Jag är officiellt urdålig på att minnas innehållet i böcker, filmer, ja, kultur generellt. Det jag i bästa fall tar med mig är en känsla. No plot just vibes. Ofta har jag svårt att sätta ord på känslan, dessutom – jag vet inte hur ofta jag sitter med datorn uppslagen framför mig och försöker få ner min känsla i ett blogginlägg; Halva anledningen till att jag bloggar skulle kunna vara att jag behöver den motivationen för att stanna upp och åtminstone försöka reflektera kring det jag har läst. Inlägg efter inlägg skriver jag och repetition är, som bekant, ett bra sätt att få saker att fastna i minnet. Fastnar böckerna därmed i mitt minne? Nej, förmodligen inte. Här om veckan hann jag läsa ut hela ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” innan jag förstod att det var en omläsning. Inte ens när jag hade förstått att det var en omläsning kunde jag minnas den första läsningen. Tack vare bloggen kunde jag dock se att jag tyckte att boken var lika bra nu som då, vilket kändes betryggande på något vis.
Jag tycker det där är så spännande! Jag kan se böcker i min bokhylla och det jag minns ifrån dem är antingen (i fallande ordning):
1) om jag kände något
2) om jag tyckte att den var dålig, sådär eller bra
3) en specifik scen/händelse/karaktär/mening som råkat fastna t.ex. för att det var något som var sjukt kul/oväntat/äckligt eller något annat
4) handlingen i stora drag (och vid omläsnings visar det sig att jag missat kanske 60 %)
5) absolut ingenting.
Minnet alltså!
Vi kom in på ämnet när vi hade bokcirkelträff här om dagen och vi skojade om att vi, som har bokcirklat i över tio år och alltså har en ganska diger lista med utlästa bokcirkelböcker, borde plocka någon gammal goding och göra ett blindtest: slå in boken i omslagspapper och låta bokcirkelkompisarna gissa vad det är de läser. Kommer någon ihåg? Jag tror jag skulle komma ihåg på ett ungefär, det skulle jag väl… Men tanken på att blindtesta böcker är verkligen kul. Om jag läste en bok utan att se framsidan, skulle jag känna igen en favoritförfattare? Skulle jag se mer positivt på böcker skrivna av författare jag normalt sett har svårt för? Vad skulle jag känna för en bok om jag inte har någon aning om vad som skrivits om den på kultursidorna?
Det är svårt att koppla bort en bok från omgivningen, så är det såklart. En bok färgas av förväntningar och av ens mognad, sinnesstämning och livssituation när läsningen sker. På så sätt blir varje bok en ny berättelse vid varje läsning. På gott och ont.
Jag gör sällan omläsningar (medvetet), men det händer emellanåt, t.ex. om en redan utläst bok råkar bli nästa bokcirkelbok. Eller om jag har glömt att jag redan har läst boken (uppenbarligen). Jag brukar känna mig tveksam till att läsa om favoriter, trots att det framför allt är favoriter jag har samlat på mig och ställt i bokhyllan här hemma. Jag är rädd om dem, vill inte förstöra minnet av en bra bok (och minnet är, som sagt, i regel en vag känsla). Dessutom kommer det ju så många nya böcker hela tiden och jag hinner inte med.
Den senaste tiden har jag dock blivit mer och mer sugen på att göra fler omläsningar. Jag tänker inte längre att det spelar någon större roll om jag skulle råka ”förstöra” en bra bok. Den första läsningen av en favoritbok blir faktiskt inte förstörd av en senare läsning. Det blir en separat läsupplevelse, bara. Jag är heller inte så störd av tanken på att omläsningar stjäl tid från läsningen av nyutkomna böcker. Jag kommer ju ändå inte hinna läsa alla böcker.
Så: nu har jag bestämt mig för att verkligen satsa mer på omläsningar. Det känns mysigt att ha anledning att gå och plocka i bokhyllan lite oftare och kanske blir det här också en anledning att rensa lite, som man emellanåt behöver göra för att lämna plats åt nytt.
