Slyngstad events utspelar sig på den skånska landsbygden, där en brokig skara människor lever. På ytan verkar bygden vara som landsbygder brukar vara: skvallret går fortare än vinden och alla känner alla på gott och ont, men under ytan döljer sig en massa problem, som alla på ett eller annat sätt kan sägas bero på Tryggve Slyngstad, som själv lyser med sin frånvaro.
Boken är en sådan där härlig bok, som man lätt lever sig in i och karaktärerna känns alldeles levande, äkta och originella. Jag hade glatt gett boken en fempoängare om det inte vore för att Tryggve Slyngstad känns så glorifierad och boken tar en sådan snabb vändning i slutet. Jag har svårt för böcker där de sista kapitlen blir till sega epiloger där allting reds ut och sedan avslutas med ”och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”. Egentligen är det inget fel med lyckliga slut, men vägen till det lyckliga slutet får inte vara så hastigt och enkelt som i den här boken.
Kommentera & diskutera gärna!