Kategorier
-

Näthandel till jul? Tacka vet jag riktiga butiker!!

Nu tänkte jag börja det här inlägget med lite gnäll angående en specifik näthandel och ett misslyckat köp, men det kommer lite mer generellt gnäll längre ned i inlägget om någon undrar. 😉

I mitten av november började jag fundera på julklappar och en av de saker jag planerade att ge bort visade sig inte finnas i lager någonstans hemma i Umeå. Den här gången blev det därför en beställning från Bokus, som visserligen inte heller hade varan i lager, men som sade sig kunna skicka den inom 5–8 arbetsdagar. Till det skulle det tillkomma frakt på 3 arbetsdagar. Det var med andra ord en lång leveranstid, men det kändes ändå lugnt eftersom att jag egentligen inte behövde varan förrän den 20/12 och mitt paket skulle komma fram den 3/12 (som senast). Den 27/11 fick jag ett mejl om att mitt paket hade skickats, vilket ju kändes väldigt lovande. Sedan gick dagarna. Det kändes såklart märkligt att det drog ut på tiden, men med tanke på min tidigare erfarenhet av PostNord så var jag inte direkt förvånad. En dryg vecka gick utan någon avi om att mitt paket fanns att hämta ut. Då fick jag plötsligt ett mejl med en kvittens på att Bokus har mottagit min retur, en retur av varor som alltså inte ens hade nått mig och som jag ännu mindre hade skickat tillbaka. Bokus menar att paketet förmodligen har kommit bort och på något sätt har lämnats tillbaka till dem, men det finns egentligen ingenting som övertygar om att paketet någonsin har lämnat deras lager på riktigt (baserat på PostNords information). Hur som helst kunde de inte göra någonting för mig annat än att föreslå att jag kunde lägga en ny beställning. Detta var alltså den 6/12 och utsikterna att en nybeställning skulle komma fram innan den 20/12 var i det läget 0. Det här är inte hela värden, naturligtvis, men jag hade inte direkt planerat att handla julklappar de här sista veckorna innan jul, bland annat för att jag har kalendern fulltecknad med annat. Det fanns en anledning till att jag planerade julklappsinköpen i mitten av november! Nu får jag stuva om och tänka om kring just de här julklapparna, vilket känns stressigt och tråkigt.

Vad glad man blir när bokpaket faktiskt kommer fram!

Jag är faktiskt riktigt besviken på Bokus. Jag känner mig allt annat än sugen på att köpa någonting från dem i framtiden. Det enda de har lyckats med den här gången är att skicka ut en faktura (som jag tyvärr har betalat och där det nu återstår att se när/om jag får tillbaka pengarna…).  Jag kan i och för sig inte döma ut hela deras verksamhet utifrån ett misslyckat köp, men jag verkar inte vara ensam om att uppleva att Bokus har leveransproblem. Nu handlar inte det här bara om Bokus heller.

Ärligt talat blir jag bara mer och mer tveksam till nätshopping generellt. Det fanns en tid när det kändes smidigt och kul att handla grejer på nätet: utbudet var fantastiskt, det var enkelt att handla och ofta fick man det man beställde inom bara ett par dagar. I takt med att näthandeln har exploderat har dock allting börjat gå alltmer långsamt. Även varor som finns i lager tar lång tid att skicka ut och när man väl får paketet är man inte direkt ensam hos postombudet. För några år sedan gjorde jag misstaget att köpa i princip alla julklappar på nätet och jag fick därför gå till postombudet var och varannan dag under ett par decemberveckor. Det var inget ovanligt scenario att då få en kölapp med 50 eller fler nummer före i kön. Det var så många paket på plats att det inte ens räckte att ange löpnummer – fyra siffror räckte inte för identifiera paket bland sådana massiva mängder. Det blev ett antal timmar hos postombudet under den decembermånaden, kan jag ju säga. Vad jag också kan säga är att det är sjukt oinspirerande att stå i den där svettiga klungan hos postombudet och vänta på att få ut sina paket. Bara för att sedan släpa hem paketen också, något som sällan är härligt när man, liksom jag, främst transporterar sig med cykel. Ska man få hemleverans vet jag hur många som helst som har fått meddelande om att “du var tyvärr inte hemma…”, trots att de varit hemma precis hela dagen, så det framstår inte heller som ett klockrent alternativ. Leveranserna lämnar verkligen mycket att önska och det gäller i mitt tycke fler än bara det allmänt avskydda PostNord. Jag har by the way sett den fantastiska filmen Sorry we missed you och känner all sympati för de som kör budbil; Ingen skugga över dem, som säkert har sjukt stressiga arbetsdagar. Det här handlar inte om det.

