Den rätta knycken, av Johan Svedjedal, är en djupdykning i Saltkråkan: uppkomst, utveckling, mottagande, betydelse, ja, allt om den underbara idyllen på Saltkråkan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Den rätta knycken går Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap, på djupet med Astrid Lindgrens älskade Saltkråkan. På ett intresseväckande sätt lyckas han ringa in det som kan sägas vara kärnan i berättelserna om Tjorven och de andra: den idylliska skärgårdsmiljön, kärleken och gemenskapen, den eviga sommarlovsstämningen.
Jag håller själv Vi på Saltkråkan, TV-serien, till Astrid Lindgrens bästa. Jag är uppvuxen i liknande miljöer, inte på en ö då, i och för sig, men tillräckligt nära för att kunna se min egen hemstad i serien – avsnittet där Tjorven, Pelle och farbror Melker förtvivlat försöker rädda Snickargården undan rivning är alltså delvis inspelat i just Öregrund. Det här bidrar såklart till mys och igenkänning för mig personligen, men serien är såklart mycket större än så. Jag älskar miljöerna, huvudpersonerna, humorn, ja, typ allt. Många citat ur boken, ”den rätta knycken”, ”far ända in i baljan”, ”på min gata hemma i stan…” har etsat sig fast och det har de nog gjort hos betydligt fler än hos mig själv. Det är odödlig populärkultur och en del av vår kulturkanon, eller hur?
Den rätta knycken är alltså en hel bok som behandlar i princip allt kring Saltkråkan. Till skillnad från Astrid Lindgrens andra verk skrevs Vi på Saltkråkan ursprungligen för TV och kom som bok först senare. I Den rätta knycken skriver Svedjedal om allt kring såväl TV-serien, boken som de många uppföljarna. Den som vill veta mer om inspelningen, skådespelarna och mottagandet av de filmade versioner har mycket att hämta i Den rätta knycken. Den som vill följa i Svedjedals analys av boken har ännu mer att hämta. Bokens uppbyggnad och Lindgrens stil diskuteras i detalj. För mig, som inte alls är litteraturvetare är det en otroligt spännande läsning – mycket faller på plats kring det skickliga hantverket bakom Lindgrens böcker.
Det är inte varje dag jag läser en bok om en bok, dessutom inte en bok om en bok jag inte har läst(!). Ändå har det här varit en mycket lyckad läsning. Jag har läst väldigt mycket annat från Astrid Lindgrens rika produktion och kastar mig gärna över varje text om henne och hennes författarskap. Dessutom är TV-serien något av det mysigaste och bästa jag minns från min barndoms TV. Det har varit mycket härligt att få återvända dit.
Den rätta knycken
Den rätta knycken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0080240-0.
Johan Svedjedal
Johan Svedjedal är en svensk författare och professor emeritus i litteraturvetenskap.
Kvinnornas jul är en antologi som passar perfekt att använda som adventskalender – 24 underbara berättelser som utspelar sig i jultid.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Kvinnornas jul är en antologi med noveller och poesi som kretsar kring julen. Här ryms 24 texter, vilket alltså gör boken perfekt att använda som julkalender. Det var precis så jag använde den (förra julen) och för mig var det en verklig njutning. Jag älskar julen och läser gärna texter som utspelar sig i juletid. Samtidigt vill jag naturligtvis inte att det ska bli för glättigt och töntigt; julen är ju inte bara en tid med lycka och glitter, utan också en tid då många vänder ut och in på sig själva i stressen att hinna med allt (och att ha råd med allt…) och många känner sig ofrivilligt ensamma. Den här boken har lyckats få till en fin balans av mysiga julskildringar och julens baksidor. Här är dessutom alla texter skrivna av kvinnliga författare, vilket gör att flera texter lyfter det kvinnliga perspektivet. Finns det en särskild jul för kvinnor? Ja, på sätt och vis gör det nog faktiskt det. Om man generaliserar är det kvinnor som ordnar julmys, lagar julmat och fixar julstädningen och det är också något som märks i många av texterna.
