för att läsa eftersom den har känts lite för lång. Och ja, den känns verkligen för lång. Borde ha valt något annat… Hoppas att mina bokcirkelkompisar inte är alltför less.
Shuggie Bain lär hålla mig sysselsatt ett tag till och sedan tänker jag läsa Jag tar inte farväl av Han Kang. Bland månadens kommande titlar är det två jag är lite extra nyfiken på och säkert kommer att läsa så småningom:
Invasiv art av Annika Paldanius. Jag gillade Paldanius tidigare roman, Jag vet allt det här, och blev glad när jag såg att hon äntligen är aktuell med en ny. Hennes tidigare roman handlar om unga kvinnor på läkarprogrammet och när jag läste den, för typ nio år sedan(!!), skrev jag bland annat ”ärligt talat så har jag en bestämd känsla av att boken kommer att bita sig kvar och stanna i minnet länge framöver.”, vilket definitivt stämmer eftersom känslan från den lever kvar i mig än. Förväntningarna på Invasiv art är med andra ord höga. Den lär handla om två tvillingssystrar som väljer att gå olika vägar i livet.
Vithet av Jon Fosse. Jag läste inte mindre än två Fosse förra året och tyckte att de var väldigt speciella och berörande båda två, inte minst Trilogin, som hamnade på min årsbästalista när jag summerade årets bästa läsning. Vithet beskrivs som ”en lysande berättelse om gränsen mellan liv och död”.
Vad läser du i januari?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