Leveranserna är det största problemet med nätbutiker, men det finns fler grejer som stör mig. Allt fler nätbutiker börjar faktiskt bli rejält röriga. Det som en gång i tiden var nätbutiker specialiserade på en viss typ av produkter, t.ex. böcker eller skivor, är nu portaler med allt möjligt (och omöjligt) i sortimentet. En hel del produkter skickas från helt andra leverantörer och en och samma beställning kan därför på ett förvirrande vis generera en hel drös med paket från landets (eller världens) alla hörn. Beskrivningen av varorna är ofta en text som hämtas från någon databas (eller inte hämtas alls) och som inte nödvändigtvis ger tillräckligt med information för att man ska veta vad man köper (det gäller inte minst kläder, skor och sportgrejer – en typ av varor där jag ser det som absolut självklart att t.ex. få information om material och ett hum om kvaliteten innan jag slår till). Fokus verkar ligga på att kränga så många grejer som möjligt, oavsett hur spretigt och rörigt det blir, snarare än att specialisera sig och bli riktigt pålitliga och duktiga på en viss produkt. Jag vet inte vem som vinner på detta eller vill ha det så? En del nätbutiker har ett så överväldigande utbud att det är svårt att över huvud taget hitta det man egentligen vill ha. Som exempel ville jag för flera år sedan köpa en matta hos RoyalDesign (inte för att jag hade tittat ut någon viss matta, utan för att jag hade fått ett presentkort hos dem). I sitt sortiment hade de över 1 500 mattor, som kunde filtreras med avseende på bland annat märke och färg, men inte med avseende på storlek. Det enda sättet att få reda på mattornas storlek var att klicka på varje enskild matta och i bästa fall hitta den informationen i produktinformationen, en helt ohållbar metod när det gäller tusentals mattor. Jag mejlade dem och påtalade att jag såg det här som en brist och att jag inte kunde handla från dem innan de har förbättrat filterfunktionen. De har inte gjort något än. Men det kanske bara är jag som är intresserad av att ha mattor i rätt storlek hemma..?

Ärligt talat, nu sticker jag ut hakan och skriver något som jag säkert får äta upp, men om inte näthandeln skärper till sig så tror jag att det är på väg utför vid det här laget. Att handla på nätet är irriterande, långsamt, obekvämt och rörigt. Den enda fördelen är att priserna ofta är pressade, men då brukar man å andra sidan åka på en fraktkostnad som äter upp en stor del av den lilla besparingen.

Och nu har jag inte ens gått in på det djupt problematiska med att folk sitter hemma och klickar hem varor som sedan returneras och skickas fram och tillbaka, fram och tillbaka. En hel del företag, t.ex. Ellos och Nelly, sköter till och med ompackningen utomlands. Hållbarheten?!?!

Nej, tacka vet jag fysiska butiker. I en fysisk butik kan man (åtminstone i bästa fall) få hjälp och service av någon som är serviceinriktad och kan något. Dessutom får man varan direkt i handen och skulle den vara defekt kan man gå tillbaka och få hjälp direkt. Du kan också klämma, känna och prova produkten på plats, vilket troligen minskar risken att varan går i retur (och går den i retur så skickas den åtminstone inte till Estland eller Polen!).

Nu bor jag i en stad med ett hyfsat utbud av butiker och jag förstår att nätshopping kan vara väldigt användbart om man bor i glesbygd eller på en mindre ort, långt från större städer, men för mig känns det i alla fall mer och mer självklart att “riktiga” butiker slår näthandeln många gånger om. Oh, ja.

