Kategorier
-

Konstnärer i böcker: ytterligare 5 målningar som fått pryda bokomslag

Jag fortsätter med min lilla inläggsserie om konst i böcker. Jag har nämligen en mental liten samling över konstverk som finns på bokomslag. Här kommer ytterligare fem konstnärer (och här är mitt tidigare inlägg på samma tema).

Gustav Klimt

Gustav Klimt hör till en av mina största favoriter. Hans guldiga, glittrande, nästan pråliga, symbolistiska målningar är helt häpnadsväckande. Känner du inte till Klimt så har du säkert sett hans verk utan att veta om det. Kanske känner du igen Kyssen, ett av hans allra mest ikoniska verk, eller hans makalösa porträtt av Adele Block-Bauer, som också är en av “huvudpersonerna” i filmen Woman in gold? Jag kände igen stilen direkt när jag såg omslaget till Den tunna isen av Lena Einhorn, och förstod att det var Klimt, men det krävdes en hel del bildsökande från min sambo innan vi identifierade den som ett utsnitt ur Die Jungfrau, en underbar målning över flera kvinnor i olika livssituationer.

Den tunna isen av Lena Einhorn
Den tunna isen av Lena Einhorn

Lars Lerin

Lars Lerin är sveriges (kanske världens!) bästa akvarellmålare och en av de konstnärer jag beundrar mest. Hans bilder har kontraster och skärpa som jag inte ens förstår hur man kan få till i en akvarell. Mörker, ljus. Han är också sanslöst skicklig på att hitta motiv bland det till synes mest intetsägande: fiskar i en hink, klippor, en bensinmack. Vill man verkligen frossa i Lerins konst ska man såklart läsa hans egna böcker, som naturligtvis har Lerin-motiv på framsidorna och inuti. Det finns dock fler böcker som har hans konst på framsidan. Den lilla novellen Den sista vägen av Rachel Korn har en detalj från akvarellen Syrien på omslaget. Novellen är del i en kvartett med skildringar av Förintelsen. De övriga titlarna (Citronen av Arnost Lustig, En vårmorgon av Ida Fink och Kylig vår av Aharon Appelfeld) har jag inte själv i min ägo, men visst känner man igen Lerin även på deras omslag. Underbart vackra.

Den sista vägen av Rachel Korn
Den sista vägen av Rachel Korn
Citronen av Arnošt Lustig
En vårmorgon av Ida Fink
Kylig vår av Aharon Appelfeld

Ben McLaughlin

Nog måste väl Aftonland av Therese Bohman prydas av ett konstverk, det är ju trots allt en roman om en professor i konstvetenskap? Jo, det finns en målning på framsidan: Ben McLaughlins January 5 2001: At least 10 people have been sacked from a leading insurance firm after sending e-mails featuring Bart Simpson and Kermit the Frog performing sex acts. Det är ingen konstnär jag känner igen sedan tidigare, men nu när jag har googlat så inser jag att jag verkligen gillar hans mjuka, lite dystra urbana miljöer. Titlarna plockar han tydligen lite slumpartat från tidningar och liknande. Det kanske framgick…

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Helmer Osslund

Få konstnärer har lyckats måla så sprakande och dramatiska bilder över Norrland som Helmer Osslund. Hans målningar över lappländska fjällmassiv i höstskrud är helt otroliga; Han har verkligen lyckats hitta det sköna i det norrländska landskapet och färgerna. Det är inte konstigt att hans målningar är populära omslag till några av våra norrländska författare. Detaljer från Osslunds målningar syns exempelvis på Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem. På den förstnämnda syns delar av På väg till Sjöfallet (fast spegelvänd?!), men de övriga känner jag inte riktigt igen, även om det är väldigt uppenbara Osslund även på dem. En Osslund pryder även Pölsan av Torgny Lindgren. Där det ett utstnitt ur Höstafton, Nordingrå som finns på omslaget.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Pölsan av Torgny Lindgren
Pölsan av Torgny Lindgren