I den här antologin ryms många olika jular. Bodil Malmsten skriver på sitt underfundiga sätt om en jul att drömma tillbaka till och ett nu som blivit tomt på innehåll. Sonja Åkessons bidrag är en dikt i form av en lång inköpslista som säger väldigt mycket om hur en kvinnas jul kan se ut. Victoria Benedictsson skildrar enorma klassklyftor, men också vad som kan döljas bakom fasaden i rikemansfamiljen. Margareta Strömstedts text har den talande titeln Julstädningen och döden och handlar faktiskt om precis just det. Ester Ståhlberg skriver om en julstjärna som kommer att få en särskild betydelse, fylld av både glädje och sorg, för en familj. Anna-Karin Palm har skrivit ett julevangelium i modern tappning. Karolina Ramqvists text handlar om julmat och vuxenblivande.
Den här boken blev en av mina favoriter när jag läste den förra året. Jag tyckte om alla texter, både de från favoriter som Astrid Lindgren och Kerstin Ekman och de som författats av nya bekantskaper för min del. Läs och njut en stund varje dag fram till jul, det är mitt tips!
Kvinnornas jul
Kvinnornas jul gavs ut av Romanus & Selling 2023 och har ett förord av Annina Rabe. ISBN: 9789189771260.
Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson, är en klassiker om några kvinnors livsöden i ett Sverige med stora klassklyftor.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Kvinnor och äppelträd är en klassiker av Moa Martinson, den stora proletärförfattaren, som hon kallats. I boken skildras en rad livsöden: kvinnor som lever, lider, föder, älskar, kämpar. Jag fascineras över hur levande Martinson gör både tiden, platsen och människorna, med alla sina fel och brister.
Samtidigt känner jag att det hade varit bättre att läsa boken själv, istället för att lyssna på ljudboken. Det är ett stort persongalleri att försöka få ordning på och berättelsen rör sig i tiden: avstamp tas hos Sofi, med sina många barn, som en dag hittas drunknad i älven. Därefter får läsaren följa några av hennes ättlingar: Ellen och Sally. Det fladdrar förbi en hel del försupna män, barn och andra personer att hålla rätt på.
Kanske spelar det ingen roll om man får ihop släktträden och alla kopplingar mellan de personer som dyker upp i berättelsen: det viktigaste är snarare att man får ta del av alla livsöden, som Martinson så skickligt skildrar. Och ja, det är definitivt en läsvärd klassiker. Martinson skriver fram en tid med enorma samhällsklyftor och elände, en tid som kan kännas avlägsen. Samtidigt är mycket helt tidlöst: vänskap, kärlek, livet.
Kvinnor och äppelträd
Kvinnor och äppelträd gavs ut första gången 1933 av Bonnier. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i uppläsning av Gunilla Nyroos, utgiven av Bonnier audio 2008. ISBN: 9789179537524.
Vi måste sluta ses på det här sättet, av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, är en unga vuxna-roman om kärlek och vuxenblivande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Vi måste sluta ses på det här sättet, av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, är en unga vuxna-roman om kärlek, vänskap och vuxenblivande. Huvudpersonerna, Hanna och Jens, träffas på ett uteställe under julens ledigheter, spenderar natten tillsammans, men byter inga nummer, ger inga löften till varandra om att ses igen. Ändå korsas deras vägar. Hon: går sista året på gymnasiet och längtar efter studenten – och efter att sticka till Paris med bästa kompisen, något hon planerar att göra bara dagar efter utspringet. Han: nyseparerad småbarnsförälder med ströjobb, där det senaste råkar vara som personlig assistent åt en gymnasieungdom som – japp, det stämmer – visar sig gå i Hannas klass.