Jag har redan botaniserat lite och fastnat för ”Oskuldens museum” av Orhan Pamuk – en bok jag faktiskt minns att jag la ifrån mig med en tydlig känsla. Jag minns det som en helt omvälvande läsning, som att jag upplevde att boken på något sätt förklarade något om mig själv jag inte riktigt förstått tidigare. Jag ska börja den här omläsningen så fort min hög med påbörjade böcker börjar sjunka undan lite och jag ser väldigt mycket fram emot att känna något för den här boken på nytt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att läsa den med en helt annan känsla den här gången. Förmodligen kommer jag undra vad det var i mig själv jag läste in i den här romanen förra gången. Jag har svårt att förstå det, ärligt talat. Det enda jag minns från handlingen är att huvudpersonen är en man som blir så förälskad att han raserar hela sitt liv i sin besatthet. Här finns absolut inga likheter med mitt eget liv. Det blir en extra dimension att läsa ”Oskuldens museum” på nytt och försöka förstå vem jag var när jag läste. Fortsättning följer.
Den som läst mitt inlägg om året i siffror vet att jag hunnit med drygt 60 böcker under året. När jag kollade igenom titlarna upptäckte jag till min förvåning att jag totalt glömt bort en stor del av dem. Det var faktiskt ovanligt svårt att utse årets bästa läsning. Här är i alla fall mitt försök till 10 i topp-lista. I omvänd ordning:
10: Spökhanden
Spökhanden beskrev jag som en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt och det är helt sant: det är en otäck och samtidigt väldigt tänkvärd berättelse om tvåsamhet.
9: Nära fåglar
Nära fåglar är ovanlig fotobok med ett helt otroligt foto av Roine Magnusson och fina texter, skrivna av Mats Ottosson och Åsa Ottosson, om några av våra vanligaste fåglar och om hur de berör oss.
8: Tiden second hand
Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj är ett reportage om Sovjetunionens fall och med fruktansvärda vittnesmål från människor som drabbats illa. Ibland blir det nästan för mycket; att läsa den här boken kan innebära bilder som förmodligen aldrig går att radera från huvudet… Kanske just därför är det också viktig läsning.
7: Pachinko
Pachinko, av Min Jin Lee, blev årets semesterläsning, för min del. Det är en oerhört fängslande släktkrönika, där man får följa en familj med rötter i Sydkorea. En bok att uppslukas av!
6: Bli som folk
Stina Stoors novellsamling Bli som folk har jag läst lite pö om pö under några års tid, men i år blev den utläst. Här ryms ett gäng noveller från norrländsk landsbygd, berättad med en alldeles speciell röst. Helt i min smak!
5: Funkislampa
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en av årets favoritnoveller, för min del. En tragikomisk berättelse om ängslig medelklass. Underbar!
4: En mors bekännelse
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, var inte alls vad jag trodde. Titel, och i viss mån framsidan, andades stereotyp feelgood eller något liknande. Innanför pärmarna gömde sig dock det som kanske är den berättelse jag återvänt till flest gånger under året. En oerhört berörande berättelse om våld i nära relationer.
3: Låt det växa
Novellasken Låt det växa: Fyra texter om odling & trädgård var en riktig njutning att läsa i somras. Den visade sig innehålla fyra fullträffar: en knäpp och rolig berättelse om att flytta ut på landet, skriven av Lotta Lundgren, fantastisk poesi av Göran Greider, en intressant liten essä av Elin Unnes och en personlig kärleksförklaring till trädgården, signerad Hanna Wendelbo. Mycket bra allihop!
2: Älskad, saknad
Årets näst bästa bok är något så ovanligt (för mig!) som en omläsning. Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, var minst lika bra som när jag läste den första gången: en otroligt fin berättelse om ett sorgeår.
1: Kvinnornas jul
Årets favorit måste ändå vara antologin Kvinnornas jul, med 24 juliga berättelser, författade av kvinnor. Tyckte så väldigt mycket om den här boken, kanske för att jag älskar julen. Här finns texter av underbara författare som Bodil Malmsten och Kerstin Ekman och många av berättelserna är klassiker. Alla berättelserna ger sin bild av julen, så som den kunnat se ut genom åren och som den upplevts av kvinnor. Är glad att jag unnade mig Kvinnornas jul som ”adventskalender” i år.
