Mitt barn är en riktig bokslukare och därtill en riktigt svårnattad liten person, så ni kanske kan föreställa er att vi hinner plöja igenom ganska många böcker en genomsnittlig vecka. Vi är på biblioteket i stort sett varje vecka och har utlåningskvittot färre än 20 titlar har det skett något ovanligt. Här är fem favoriter från den senaste omgången:

Fångarna på slottet av Jonna Björnstjerna

Dottern fick Sagoskogens flora & fauna, av samma författare, för ett tag sedan och blev helt såld. Den tar tusenmiljarder år att läsa ut, så jag brukar diskret gömma undan den lite diskret, för annars vill hon absolut läsa just den (och det kanske man inte riktigt orkar varje dag). Men jag förstår varför! Björnstjerna tecknar detaljrikt och finurligt fram en fantastisk sagovärld och beskriver dess invånare med humor som funkar även för vuxna. Skönt också att det inte är enbart rosa, glittrigt och puttinuttigt, för det kan man ju lessna på ibland, känner jag. Här finns istället utrymme för mer förskräckliga varelser… Nu senast lånade vi en av många titlar som utspelar sig i samma universum: Fångarna på slottet – en spännande bok om en liten kanin som ofrivilligt blir deltagare i ett tornerspel (rimligt lång är den också…).

Idde och Hajen av Ellen Ekman

Böckerna om kattokiga Idde är några av dotterns favoritböcker. I Idde och Hajen får läsaren följa med när Idde får sin alldeles egna katt, som hon väljer ut på ett katthem. Eller om det är Hajen som väljer Idde? Så mysig bok! Dottern säger att hon ska flytta till mormor och morfar så att hon kan ha en katt. ”Ska mamma också flytta till mormor och morfar?”, ”Nej, du är ju allergisk, men du kan hälsa på när du vill!”.

Sifferboken av Jan Lööf

”Neej, inte en till bok där man måste peka och räkna”, tänkte jag när dottern ville låna Sifferboken. Det visade sig dock att den inte alls är en bok med en siffra per uppslag, som man kanske kunde tro. Nej, det här är en riktigt kul bok om en professor som försöker få djur att räkna (och om en tjej som till skillnad från både djuren och professorn lägger märke till siffror och annat…). Det här är en Jan Lööf-berättelse av bästa snitt. Direkt när vi läst ut den läste vi om den genom att bara titta på bilderna, som i vanlig Lööf-anda har betydligt mer att berätta. Jag tyckte den var riktigt rolig.

Skratta lagom! sa pappa Åberg av Gunilla Bergström

En Alfons-bok jag inte läst förut! När folk förvånat/fascinerat/skräckslaget pratar om åldern på Alfons Åbergs pappa (36 år), är det förmodligen den här boken som är källan. Alla som kan sin Alfons vet att böckerna inleds med ”Här är Alfons Åberg, X år” (han har olika ålder i olika böcker), men Skratta lagom! sa Pappa Åberg inleds med ”Här är pappa Åberg, 36 år, en härlig söndagsmorgon.” Bara en sådan sak! Gunilla Bergströms böcker är som alltid briljanta, både i text och bild.

Stackars Allan av Barbro Lindgren och Sven Nordqvist

Barbro Lindgrens böcker gör mig alltid på gott humör: de är knäppa, skruvade, roliga, varma och sorgliga i en oemotståndlig blandning. Sven Nordqvists illustrationer är också riktiga höjdare, med detaljer och finurligheter som gör att man vill stanna i böckerna länge. Stackars Allan är en härlig bok där både Lindgren och Nordqvist är i sitt esse. ”Allans mamma trodde att Allan älskade att gå i jättestora köpcentrum. Allan trodde att hans mamma älskade att gå i jättestora köpcentrum. Därför tog Allans mamma med sig Allan till ett jättestort köpcentrum. Och därför följde Allan med till det jättestora köpcentrumet!”. Sedan kommer Allan såklart bort, och det är det fler som gör.