Det finns en viss åldersskillnad och, framför allt, olika livssituationer och livserfarenheter. Förälskelsen är dock blind för alla eventuella problem och författarna lyckas skickligt skriva fram den där pirriga, omkullkastande, omvälvande nyförälskelsen. Det textas fram och tillbaka, dröjs kvar så att de ska ”råka” träffa varandra och, samtidigt, måste allt se normalt ut i klassrummet. Ingen av dem är bekväma med att flirta öppet: en elev och en typ lärare.
Samtidigt händer mycket annat i de bådas liv. Jens försöker skapa sig ett nytt liv, utan dotterns mamma. Hanna är också på väg att skapa sig ett eget liv: lämna barndomen bakom sig. Vägen dit är spännande, hela världen väntar. Någonting måste dock lämnas kvar: något som skaver är hennes barndomskompis och bästa vän i klassen. Deras liv börjar gå i olika riktningar och att dejta Jens gör inte direkt att hon prioriterar gamla vänner.
Vi måste sluta ses på det här sättet är en fin bok, på många sätt. Som småbarnsförälder känner jag igen mig i en hel del skildringar av småbarnslivet och när jag läser kastas jag tillbaka i tiden och minns hur det kunde vara att vara 18 år och på väg att bli vuxen. Här finns mycket igenkänning att hämta, på olika sätt.
Kanske är jag fel målgrupp (ja, såklart jag är, herregud!), men ändå måste jag erkänna att jag inte blev helt såld. Jag tycker boken känns lite väl lång och uppehåller sig för länge vid segt dejtande som inte leder någon vart. Jag blir inte ens övertygad om varför Hanna och Jens ser något hos varandra. Alltså, det säger väl mer om mig än om någonting annat, men såhär: jag levde länge utan barn och tyckte det var toppen, men när jag blev förälder så blev mycket annat extremt oviktigt i jämförelse. Livet som småbarnsförälder kretsar så mycket kring ens fantastiska lilla barn att mycket i mitt ”tidigare liv” känns främmande. Studentfirande? Tankar om att åka till Paris efter studenten? Ja, nej, det känns avlägset. Mycket avlägset. Jag har så svårt att se Jens, en sliten pappa, ens orka dejta en artonåring. De verkar ha skoj ihop, sådär som man kan ha som nyförälskad, absolut, men… Jag ser det liksom inte framför mig.
Det är mycket som är bra med Vi måste sluta ses på det här sättet, så är det, och för den som är ca 18 år är den säkert toppen. Medelålders tanter, som jag själv, borde kanske välja något annat.
Vi måste sluta ses på det här sättet
Vi måste sluta ses på det här sättet gavs ut av Gilla böcker 2013. ISBN: 9789186634421, 9789187457128.
Lisa Bjärbo
Lisa Bjärbo är en svensk författare och journalist.
Johanna Lindbäck
Johanna Lindbäck är en svensk författare och gymnasielärare.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj och en berättelse om hur ett trauma slår sönder en hel familj.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman, där läsaren, genom mellanbrodern Benjamin, får följa tre bröder och deras uppväxt i en dysfunktionell familj. Berättelsen rör sig framåt i ett antal episoder från barndomen, men rör sig också bakåt i kapitel som utgår från en nutid, då bröderna återses i vuxen ålder. På ett elegant sätt närmar sig de båda tidsperspektiven varandra tills allt når det trauma som fick familjen att fullständigt gå sönder. Det är ett intressant grepp – att låta berättelsen ömsom gå framåt och bakåt i tiden – och jag förvånas över att jag inte har läst något liknande tidigare. Det är enkelt, men genialt.
Samtidigt måste jag erkänna att det inte var helt lätt att få grepp om berättelsen. Det här är en bok där slutet gör hela berättelsen och det är med slutet som nycklarna fås till att lösa upp hela historien. Under läsningens gång satt jag däremot mest och funderade över vad författaren försökte säga, vad han försökte skildra. Allting kändes vagt och luddigt. Vilka är ens de här människorna? Föräldrarna framstår som alkoholiserade och både hem och barn ovårdade. Det finns något sjaskigt över allting. Och inte för att det ena utesluter det andra, för all del, men samtidigt framstår hemmet borgerligt, där det finns ekonomi att ha ett sommarhus vid vattnet, som exempel. Vad jobbar föräldrarna med, i den mån de jobbar? Oklart. Det här är alltså bara ett exempel på något som är ett frågetecken.