Peter Tillberg

Peter Tillberg har gjort flertalet offentliga verk, men är kanske mest känd för sina samhällsdebatterande konstverk som han gjorde på 70-talet. Allra mest känd är nog faktiskt Blir du lönsam, lille vän? som pryder omslaget på En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Den fotorealistiska målningen med den väldigt igenkännbara skolmiljön och eleverna i sina bänkar är verkligen en passande omslagsbild till Gardells uppväxtskildring. Vill man se målningen i sin helhet så finns den på Moderna museet. En ganska tragikomisk grej apropå Tillberg är att en av hans väggmålningar finns på Rosendalsskolan i Vallentuna. Den lät man elever förstöra (och har nu den knepiga uppgiften att försöka restaurera, till en kostnad som säkert inte är obetydlig)!

En komikers uppväxt av Jonas Gardell
En komikers uppväxt av Jonas Gardell
Kategorier
-

Konstnärer i böcker: 5 målningar som fått pryda bokomslag


Jag älskar konst och därför tycker jag att det är kul när konsten också letar sig till bokomslagen. Det finns faktiskt ganska många böcker som har lånat omslagsbild från mer eller mindre kända målningar. Ibland känner jag igen konstnären (oftast inte). Här är några favoriter!

Bertil Almlöf

Bertil Almlöf har gjort den tjusiga landskapsmålningen Stort hus på slätten som pryder omslaget till Minnen av Torgny Lindgren. Jag gillar de tjocka penseldragen och den 3D-effekt de ger. Almlöf är särskilt känd för sina landskapsmålningar, som inte sällan badar i spännande färger. Som gult!

Minnen av Torgny Lindgren
Minnen av Torgny Lindgren

Karin Broos

Karin Broos gör målningar som vid en första anblick kan misstas för foton. Bara det är fascinerande. Motiven brukar också vara fängslande: ögonblicksbilder från det som oftast verkar vara ganska vardagliga scener. Cilla Naumanns Springa med åror pryds av ett utsnitt från en Broos-målning: Efter badet 2. Jag tycker att bilden passar väldigt bra till berättelsen, som kretsar mycket kring vänskapen mellan två flickor som sedan växer upp till kvinnor. Bilden känns också väldigt sommar, vilket är precis den årstid där boken tar sin början: den handlar om en vänskap som växer fram under sommarloven. Jag gillar verkligen när omslag speglar innehållet i en bok. Kul att en målning kunnat träffa så rätt (fast ser man hela målningen så föreställer den också en tredje kvinna, bland annat :)).

Springa med åror av Cilla Naumann
Springa med åror av Cilla Naumann

Carel Fabritius

Om du har läst Steglitsan av Donna Tartt har du kanske undrat om målningen Steglitsan finns på riktigt? I romanen får bokens huvudpersonens med sig tavlan under det tumult som uppstår när deras museibesök plötsligt skakas av ett fruktansvärt terrordåd (där också huvudpersonens mamma går bort). Tavlan kommer sedan att följa honom genom livet. Och jo, Steglitsan finns på riktigt. Det är en av få bevarade målningar av Carel Fabritius, som var en av Rembrandts elever. Fabritius dog i en stor explosion som förstörde stora delar av Delft när den inträffade 1654. Merparten av Fabritius verk förstördes i samma händelse. Steglitsan finns dock bevarad och kan idag ses på Mauritshuis i Haag.

Steglitsan av Donna Tartt
Steglitsan av Donna Tartt

Lucian Freud

Lucian Freud är en konstnär jag inte hade känt till om det inte vore för Therese Bohmans underbara roman Den andra kvinnan, som handlar om en ung kvinna som är just “den andra kvinnan”. Jag är inte mycket för nakenstudier och porträtt, men just det utsnitt som pryder omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det känns som att posen säger mycket, på något sätt. Bilden på omslaget är en del av målningen Night portrait. Freud har gjort sig känd för just porträtt, inte minst de expressionistiska nakenporträtten. Han har gjort porträtt av en gravid Kate Moss och av den brittiska drottningen som exempel, men hans kanske mest uppmärksammade verk är Benefits Supervisor Sleeping, som slog rekord när den såldes 2008 för över 33 miljoner dollar. Och jepp, även det är ett porträtt av en naken kvinna.

