Idag bloggar jag om att blogga. Hehe. Jag är lite av en veteran och jag vill gärna dela med mig av min erfarenhet. Av flera orsaker. Men först det här: jag har en liten blogg med få besökare (och de blir bara färre 😮 ). En blogg kan vara lite vad som helst idag. Det kan vara en Blondinbella-blogg med hundratusentals besökare i veckan och där företag pumpar in massor av pengar för att få exponering. En blogg kan också vara t.ex. en resedagbok som utspelar sig under några veckor och sedan stängs ned. Bara som exempel. Det jag skriver idag är mina tankar om bloggandet.

När jag började vara närvarande på nätet så var Internet någonting helt annat än vad det var idag. Bloggar existerade inte – den typen av plattformar hade inte uppfunnits ännu och ordet hade inte kommits på. Uppkopplingarna var kassa (= modem; det gick inte att ringa samtidigt och det kostade dessutom pengar per minut, d.v.s. dyrt). Sociala medier var inte alls som idag. Jag var tidigt ute med sociala medier, men Facebook fanns såklart inte när jag var barn, utan då handlade det mer om forum, portaler, chattar och så småningom embryon till dagens stora sociala medier, t.ex. Skunk, LunarStorm med många andra.

Det var en helt annan tid. Bloggar fanns som sagt inte, men en del hade hemsidor. Det var alltså statiska sidor med t.ex. en ”om mig”-sida, några bilder och inte så mycket mer. Det närmsta man kom dagens kommentarssystem och sociala medier-flöden var gästböckerna. Där kunde besökare lämna en liten kommentar. Men de här hemsidorna var verkligen inga levande sidor där det fylldes på med en massa innehåll. Verkligen inte.

Vid den här tiden läste jag om hemsidor i någon tidning – kanske var det Kamratposten. Flera barn som sysslade med hemsidor var i alla fall intervjuade och jag besökte deras hemsidor. Kanske hade jag andra/fler ingångar till fenomenet också; Min pappa prenumererade t.ex. på tidningen InternetWorld. Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt hur jag fick upp ögonen för webbsidor. Det verkade kul i alla fall. Och sedan körde jag igång! Från början hade inte heller jag en hemsida med en massa innehåll; Det var liksom inte det som hemsidor handlade om på den tiden. Det handlade mer om det tekniska, koden bakom, och grafiken. När man väl hade gjort en hemsida och ville pyssla lite mer så kunde man t.ex. byta utseende/design eller lägga till ny grafik. Själva innehållet var fortfarande en ”om mig”-sida och inte så mycket mer. Gästböckerna gjorde i alla fall att man hittade till andras hemsidor och det fanns faktiskt ganska många sådana, inte bara de där 3 hemsidorna från KP. Det var ett helt litet gäng 11-14-åringar som surfade in till varandra och skrev i gästböckerna. Det gick också att hitta till varandra genom ”ringar” – långa länkkedjor som var populära på typ 90-talet. En ring alltså? De flesta fattar nog inte vad jag menar, men anslutna hemsidor hade alltså länkar till andra sidor i ringen. Genom att klicka på länkarna så kunde man gå till nästa eller föregående hemsida i ”ringen”. När man klickat sig runt kom man tillbaka där man börjat. Internet var inte större än så på den tiden. 😉 Tjejringen var en sådan länkkedja (såhär såg den ut förresten; den finns arkiverad i något slags digitalt museum).

Jag har ingen bild av hur många barn vi var som höll på med hemsidor. Jag hade ingen bild över det då och jag har det inte nu. Jag kommer tyvärr inte ihåg! Det här var ju också en annan tid, då man inte hittade andra så lätt som idag, när vad som helst kan googlas fram eller hittas på sociala medier. Men jag minns det verkligen som en hel liten värld av tjejer som grejade med hemsidor. Det fanns bara en enda kille som någonsin skrev något i min gästbok. Han minns jag enbart för att det var så märkligt med en kille som grejade med hemsidor. Jag hade nog blivit mindre förvånad om en pojke dök upp på ridskolan (det var också en kvinnlig värld på min tid).

Vid någon tidpunkt (år 2000 faktiskt) så började jag lägga upp sidor där jag skrev om böcker som jag hade läst. Hemsidan blev alltså en bokhemsida som uppdaterades genom att jag kodade och la till nya sidor där jag skrivit några rader om de böcker som jag hade läst. Sedan slog bloggarna igenom. Det kom smarta och lättinstallerade publiceringsverktyg och snart hade jag flyttat över materialet till en sådan. Idag programmerar jag ingen webbprogrammering alls och det gör väl inte speciellt många andra bloggare heller. Nu handlar de flesta bloggar och även min blogg om enbart ”content” och allting runt omkring. Intresset har liksom förflyttat sig. Om det en gång var ett nördigt intresse för programmering så är det idag lite mer en plattform för mig att få skriva på. Jag skriver, jag kommer i kontakt med andra som läser böcker, jag utvecklar mitt litteraturintresse och träffar likasinnade. Det är skoj. Men det var alltså inte så det började. I någon mening.