Allas relationer känns också oklara. Mamman framställs ömsom som en tyrann och ömsom som en mysig morsa som läser godnattsaga. Pappan framställs ömsom som en sadist och ömsom som den som skyddar pojkarna mot mammans nyckfulla beteende. Det kanske är precis så det fungerar i dysfunktionella familjer, vad vet jag, men jag förstod aldrig riktigt hur boken skulle läsas. Vem är god? Vem är ond? Vad vill författaren säga?
Kanske är det precis det Alex Schulman vill uppnå: skildra hur ett trauma kan ge all denna splittring och skada en familj till oigenkännlighet. Men jag kan inte hjälpa att jag läser och tänker att boken är lite för smart konstruerad för sitt eget bästa.
Överlevarna
Överlevarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182496, 9789100182502.
Alex Schulman
Alex Schulman är en svensk poddare, kolumnist och författare.
Biblioteksböckerna fortsätter att flöda här hemma. Här kommer några barnboksfavoriter från den senaste skörden. Alla har jag läst med min 3-åring, även om vissa förmodligen passar mer klockrent för äldre barn. Alltid finns det något att ta med sig från läsningen, även om det kanske inte är det författaren tänkt sig! 😉
Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg
”Längtan kan kännas som ett pirr och ett sug. Efter att något ska börja, eller sluta. Att någon ska komma, eller gå. Efter att få något, eller bli av med något.” I Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg, längtar alla efter något, smått som stort, livsavgörande som alldagligt: efter mamma, efter ett hem, efter en bebis, efter sommarlov. Fin bok och härliga illustrationer.
Bené – snabbare än den snabbaste hönan av Eymard Toledo, i översättning av Björn Eklund
En bok med underbara illustrationer!! Jag har frågat mig, i tidigare inlägg, varför collageteknik är så ovanligt i bilderböcker. I Eymard ToledosBené – snabbare än den snabbaste hönan illustreras berättelsen av collage, på ett lekfullt sätt, där t.ex. bananklistermärken är bananer i ett träd. En riktigt härlig bok om att vara ett fotbollsälskande barn i Brasilien. Bonus att man får lära sig ord som feijoada och mico.
En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén
En liten, skrikande bebis växer och blir ett barn och hela tiden är hunden Ajax den trogna följeslagaren. Pojkens första ord är ”vov”, Ajax är den som hjälper honom när han börjar ta sina första stapplande steg och när pojken börjar skolan blir pojken den som lär Ajax ”A” och ”O”: ”Aaaoo”. Men även hunden blir äldre… Ja, ni förstår. Ingenting för den gråtmilde. :’) Men jösses vilken fin bok den är, En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén. <3
Vem bits? av Stina Wirsén
Stina Wirséns Vem-böcker är fortfarande favoriter här hemma. De är sköna att läsa och har en behaglig rytm. I Vem bits börjar en ny pedagog på förskolan och Stora Kanin, som varit en sådan trygghet, är plötsligt med de små barnen, medan Koala och de större barnen måste vara med… Ssssiv. Jag har gravt svårt för ormar, så jag förstår Koalas tveksamhet till den här orm-pedagogen som plötsligt dyker upp. 😉 En rolig och fin bok om starka känslor på förskolan…
Vem räddar Alfons Åberg? av Gunilla Bergström
Få bilderböcker är på samma nivå som Alfons-böckerna av Gunilla Bergström. De kan handla om ret, slagsmål, rädsla, mobbing och konflikter, men ändå känner man inget annat än värme när man läser. Vem räddar Alftons Åberg? är en av mina Alfons-favoriter. Alfons har nyss flyttat till ett nytt ställe och har inte skaffat några kompisar ännu. Han leker med Mållgan – en fantastisk vän och hemlig kompis. Mållgan har bara ett problem: han kommer aldrig när det verkligen behövs…
Nu levande är den avslutande delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om liv utan barn och om att vara betydelsefull i andras liv.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4.5 av 5.