Dessutom är det trevligt att ha en “levande” stad med butiker som kan hålla öppet. Det känns fint att kunna bidra till att fortsätta att ha det så. Nästa år skippar jag näthandeln totalt inför julen, känner jag. Jag har inte tid och ro att sitta hemma och klicka hem varor som man kanske eller kanske inte får hem i tid.

Kategorier
-

Äntligen (?) blir det möjligt att läsa strömmade e-böcker på läsplatta

Jag var skapligt tidig med att skaffa en e-bokläsare (en läsplatta med e-bläck) och det är helt klart en pryl som jag är mycket glad över att ha i min ägo, men något som jag verkligen har saknat de senaste åren är möjligheten att också läsa strömmade e-böcker på den. De första åren med läsplatta brukade jag låna biblioteksböcker eller köpa e-böcker, men sedan det exploderade med appar för ljud- och e-böcker så har det känts riktigt synd att det inte har gått att läsa böcker från de här prenumerationstjänsterna också. Jag känner till att de ska finnas någon nyare läsplattemodell med Android som operativsystem och där det alltså går att ladda ned appar, men det har varit svårt att göra sig en bild av ifall den här typen av platta ens går att använda på det sättet. Att det går att ladda ned en app innebär ju tyvärr inte att den är anpassad för läsplattornas skärmar. Det har därför känts helt utopiskt att kunna läsa böcker från Storytel, BookBeat, Nextory och andra i en platta som är anpassad för e-böcker och som är bekväm att läsa på.

Svindlande höjder av Emily Brontë
Min gamla trotjänare till e-bokläsare (en Bokeen Cybook Opus från 2010).

Det har känts särskilt hopplöst eftersom känslan länge har varit att ljudboksaktörerna i första hand satsar på specialskrivna berättelser som funkar bra som ljudböcker. Känslan har varit att de pumpar ut följetonger och korta ljudboksanpassade berättelser för att locka till sig kunder som kanske annars skulle ha lyssnat på poddar eller sett en tv-serie. Jag, som är lite mer av en boknörd, har känt mig mer bortglömd och det har inte känts som att någon har försökt att locka kvar mig till sina tjänster. Man har heller inte försökt lyfta fram kritikerrosad litteratur utan har främst presenterat sitt sortiment i form av topplistor med deckare och feelgood och det har inte heller bidragit till att jag har känt att de här tjänsterna har riktat sig till mig. Trots allt.

En gammal topplista hos Storytel…

Men nu! Nu! Ursäkta för det extremt långa inledningen, men det jag skulle komma fram till är alltså att Storytel inom kort lanserar en egen läsplatta! Den kommer att heta Storytel Reader och den lanseras alltså med en inbyggd Storytel-app. I den kommer det gå att läsa Storytels e-böcker, som alltså synkas och kan fortsätta att läsas på andra enheter (telefon eller surfplatta). Det kommer till och med gå att läsa i offlineläge (men då funkar knappast synkningen). 999 kr kommer den att kosta, men då tillkommer förstås månadsavgiften på 169 kr. När abonnemanget går ut så försvinner också alla nedladdade böcker.

En sådan här platta är förstås något som jag har väntat på länge, men som jag inte hade trott skulle komma. Det fanns några år när de stora nätbokhandlarna gjorde satsningar för att lansera e-bokläsare, men även om Adlibris fortfarande kränger sina Letto-plattor (i nya versioner faktiskt), så känns det som att mycket av e-bokhandeln dog ut redan innan den hann börja. Den som har varit sugen på en e-bokläsare de senaste åren har verkligen fått leta och det har varit minst sagt knepigt att hitta information om läsplattor eller att hitta en återförsäljare som har en fysisk butik dit man kan gå och klämma & känna på olika plattor.