I alla fall. Den senaste tiden har jag funderat över historieskrivning. Kvinnor saknas ju ofta i historieskrivningen, som ni säkert vet. Man har skrivit om mäktiga män som far omkring och krigar, men inte om kvinnorna som blev kvar på godsen och ägorna och basade över stora gårdar och personal. Som exempel. Det är ett extremt och allvarligt exempel, kan jag tycka, men det finns även andra små exempel och ibland kan jag tycka att det här med hemsidor är ett sådant. Det är också en historieskrivning som pågår just nu. Exakt just idag kan vi välja om vi vill prata om hur få tjejer det är som sysslar med teknik eller om vi vill prata om tjejer som sysslar med teknik. Som ett relevant exempel för mig, alltså. Vad vi väljer påverkar hur vi ser världen och i slutändan vad vi tror om oss själva och vad folk kommer att tro om världen sedan. De här HTML-tjejerna har typ aldrig fått syre förutom i typ Kamratposten -99. Istället diskuteras helt andra saker, typ som att tjejer inte är intresserade av teknik.

Varför snackas det så mycket om att tjejer inte är intresserade av teknik? Att tjejer inte programmerar? Att tjejer inte är så duktiga på datorer? Det är ju lögn. När jag var 12 år hårdkodade jag HTML och CSS i något så primitivt som ”anteckningar”. Det var kanske 100-tals tjejer som höll på med precis samma grej. Vi var inne på varandras hemsidor och berömde varandras validerade kod och snygga design, delade med oss av grafik till varandra och peppade varandra att testa php istället för att bygga upp hemsidor med typ frames.

Idag är det bara att titta sig omkring på närmsta bloggtopplista eller bloggportal. Vilka är det som bloggar? Inte är det många män i alla fall. Jag är medveten om att man inte behöver kunna programmera för att ha en blogg idag, men det är inte det som är min poäng. Tjejer har och har alltid haft ett intresse för nätet. Inte alla, naturligtvis, men ni kanske fattar. Att tjejer finns på nätet och har gjort det länge är fakta. Men det drunknar lätt i något slags allmänt ”lilla gumman”-snack och någon slags absurd tanke om att de enda som spenderar tid framför datorn är svettiga tonårskillar som spelar cs och dricker sockerstinn läsk. Den bilden är fel.

Jag har upptäckt att folk inte riktigt förstår min ingång till bloggen. Alls. Men nu har jag i alla fall skrivit om den här. För jag tycker att min berättelse också behövs i någon slags historieskrivning. Annars glöms det väl bort hur webben såg ut pre-bloggen. Pre-bloggen var det statiska hemsidor, animerade gif:ar, hemsidor med frames, tabeller, iframes… Det var teknikfokuserat och inte speciellt mycket ”content”. Och vi var tjejer som höll på (också).

Vad som händer post-bloggen vet inte jag, för jag är för gammal för det. Men jag kan lova att det finns coola 12-åriga brudar där ute och som snickrar på något som jag själv inte ens har förmågan att plocka upp längre. Tjejer finns på nätet. Det är bara så.

Allmänt tips förresten: Internetmuseum. Jag hittade den sidan när jag surfade omkring medan jag skrev det här inlägget. Det är en liten guldgruva för nostalgiker som mig… Vi som växte upp med nätet innan sociala medier och bloggar… Hehe.

Här är förresten en tidig version av min bokblogg (från 2000-2001). Hemsidan hette ”Bokhyllan” då. Jag har ritat grejerna själv. Att framsidan ser så tom ut beror på att jag fyllde på med länkar och text eftersom. Det här är någon slags tom mall… Ganska gullig sida ändå. <3

Bokhyllan
Bokhyllan (Bokblomma innan bloggen uppfanns).

Publicerat av Bokblomma

Läser böcker och bloggar om dem!

Delta i diskussionen

8 kommentarer

  1. jo, 2000 gjorde jag fin hemsida om min Rysslandsresa i Passagen, behövde inte koda för det fanns ju färdigt…. minns inte vad det hette, gjorde mycket trädgårdsgrejer, lite annorlunda idag.

    1. Vad kul med en till veteran! Visst fanns det mallar på den tiden. Hade nästan glömt det. Men det fanns t.ex. något som hette Expage som många använde.. Och Passagen då? =) Men inte ens med mallar var hemsidorna speciellt levande som jag minns det. Hehe.