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Den andra kvinnan av Therese Bohman

Torsten Jovinge

Jag är särskilt svag för purismen, åtminstone den svenska varianten. Purism är alltså en särskild avskalad form av kubism, där man skalar bort onödiga detaljer och håller nere antalet färger. Jag gillar det enkla och rena, fascineras över hur mycket man kan skala bort och fortfarande hålla kvar uttrycket och känslan. Som västerbottning är jag särskilt förtjust i Helge Linden, som hör till en av mina största favoritkonstnärer. Torsten Jovinge ligger mig också varmt om hjärtat. Magiskt nog är det just Från Centralpalatset av Torsten Jovinge som pryder en av mina favoritböcker: Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Valet av motiv är helt briljant: Klings språk är lika avskalat och vackert som Jovinges målning och boken rör sig också i Stockholm. En fantastisk matchning av bok och målning.

Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Kategorier
-

Fina framsidor: diktsamlingar i pocket och en bok om när Sverige blev modernt

Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med fina framsidor, så nu känns det som att det är dags igen! Bonnier Pocket brukar packa om välkända klassiker i nya, snygga förpackningar, och de lyckas nästan alltid! Jag gillar färg och spännande mönster, men den här gången är det fyra minimalistiska varianter: svart-vita porträtt av författarna bakom böckerna. Känner ni igen dem?

Ja, Karin Boye känner ni säkert igen! De övriga författarna är alltså (som ni kan läsa er till om inte annat…) Edith Södergran, Erik Axel Karlfeldt och Werner Aspenström. Fyra diktsamlingar i pocket alltså! På sätt och vis känns det lite “fel” att läsa dikter i pocketutgåvor, för jag tycker att pocket har en tendens att “falla ihop” när man läser och det känns lite opraktiskt att läsa just dikter i det formatet. Skönlitterära texter är en annan sak, för de vill man förmodligen bläddra sig igenom förhållandevis snabbt. Dikter, däremot, skulle jag hellre vilja läsa i en bok som faktiskt går att öppna och hålla öppen. Om ni förstår vad jag menar. Gud, vad snobbig jag låter! Det jag skulle komma fram till är att jag trots detta känner mig råsugen på de här utgåvorna! Det är Jan Landqvist som har gjort porträtten och det är också samma porträtt som några kanske känner igen från de populära bokstöd som gått att köpa här och där de senaste åren. Nina Ulmaja har gjort en grafiska formgivningen.

En annan tjusig framsida som jag har spanat in på sistone är framsidan till Per I. Gedins bok När Sverige blev modernt, som handlar om konsthistorikern Gregor Paulsson. Jag känner inte till någonting om Paulsson, men när jag läser om boken så förstår jag att han introducerade funktionalismen i Sverige. Jag gillar verkligen funkis och bokens framsida tycker jag såklart är kanonfin. Det är Nina Lyth som står för formgivningen, men vem som är konstnären bakom bilden på framsidan vet jag faktiskt inte (upplys mig gärna om vem det är!).

Kategorier
-

Några fina framsidor (och en ful)

Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor. Det finns så många fina böcker där ute och jag gillar att uppmärksamma dem på bloggen.

Vad sägs om ett helt gäng färgglada och stiliserade Agatha Christie-utgåvor? Jag gillar verkligen att man har lyckats hålla det stramt och snyggt trots de knalliga och glada färgerna. Det här kontrasterar verkligen mot dagens dussindeckare som allt som oftast har stentrista, mörka framsidor. Sara R. Acedo har gjort framsidorna för Bookmark förlag.