Det återstår att se om det här blir en återfödelse för nisch-produkten e-bokläsare. Jag tycker såklart att läsplattor med e-bläck är fenomenala:

  • Ergonomin går inte att jämföra med det surfplattor kan erbjuda – med e-bläck är det lika bekvämt som att läsa ett papper och eftersom att skärmarna inte är ljusstarka så går det dessutom att sitta ute i solen och läsa.
  • Läsplattor rymmer normalt sett över 1000 böcker och det är ju fantastiskt härligt, inte minst när man är på resa och vill slippa packa hela väskan full med böcker.
  • De är små & lätta (väger bara ett par hundra gram eller så) och därmed väldigt sköna att hålla i när man läser.
  • Det går att ställa textstorlek och teckensnitt, vilket ytterligare kan förbättra läsupplevelsen.
  • Läsplattor drar otroligt lite batteri och behöver “nästan aldrig” laddas, vilket är en klar fördel framför surfplattan.

Men till e-bokläsarens nackdel kan ju sägas att det är en produkt som bara kan användas till just läsning av e-böcker. Läsplattorna började lanseras ungefär samtidigt som massorna började köpa surfplattor och för de flesta kändes surfplattan förmodligen som ett vettigare köp. En surfplatta kan ju, till skillnad från läsplattan, även användas till spel, sociala medier, kolla på videos etc. etc. Det var uppenbarligen inte så många köpare som var intresserade av att lägga pengar på två olika sorters plattor, varav den ena är dedikerad för e-böcker. E-bokläsare har liksom gått mot den lilla målgruppen teknikintresserade boknördar och det har uppenbarligen inte varit tillräckligt lukrativt för att bokhandlare och andra ska ha vågat fortsätta satsa.

Men nu satsar Storytel och det tycker jag är superkul! Sedan kan man såklart vara lite cynisk och se att det här är ett till sätt att låsa fast sina kunder. Att locka kunder kan vara lätt, men när det finns flera aktörer som erbjuder liknande tjänster till samma pris så krävs det något extra för att hålla kvar dem. Att satsa på exklusivt material i form av serier och följetonger är ett sätt, att lansera läsplattor ett annat. Jag kan inte tänka mig att Storytels plattor kommer att gå att använda till någonting annat än att läsa e-böcker från Storytel och vi kan nog glömma att e-böcker från bokhandeln eller från biblioteket kommer att gå att få in i Storytel Reader. Den som köper en sådan här platta kommer alltså bli tvungen att betala ett par tusen per år för att kunna använda den.

Hur kul det än känns med en sådan här uppfriskande och oväntad läsplattelansering så kan jag ju erkänna att jag inte kommer att köpa en Storytel Reader. Det känns som en alldeles för begränsad produkt för min del och det finns dessutom en uppsjö av olåsta plattor till liknande pris. Adlibris Letto, som jag nämnde tidigare, har en hyfsat ny modell (Frontlight 2), som förvisso kostar 400 kr mer än Storytel Reader, men som kan hantera alla möjliga e-böcker och även funkar med biblioteksböcker. Det blir många pengar över till bokköp om man sparar in på månadsavgiften på 169 kr som krävs av Storytel-plattan…

Blir du sugen på en Storytel Reader?

Kategorier
-

“Ljudboksproducenter med viss pappersutgivning”

Det märks verkligen att bokbranschen är i förändring. Jag har skrivit flera inlägg om appar för ljudböcker och om hur allt fler böcker skrivs direkt för ljudboksformatet. I ett av mina senaste inlägg på temat så nämner jag Bonnier bookery, som är Bonniers satsning för att ge ut nyskrivna, digitala kortromaner (en snajsig omskrivning för att få ut dialogdrivna dussindeckare och liknande berättelser till ljudboksappar). Det verkar som att Bonnier bookery är en riktig storsatsning. DN skrev här om veckan om att inflytelserika personer har börjat gå från Bonnier efter det som många uppenbarligen upplever som en rejäl och ovälkommen omsvängning i utgivningen. Svårlyssnade böcker, som faktaböcker, får stå tillbaka när Bonnier drar på stort för att producera lättlyssnat material som tilltalar den stora massan. Det beskrivs också i DN-artikeln hur den litterära chefen inför personalen ska ha beskrivit att förlaget “inom några år förmodligen kommer vara en ljudboksproducent med viss pappersutgivning”. Tydligen var detta rätt rejält ryckt ur sitt sammanhang, men på något sätt är det en rätt träffande beskrivning för det man som läsare lätt kan se framför sig.

