Etikett: Utgivningsår 2021

  • Draksådd: fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan av Christian Daun

    Draksådd: fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan av Christian Daun

    Draksådd är en reportagebok om misslyckade kommunala projekt: Dragon Gate, Medeltidens värld och ganska mycket annat. Mest av allt är det dock en bok om klyftan mellan stad och land och om kommunpolitiker som kämpar för att även deras del av landet ska leva.

    Betyg: 4 av 5.

    Draksådd är en reportagebok av journalisten och författaren Christian Daun. Den handlar om precis det som undertiteln skvallrar om: fiaskon och haverier när kommuner ska sättas på kartan. Visst kan man förfasas, förfäras och skaka på huvudet åt vansinniga (och dyra!) projekt som dragits igång runt om i Sverige och slutat i total flopp. Dragon Gate, som både pryder framsidan och har inspirerat till bokens titel, är ett exempel. Där har vi alltså Hotell Älvkarlen, som konkade redan något år efter uppförandet 1986, och som tidigt 2000-tal köptes upp av en kinesisk affärsman med stora planer på att skapa ett kinesiskt kulturcentrum. Det blev inget. Fortfarande står ett icke färdigställt hotell, sminkat i kinesisk stil, bredvid E4:an och att bedriva någon form av verksamhet på platsen framstår som omöjligt: många har försökt, men någonstans kokar det ändå alltid ner till att närheten till Uppsala och Stockholm är för stor för att locka långresenären att stanna till. Att turister skulle lockas till stället är också långsökt: det räcker inte med Dalälven för att få turister att vallfärda till en bygd som inte har speciellt mycket nöjen eller rekreationsmöjligheter att erbjuda. Läget har helt enkelt alltid varit skevt och sett i backspegeln framstår stället som en helt orimlig satsning redan från början.

    Det finns, som sagt, mycket att förfäras över och en del kommunala fiaskon är så tragikomiska att boken slår över i humor. Ändå är det verkligen inte en bok som vill att läsaren ska göra det enkla: skratta åt de politiker som gått in i dessa knasiga projekt. Tvärtom är det här en bok som går djupare. Vad är det egentligen som driver politiker att om och om igen gå på myten om att en negativ utveckling kan vändas genom att ”sätta kommunen på kartan”? Jo, kanske att klyftan mellan stad och land är enorm och ingen politiker verkar vilja ta i frågan på allvar. Vi har ett land där somliga får åka tiotals mil för att ta sig till ett sjukhus, där skolor läggs ned och där fullt beboliga bostadshus rivs eftersom det kan framstå som en bättre lösning än att låta ödehusen stå. I Sverige pågår en slags desperat överlevnadskamp i många små kommuner och Daun riktar på ett effektivt sätt ljuset på just detta. Han påtalar också att det räcker att vända blicken mot Norge för att se att det finns andra sätt: där satsas det på glesbygden, bland annat genom att se till att kommunerna själva får behålla en stor del av det som deras naturtillgångar drar in.

    Jag tycker att Draksådd är en intressant och tankeväckande reportagebok. Den har några år på nacken, men jag hoppas att den inte är bortglömd. Snart är det valår igen och den här typen av reportage behövs. Sverige behöver erbjuda fler livsval än att bo i storstäderna.

    Draksådd är ingen plojig bok, utan en bok med allvar och en agenda. Men ja: det är klart att det även finns underhållande stråk. ”Medeltidens värld”, som fastnade så mycket i det tidstypiska att det inte ens gick att köpa en glass på området (grumligt vatten däremot!). Den gigantiska trä-björn som uppfördes i Sveg och som snart började ruttna (tydligen lagad nu, läser jag). Ja, det finns många haverier att ta del av. Några av de har jag själv tagit del av. Dragon Gate har jag besökt ett flertal gånger – ätit på restaurangen, sett terrakottaarmén, kollat på de kinesiska statyerna som står runt muren, köpt en Maneki Neko. Hotellet står för övrigt där vi brukar svänga av när vi reser ner och hälsar på mina föräldrar i Uppland och det råkar vara ett ganska bra riktmärke att ha koll på. Dinoland har jag besökt som barn medan stället fortfarande låg i Rättvik. För min familj är det en återkommande rolig anekdot att berätta om just detta besök, som började med att vi på vägen in mötte en pojke, på väg åt motsatt håll, som med stort allvar varnade oss och sa ”gå INTE in där”. Sedan gick vi in där. Och sprang igenom eländet. Ingen av oss har upplevt en sådan mygginvasion. Jag minns ingenting av själva dinosaurierna. I Draksådd lär jag mig att Dinoland så småningom hamnade i Skåne och att dinosaurierna senast sågs till på en paintballbana som gått i konkurs.