  2. Det är tänkvärt hur kvinnor framställs i media och i det allmäna samtalet, och hur lätt det är att driva och återskapa fördomar.

    Inspirerad av din text provsökte jag Sydsvenskans arkiv på ”kvinnor” och ”teknik”. Jag fann en artikel om tjejer som varit på IGE-dag på Saab (IGE – Introduce a Girl to Engineering). Rubriken var: ”Tjejer ska också vara med och göra u-båtar”. I brödtexten kan man läsa att områden där Saab har många kvinnor lyckas bättre. Så rubrik kunde istället ha varit ”Fler tjejer ger bättre ubåtar” (journalistiskt förenklat), vilket ger ett annat budskap.

    Ibland tänker jag att små vinklingar och ett samhällsbyggande redaktörskap skulle kunna göra stor skillnad (men det kanske inte är medias uppgift?).

    Kul att se gamla BOKhyllan!

    1. Ja, visst är det tänkvärt! Rubriksättningen du tar upp är verkligen ett bra exempel på hur det kan gå till och vilket budskap som sedan förs vidare.. Jag vet inte vad som är medias uppgift här. Men det är helt klart intressant hur det fungerar!

      Jag inser också att det händer saker på den här fronten. Det är absolut inte så att tjejers teknikintresse aktivt förminskas överallt. Exempelvis blev jag glatt överraskad över att Tjejringen finns arkiverad.. Hehe. Det känns som att folk verkligen tänker till och är måna om att inte glömma bort tjejer i tekniksammanhang. Ibland kanske ”samhället” ligger lite före mig på den fronten. Hehe. Efter många år som ingenjör och nörd o.s.v. så är jag väldigt van vid att bli bemött med viss skepsis eller att göra folk förvånande.. För mig sitter det djupt rotat att teknik (och särskilt datorer) är något som hör ihop med män. Trots att jag själv helt uppenbart har haft och har ett intresse för teknik (och datorer/programmering). Så hårt kan normer påverka en att man inte ens kan se sina egna intressen och talanger..

  3. Åh vad kul att läsa!! Jag kodade också, fast inte lika tidigt som du. På gymnasiet (tidigt 2000-tal) höll jag på med ett program som jag hårdkodade i, minns inte vad det hette men det var supersimpelt och hade en liten hund som ikon det är allt jag minns… Sen fanns det typ…. PageMaker? Fast det använde jag inte så mycket, det var ju fusk haha 🙂

    Förutom det, en otroligt bra och tankeväckande text. Jag har inte tänkt på det i den utsträckningen tidigare, men det är ju sant som du säger (jo alltså, jag har tänkt på det där att teknik ses som ett killintresse men inte kopplat det samman med historieskrivningen på det sättet). Jag vet inte heller hur många gånger jag har blivit ”lilla gumman”- ad i det sammanhanget. Det hänger ju ihop, på något sätt, med att killars intressen värderas högre än tjejers och att teknik ses som en ”killgrej” för att det, jag vet inte, är något slags motsats till historiskt sett ”klassiska” kvinnoyrken som lärare och barnmorska? Du har ju så himla rätt i det du skriver i vilket fall och jag ska verkligen fundera mer över det.

    Din blogg är en av mina favoriter, BTW 🙂

    1. Åh, vad kul med en till veteran! 🙂 🙂 Jag fuskade lite till en början jag med. Jag minns faktiskt inte vad programmet hette, men det ingick i Officepaketet i alla fall. Fast det var ju fusk att använda program, som sagt, så sådana sidor var ju inte mycket att skryta med… 😉

      Jag tycker att det är jättesynd att teknik ofta ses som en ”killgrej”, särskilt eftersom det så uppenbart finns många framgångsrika och duktiga tjejer som sysslar med webben på olika sätt. Hade typ webbprogrammering framställts som en ”tjejgrej” när jag var 13 så hade jag kanske pluggat något inom IT när jag blev äldre. 😉 Eller också hade jag inte det, men tyvärr såg jag det ju inte ens som ett alternativ på den tiden! Så jag har ju i alla fall påverkats av de här fördomar kring vilka yrken som är ”tjejyrken” och vilka som inte är det (i och för sig blev jag ingenjör; men en typisk tjejingenjör, d.v.s. kemiingenjör, och de har såklart en helt annan arbetsmarknad och lön än andra ingenjörer, hehe).

      Och gud vad glad jag blir över att du gillar min blogg!! 🙂 🙂 🙂
      Jag ser nu att jag nästan fiskar lite efter beröm i mitt inlägg. Haha. Men jag menar inte så; om någon tänkte så. Det gör mig ingenting att jag inte har lika många besökare idag som jag en gång i tiden har haft. Jag driver inte bloggen med någon tanke om att ha tusentals besökare och tjäna en massa pengar, så.. 🙂

Lämna en komentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.