Med Nu levande avslutar Sara Lövestam sin trilogi om Monika och, som så ofta när man har fått följa en karaktär genom ett flertal romaner, känns det faktiskt väldigt tomt när sista bladet är vänt (bildligt talat, jag har lyssnat på ljudboken). Det har varit fint att få läsa om Monika och hennes kämpande med att försöka bli gravid. I Nu levande växlar barnlängtan snarare över till att försöka försonas med insikten att hennes liv kom att bli ett liv utan egna biologiska barn. Efter över ett decenniums försökande, där snart sagt varje månad har handlat om att pendla mellan hopp och förtvivlan, börjar Monika ge upp. Nu uppstår något av en tomhet: vem är hon ens utan allt detta? Det handlar om att skapa en ny identitet, som kretsar kring någonting annat än hormonbehandlingar och graviditetstester. Samtidigt har en man dykt upp, en man hon har en relation med och som vill bli pappa till hennes barn. Han är rent av beredd att betala för en äggdonation som avsevärt kan öka chanserna till en graviditet.
Parallellt med Monikas berättelse får läsaren också följa med i hennes stora intresse: släktforskningen. Monika letar sig bakåt i historien och läsaren får följa hennes släktingar, en generation i taget, in i 1800-talets Lappland. Hör ryms dramatiska livsöden, tragedier och familjehemligheter och det är omöjligt att läsa utan att bli berörd. De här delarna kompletterar nutidsberättelsen väl. Lövestam levandegör människor med vitt skilda erfarenheter: av att bära barn, att bli förälder, att inte alls bli förälder. Framför allt skriver hon fram det viktiga att livet inte alls handlar om att sätta barn till världen, utan kanske snarare om att kunna göra skillnad i andra människors liv. Med den här boken gläntar hon också lite på dörren och visar på möjligheten att historien är full av, till största delen oberättade, berättelser om människor som gjorde skillnad, som i allra högsta grad möjliggjorde att ett släktträd kunde växa vidare, men som inte alls skaffade barn.
Det här är en viktig, varm, fin och alldeles underbar bok. Kommer sakna Monika (och kanske ännu mer hennes anmödrar- och anfäder och deras fascinerande liv i ett Sverige som fanns alldeles nyss, men som känns väldigt långt borta).
Nu levande
Nu levande gavs ut av Piratförlaget 2022. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Nu levande är den avslutande delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Bära och brista. ISBN: 9789164208484, 9789164235039.
Sara Lövestam
Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.
I Fallvatten, av Mikael Niemi, har vattenmagasinen i norra Sverige fyllts till den grad att de plötsligt brister och orsakar en katastrof.
⭐⭐
Betyg: 1.5 av 5.
Fallvatten, av Mikael Niemi, är en roman om hur samhället kollapsar när damm efter damm går sönder och en enorm flodvåg börjar plöja fram och ta med sig allt i sin väg. Det är en spännande premiss och det känns alltid kul när Norrland får stå i centrum, särskilt när samisk kultur petas in helt okommenterat. Jag menar, nog har man läst diverse katastrof-romaner tidigare, men sällan (aldrig!) från glesbygd och nog har man läst böcker med inslag av samisk kultur, men sällan utan att det görs en poäng av det. Kul är väl inte rätt ord, men ni förstår kanske vad jag menar.
Fallvatten börjar rakt på sak och spänningen byggs upp effektivt. Vad är det som händer? Hur ska det gå? Jag läste med viss iver för att få reda på mer och för att se hur Niemi syr ihop det i slutet. Tyvärr höll det verkligen inte, i mitt tycke.