Fem små grisar av Agatha Christie 4.50 från Paddington av Agatha Christie Badortsmysteriet av Agatha Christie Döden på Nilen av Agatha Christie Huset på udden av Agatha Christie Och så var de bara en av Agatha Christie Poirots jul av Agatha Christie Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

Sedan till avdelningen “väldigt specialiserade kokböcker”. Jag är inte helt säker på att jag vill ha en hel bok vigd åt rabarber, men visst blir man lockad när man ser den här fantastiska formgivningen ändå! Hallon, Rabarber, Kål heter böckerna av Ingar Nilsson, från Bokförlaget Arena och med formgivning av Kristin Lidström (kolla in hennes hemsida för bra bilder som gör böckerna lite mer till sin rätt än förlagets pressbilder). Jag vill ha motiven som prints och hänga dem i mitt kök!

Hallon av Ingar Nilsson Kål av Ingar Nilsson Rabarber av Ingar Nilsson

Den mindre fina framsidan då..? Jo, jag kollade på Nyhetsmorgon här om veckan när Sandra Beijer och Sofie Sarenbrant tipsade om bokreaböcker. En av böckerna som kom upp var Hon som vakar av Caroline Eriksson. Det är säkert en spännande deckare, men… 80-talet ringde?! Förmodligen är framsidan så retro och modern att det är jag som är dum i huvudet, men för mig känns den i alla fall allt annat än spännande eller snygg. Tyvärr. För mig känns det här som framsidan till någon stackars bok som har hamnat i en bokbyteshylla istället för i soporna… Och som sedan ingen byter till sig. Förlåt!

Hon som vakar av Caroline Eriksson

Kategorier
-

Fina framsidor: Vakuum, En dag ska jag bygga ett slott av pengar, Barnvagnsblues, Ärr

Dags för ett inlägg med snygga böcker! Jag brukar skriva en liten anteckning när jag råkar på en snygging och nu när jag tittar på dem så inser jag att jag verkar vara inne i en rymdfas… Visst är framsidorna till både Audur Ava Ólafsdotters Ärr och Mia Öströms Vakuum fantastiska?

Vakuum av Mia Öström
Vakuum av Mia Öström

Ärr av Audur Ava Ólafsdotter
Ärr av Audur Ava Ólafsdotter

Det är kul att framsidorna, trots stjärnhimlarna, ger helt olika känsla. Vakuum, med sin överdimensionerade titel, är snygg och maffig på sitt lågmälda sätt. Ärr överraskar genom att kombinera mäktig stjärnhimmel med babyrosa text i lekfullt typsnitt. Vakuum är en ungdomsroman om sorg, förlust och tomhet, och Ärr är en (vuxen)roman som med svart humor berättar om isländsk vardag och om en frånskild man som har tappat livslusten. Jag hade nästan gissat att Ärr vore ungdomsromanen. Det är ju så sällan romaner riktade till vuxna får vara rosa & lite barnsliga (förutom när det är feelgoodböcker…). Positiv överraskning!

Någonting jag brukar vara svag för hos böcker är glitter & guld. 🙂 Så gissa om jag gillar Evin Ahmads En dag ska jag bygga ett slott av pengar, som enligt förlaget är en roman som rör sig “Från tugget på bänkarna i Akalla, adidasbyxor och falska Raybans från Alanya, till den fina dramahögskolan på Valhallavägen i Stockholm, där man gör andningsövningar och får massage.”. Jag blir verkligen lockad att läsa när jag ser den här himmelsblå, härliga framsidan. 🙂

Slutligen, det finns fina framsidor som inte anspelar på (stjärn)himlar på något sätt. Jag gillar framsidan till Ester Roxbergs Barnvagnsblues. Titeln leder tankarna till helt vanlig feelgood, men boken har en framsida som sticker ut rejält från allt karamelligt och gulligt som genrens böcker brukar förpackas i. Men så är det heller inte en feelgood, vad jag kan förstå, utan en roman om föräldraskap. Otroligt vacker framsida, hur som helst, med mjuka färger och ett intressant motiv! Böcker från feelgoodgenren borde ta efter!

Barnvagnsblues av Ester Roxberg
Barnvagnsblues av Ester Roxberg