Anne Frank var jude och levde under andra världskriget. När hon var 13 år gammal blev hon, hennes föräldrar och hennes äldre syster tvungna att gå under jorden och gömma sig i ett hus i Amsterdam, där Anne och hennes familj tvingades att stanna i flera år. Under hela den här tiden skrev Anne dagbok och det här är den alldeles sanna berättelsen om Anne och hennes familjs svåra liv under kriget.
Boken beskriver Annes problem med att hålla sams med föräldrarna, den stora rädslan för allt som händer runt omkring i världen och hur fruktansvärt krävande det var att hålla sig gömd. Den handlar också om Annes kärlek till Peter, som var en pojke som bodde i samma hus.
Anne Franks dagbok borde alla läsa. Den är bra och man får en inblick i hur det kunde vara att leva som förföljd jude vid den här tiden. Boken är väldigt tankeväckande. Av någon konstig anledning känns det förvånande att Anne hade så många vanliga tonårsbekymmer, trots kriget och den svåra situation de levde i. Men varför skulle hon inte ha det? Egentligen var hon ju en hel vanlig tonårstjej! Jag tycker att hemskheterna under det andra världskriget är svåra att ta till sig eftersom de känns så avlägsna, men Anne är så mänsklig och vanlig att det är svårt att inte bli berörd.
Kommentera & diskutera gärna!