Tjuven

Värmlandskillen Johan växer upp under miserabla förhållanden. Han bor hos sin alkoholiserade farbror med hans för snälla fru och deras alldeles för många barn. Ett av barnen heter Hedvig och hon och Johan får ett mycket speciellt förhållande. Drömmen för Johan är att tillsammans med Hedvig kunna resa sig ur de förhållanden som de lever i.

Det blir Silverbibeln som blir Johans potentiella räddningslina. Han ger sig av till Uppsala för att försöka stjäla denna värdefulla bok och omvägen till dådet går genom ambitiösa studier av gotiska. Samtidigt som Johan befinner sig i Uppsala tillbringar Hedvig sin tid på psyk-avdelningen på ett sjukhus, där jag antar att hon behandlas för schitzofreni.

Boken kan sägas bestå av två delar där den ena delen mer handlar om Johans fosterföräldrar och lite indirekt om Johans uppväxt och den andra delen utspelar sig under Johans studietid. Den första delen, som är en så tragisk historia att den stundvis är komisk, tycker jag mycket om. Jag älskar böcker där man får följa människors levnadsöden och därför tycker jag verkligen om historien om Johans mammas svåra situation och vad som hände med alla hennes barn. Bokens andra del berör mig inte alls på samma sätt. Gotiska är jag inte särskilt intresserad av och faktumet att den andra delen bara handlar om Johan, och inte alls speciellt mycket av de andra personera i boken, gör att den inte alls känns som lika intressant läsning.

Jag är dessutom expert på att förstöra läsupplevelser genom att börja ifrågasätta om allting verkligen är realistiskt. I den här boken förstår jag inte hur Hedvig kunde hamna i den situation där hon hamnar i bokens andra del.

Trots allt är det här ändå en väldigt spännande och läsvärd bok. Att boken utspelar sig mycket i Uppsala gjorde den ännu roligare att läsa för mig, som bor i den trakten. Dessutom lyckades boken verkligen göra mig fascinerad av Silverbibeln, som jag tidigare inte har vetat någonting om.