Shamanens sång: om en oundviklig människa

Det har gått lite trögt med mitt läsande den senaste tiden, men när jag påbörjade Shamanens sång lockades jag att ta mig tid till läsning. Boken är en välskriven satir som på samma gång är underhållande och allvarlig, men det som verkligen fångade mig var egentligen bokens ämne: den svenska sjukvården. Frågan är angelägen, aktuell och även om jag själv är frisk tycker jag att frågan berör.

Bokens huvudperson heter Martin Lehman och är läkare, bosatt i Burundi. I Sverige blir hans dotter påkörd och får en nackskada. Dottern försöker att leva sitt vanliga liv, men på grund av smärtan klarar hon inte ens av att hålla i en dammsugarslang, än mindre utföra sitt jobb på sjukhuset, där hon i normala fall arbetar som sjuksköterska på intensiven. Hon orkar inte umgås med sina vänner, smärtan är fruktansvärd och hon har känselbortfall i händerna. Livskvalitén är med andra ord riktigt dålig och hon sjukskrivs. Ett tag. Sedan vill Försäkringskassan med sina egna läkares och sina egna inhyrda bedömningsklinikers utlåtande i ryggen skjutsa ut henne i arbetslivet igen. Hennes smärta diagnostiseras som ”somatiseringssymdrom” och man kan inte se att det finns något hinder för att hon ska kunna återgå till sitt jobb. Hon träffar tre olika läkare, som alla beter sig förödmjukande och som alla på sina sätt bidrar till att Försäkringskassan bestämmer sig för att hon inte har rätt till fler utbetalningar. De läkare som vill hjälpa henne har ingenting att säga till om och till smärtkliniken är det över ett halvårs väntetid – något som samhället inte har råd att låta henne vänta på.

Martin, å sin sida, blir också sjuk, i leukemi. Sjukdomen gör att han inte är tillgänglig när dottern försöker nå honom. När han äntligen läser hennes mejl är det för sent. Det som återstår är att återvända till Sverige, ett land som han inte längre betraktar som humant, för att utkräva sin dotters hämnd.

När hämndaktionen sätter igång blir det kanske lite väl skruvat, men jag ser gärna förbi det. Satirer behöver vara överdrivna och det blir också extra intressant när de läkare, som felbehandlat dottern, själva får känna på hur livet som sjuk och utförsäkrad kan te sig.

Boken blandar humor med filosofiska resonemang och är inte ”bara” en del i debatten om svensk sjukvård, Försäkringskassans roll och de påstådda ”fuskarna” med sina ”modediagnoser” (fibromyalgi, whiplashskada…). Den här boken är läsvärd av många anledningar och alla politiker som på något sätt har något att säga till om när det gäller sjukvård och sjukersättning borde läsa det här och ta till sig. Lidbeck är själv smärtläkare, överläkare och forskare. Han vet helt enkelt vad han skriver om när han berättar om smärtproblematik och vad drabbade kan få utstå för förnedring. På www.shamanenssang.se finns mer information om och av författaren, bland annat finns där generöst med extramaterial till boken!

3 svar på “Shamanens sång: om en oundviklig människa”

  1. Tack för en bra recension av min bok! Jag har sett fram emot ditt omdöme som erfaren läsare (utan förankring in sjukvården). Jag var rädd för att min berättelse skulle vara alltför inriktad till sjukvårdsfolk och patienter. Boken har fått oväntat positiva omdömen från läkare (som känner igen sig och i den sönderfallande sjukvården) och från patienter. Väntar på recensioner från rikstidningarna. Några sura äpplen torde det torts allt bli…men det får man ta.
    Mvh Jan Lidbeck

    1. Tack för att jag fick chansen att läsa den! 🙂 Jag tycker inte alls att den var för inriktad till sjukvårdsfolk och patienter, däremot märks det såklart att den är skriven av en läkare, och det tycker jag är bra. Det ger boken mer tyngd när man förstår att författaren vet vad han skriver om, så att säga.

      Jag hoppas att det kommer fler positiva recensioner. Jag tyckte verkligen om boken!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.