Nu övergår 2023 snart i 2024 och såhär dags brukar jag sammanfatta min läsning. Självklart blir det inget undantag i år. Här kommer året i siffror:
I år har jag läst 62 böcker. Det är givetvis inte 62 tegelstensromaner – jag är ju trots allt svag för noveller – men ett imponerande gäng ändå, tycker jag. Dessutom har det smugit sig in åtminstone 1 bok på mer än 600 sidor (och det är väl att betrakta som en tegelsten ändå?).
Man kan tro att jag inte läst något i september och att februari var en månad med väldigt lite läsning, men jag läser faktiskt en stund varje dag. Det är bara det att vissa böcker tar längre tid än andra att läsa ut. Hur som helst: i bilden nedan finns min läsning över året. Det är mest pappersböcker, men emellanåt läser jag på läsplattan och i perioder lyckas jag hinna med en och annan ljudbok. Sedan jag blev förälder (för 2,5 år sedan) har jag inte direkt gått omkring med hörlurar här hemma, utan ljudbokskonsumtionen begränsas i stort sett till mina löpturer. Sprang jag mycket i juli? Ja, förmodligen. Jag föredrar att springa på sommaren. 🙂 Nästa år får vi se hur det blir med ljudböcker. De flesta av årets ljudböcker har jag lyssnat på som Radioföljetonger, men nästa år går Radioföljetongen i graven efter att ha sänts sedan 1939. :'(
De strömmade böckerna är i stort sett de Radioföljetonger jag har lyssnat på i år (+ några e-böcker), men mest har jag läst böcker från mina egna hyllor. Och biblioteksböcker såklart!
Kvinnliga författare är i majoritet. Det är ingen medveten strategi, utan något som bara blir år efter år efter år.
Det har blivit en hel del klassiker (som alltså ryms bland böcker med /första utgåvans/ utgivningsår 50-tal och tidigare), men till min egen förvåning har jag faktiskt läst nästan lika många böcker från 2023. Jag brukar sällan vara särskilt bra på att läsa aktuella titlar, men nu så!
Mer än hälften av mina utlästa böcker har Sverige som ursprungsland. Jag läser bara på svenska, så det är kanske inte så konstigt. Men självklart har det blivit en hel del översatt litteratur också. Hela kontinenten Afrika lyckades jag missa i år och just ingenting har jag läst från Asien heller. Det speglar väl hur översättningarna ser ut i stort.
Jag försöker naturligtvis pricka in så många bra böcker som möjligt, men det är klart: ibland lyckas man inte. Jag har läst några böcker som är ”sådär”. Tack och lov har jag läst ännu fler fantastiska böcker!
Vad har varit bäst då? Ja, det kommer i ett senare inlägg. Ha ett riktigt fint avslut på året!
Årssammanfattningarna fortsätter. Idag med ”min läsning i siffror”. I år har det blivit 43 utlästa böcker + några enstaka noveller som trillat in nu på slutet + en mängd barnböcker tillsammans med dottern (älskar att hon är så förtjust i böcker <3). Det är inte illa, tycker jag. Som heltidsarbetande mamma till en mycket aktiv 1,5-åring (som sover 22–07, d.v.s. ingen direkt egentid på kvällarna), hade jag inte räknat med att kunna läsa speciellt mycket över huvud taget i år.
Antal utlästa böcker 2022, fördelat på olika format.
Läsningen har spridit ut sig hyfsat jämnt över året, trots allt. Det kanske inte ser ut så i statistiken, men den gömmer faktumet att mina böcker har haft högst varierande längd. Dessutom brukar jag vilja ha ett gäng böcker igång samtidigt och då kan det bli en ”ketchupeffekt” helt plötsligt. Nu i december var tanken att jag skulle läsa noveller, men jag körde fast med att flera av mina utvalda noveller är mer att betrakta som kortromaner. Hoppsan! Det blir nog ingen utläst bok i december, tyvärr.
Antal utlästa böcker, fördelat på sidantal.
