Isprinsessan

Isprinsessan - Camilla LäckbergIsprinsessan är det första jag läser av den omåttligt framgångsrika författaren Camilla Läckberg. När jag läser den undrar jag om grejen med boken är att den var nyskapande när den kom, för det känns verkligen inte som att boken har hållit över tid. Jag har åtminstone mycket svårt att förstå varför just det här är en debutbok som kommit att bana väg för en av Sveriges absolut största succéer.

Handlingen kretsar kring Erica, författare, som tillfälligtvis befinner sig i kustidyllen Fjällbacka när en barndomskamrat, som hon inte har haft kontakt med på ca 20 år, hittas död i något som inledningsvis ser ut som självmord, men som snart visar sig vara ett mord. När Erica, tätt inpå händelsen, går över till den avlidnes föräldrar för att beklaga får hon till uppgift att skriva en dödsruna och snart är hon i full gång med privatspaning. I den vevan träffar hon också Patrik, en polis på orten. En häftig förälskelse blossar upp och läsaren får följa hur Patrik och Erica, från sina olika håll, pusslar ihop en lösning på mordgåtan.

Det är spännande och underhållande, men boken lider i mitt tycke av att den inte är speciellt skickligt skriven. Dialoger känns som långa transportsträckor där Läckberg matar på med information hon vill ge läsaren. Inga karaktärer känns levande, utan känns bara som platta pappfigurer som är till för att mata på med ännu mer information. Det känns nästan som att läsa en synopsis till en TV-serie. Texten känns inte på något sätt genomarbetad, utan mer som en grov skiss över handlingen.

Jag tyckte faktiskt att den här deckaren var riktigt dålig. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är, men i det här fallet skaver hela berättelsen på något sätt. Språkmässigt och berättartekniskt håller den en låg nivå och berättelsen saknar trovärdighet. Underhållande, ja, men långt från det bästa i genren.

Några andra som läst boken är Ett hem utan böcker, SvD och En boktoks tankar. Du kan köpa den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

6 svar på “Isprinsessan”

  1. Jag läser Läckberg men håller med om att det inte är särskild god litteratur. Men det är väl underhållningsvärdet och att allt presenteras för oss läsare som gör att hon är populär. Det krävs ingen ansträngning för att läsa henne!

    1. Ja, det är väl så. Underhållningsvärdet ska man inte förakta. Och att allt presenteras finns det väl en och annan som uppskattar. Inte minst den läsovane.

  2. Jag tyckte de första var bra när de kom och läste de första fyra cirka… Sedan kände jag av någon slags ‘deadline’ i hennes böcker då handlingarna började gå käpprätt åt… (enligt mig). Dock läste jag nog ”Isprinsessan” som tredje roman av Läcker och tyckte den var sådär… men alltså: Jag har åtminstone konstaterat att jag växt ifrån Läckberg och att jag utvecklats en hel del som läsare och överlag kräver lite mer…

    1. Jadu, var bok har väl sin tid. Kanske är det här en bra bok för den läsovane, som vill ha handlingen rakt på och allting utskrivet i klartext. Kanske hade jag också gillat den om jag hade läst den när den var ny(are).

      Jag tycker egentligen att jag läser rätt blandat; både böcker som kanske kan betraktas som ”finkultur” och sådant som mest räknas som underhållning. Ibland behöver man verkligen något lättsamt emellan. Jag hade t.ex. stor behållning av att läsa Da Vinci-koden i höstas, för då hade jag en bedrövlig lässvacka och den fick mig att komma igång igen..

      Har dock svårt att se vilken situation som skulle göra mig sugen på att läsa något mer av Läckberg. Hehe. 😉

  3. Jag har heller aldrig fattat grejen med Läckberg och efter att ha läst två av hennes böcker tyckte jag att det fick räcka. De är osedvanligt taffligt skrivna.

    1. Jag kommer nog inte läsa någon mer.
      Den här boken var verkligen inte välskriven. Dialogerna känns onaturliga och det är alldeles för mycket textsjok som beskriver alla händelser, bakgrunden till händelserna och bla, bla. En författare med mer finess hade kunnat skildra situationer och människor mellan raderna utan att behöva använda så mycket förklarande text.
      Hela boken känns som en synopsis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.