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Tre stora ljudboksaktörer har utkristalliserats sig de senaste åren: BookBeat (som är Bonnierägt), Storytel (giganten som förresten har köpt det anrika förlaget Norstedts – och alltså redan är en ljudboksproducent med en viss pappersutgivning(!)) och Nextory. Viss konkurrens kommer nu från Bokus, som precis har lanserat sin tjänst Bokus Play. Det nydanande med Bokus Play är att de erbjuder ett basabonnemang. För den som nöjer sig med att lyssna på 1 bok i månaden så går det att prenumerera för 89 kr/mån. Den som vill lyssna på ett obegränsat antal böcker får betala 169 kr/mån. Det verkar vara skrivet i sten att det ska kosta 169 kr/mån att prenumerera på ljud- och e-böcker i mobilen, för det är exakt den summan som såväl BookBeat, Storytel och Nextory tar för sina tjänster. Kampen om kunden handlar inte om prispress utan om utbudet av just det där egenskrivna, dialogdrivna och lättlyssnade som folk förväntas vilja lyssna på medan de står och diskar eller drar en dammsugare genom lägenheten. Framför allt Storytel och Bonnier satsar kraftigt på detta och det är tydligen något som kunderna verkligen lockas av.

Vi som överlevde av Michael Bornstein och Debbie Holinstat Bornstein

Folk betalar alltså glatt sina dryga 2000 kr/år för att lyssna på ljudböcker i mobilen. Samtidigt sitter det långt inne att ens köpa en pocket när läslusten faller på. Medan intäkterna från bokapparna skenar (förra året sågs en intäktökning på 50 %) så dalar bokförsäljningen (ner med 4,5 % förra året). Money talks och det är i ljudböckerna som pengarna finns. Sett i det ljuset förstår man vad förlagen måste satsa på för att överleva.

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl

Det man undrar är dock vem (och varför) som ska ge ut allt det där andra, det svårlyssnade, det smala. Jag använder själv en bokapp för att lyssna på ljudböcker och jag tycker att det är hemskt smidigt (i mars lyssnade jag på 7 ljudböcker, så jag är väl något av en storkonsument dessutom…). Men jag kan också säga att de böcker som finns i min apps topplista, till största delen är böcker som jag inte har någon som helst lust att lyssna på. 8 av de 10 böcker som ligger överst på topplistan är deckare och deckaren är en genre som har roterat så många varv runt sig själv att jag nu för tiden mest förknippar den med nyckelord som “kliché” och “floskler”. Jag skulle beskriva det som att jag har en bred boksmak, men jag kan helt klart säga att den här typen av böcker och texter som det nu satsas på, och som de flesta tydligen lyssnar på, är precis den typen av böcker och texter som jag scrollar förbi. Bokapparna får mig att känna mig som en finkulturell kärring, faktiskt. Jag är helt klart inte i deras målgrupp. Frågan är vad sådana som jag ska lyssna på om några år? Eller vad vi i så fall måste betala för att någon fortfarande ska kunna ge ut det vi vill läsa?

Kategorier
-

Bokrean – mina fynd(?)

Inför bokrean postade jag ett par mastiga inlägg med tips på reafynd och i ett av inläggen gjorde jag dessutom en lång, lång lista på böcker som jag själv var lite sugen på. Vad hände sedan då? Köpte jag något? Svar: ja. Men här måste jag vara ärlig och säga att bokrean kändes rätt trist i år. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men hela upplevelsen kändes mest som ett “jaha?”.