De lite kortare romanerna är annars den variant jag föredrar. Böcker får gärna ha omkring 150 sidor. I år har jag inte läst några rejäla tegelstenar över huvud taget.
Något som är svårt att hinna med är ljudböckerna. Det har blivit några fåtal medan jag har sprungit, men annars känner jag inte längre att jag har tid. Jag tycker inte att det känns trevligt att gå omkring med hörlurar när jag är tillsammans med mitt barn och det finns som sagt ganska lite egentid att spela med. Jag får återuppta ljudböckerna någon annan gång i livet.
Eftersom jag inte har lyssnat speciellt mycket på ljudböcker har jag heller inte lagt pengar på någon ljudboksapp på år och dag. Några böcker har jag dock lyssnat/läst på i mobilen (strömmat) och det är för att jag hade SJ Prio-poäng som var på väg att gå ut. Jag spenderade dem därför på ett Nextoryabonemang i brist på annat. Årets relativt få ljudböcker är framför allt berättelser från Radioföljetongen. De har dessutom den lilla fördelen att det dyker upp små resuméer här och där. Tips, tips, till andra småbarnförföräldrar som lyssnar sporadiskt och knappt har koll på någonting längre! 😉
Antal utlästa böcker, fördelat på ägda böcker, lånade böcker, radioföljetonger och böcker lyssnat på i appar.
I vanlig ordning har jag främst läst böcker skrivna av kvinnor och skrivna av svenska författare, men självklart har det smugit sig in en hel del översatta romaner också. Med tanke på hur mycket som översätts från engelskan är det kanske inte så konstigt att det främst är böcker från USA och Storbritannien som har letat sig in i årets läsning. Jag har dock även läst några enstaka titlar från andra håll i världen. Mest exotiskt? Kanske Tanzania, Ungern eller Mexiko. Jag tror faktiskt inte att jag har läst något från någon av de länderna tidigare.
Utlästa böcker 2022: författarnas könsfördelning.Utlästa böcker 2022: fördelningar mellan böcker från Sverige och andra håll i världen.Utlästa böcker 2022, fördelat på ursprungsland.
Böckerna från årets läsning har haft blandade utgivningsår, så som det lätt blir när man främst läser biblioteksböcker och gamla hyllvärmare här hemma. Åtta mer nyutgivna titlar har jag dock lyckats peta in.
Utlästa böcker 2022: fördelning av utgivningsår.
Har jag läst något bra då? Japp, som vanligt har mitt vanligaste betyg varit ”riktigt bra”, 4/5. Jag har inte läst något riktigt uselt! Min topplista kommer en annan dag… 🙂
Antal lästa böcker 2022, fördelat på betyg.
PS: Jag brukar få frågor om hur jag gör de här inläggen och svaret är att jag är en boknörd med en digital läsdagbok i Excel. Det gör det enkelt att plocka ut de figurer man vill ha. Jag vet faktiskt inte om det finns någon tjänst som kan hjälpa en med lässtatistik annars. En del ljudboksappar har sådant, men de prickar rimligen bara in det man läst i appen.
Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.
Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.
Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.
Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.
Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.
Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).
Bokklubben vid livets slut
Amerikansk titel: The end of your life book club. Översättare: Charlotte Hjukström. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992458.
Will Schwalbe
Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.
Analfabeten av Agota Kristof är en kort och koncentrerad berättelse om ett liv format av skrivande och berättande.
Analfabeten av Agota Kristof är en självbiografisk kortroman där Kristof berättar om uppväxten i Ungern, flykten till Schweiz och om läsandet & skrivandet. Att läsa och att skriva är ibland omöjligt, men alltid livsviktigt. Agota börjar läsa som 4-åring och har med sig berättandet som en kraft genom livet. När hon lämnar Ungern lämnar hon dock modersmålet bakom sig. Hon blir en ”analfabet” och måste återerövra språket genom att lära sig franska.
Det här är det första jag läser av Kristof, även om jag har läst åtskilliga texter om hennes böcker. Jag har länge tänkt att jag ska läsa hennes omtalade trilogi som inleds med Den stora skrivboken. Den här sparsmakade boken väcker helt klart lusten att läsa mer. Snart är det jag som lånar något mer av Kristof!