Boken följer ett antal karaktärer som var och en drabbas på sitt sätt. En man blir hindrad i ett självmordsförsök. En kvinna ger sig i panik iväg för att rädda den dotter hon fruktar är kvar hemma i det hus som obönhörligen kommer att svepas iväg. En man sjunker till botten i sin älskade bil. En del av det här är intressant, och på sina sätt underhållande, livsberättelser som passerar mellan raderna medan deras värld är på väg att gå under. Men mycket är bara… obegripligt. Om du läser boken får du vara beredd på våld, ultravåld, splatter och explicita och detaljerade beskrivningar av skador och tortyr, liksom våldtäkter (ja, plural) och sexuella övergrepp. Det är så osmakligt att jag skummade igenom vissa delar. Jag fattar inte alls vad allt detta tillför. Vad vill författaren säga? Tänker författaren att folk släpper alla spärrar och tappar det fullständigt när katastrofen kommer (så tänker inte jag)?
Nej, det här var ingenting för mig. Jag läste klart för att jag ville veta hur det slutade, men ett intressant slut blev det inte heller, som jag ser det. Det hade kunnat bli så intressant, det här, men för mig blev det ingenting.
Fallvatten
Fallvatten gavs ut av Piratförlaget 2012. ISBN: 9789164203977, 9789164241955.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en viktig och drabbande bok om samiska barn som tvingas lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Det trauma det innebär går sedan i arv i generationer.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, följer några barn som tvingats lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Under tiden på skolan är de förbjudna att tala sitt modersmål och de tvingas att lära sig svenska. Den som blir påkommen med att tala något samiskt språk, eller på något annat sätt utövar något som kan förknippas med samisk kultur, blir bestraffad. Det är en hård och tuff miljö, där både psykisk och fysisk misshandel är vardag. Inte ens när riktigt allvarliga övergrepp begås, finns något sätt att lämna nomadskolan. Föräldrarna, samer, har inte mycket att säga till om i ett samhälle som förtrycker urfolk.
Boken växlar mellan att skildra tiden på nomadskolan och att följa samma huvudpersoner på 80-talet. Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten, bär alla på tunga bagage, i vissa fall rena trauman, som går tillbaka till tiden på nomadskolan. Sedan de blivit vuxna blir erfarenheterna också något som även drabbar nästa generation.
Laestadius är otroligt skicklig på att skriva om samisk kultur och det förtryck det samiska folket har utsatts för, och fortfarande utsätts för. Den som inte tidigare reflekterat över det, blir här varse hur brutalt en hel kultur närapå kan utplånas, inte minst genom att frånta människor sitt hjärtas språk. Så kommer Anne-Risten att bli mamma till barn som skäms över hennes samiska bakgrund och som inte kan ett ord samiska. Marge, å sin sida, blir förälder till ett barn som suger åt sig all samisk kultur som en svamp, men där Marge själv inte kan lära ut allt dottern vill veta – hon har ju aldrig fått lära sig att skriva på samiska. Jon-Ante lämnar byn och skaffar sig ett nytt liv i stan, inte av vilja, utan av nödvändighet för att hantera det kan utsatts för på nomadskolan. Nilsa representerar det som Laestadius inte heller duckar för att skriva om: den skadliga machokultur som är ett problem även i Sápmi. På nomadskolan är han den stora mobbaren och som vuxen är han som har längst till att erkänna nomadskolans övergrepp. Även Nilsa bär dock på mörker och när husmor, nu en åldring, åter börjar ses i byn är inte ens Nilsa oberörd.
Straff är en bok som både berör och stör. Det är en bok som upplyser, väcker tankar och engagerar och Laestadius är fantastisk på att göra berättelsen levande och intressant. Jag kan tycka att en del scener med den åldrade husmodern är lite onödiga, budskapet går fram ändå och i mitt tycke hade berättelsen inte behövt spetsas till med övertydliga scener med hämnd-tema. Det är dock en mycket liten anmärkning till en berättelse som i sin helhet är oerhört läsvärd och viktig.
Straff
Straff gavs ut av Romnas & Selling 2023. ISBN: 9789189051362.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