Nu är det ju så att jag hade kollat i katalogerna i förväg och därför redan visste vilka titlar som skulle finnas på rean, så det var kanske lite mycket begärt att jag skulle bli överraskad, men det var just överraskningsmomentet som saknades och det var det som gjorde mig besviken. Jag får förmodligen skylla mig själv, naturligtvis, men så var det i alla fall. Det fanns inte en enda bokreabok som stack ut eller lockade för min del. Den bok jag ville bläddra i mest av alla var samlingsutgåvan med Bodil Malmstens loggböcker, för den hade jag sett framför mig när jag tidigare i veckan suttit och jobbat med en slutuppgift på en kurs och den boken var liksom tänkt som belöningen för allt slit. Men när jag väl gick på bokrean på söndagen så var Malmsten-boken helt slut (om den alls hade varit där). Jag ville inte komma hem tomhänt eftersom att jag peppat för att belöna mig med en bok, så jag gick varv på varv i butiken, men det enda jag såg var samma uttjatade böcker som roterat på Instagram, i poddar, i morgontidningen och hos bokbloggare det senaste året. Till slut valde jag i alla fall Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen, för den har jag länge varit sugen på att läsa.  Det var ju kul att den fick hitta hem till mig i alla fall! Men ärligt talat köpte jag den mest för att… jag verkligen hade tänkt köpa något(!).

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Det är så lustigt, för jag är kraftigt emot impulsköp i allmänhet, men vad jag hade hoppats på under bokrean var nog innerst inne att jag skulle ramla in i något helt oväntat som jag hade kunnat impulshoppa. Tänk om det hade funnits någon spännande antologi med poesi, någon antologi som jag aldrig ens hade hört talas om förut, men som skulle vara en fin ingång för mig till ny poesi? Eller en oväntad och vacker “coffee table”-bok eller någon annan tjusig bok om konst, design, foto? Eller en skönlitterär bok som jag hade glömt bort, men plötsligt blivit påmind om på nytt? Eller en klassiker som jag länge velat läsa? (Jag måste i och för sig ge bokrean att det fanns väldigt många klassiker i år, det var bara ingen som var speciellt lockande för mig). Men nej, tyvärr. Jag tyckte mest att det var den vanliga topplistelitteraturen och den är jag rätt mätt på.

Jag borde förmodligen inte gå på bokrean. Jag borde gå till biblioteket och botanisera, kolla vilka böcker som är skyltade, bli överraskad, låna hem på vinst & förlust. Bokrean är nog inte för mig, vilket såklart inte betyder att den saknar betydelse i stort eller att den saknar betydelse för andra. Men apropå detta, någon annan som är tveksam till bokrean är Kristoffer Lind i Förlagspodden. Han gjorde en ordentlig sågning i avsnitt 20 och förde fram en massa intressanta tankar. Jag kan verkligen tipsa om avsnittet och om Förlagspodden i allmänhet. Jag har den senaste tiden blivit mätt på “boktips”-poddar, men tycker fortfarande att det är härligt med samtal om litteratur, så då passar Förlagspodden väldigt bra för mig. Det är mycket “bakom kulisserna” och nördigt prat om förlagsbranschen, sådant man som läsare (och bloggare) inte har en aning om, men som är kul att få höra mer om!

Gjorde ni några bokreafynd i år?

Jag kanske bör nämna förresten att jag samma dag som mitt “misslyckade” bokreabesök gick hem och nätbokhandlade hem några reatitlar: de ovan nämnda loggböckerna samt novellsamlingen Irakisk kristus av Hassan Blasim. Den sistnämnda var precis en sådan där överraskande och oväntad bok som jag hade hoppats på att hitta i den fysiska butiken (kanske var den slutsåld när jag var där, eller så kollade jag i fel hyllor…). När Irakisk kristus var aktuell så snackades det om den överallt i diverse kulturprogram och pålitliga boktipsare trodde att jag skulle gilla den, men sedan glömde jag liksom bort den i alla fall! Men nu är den på väg hem till mig. Dessutom köpte jag några e-böcker: Maken av Gun-Britt Sundström, Under det rosa täcket av Nina Björk och Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Man kan inte säga annat än att jag har shoppat loss på rean i år. Däremot kan jag väl tycka att nätbokhandel är rätt… själlöst? Det var inte så jag hade tänkt på rean när jag såg mig själv gå och botanisera och belöna mig själv med tjusiga böcker. 😉

Kategorier
-

Är novellen äntligen inne?! Eller vill vi helt enkelt konsumera fortare?