    Det finns många tragikomiska misslyckanden i den här boken. Låt oss dock påminna oss om en till grej som Daun gör klart: det här är inte ett landsbygdsfenomen. Nya Karolinska. Stadslinbanan i Göteborg. Nej, men herregud, man blir helt slut! Låt oss hoppas att ”sätta på kartan” är en sjuka som gått över och att Sveriges små och stora kommuner fokuserar på annat framöver: skola, vård, omsorg, sådana grejer.

    Draksådd

    Draksådd gavs ut av Ordfront 2021. Jag har lyssnat på en inläsning av Fredde Granberg, utgiven av samma förlag. ISBN: 9789177750772, 9789179457129.

    Christian Daun

    Christian Daun är en svensk journalist och författare.

  • 3 barnböcker jag läser med 3-åringen i sommar

    3 barnböcker jag läser med 3-åringen i sommar

    Treåringen älskar fortfarande böcker (hoppas det håller i sig!) och har därtill aldrig haft lätt för att somna. Vi läser böcker… många böcker, betydligt fler än vad man rimligen kan hinna med att blogga om. Här är i alla fall tre favoriter från några av de senaste omgångarna med bibliotekslån.

    Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft

    Ur Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft.

    Mina husdjur är en rimmad bilderbok om berättarens alla husdjur. Jag är inte 100% säker på att dottern uppskattar den exakt lika mycket som jag, men jag älskar att läsa den. Texterna är finurliga, roliga och knäppa på bästa sätt; Mina husdjur är en lekfull bok som gör en glad! Svetofts detaljrika illustrationer passar perfekt till texten.

    Mina husdjur, med text av Nils Andersson och illustrationer av Erik Svetoft, gavs ut av Rabén & Sjögren 2021. ISBN: 9789129728613.

    Naturen av Emma AdBåge

    Naturen är en rolig (och lite oroande) bilderbok om en liten by där invånarna uppskattar naturen, som finns där utanför. Men naturen bara gör och pågår, går inte att tämja. Till slut handlar boken om en natur, där det råkar finnas en liten by.

    Naturen, med text och bild av Emma AdBåge, gavs ut av Rabén & Sjögren 2020. ISBN: 9789129724943.

    Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander

    Vi är lajon! är en bok som på många sätt säkert flyger över huvudet på min dotter, men som nästan rör mig till tårar; och på något sätt tror jag att vi uppskattar den båda två, på olika sätt. Boken handlar om två bröder med en ständigt pågående lejon-lek, som sätts på paus när storebror blir sjuk. Nej men herregud. Vad ska man säga? Barn ska inte få cancer!

    Vi är lajon!, med text av Jens Mattsson och illustrationer av Jenny Lucander, gavs ut av Natur & kultur 2019. ISBN: 9789127149281.

  • Bära och brista: Andra Monikabok av Sara Lövestam

    Bära och brista: Andra Monikabok av Sara Lövestam

    Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi som till stor del handlar om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder. Monika är ofrivilligt barnlös, en erfarenhet som Lövestam själv bär på och som hon har pratat om öppet i ett flertal intervjuer. En stor del av Monikas vuxna liv har handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan i försöken att bli gravid, men nu har hon passerat 40-strecket och nått en punkt där hon i princip behöver acceptera att hon inte kommer att få något biologiskt barn. Det här är naturligtvis en stor sorg, en livskris, som bland annat uttrycks i utbrott, vilka till slut får hennes arbetsgivare att föreslå att hon söker professionell hjälp. De är beredda att betala för ett antal samtal med en terapeut, men Monika lyckas istället ordna sig betald skrivterapi – hon anmäler sig till en skrivkurs.