Dags att summera årets läsning! Här kommer årets läsning i siffror!
I år har jag läst 60 böcker. Inte illa! De senaste månaderna har jag haft ett väldigt lågt lästempo. Det är lite svårt att hinna med att läsa när man också har en bebis. I somras hade jag också en bebis, en bebis som ville äta hela, hela, hela tiden (nästan). Då hann jag i och för sig plöja romaner, minsann! Det syns en topp i juni, men under sommaren döljer sig dessutom en av årets tegelstenar: Ett litet liv på över 700 sidor.
Antalet utlästa böcker 2021
Årets längsta bok är annars Jakobsböckerna (1000+ sidor). Den påbörjades dock för länge, länge sedan. Annars föredrar jag kortare romaner.
Sidantal, 2021
Jag har mest läst mina egna böcker och låneböcker i år. Största delen av året har jag inte haft någon ljudboksapp och jag saknar det inte heller. I år har jag inte lyssnat på speciellt många ljudböcker. Jag tycker inte att jag har tid nu när jag har ett barn att lyssna på.
Ägda, lånade och strömmade böcker 2021
När det kommer till ursprungsländer är fördelningen närapå 50/50 mellan Sverige och övriga världen.
Ursprungsländer 2021
Kollar man lite mer detaljerat vilka länder som gömmer sig bakom ”resten av världen”, så hittar vi en hel del från de närmsta grannländerna (i alla fall Norge och Danmark) och USA.
Ursprungsländer, andra än Sverige, 2021
Det mesta jag har läst i år har kommit ut under 10-talet. Men faktiskt har jag läst 14 böcker från årets utgivning också.
Utgivningsår
Slutligen, har jag läst något bra då? Japp. Inte en enda usel bok i år! Mina favoriter för året kommer i ett separat inlägg.
Jag och Rut, min dotter, har varit på biblioteket igen! Vi är flitiga besökare faktiskt. Vilken lyx det är att kunna ta en kort promenad och låna en massa böcker till sig själv och sin bebis! Här är mina fem senaste lån till bebisen!
Pino på safari av Agneta Norelid, Eva Pils, Kenneth Andersson
Pino på safari lånade jag för att illustratören, Kenneth Andersson, råkar vara författaren till Ruts favoritpekbok: Lilla monsterboken. Det är tydliga bilder med mycket kontrast och insprängt i historien finns pekvänliga sidor med föremål. Den passar alltså både för min bebis, som mest bankar på sidorna, och något äldre barn som vill höra en berättelse. Boken är del i en serie. Jag kommer garanterat låna fler!
Lilla spöket Laban: Kommer snart, sa Laban och Labolina av Inger och Lasse Sandberg
Jag upptäckte en bildningslucka för ett tag sedan: några kompisar har ett babygym med figurer från Lilla spöket Laban-böckerna och jag hade inte en susning vad de hette (förutom Laban då). Detta botade jag genom att låna Kommer snart, sa Laban och Labolina, en gullig berättelse om två spöken som ”kommer snart” när mamma ropar. Jag älskar illustrationerna med collageteknik. Min bebis har nog svårare att förstå bilderna, men strunt samma. Söt bok!
Bebbe och pottan av Mervi Lindman
Bebbe och pottan är en liten berättelse där Bebbe funderar på vad som ska ligga i pottan. Den är kul att högläsa. Nu är min bebis väldigt liten, men när hon blir lite större ser jag att man enkelt kan engagera sitt barn i läsningen. Det finns pekboksaktiga uppslag med Bebbes förslag på vad som ska ligga i pottan (en strumpa? ett äpple? en mössa? nej, nej, nej!). Jag kommer låna fler Bebbe-böcker!
Mini barnkammarboken: Leka
Den silvriga barnkammarboken är en favorit här hemma. Vår dotter älskar när vi sjunger för henne. Ramsor är också en favorit. Hon blir så, så, så glad när man gör ”baka, baka liten kaka…”. Den här minivarianten av barnkammarboken är i stadigt kartongformat och innehåller både ramsor, sånger och en enkel pekboksvariant för de allra yngsta. Fin bok! En perfekt present till en nybliven förälder, tänker jag.