Är novellen äntligen inne? Jag vet inte! Men jag har fått en känsla av att den har varit väldigt ute, trots att formatet har fått en del uppmärksamhet på senare år, t.ex. genom nobelpriset till Alice Munro (som alltså är en novellförfattare). Jag baserar det här på att novellen sällan syns till bland nomineringarna till tjusigare litteraturpriset (förutom ovan nämnda Munro då) eller recenseras på kultursidorna eller pratas om över huvud taget. I förlagens utgivningar har novellen en nästan lika undanskymd plats som poesin.

För mycket lycka av Alice Munro
För mycket lycka av Alice Munro

Sedan finns det novellvurmare som förlaget Novellix, som sedan sju år tillbaka ger ut små “pixi-böcker” för vuxna och tjusiga presentaskar med noveller. Deras noveller brukar komma ut fyra i taget och är oftast samlade kring ett tema. Att Novellix har överlevt så länge är ett slags bevis på att novellen trots allt har en plats och är efterfrågad – och varför skulle det inte vara så? Jag älskar korta och tighta berättelser och novellerna (liksom poesin) drar det till sin spets. “Vem som helst” kan skriva långa, pladdriga texter, men novellen kräver sin författare. I novellen är det i någon mening inbyggt i formatet att där finns kvalitet och det kommer aldrig bli omodernt. Det känns fint att vi är en del läsare som uppskattar noveller och att vi tydligen är tillräckligt många för att det ska gå att driva ett förlag som bara ger ut noveller.

I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren

Nu kan Novellix hur som helst tänkas få en viss konkurrens framöver, i och med att Bonnier har hoppat på tåget och ska börja ge ut digitala kortromaner. Satsningen går ut på att det ska komma ut nyskrivna kortromaner och noveller på olika teman (först ut är Anna Jansson, Malin Persson Giolito och Jonas Bonnier med varsin historia om terrorism). Jag läste om det här i DN, där Lotta Olsson har skrivit om nysatsningen och drar parallellen till Novellix . Och visst låter det lika på pappret, men jag vet inte om Bonnier Bookery blir någon egentlig konkurrent till Novellix. Bonniers satsning handlar nog om något helt annat: trenden att ge ut kort och ljudboksanpassat/appanpassat material som går direkt till deras egna appar och kanaler. På ett sätt ser jag det som raka motsatsen till novellen: dussinproduktioner att lyssna på i bakgrunden, snarare än kvalitetsromaner att läsa med eftertanke. Nu låter jag väl som en snobb. 🙂 En fördomsfull snobb, förmodligen! Men vi får väl se. 🙂

Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix
Fyra Selma Lagerlöf-noveller

Det korta formatet är säkerligen här för att stanna, hur som helst. Det ligger mycket pengar i bokappsbranschen och med korta, lättillgängliga berättelser, som kanske inte tar så mycket tid i anspråk och som därför går att konsumera fortare, så kan man också knyta till sig kunder som vill ha mer, mer, mer och därför är beredda att betala för prenumerationstjänster. Storytel har sysslat med det här länge och har t.ex. Storytel brief – sammanfattade versioner av populära böcker. Den som inte orkar lyssna på exempelvis hela bestsellern Omgiven av idioter (9 h lyssning) kan därmed få en 30 minuters komprimerad version.

Jag hör inte till målgruppen för Storytel brief, förstår jag, och Storytel brief känns också som en ytterlighet på skalan. Var Bonnier Bookerys nya kortromanssatsning hamnar vet jag inte. Själv tänker jag i alla fall fortsätta att läsa noveller, från olika författare och förlag, och inte göra det för att jag vill bli klar så snabbt som möjligt, utan för att jag helt enkelt uppskattar novellen och har gjort det sedan jag läste Hjalmar Söderbergs Historietter i gymnasiet – för att det i de korta berättelserna kan rymmas de största känslorna.

Nu vill jag för sakens skull säga att jag inte är sponsrad eller samarbetar med Novellix på något sätt, men när jag ändå babblar om dem så kan jag tipsa om att de har en pågående bokrea för den som är sugen på att köpa noveller till rabatterat pris.

Läser du noveller? Lockas du av berättelser som går att läsa/lyssna ut snabbt?

Mitt lilla novellbibliotek (mer välfyllt nu för tiden, faktiskt).
Mitt lilla novellbibliotek (mer välfyllt nu för tiden, faktiskt).