    Skrivkursen anordnas i Arvidsjaur, där Monika har sina rötter. Lockelsen till skrivkursen handlar också främst om det: att hon är intresserad av släktforskning och dras till den här delen av sin släkts historia. På kursen träffar hon en liten skara människor, alla kantstötta på sitt sätt, som lär henne mycket om sig själv och om livet.

    I boken varvas Monikas upplevelser på skrivkursen med släktingarnas historia. Läsaren får följa ett knippe fascinerande livsöden, ta del av familjehemligheter och läsa om svensk historia i form av rasbiologiska undersökningar, järnvägsbyggande och utvandring till Amerika.

    Sara Lövestam är skicklig på att berätta och hon får personerna i boken att kännas levande. Jag rycks med i läsningen och känner med bokens huvudpersoner när de möter svårigheter: kvinnan som tror att en tjusig akademiker ska gifta sig med henne, men som tvingas inse att trolovningen aldrig var på riktigt, kvinnan som ska följa efter sin älskade till Amerika, men som aldrig tar sig dit, och flera andra hjärtskärande berättelser. Flera gånger känner jag också anledning att fundera över hur personer i boken är riktigt funtade: boken saknar inte direkt barn som överges, som exempel.

    Bära och brista var en fin och berörande läsning, på många sätt. Jag kan särskilt rekommendera den som ljudbok, där man får höra författaren själv läsa de partier som rör Monikas släktingar, och Ellen Jelinek läsa Monikas delar. Det är ett trevligt upplägg, tycker jag, och båda har behagliga röster att lyssna på.

    Ska jag trots allt skriva något kritiskt om boken är det kanske att jag upplever den lite spretig. Det märks att Monikaböckerna ligger författaren särskilt varmt om hjärtat och att det är resultatet av ett skrivprojekt som tagit tid och fått mogna länge. Jag får ibland känslan att det är för ambitiöst. Att skildra ett stycke svensk historia, sätta ljus på alla dessa sätt att få/inte få barn och gå på djupet med vad det kan innebära för en människa att uppleva, och acceptera, ofrivillig barnlöshet, ja, det är kanske lite för mycket för att bli en riktigt tight roman. Jag tror att Monikas berättelse med fördel hade kunnat skrivas som en egen roman, och släktkrönikan fått blomma ut i en helt egen trilogi, men vad vet jag.

    Bära och brista

    Bära och brista gavs ut av Piratförlaget 2021. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Bära och brista är andra delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Nu levande. ISBN: 978-91-642-0733-3, 978-91-642-3495-7.

    Sara Lövestam

    Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.

  • Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

    Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

    Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, är en bok om vänskap med åldersskillnad, men framför allt en bok fylld med väldigt mycket japansk matkultur.

    Betyg: 3 av 5.

    Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, handlar om en udda relation: den mellan Tsukiko och hennes 30 år äldre gymnasielärare, Sensei kallad. Det är till att börja med en oväntad vänskapsrelation, som underhålls över otaliga glas sake. Med tiden börjar de två, den cirka 40-åriga singelkvinnan Tsukiko och den 70-åriga änklingen, trivas så bra i varandras sällskap att de båda fumligt försöker ta relationerna vidare. Stundvis är det lite rörande, som att läsa om två förvirrade tonåringar, men i skepnad av två medelålders plus.

    Tyvärr tyckte jag inte att det räckte hela vägen. I boken fladdrar det förbi en kavalkad av traditionella japanska rätter medan Tsukiko och Sensei träffas och äter – vill man ha en rejäl dos Japan är det här rätt bok, men det är också det märkliga med den här boken: den beskriver maten bättre än människorna. Efter att ha läst Senseis portfölj känner jag knappt att jag vet vem Tsukiko och Sensei är och än mindre vad de ser hos varandra. Att Sensei kallas för just Sensei, ett respektfullt namn jag föreställer mig att man inte använder mellan varandra i en nära relation, gör att det blir ännu mer svårt att förstå.

    Det jag verkligen uppskattade med Senseis portfölj var att få den här lilla glimten av Japan, men berättelsen om Tsukiko och Sensei gjorde mig tyvärr inte speciellt berörd.

    Senseis portfölj

    Sensei no kaban översattes till svenska av Lars Vargö och gavs ut av Bokförlaget Tranan 2021. Jag lyssnade på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Emma Peters. ISBN: 9789189175259.

    Hiromi Kawakami

    Hiromi Kawakami är en japansk författare.