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi fortsätter att låna och läsa Bäbis-böcker! Jag gillar dem verkligen! De har en igenkänning och humor som även kan roa den vuxna läsaren. I Bäbis tittut leker Bäbis tittut. Den är kul att läsa och peka i tillsammans med en riktigt liten.
Vår dotter hade ett litet bibliotek redan innan hon var född. Sedan hon kom till världen har vi också läst för henne och sjungit för henne. Jag tycker att det gör detsamma om hon inte förstår. För mig räcker det att hon ser glad ut – vilket hon gör! Särskilt glad blir hon när man sjunger. Hon älskar musik. Här är ett litet inlägg med några favoritböcker för stunden.
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken fick Rut i julklapp redan innan hon var född. Klokt! Det sägs ju att foster hör och kan känna igen sånger som föräldrarna har sjungit under graviditeten. För oss kändes det i och för sig märkligt att sjunga redan innan hon var här, så hon gick miste om musik så tidigt i livet (innan livet, rättare sagt). Sedan hon kom till världen däremot..! Vi sjunger mycket för vår dotter och det märks att hon älskar det. Hon ler och är glad med hela kroppen när hon hör musik. I den här boken finns gamla välkända favoriter och en hel del sånger som jag har lärt mig tack vare boken. Är man osäker på hur någon av låtarna går kan man lyssna på dem hos Barnkammarboken på Spotify (några enstaka saknas). Det här är verkligen en jättehärlig bok som har fått mig att återupptäcka hur barnsligt roligt det är att sjunga. Jag går typ jämnt och trallar nu för tiden (det kanske inte är odelat positivt i och för sig, men de här barnsångerna sätter sig verkligen på hjärnan). Alla sånger är vackert illustrerade av några av Sveriges mest populära barnboksillustratörer. Det är färgglada bilder som även vår dotter uppskattar.
Den silvriga barnkammarboken
Läggdags valpen
Nej, men det här kanske inte är någon Nobelprislitteratur. Läggdags valpen är faktiskt en ganska tunn story om en valp som leker och blir trött. Det är ändå den mesta favoriten hos vår dotter. Den här boken kan hon nämligen greppa själv och svinga omkring med och den prasslar härligt när hon kramar om den med sina små nävar. Hjälper man henne lite kan boken även pipa och det leder till garanterat leende hos vårt barn. Hon blir så, så, så glad av Läggdags valpen och det måste ju innebära ett högt betyg.
Läggdags valpen
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Lilla monsterboken är en pekbok som delas ut till alla bebisar i Västerbotten i ett samarbete mellan barnhälsovård och bibliotek (Nyföddboken). Hur valet föll på just Lilla monsterboken vet jag inte, men faktum är att den är väldigt omtyckt här hemma. Det måste vara något med bilderna och kontrasterna som gör att vår dotter gillar den så mycket. Kanske spelar det in att den också är väldigt lätt att prata fritt kring. Det är monster på varje sida och jag tycker det är rätt lätt att bara babbla på om dem, hur de ser ut, vilka de liknar och vad de gör. Det blir lite mer enahanda när man bläddrar sig igenom pekböcker med t.ex. bondgårdens djur (”det här är ett lamm med mjuk, mjuk päls”, ”det här är en ko med… mjuk, mjuk päls”). Det kanske säger med om min fantasi än något annat, men ändå!
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Hjärtat mitt
Hjärtat mitt är en bok med sånger, pekbilder, ramsor och annat som passar riktigt små barn. Illustrationerna är färgglada och lockande och sidorna är i tjockt kartongmaterial som tål ovarsamma bebishänder och en del småtuggande. Jag tror att boken brukar komma i ett startpaket från bokklubben Goboken, men här har den ärvts från äldre kusiner. Jag är inte så mycket för bokklubbar, men den här boken tycker jag om och den återvänder vi gärna till.
Hjärtat mitt
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
